Som ett lockrop.
Hej hej
Trots att det senaste året borde gett mig massor av tid och tillfällen att baka och pyssla här hemma, så har jag inte hunnit med det alls så mycket som jag brukar göra.
När jag så en dag kom mig för att baka en stor sats kanelbullar, så sa min dotter att det var som om jag gjorde det bara för att det var dags att ”locka hem ungarna”. Och kanske har hon lite rätt i det. Bullbak för mig är nog som ett lockrop på mina nära och kära att komma hem och hälsa på.
Bakning är inte något jag ägnar mig åt för skojs skull, nej det är mer något jag gör bara för att ha godsaker i frysen när vi får oväntat besök. Just oväntat besök är ju inget som duggat så tätt under det senaste året, av förklarliga skäl.
Inte heller har jag lagt så mycket pengar på blommor och växter det här året. Visserligen älskar jag blommor av alla de slag, men det har liksom känts onödigt att ge sig iväg till affären för att köpa blommor som ingen mer än jag själv kommer att se. (Stefan har visserligen ögon att se med, men han lägger inte märke till sådana där små ”oviktiga” detaljer…) Någon enstaka tulpanbukett från ICA har det blivit. Den här färgbomben slog jag till med förra veckan.
Det här året har mer gått åt att göra sådant som jag verkligen njuter av. Naturen och skogen. Att likt Ferdinand bara sitta och och njuta. Att lukta på de vilda blommorna, de som kommer utan ett uns av ansträngning.
Och som jag har njutit. Tänk så mycket man brukar göra bara för att man tror att man ska vara så duktig hela tiden. Jag är faktiskt lite tacksam för året som gått, som fått mig att stanna upp och känna efter vad som gör just mig lycklig och tillfreds med livet. Det är sannerligen inte att vara duktig.
Fast när suget kommer efter att baka lite kanelbullar, ja då gäller det förstås att smida medans järnet är varmt. Det finns ju inget godare än hembakat!
Dagens citat:
Det är klokare att gå sin egen väg, än att gå vilse i andras fotspår.
Ha en härlig dag på just din egen upptrampade stig.
Kram Annika
(ovanstående bild, Tina Thornberg)
.
