Hejsan.
Jag skulle njuta av den vackraste soluppgång vid stranden nedanför Naturum. Eller, det var i alla fall vad jag trodde…
Sådär är det. Saker blir inte alltid som man tror. Men det kan bli alldeles fantastiskt ändå.
Den klara himmel och den vackra lysande sol som de förutspått i väderleksrapporten … allt det lyste så totalt med sin frånvaro när jag parkerade bilen på nationalparkens parkering den tidiga morgonen. Den vackra horisont man brukar kunna se därifrån var nu ett enda grått ”bladdår”.
Fast när jag vandrade ner mot det dånade havet, hände som alltid, något med min kropp och mitt sinne. Axlarna sjönk, spänningen i nacken lättade och jag kunde återigen höra mina egna tankar lite bättre. Hjärtat sjöng av vällust.
Nere vid havet var det ljust, trots den tidiga morgonen.
Fiskarens redskap låg redo och iordning vid Krivareboden. Kanske väntade ålafiskaren in den kommande nymånen. Det stora ålamörkret sägs ju vara bästa tiden för riktigt god ålfångst.
Havet dånade och skummade vitt.
Det var när jag satt där som jag plötsligt la märke till dem … spåren i sanden.
-åhhh underbart vackra älgar, tänkte jag förtjust för mig själv, när jag med största säkerhet artbestämt de tydliga spåren i sanden …
-tsss, di darr … di ser jau ad di e en hob villsvin ….
Ja när jag stolt kom hem till min jägarmake och visade upp de tydliga älgspåren som jag fotograferat, slogs min egen fantastiska morgonfantasi av vackra älgar i spillror. Med en jägares självsäkerhet förkunnade han att det där minsann var vilda grisar och inget annat.
För mig själv så fortsätter jag faktiskt att tänka mig att det varit två vackra älgar som passerat bara en liten stund innan jag själv kom till platsen.
Nej, det blev ingen vacker soluppgång den här gången, men det blev en fantastiskt vacker morgon på sitt eget vis.
Dagens citat:
Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.
Ha en härlig lördag och kram från mig.
Annika
