min trädgård

Vädret som hängt upp sig.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag njuter verkligen av den sommar vi blivit tilldela det här året. En försommar som det nog kommer att pratas om i många år framöver.
Även om det har blivit mycket passande och vattnande av blommor och växter, så är det ljuvligt.
Om jag inte haft någon kalender som visat att vi inte ens har hunnit komma till midsommar ännu, så hade jag kunnat gissa på högsommarmånaden augusti. För det känns precis som augustis sensommardagar med tropisk värme.
Jag njuter för fullt av glada rop från poolen och av att ha badsugna tjejer här på besök. Vem vet hur resten av sommaren blir … Det gäller att passa på.
Samtidigt som jag njuter, så kan jag inte låta bli att känna en viss oro. En oro för vårt klimat…
Varför har det blivit så här? Hur går det med jordbruket och all vår mat i år? Alla svalor och sädesärlor, var har de blivit av i år?
Jag hoppas att det här är en ren slump bara. Jag hoppas att den lilla nötväckan hittar mat till sina små ungar även det här året. Jag hoppas att allt ordnar upp sig och naturen vet vad den gör.
Boktips
Jag har läst (lyssnat) på Mikael Persbrandts biografi. Och som alla biografier så älskade jag den. Jag gillar att läsa om människors liv och öde. Oavsett om det är kända eller okända personer, så fascineras jag av människor. Extra fint med den här boken var att den har ett lyckligt slut, en lycka som jag hoppas får fortsätta följa den underbart duktige skådespelaren även i fortsättningen. Att han får må bra utan missbruk och allt tråkigt som kommer med det. Särskilt hans beskrivning av sina älskades medberoende kan jag själv relatera till och känna igen från en tidigare del av mitt liv.
En enligt mig helt klart läsvärd bok … eller ännu hellre – lyssna på den – det är Micke själv som läser.
Kvällens citat:
Den som vill njuta av fåglarnas sång
måste stänga av TV:n.
Gör det – skippa TV:n och njut av naturen istället. Om 14 dagar är det midsommartider och sommarsolstånd, och efter det så vänder allt och går mot mörkare tider. Passa på och njut. Tids nog sitter vi alla där i våra soffor och längtar ut igen.
Kram Annika

Vädret som hängt upp sig. Läs mer »

När vänner kommer och överraskar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det här med stora kalas och bjudningar är inget som jag är bra på. Jag är helt enkelt ingen bra värdinna och ganska usel på det faktiskt.
Jag känner mig sällan nöjd med mina prestationer som kalasfixar, och mina egna fester ger mig mest bara ångest.
Men att få spontangäster det älskar jag. Vänner som kommer och överraskar och tar allting för vad det är hemma hos mig.
Precis så blev min lördag.
Älskade vänner dök upp och överraskad, och det blev en fantastisk eftermiddag.
Länge satt vi och fikade ute på tralldäcket.
Efter ett tag dök ytterligare vänner upp. Det var två grabbar, varav den ena var väldig badsugen.
Det var rysligt bra, för så fick Stefan en lekkamrat i poolen.
Jag hörde hur Stefan gick in i rollen som en stor farlig haj. Med största inlevelse gick han till attack mot den lille pojken som kämpade för sitt liv med svärdet i den lilla båten …
Det märktes tydligt att Stefans skådespelartalangar satt kvar efter den där sommaren då han och Stellan Skarsgård spelade in filmen Bombi Bitt i Kivik. En sommar för väldigt länge sedan då Stellan och Stefan var väldigt unga…. efter det gick de båda pågarnas vägar på tämligen skilda håll…
Efter de vilda lekarna i poolen fikades det lite till.
Tack fina vänner för en ljuvlig eftermiddag. Tack alla och envar.
På kvällen tassade jag runt i min torra trädgård.
Eftersom vi inte fått en droppe regn på säkert en hel månad var jag tvungen att vattna på de torraste ställena.
Rabatterna med de ledsnaste blommorna fick sig en skön dusch.
Vårt lilla fågelbord har en inredd ovanvåning, och där inne bor just nu en liten fågelfamilj. Det där lilla fågelhuset stör mitt öga med sin sneda ställning. Varenda kväll retar jag mig på det … Men det får helt enkelt stå sådär likt lutande tornet i Pisa, tills den lilla familjen är flygfärdig och ger sig iväg.
Det har varit så torrt nu så till och med Stefans trägubbar blir för hårda och torra att tälja på.
En dag såg jag en gubbe ligga och flyta i poolen.
-han är rent for torr å hår, jag ska si om han mjugnar litte au å ligga i vanned….
Trägubben skulle helt enkelt ligga där i vattnet för att mjukna så han blev lättare att tälja på.
Dagens citat:
Livet kan vara enkelt,
om vi låter det vara det.
Hissa flaggan och ha en skön dag.
Kram Annika

När vänner kommer och överraskar. Läs mer »

Hur kunde det bli såhär?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Alla som är stolta ägare till en trädgård har väl i någon liten hörna en riktig skämsplats … något som inte blev som det var tänkt.
I alla fall vill jag ju gärna tro att det är fler än jag som övervinns av ogräs, dålig planering och slut på motivationen.
För bara några år sedan hade jag en blomstrande vackert liten hörna vid vår friggebod.
Där precis framför den ljuvligt mossbeklädda stenen.
Men så hände något …. ja, fråga mig inte riktigt vad …
Hela den lilla vackra stenläggningen översållades av gräsrot och annat elände. Det blev omöjligt att rensa bort och alla de vackra blommorna kvävdes och tynade bort.
Kanske var det all renovering som upptog all min tid den där sommaren, eller så var det Stefans hjärtinfarkt … ja jag vet inte …
Men nu fick det vara nog. Jag tog tag i det hela och rensade bort precis allting. Utom den där tåliga sorten som tycks trivas just här.
Ja, det här blev ett lite annorlunda ”före och efter” reportage. Fast så kan det faktiskt också bli i en trädgård, när det vill sig illa. Men den mossbeklädda stenen är precis lika vacker nu som då.
Hur det blir med den här lilla fula hörnan nu, det får framtiden utvisa.
Potatisen då ..
Kanske minns någon av er att jag fick sättpotatis över när jag planterade i mina vintunnor. De där potatisen grävde jag ner på byggarbetsplatsen på andra sidan vägen. Och kolla nu bara. Tadaaaa ….
Min vintunneodling har utökats med ytterligare två tunnor.
I dem har jag sått rädisor och sallad. Kanske lite sent, men värt att prova tänkte jag.
Kvällens citat:
Lugna vatten har aldrig
skapat en skicklig sjöman.
Det där citatet stämmer nog på trädgårdsodling också …  lyckade trädgårdsprojekt ger ju ingen som helst lärdom …
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika

Hur kunde det bli såhär? Läs mer »

Trädgårdens blyga drottning och jag återtar formen.

Lämna en kommentar / Trädgård, Träning / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
I min trädgård börjar de riktiga juvelerna slå ut nu. Då tänker jag på den stora gigantiska vallmon och de underbart klarröda pionerna. Visst är de ljuvliga.
De underbart vackra pionerna i klaraste rött har vi fått av någon …. jag tror att de kanske kommer från svärmor Karin… Men de tycks i alla fall trivas här hos oss, för de blommar alltid rikligt. Jag älskar deras knoppar som ser ut att vara sydda av finaste silkestyg.
Men jag älskar även de enkla, lite oansenliga blommorna. De skira och små blommorna.
Allihopa tillsammans bildar de en slags skön harmoni tycker jag.
 Nu har jag återigen testat att jogga. Förra gången fungerade högerbenet inte riktigt som det skulle och jag snubblade några gånger och föll till sist pladask med näsan i backen.
Men nu gick det bra. En liten svaghet i benet kunde jag känna fortfarande, men varvet runt sjön funkade galant. Inte någon världsrekordstid, men en runda är alltid en runda.
Kvällens citat:
Man kan faktiskt välja att inte tro på det negativa.
Ha en ljuvlig kväll och kram på er.
Annika

Trädgårdens blyga drottning och jag återtar formen. Läs mer »

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
För ett tag sedan nämnde jag för min Stefan att jag ville ha ett enkelt planteringsbord. Ett träbord av överblivna bräder, som skulle stå undanskymt uppe vid vår ”skämshörna” i trädgården. Den där hörnan där komposten ligger, och där jag ofta sitter på huk och planterar om mina blommor.
-det behöver inte vara så fint eller märkvärdigt, sa jag, bara en plats så jag slipper sitta på huk.
-något enkelt av gamla bräder duger fint, fortsatte jag.
Dagarna gick och plötsligt kom Stefan hem och meddelade att nu hade han minsann fixat det där planteringsbordet åt mig.
Nej, det blev inget planteringsbord.
För kolla så fint!!
Inte kan jag ställa det här bordet undangömt uppe vid komposten och gegga med jord på den vita gjutna bordsskivan.
Det fick istället bli en hederplats på tralldäcket.
Och jag får helt enkelt fortsätta att sitta på huk uppe i vår skämshörna och plantera om mina blommor. Samtidigt kan jag ju nu kikar ner på mitt fina blomsterbord och tänker att han är allt bra gullig min Stefan.
Kanske får jag göra en ordentligare produktbeskrivning på min order av planteringsbord framöver. Men det där får vänta tills Stefans fot är justerad, det är inte bråttom, inte alls.
Föresten så fyller min Stefan år idag. Ja precis just i dag faktiskt.
Men någon mer badleksak kommer han inte att få i år, även om han är barnsligt förtjust i leksaker.
Vem minns inte krokodilen från i fjor?
Ett stort varmt grattis min älskade livskamrat ♥
Du som gör mitt liv så … ja ska vi säga omväxlande. Samtidigt som du är min stora trygghet, så är det alltid spännande att leva med dig.
(bild: fotografen och vännen Mårten Johnsson)
 Dagens citat:
Att träffa dig var ödet,
att bli din vän var ett val,
att bli kär i dig var bortom
min kontroll.
Ha en härlig dag alla fina.
Kram från Annika

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat. Läs mer »

Kinesiska fröer och poppelfrö.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag skrev förut om min odling av olika blommor. Fröer jag köpt på nätet.
Det har väl gått ganska dåligt måste jag säga. De var verkligen svårflörtade de där fröna.
Inte nog med att påsarna innehöll minimaliskt med frö, det var dålig groddbarhet på dem också. Jag skötte om dem som små bebisar, men trots det så ville de inte alls växa sig så stora och kraftiga som jag sett framemot.
En kväll bestämde jag mig för att plantera ut de få exemplaren solrosor som trots allt överlevt. Det ska bli en röd sort, om man får tro det som stod på påsen.
Det ska bli spännande att se vad som händer. Har jag otur så blir de mat åt de hungriga mördarsniglarna istället.
Någon som lyckats bättre med sina frö, det är min syster. Av henne har jag fått både luktärtor och krasse.
Och kolla här så fint.
Det där vita luddiga som nu ligger i alla mina krukor är frön från en jättestor poppel som står på en grannes tomt. Jag hatar den där poppeln. Somliga dagar är det som om det snöar maskrosfrön från himlen. Men det är poppelfrön som lägger sig i stora driver i trädgården. Inte nog med det, de där fröna kryper in i varenda vrå i huset också. De liksom virvlar runt fötterna när man går.
Jag hatar den där poppeln innerligt, och varje år har jag stora planer på att smyga dit och spika kopparspik i det där jäkelens trädet…
Men jag glömmer fort, och när det nu har fröat klart njuter jag istället av mina blommande små äppelträd.
Till och med mitt lilla svartplommonträd blommar så vackert i år. Annars brukar det vara fullt av larver som tycks vara glada i just detta träd. De brukar mumsa i sig allt så det lilla trädet blir alldeles naket. Försäkerhets skull har jag i år sprayat det med lite medel som det finns en dödskalle på … säkert inte bra, men en enda gång i livet vill jag se mitt lilla träd blomma.
Kvällens citat är hämtat från Walt Disney:
Skratt är tidlöst, fantasin
har ingen ålder
och drömmar varar för evigt.
…så vackra ord!
Ha en fin kväll
Kram Annika

Kinesiska fröer och poppelfrö. Läs mer »

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom.

Lämna en kommentar / Djurliv, Trädgård / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nej, jag har inte blivit någon kallhamrad mördare på sista tiden. I alla fall inte när det gäller riktiga mord och dråp som man läser om i kvällstidningarna.
Den som det handlar om här var helt enkelt bara en snigel. (om det nu är så bara)
Jag tog honom på bar gärning här hemma för några kvällar sedan i min trädgård…
Jag har tidigare visat här på bloggen min finurliga uppfinning. Åtminstone har jag själv tyckt att jag var rysligt smart och påhittig.
Det är en plåtring av koppar som jag satt runt min fina blomsterbuske som jag är så himla rädd om. Min ”Moses brinnande buske”, som jag fått av min mamma för länge sedan.
Mördarsniglarna tycks gilla den där blomman lite extra och en kopparplåt gör att de inte kan slemma sig in där, tänkte jag, och det har också fungerat i några år nu.
En kväll tyckte jag att det såg ut som om något nafsat på min kära blomma. Omöjligt, tänkte jag för mig själv.
Nästa kväll var där ännu mer nafsat …
Kvällen efter igen, smög jag ut lite senare för att kika till min buske. Det är på kvällarna de sluga sniglarna kryper fram.
Det var då jag kom på honom. Jag tog honom på bar gärning!!
Mycket riktigt. Där satt han och mumsade innanför ringen… men inte alls den jag hade trott …
Det var en pantersnigel. En pantersnigel som sägs vara bra att ha i trädgården. Den påstås inte göra någon som helst skada i ett trädgårsland eftersom den bara äter döda växtdelar och trivs bäst i komposter. Dessutom finns det viss forskning som säger att den ska mörda mördarsniglar och det hade ju varit bra.
Tsss … här hade jag tagit den där illbattingen på bar gärning med att för fullt mumsa på min kära Moses brinnande buske.
Men inte hade jag hjärta att döda honom. Kanske hade han av misstag kommit innanför kopparringen och inte haft något annat val än att äta på det som fanns tillhands där. Ja, så var det nog.
Inte kunde jag halshugga honom och kasta i en mjölkkartong full med grovt salt i.
Varligt bar jag upp honom till komposten istället.
Nu håller jag tummarna för att min blomsterbuske repar sig och får blomma riktigt mycket i sommar.
Och att pantersnigeln nu lär sig vad det står om honom på wikipedia.
En blomma som just nu förgyller min trädgård är den söta vallmo som jag för en tid sedan fick av en god vän. En orange vallmo. Visst är det en underbar färg!?
Kvällens citat:
Stor är den
som får andra
att känna sig
större.
Ha en härlig kväll, och döda inte djur i onödan… även om de kanske äter på din buske …
Kram Annika

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom. Läs mer »

Full av inspiration.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Så inspirerad jag blev efter vårt besök på Österlens Garden Show i helgen.
Genast när jag kom hem satte jag igång med min egen lilla trädgård. Stegen jag fyndade på en loppis i fjor åkte fram på trädäcket, och lite blomsterkorgar från vinterns julgrupper.
Stefan har skrattat åt den där gamla stegen, men jag är ganska förälskad i mitt fynd ännu. Kolla bara här så tjusig den blev i år igen.
I år tänkte jag inte köpa så mycket sommarblommor som jag brukar. Dels så blir det alldeles för dyrt och så har jag ju lite knepigt med att orka bära en massa vattenkannor runt överallt. Men utanför staketet har jag ändå satt lite nytt. Där ska det vara välkomnande och fint.
Jag är så svag för rosa nyanser, så det fick det bli.
Vid vår entré står en gammal koppargryta. Den där grytan brukar vara lite svår att plantera i eftersom blommorna inte verkar trivas riktigt där. I år har den bara fått stå och vänta med den gamla jorden i tills jag skulle komma på något. Och kolla här. Den har liksom fixat allting själv. Röd klöveroxalis  har nu fått sprida sig ohämmat i grytan. Och det blir bara vackrare och vackrare för varje dag.
Det blir mycket trädgårdsinlägg just nu på bloggen. Men jag måste ju bara visa er en annan sak. Mitt blåregn!
Blåregnet som i alla år envisats med att bara sprida sig med långa gröna revor, utan tillstymmelsen till minsta lilla blåa blomma. Kolla bara nu. Full av knoppar. Jag älskar verkligen blåregn.
Ett annat ställe som snart blomstrar hemma hos mig, det är den där spaljén som Stefan byggde. Den som skulle bli insynsskydd mot våra nya grannar. Ett skydd mest för deras egen skull, så de ska slippa chockeras över Stefans nakna kvällsdopp och  min ibland opassande klädsel.
Nu har det inte växt så väldigt mycket där ännu, men fullt av klematisknoppar är där minsann. Härligt.
Så har jag ju mina små underbara äppelträd. De små prydnadsträden som är så gulliga där de står i sina vindpinade vintunnor. Snart, snart är de i full blom.
Dagens citat:
”Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.”
Det blir mycket natur och trädgård på bloggen just nu. Inomhus gror det liksom igen litegrann när det är sommar och fint väder. Men det gör ingenting för min del. Jag bara njuter av att få vara ute i stället.
Ha det fint och en stor kram
Annika

Full av inspiration. Läs mer »

På naturens villkor.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Just nu grönskar det som allra mest. Allting växer så det nästan syns och hörs. Och då är det såklart inte bara de växterna som jag själv har planterat. Nej även ogräs och annat spirar med full kraft.
Jag har bestämt mig för att sluta envisas med att plantera sådant som inte verkar trivas hos mig och istället sats på de växter som passa in här. De som trivs och vill leva med just Gyllebojordens förutsättningar.
Men så finns det även sådant som redan växer här, som det bara gäller att ta tillvara på.
En björnbärsplanta till exempel. Jag vet inte hur många gånger som jag klippt ner den för att jag inte gillar att den är där den är. Nu har jag gett upp. Istället får den bre ut sig och ta plats och jag till och med hjälper den lite på traven istället. Över det vita staketet får den nu bre ut sig, och istället för att reta mig på eländet, så gillar jag den nästan nu. Och har jag tur får jag goda björnbär i belöning till hösten.
 Efter tre månader med ett nytt diskbråck mellan två nya kotor så kände jag att det var dags. Jag snörade på mig springskorna och förkunnade för min käre make att jag ämnade prova om det gick att börja springa igen.
Han höll sig för pannan, himlade med ögonen och mumlade något om galenskap och skylla mig själv.
Såklart tog jag det extremt lugnt. Med små mjuka steg dansade jag fram genom den härlig Gyllebomorgonen. Naturligtvis kände jag hela tiden efter så allt funkade där bak i ryggen. Högerbenet har en liten tendens till droppfot och det gjorde att jag en gång snubblade och for på näsan i backen. Men jag hade tur och landade på bästa möjliga vis – jag landade i ett hav av ramslök.
(Tack du gulliga tjej som oroligt kom till undsättning där jag snopet låg platt på magen.)
Första springrundan – check!
Snart, snart är det dags för min dotter Emmy att komma hem igen. Efter nära nog ett helt år i Australien kommer hon hem i mitten av juni. Jag håller på att längta ihjäl mig efter henne nu. Åhhh vad jag ska laga vegetarisk mat, njuta av hennes skratt och lyssna på allt hon fått uppleva.
För Andréa, min dotter som bor i Canada, verkar alla bitar nu falla på plats. Hon ska ju flytta till Alabama i juni för att praktisera och fortsätta utbilda sig som specialistveterinär där.
Det är liksom inte bara att ta sitt pick och pack och flytta dit. Nej, det krävs mängder med intyg, intervjuer och friskhetsintyg för att få tillåtelse och visum för att få komma dit och arbeta. Vaccinationer, inte för sin egen skull då, utan för deras, så man inte kommer dit med någon oönskad sjukdom. Men nu börjar allt falla på plats och flyttlasset går i slutet av juni. Visumet är godkänt och klart.
Dagens citat:
Så snart du välkomnar förändringar
har du möjlighet att ta emot livets
obegränsade möjligheter.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

På naturens villkor. Läs mer »

Sista chansen att njuta av Österlentulpaner för i år.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Alltså, om ni är på Österlen och inte har något särskilt för er, eller bara är ute och kör, då måste ni passa på att åka hit.
Ta en sväng förbi Lunnarp och stanna till ute vid Österlen Tulpaner och bara njut.
Jag och Stefan tog såklart chansen och åkte dit.
Jag älskar tulpaner och Stefan älskar att jag älskar tulpaner tror jag.
Österlen Tulpaner drivs av ett ungt driftigt par, Jocke och Malin. Jag känner dem ganska väl och gläds över deras annorlunda växtodling och nytänkande.
Den här dagen då vi stannade till där, så var ”min extraunge” Elna också på plats och hjälpte sin bror med tulpanerna. Vi brukar skoja om det där, eftersom Elna är min dotters bästa vän och de båda har hängt ihop som ler och långhalm genom hela livet. Och vi älskar verkligen Elna, både jag och Stefan.
Den här vackra dagen var där fler besökare än vi såklart. Det kom och gick människor i en strid ström. En liten underbart söt familj passade på att köpa med sig blommor hem. Och om inte de här söta tjejerna förtjänar lite tulpaner i sina hattar, då gör ingen det. Så ljuvligt gulliga och rara.
(Såklart har jag frågat och fått godkänt av deras snälla mamma om att få ta bilder på töserna och använda bilderna här på bloggen)
Själv gick jag mest runt och sa ”men det här måste väl vara min favorit”.
Jag är ganska svag för de rosa nyanserna och den absoluta favoriten är nog ändå den maffiga mörkrosa sorten, vars namn är Margarita.
Men efter att ha pratat tulpanlökar en stund med Jocke, så har min syn på de röda och gula sorterna förändrats. Det är liksom de som är ursprunget och de tåligaste. Såklart måste man ha dem i sitt sortiment. Så vackra.
Dementi.
I ett tidigare inlägg då jag visade mina egna tulpaner från trädgården så skrev jag att en tulpan hemma hos mig kom från Österlen Tulpaner. Det gör den INTE. Den här knoppen är en så kallad papegojtulpan, en muterad sort och det är inget Österlen tulpaner odlar. Rätt ska vara rätt såklart!
Alltså INTE en Österlen tulpan.
Men såklart har jag andra tulpanlökar hemma hos mig som just nu blommar som bäst. Och till hösten kommer jag tillbaka till Lunnarp för att köpa fler underbara blomsterlökar till min egen lilla täppa.
Innan vi styrde kosan mot Gyllebo igen, så köpte jag med mig ett fång tulpaner hem. För jag älskar ju blommor och Stefan älskar att jag älskar blommor. Och så här vackert blev det hemma hos mig.
Den här helgen är sista chansen. Ta den och åk ut dit och bara njut.
Dagens citat:
Precis när larven trodde att livet
var över, så förvandlades den till
en fjäril.
Ha en fin dag
Kram Annika

Sista chansen att njuta av Österlentulpaner för i år. Läs mer »

Rulla till toppen