Hejsan.
Efter dagar med många minusgrader kom det i helgen riktigt töväder istället.
Vid bryggan noterade jag att någon våghalsig person vandrat ut på den blöta isen. Av spåren att döma såg det ut som personen återvänt till fastlandet, och tur var ju det, tänkte jag för mig själv.
För varje morgon tyckte jag att det såg ut som det öppna vattnet där alla gässen brukade hålla till, blev allt större och isen smälte bort där längst ut.
Över min lilla vak var det bara en tunn hinna av is, och några kraftansträngningar för att ta sig i vattnet krävdes inte alls längre.
Julgranarna som släpats ut på isen låg redo att sjunka till botten så fort isen försvunnit. De skulle bli gömställen till karp och abborre att gömma sina fiskyngel i.
Borta vid den stora rastplatsen kunde jag se hur fiskare samlats ute på isen för att pimpla. Själv tyckte jag att det verkade direkt livsfarligt att ge sig ut på isen den där morgonen.
Jag skyndade mig vidare på den moddiga grusvägen och hoppades att de där pimplarna verkligen hade koll på läget.
Dagens citat:
Var inte rädd för att förlora en och annan vän. Var rädd för att förlora dig själv medan du försöker göra alla andra nöjda.
Bäst är att vara sig själv tror jag, så har man de vänner man passar ihop med. Sånt där lär man sig mer och mer med åren.
Kram Annika
Det verkar ganska korkat att ge sig ut på isarna nu!
Ja de är galna tycker jag.