Hejsan.
Att någon gång ibland få starta upp dagen vid havet är verkligen en gåva. Att kunna vandra med fötterna i vågskvalpet, under tiden som solen sakta stiger upp i horisonten, det är stunder som förlänger livet. Det tror jag bestämt.
Den senaste tidens värmebölja har tyvärr skapat ett litet trafikkaos på sina ställen här på Österlen. Jag tycker verkligen synd om de som bor och verkar på de här platserna. Många lägger mest vikt vid sina egna rättigheter och glömmer gärna bort vilka skyldigheter som faktiskt också finns, där den största väl är att visa hänsyn.
Morgonen då jag mötte dagen vid Knäbäck var det tomt och tyst. Någon sov i en immig bil på parkeringen, andra i sina stora lyxiga husbilar. Jag tassade tyst ner för trapporna till stranden.
På stranden satt två kvinnor på en filt med vars en kopp rykande kaffe.
Att det varit några dagar med riktigt strandväder skvallrade de kvarglömda sakerna om.
Någonstans grät kanske en liten gosse efter sin borttappade lastbil … eller så stod den bara parkerad inför en ny dag i den lille gossens tjänst.
Jag njöt av det ljumma vattnet mot mina fötter och av den härliga soluppgång jag återigen fått vara med om. För det är i alla fall ett som är säkert, ju fler soluppgångar man får vara med om, ju äldre blir man.
Dagens citat:
Alla lever vi efter vår egen verklighet, som vi alla utgår ifrån är den sanna.
Här på Österlen finns många vackra stränder, några har blivit lite populärare än andra …. men snälla besökare och turister, parkera med förstånd så räddningsfordon har chans att ta sig fram. Vår Österlenkust är lång, och finns det ingen plats vid den ena stranden så brukar det finnas på nästa, alla lika vackra och unika…
Må väl och kram
Annika
