Gomorron igen kära Blogg
Så var det då åter tomt och tyst i huset. Mina veterinärstudenter åkte igår em. åter hem till Danmark.
Men innan dess hann de skriva på sitt projekt i några timmar, projektet om de tråkiga bakterierna. Jag och hundarna smög oss då iväg ut i det mycket våta, och det mycket gråa, och det mycket mörka vädret i Gyllebo. Men som alltid njöt vi i fulla drag.
Fortfarande går koskrällena där i hagen och dräller. Jag blir allt lite förvånad att ingen tar in dem i något stall. Kan man glömma att man har kor?
På vår vandring genom skogen fick Johnny vittring på något väldigt viktigt den här dagen. Han tvärstannade och markerad så tydligt att det var bara för mig att följa med honom för att ta reda på vad han ville visa mig. En halvfull chipspåse låg där en bit in i skogen, och Molly bara förvånade sig.
På eftermiddagen körde jag med Andréa och hennes studentkamrat till tågstationen, och sedan hade jag full tillgång till min arbetsplats igen. Lite kel och mys med Molly och de andra djuren blev det såklart innan de for iväg.
Jag älskar verkligen när Andréa kommer hit till Gyllebo och jag tycker väldigt mycket om alla hennes studentkamrater, som jag genom åren fått lära känna. Härliga ungdomar varenda en av dem.
Jag fick några bilder på dem alla från förra helgens festligheter, som de på danska kallar ”Galla”.
Underbara ungdomar.
Dagens kloka ord:
Jag tycker om människor som får mig att skratta, helt ärligt tror jag att det är det bästa som finns, att få skratta. Det botar en mängd sjukdomar, det är nog det viktigaste som finns hos en person.
Kram och Hejdå Bloggen
