pomeranian

Hej hej.

I lördags när jag vaknade föll stora, blöta snöflingor från himlen.

Morgonbadet fick gå lite fortare än vanligt, för just den dagen hade jag en så efterlängtad sak på min agenda.

Jag och Stefan skulle åka och hälsa på ett kärt ”gammalt” gäng som vi känner. Ett pälsklätt gäng med namn som Stella, Bella, Saga & Co.

Även om jag hade en smula bråttom så unnade jag mig en stilla stund på bryggan. Jag längtade verkligen efter att få träffa de där underbara små hundarna igen. Det är Lykkes släktingar och hennes gulliga uppfödare.

Särskilt spännande var det såklart eftersom det blivit tillökning där i familjen och flocken hade utökats med ett liten gäng valpar också.

Det var Lykkes syster som fått en kull bebisar och självklart blev jag handlöst förälskad. Alltså så bedårande söta.

Det var nästan på dagen två år sedan vår stora flatcoated retriever, Johnny, fick sluta sina dagar och min egen hundflock då krympte rejält kändes det som. Tomrummet har varit enormt sedan dess. Fast nu kan det faktiskt vara så att min egen hundfamilj återigen kommer att växa och bli en triss …. Dock inte totalt 40 kilo hund som innan, utan bara 10 kilo… Tre små hundflickor♥.

Dagens citat:

Att sitta ned ensam och njuta av sitt eget sällskap är bättre än att vara omgiven av falska människor.

Allra bäst är att vara omgiven om djur för djur kan aldrig vara falska.

Kram Annika

Hejsan.

Det gångna året har gjort att jag har lagt mig till med ett annat, lugnare tempo. Särskilt väl märker jag det nu när det sakta börjar lacka till advent och jul. Samtidigt som en del av mig längtar efter allt bus och stök som hör julen till, så längtar en annan del av mig efter den frid jag upplevde vid jultiden i fjor.

Fast mest är jag så lycklig och förväntansfull av att veta att alla ungarna befinner oss i samma världsdel, och till och med i samma land. Vilken lycka!

Jag är noga med att inte dras med i det uppschasade tempot som det ofta blir inför julen. Att fortsätta njuta av naturen, vandringarna och de kalla baden får bli min motvikt till julstressen. Att ge mig tid att bara stanna upp för att förundras av ett blad tillexempel.

Min dotter Andréa bor ju tillfälligt här hemma hos oss, och hon kommer att stanna till strax efter nyår är planen. Lite oroligt är det allt att ha en veterinär i huset. Redan har hon diagnostiserat vår gamla katt Felix med trolig astma. Stackars lille Felix.

Det är inte utan att jag blir en smula orolig när det där långa stetoskopet kommer fram och alla mina pälsklingar ska lyssnas på. Det är som om man skulle vara på bilprovningen med ”skruttibangbangbilen” varenda dag. Man vet liksom inte vad som ska upptäckas.

Att tempot här hemma har ökat en smula med en Andréa i huset, det går inte att förneka. Min återhämtning är som vanligt de tidiga morgnarna. De får bli som min retreat och min meditation.

(Och ifall mina blogginlägg uteblir någon morgon så vet ni att de helt enkelt inte hinns att blogga just nu.)

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

Vi borde nog alla sänka tempot en smula och ge oss tid att lyssna mer på våra nära och kära. Eller helt enkelt bara lägga bort telefonerna.

Kram Annika

Hejsan.

En härlig höstdag i förra veckan så drog jag iväg med det lilla gänget ut i svampskogen.

Mitt gäng bestod av min dotter Amanda, det lilla barnbarnet Scott och de tre ”pomeranflickorna”.

Särskilt mycket ätbar svamp hittade vi dock inte. Inte en endaste om jag ska vara riktigt ärlig. Fast väldigt många vackra svampar såg vi, och det är minsann inte fy skam det heller.

Och när man är ute i trollskogen och letar svamp så blir man till sist väldigt törstig. Då är det faktiskt inte särskilt roligt alls, även om man får vara den som håller i hundarnas koppel och därför är den som bestämmer.

Hokus-pokus-filiokus, så trollades det fram lite dricka ur Amandas ficka. Då vände allting till det bättre igen, för att sitta på en mossbeklädd sten i skogen och släcka törsten, det är allt bra härligt det!

Nej, det blev ingen svamp till lunchen den här dagen. Men en härlig skogstur som gjorde oss alla väldigt gott. Och när vi kom hem igen, så frågade jag Scott vad han då ville att vi skulle göra…. handla, svarade han bestämt! Haha… jag tror att han måste hitta sig en inkomst på något vis, den shoppingsugne lille  killen.

Dagens citat:

Vad pengar kan köpa:

Mat men inte aptit. Nöjen men inte lycka. Medicin men inte hälsa. Madrass men inte sömn. Smink men inte skönhet. Lydnad men inte vänskap. Dator men inte intelligens. Presenter men inte kärlek.

Ha en fin dag och kram Annika

Hej hej

Alltså, vilka bonuskvällar vi fått såhär i september.

Värmen smög sig tillbaka och vi fick sommar igen.

Jag och Stefan tog med oss hundarna på en kvällspromenad ner till sjön. Jag tror vi båda njöt lika mycket av vädret som rådde som av lugnet i området den kvällen.

Semesterhysterien hade försvunnit och en mer fridfull känsla låg som ett lock över bygden. Till och med hundarna verkade njuta lite extra.

På min rygg åkte lilla hunden Snowie i en ryggsäck. För även om man inte själv kan gå så långt längre, så bör man få följa med och njuta av ljuva sensommarkvällar.

Jag själv gick ju på lätta fötter den där kvällen, efter att ha varit hos världens bästa Lise i Brösarp på fotvård. Det är bland det bästa som finns tycker jag, att få ”fossingarna” ompysslade.

Ljuva sensommarkvällar i september – det är ju nästan som en dröm.

Dagens citat:

Inget skapar framtiden lika bra som en dröm.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Hej hej

Det finns morgnar vid sjön som jag nästan känner mig som nyförälskad på nytt.

Då är det i själva livet som jag känner mig nyförälskad i, och inte i Stefan.

Men såklart älskar jag min Stefan ännu, även om den där första galna nyförälskelsen har dämpats med åren. Tur är väl det, för det skulle vara väldigt jobbigt att gå runt och vara i det tillståndet livet ut. Det vet ju alla, att nyförälskade par inte riktigt är vid sina sinnes fulla bruk.

Nåväl, den här morgonen kände jag mig riktigt nyförälskad och burrig i hjärnkontoret. Jag kände mig kär i livet och i naturen. På himlen bildades rosa moln som såg ut som en stor glad pussmun när de speglades i vattenytan.

I full fart kom ”badankorna” paddlandes för att hålla mig sällskap. Kanske var de också lite nykära i livet och hade lagt märke till naturens stora kyssmärke.

Fast ganska snart hade de bråttom att simma vidare. Istället kom min ”människobadkompis” och förgyllde min morgon. Jag tror att hon är lika kär i livet som jag är.

När solen gått upp så gick vi vidare. På grillplatsen hade några andra naturälskare lämnat en varm och skön brasa åt oss där vi kunde värma oss.

För trots att jag svävade på rosa moln och kanske borde vara varm, så var morgonen rejält kylslagen och termometern visade bara på 5 grader.

Någon som nog också svävade på rosa moln den här dagen, det var lilla hunden Lykke. Hon fyllde fem år och fick väldigt mycket och extra uppmärksamhet, som man såklart ska ha när man har bemärkelsedag.

Dagens citat:

Vänlighet förvackrar världen.

Med vänliga hälsningar Annika