Gylleboannika – Sida 199 – Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.

Min lille gran.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av Annika Olsson / 3 december, 2018 / jeppsons granar, julgran / 1 minute of reading

Hejsan

En tradition vi har i min familj, det är att sätta upp en ”utegran” lagom till den första advent. Såklart kan man sätta elektriska ljus i buskar och andra träd vid sitt hus också. Fast jag älskar den särskilda känslan det blir med en riktig julgran.

Såklart gynnade vi vår lokala granhandlare, Jeppssons granar i Gärsnäs.

Dagen då jag och min Stefan gav oss ut på granhandlartur var en synnerligen grå och dimmig dag. En ganska typisk dag för att vara på Österlen vid den här tiden.

Nöjda med vårt granfynd for vi tillbaka till Gyllebo igen.

Nu gäller det ju bara att hålla tummarna för att vädergudarna vill ge oss ytterligare julstämning i form av en vit jul. Då kan det bli så här fint och mysigt.

Dagens citat:

Tankar tvivlar medan hjärtat vet.

Jag hoppas att ni alla haft en fin adventshelg och är taggade för att sparka igång en ny vecka.

Kram på er.

Annika

Dela gärna

Min lille gran. Läs mer »

Ett stråk av besvikelse.

2 kommentarer / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 2 december, 2018 / adventljus, vuxenleksaker / 2 minutes of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Min gamla vanliga adventsljusstake är framplockad här hemma nu. Den där gulliga med det lilla Luciatåget. Jag är faktiskt ganska förtjust i den. Även om det inte blev den där vackra mässingsljusstaken jag var så sugen på att köpa i år, så är jag fullt nöjd med den jag redan har.

Nej, den som bär ett stråk av besvikelse i sitt hjärta, det är mer min Stefan. Han som ju fått öppna sin adventskalender nu. Ni vet den där som jag köpte åt honom som en överraskning.

-fy fasiken va dyrt di vá, sa han smått chockat när han fick se priset på våra kalendrar.

-det är väldigt exklusiva kalendrar, försäkrade jag honom inställsamt.

-tsss exklusivt?? två små lakrissbidar som man slugar i en mungsbid, sa han när han fått upp lucka nummer ett. Besvikelsen gick inte att ta miste på i hans röst.

Själv var jag väldigt nöjd med min handkräm som fanns i min egen kalender. Kanske var det bara den som var exklusiva?

Nåja, goa lussebullar fanns det som tröst, och de var minsann riktigt exklusiva må jag säga, extra saftiga som det blivit i år.

Kvällens citat:

När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar.

Tips: vill ni, liksom jag, inspireras av vackra heminredningssaker så kan jag rekommendera er att kika in HÄR.

Sist, men inte minst, så måste jag såklart slå ett slag för Österlen. se egen lilla adventskalender. En lucka ren inspiration. Helt gratis varenda dag fram till julafton. Då får ni kika in HÄR. Missa inte det!

Jag önskar er alla en fin kväll.

Annika

Dela gärna

Ett stråk av besvikelse. Läs mer »

En frostnupen morgon vid sjön.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 2 december, 2018 / först frosten, Gyllebosjön / 1 minute of reading

Hejsan.

Oj oj vilka fantastiska morgnar vi haft den här veckan.

Den där första ljusa timmen på morgonen, som man brukar kalla för den ”blå timmen”, den har istället varit röd vissa dagar.

När jag kom på min morgonpromenad kunde jag se hur frosten låg vit över ängen och kor och hästar såg ut att huttra där de gick i skogsbrynet.

På himlen syntes månen som ännu var kvar på sitt nattskift.

Vid Gyllebo slott stod grindarna öppna och välkomnande. Borta vid grusvägens slut kunde jag skymta sjön och den upplysta skogen i bakgrunden.

Varje söndag mellan klockan 10 och 12 är man välkommen att strosa in och kika på de ruiner som finns där innanför vid slottet. Gör de ifall ni har lust. Det är verkligen en vacker plats.

Vill ni läsa mer om Gyllebo eller om byarna på Österlen så hittar ni lite fakta på Österlen.se

Nere vid badplatsen hade en liten flicka sprungit ifrån sina små näpna skor. Nu stod de där i gruset och såg så väldigt sorgsna ut. Det nästan högg till i mitt hjärta för en liten stund…

Dagens citat:

Att finnas till – är den finaste meningen av alla.

Ha en riktigt fin söndag. Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna

En frostnupen morgon vid sjön. Läs mer »

Kunde inte låta bli.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 1 december, 2018 / blommor, klongvas / 1 minute of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Nej, jag skulle absolut inte handla några blommor när jag var på ICA senast. Jag skulle bara precis handla det lilla som stod på min inköpslista.

”Hannlelappen” som vi säger här på Österlen.

Inget mer än det som jag planerat, det hade jag föresatt mig i alla fall.

Så stod den bara där, den här ljuvliga rosenbuketten. En knippe buskrosor som fick mig att tänka på färgen ”jordgubbsmjölksvitt”.

Ja hur står man emot sådana frestelser?

Jag kunde såklart inte låta bli…

Hoppas ni mår gott såhär dagen före första advent. Jag ska smaka på årets upplaga av Blossas glögg och Stefan kommer att njuta av sin söta saftglögg utan alkohol. Det brukar sluta med att jag också dricker av den där saftglöggen, för egentligen är den godast tycker jag.

Min första amaryllis blommar redan, så nu ska den få flytta in på toaletten. Där tycker jag att det passar så bra att ha lite blomster nu till advent. Där kan man sitta i lugn och ro och bara njuta av det vackra.

Kvällens citat:

Använd spegeln och inte kikaren när du letar efter fel.

Tips på fina glöggkaraffer finns HÄR, och HÄR och en vacker vas finns HÄR.

Ha en riktigt härlig kväll och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Kunde inte låta bli. Läs mer »

Hej, Annika heter jag.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 1 december, 2018 / 2 minutes of reading

Hejsan

Eftersom jag alldeles nyligen har flyttat min blogg och dessutom börjat ett trevligt samarbete med bästa Österlensidan, Österlen.se, så är det nog på sin plats att jag presenterar mig lite kort.

Jag heter alltså Annika, och jag är född och uppvuxen här på Österlen.

Jag föddes och växte upp ett stenkast från Christinehofs slott. Där hade jag naturen som den underbaraste lekpark man kan tänka sig.

I tjugofem år arbetade jag som byggsäljare på ”Rosenguistas” i Simrishamn, eller XL Hans Anders som det faktiskt heter nuförtiden. Det var en arbetsplats som jag verkligen trivdes på, och det var också där jag mötte min nuvarande make, Stefan. En Kivikspåg som många känner som Hantverkarn, eller som Sniff (om man är från stenåldern och dessutom intresserad av fotboll vill säga)

Jag arbetar sedan åtta år tillbaka med mitt och min mans byggföretag, där jag sköter papper och ekonomi.

På min fritid är jag nästan alltid ute i naturen med familjens tre hundar. Tillsammans med min stora hund Johnny är jag krigsplacerad i ett insatsförband i hemvärnet. Fotografering är ett annat intresse som jag verkligen brinner för.

Jag älskar mitt Gyllebo, där jag bor sedan tjugo år tillbaka.

Många av er har säkert besökt Gyllebosjön och vet hur vackert där är. Årstiden spelar liksom ingen roll.

Det var för fyra, fem år sedan som jag började att blogga lite i smyg. Största anledningen var nog att jag ville skapa en fast punkt för mina tre döttrar, som då reste och bodde utomlands i olika världsdelar. Jag ville helt enkelt skapa en plats så de inte skulle riskera att glömma bort vårt underbara Österlen, vår hembyggd och orten där de har sina rötter.

Det viktigaste med bloggen är att ha kul. Att ta bilder och skriva av hjärtans lust.

Så välkomna till mig!

Dagens citat:

Det var på vägen ner till Österlen,

någon mil från Kiviks hamn …

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Hej, Annika heter jag. Läs mer »

Mitt November 2018

2 kommentarer / Månadssummering / Av Annika Olsson / 30 november, 2018 / månadssummering2018 / 1 minute of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Mitt November har varit underbart och spännande på många vis. Jag hoppas att ni alla har haft lite små guldkorn i novembermörkret som ni kunnat njuta av.

Min blogg har flyttat och kanske kommer det bli mer inlägg runt om från Österlen framöver. Det där får framtiden utvisa.

Jag och Stefan har ju haft kämpiga år, men nu är vi både hoppfulla och ganska spända på vad som döljer sig under det där gipset som han burit runt på hela hösten.

Min löpning har fortsatt och 45 kilometer blev sprungna i novemberrusket.

Nu hälsar jag December välkommen med all julglädje och mys.

Kvällens citat:

De sa;

Du vet inte vad du har förrän du förlorat det.

Sanningen är, du vet exakt vad du har – du tror bara att du aldrig kommer att förlora det.

Julklappstips på smycke från Edblad: örhänge HÄR, ring HÄR, och armband HÄR.

Ha en fin kväll och kramar från mig.

Annika

Dela gärna

Mitt November 2018 Läs mer »

Tanka kraft.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 30 november, 2018 / Knäbäck, Knäbäckshusens strand / 2 minutes of reading

Gomorron.

Min vecka har varit fylld av en massa jobb. Både fantastiskt roliga saker som jag brinner för och sådant där som kallas ”måsten” och som ingår i göromålen för lönen. Ja, ni vet ju alla hur det kan vara. Ibland hopar sig saker och hjärtat bankar i ett lite snabbare tempo som inte känns helt bekvämt.

En kväll när jag var iväg på ett ärende drogs jag likt en magnet till en av mina favoritplatser. Knäbäck! Här kan man hämta kraft från havet och stilla sina tankar för en stund.

När jag smugit ner för den välbekanta sandtrappan mot havet, häpnades jag över alla stenbumlingar som plötsligt hamnat i kanten vid det lilla knäbäcksträdet. Jag grunnade lite på om det var Ejlertslunds Grus & Betong som varit i farten. Fast nej … såklart förstod jag att det var självaste Moder Natur som möblerat om lite.

En stund satt jag där på en av stenbumlingarna och lät det salta vattnet stänka upp i mitt ansikte.

Att sitta och se ut över den här platsen ger en så besynnerlig frihetskänsla. Småproblem framstår som fjuttiga och själva livet känns så väldigt stort.

När jag vände ryggen mot havet och gick upp för sandtrappan igen slickade jag bort en salt droppe från min överläpp. Kanske en droppe från havet, eller en tår från min själ, det spelade ingen roll vilket.

Dagens citat:

Varje morgon har vi möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag – tidvattnet sopar varje dag stranden ren.

Ha det fint och ha en skön fredag.

Kram Annika

Dela gärna

Tanka kraft. Läs mer »

Kreativa geni.

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 29 november, 2018 / pepparkakshus / 1 minute of reading

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Hej hej

I helgen när vi bakade lussekatterna, så passade mina töser även på att låta fantasin flöda i form av en pepparkakshuskonstruktion.

Årets upplaga av pepparkakshuset ändrades efterhand som bygget pågick, till att bli mer och mer likt ett fuskbygge tycker jag.

Sådär med ett vackert skal men ett fattigt inre.

Istället för ett traditionellt hus som jag hade sett fram emot att få spränga i luften till nyår … istället för ett sånt vanligt pepparkakshus, så blev det en charmig liten siluett av en by.

Amanda stod för de små husen och den lilla kyrkan. Medan Emmy gjorde en fantastisk gårdshund!

Som alltid frågar jag mina töser numera vilka bilder som är ok att visa här på bloggen..

-Låt hela världen se min hund, jag skäms inte, jag är ett kreativt geni …

Såklart får ni se den genialiska hunden, med ordet ”hund” på ryggen för säkerhetsskull.

Efter allt pysslande sjönk vi ner hela familjen vid matbordet och inmundiga härligt goda rester från en trevlig grillkväll dagen före.

Kvällens citat:

Det du inte kan göra ännu –

dröm om det åtminstone.

Drömmar är gratis.

Efter en hel dag med skrålande musik från en dålig mobilhögtalare vill jag tipsa om en sådan HÄR mart högtalare.

Ha en fin kväll och kram

Annika

Dela gärna

Kreativa geni. Läs mer »

Från dans till jul i Dungen.

4 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av Annika Olsson / 29 november, 2018 / Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen var vi på den sötaste lilla julmarknad ni bara kan tänka er.

Vi var i Dungen i Östra Vemmerlöv – den där charmiga lilla festplatsen där säkert varenda Österlening i min ålder varit på dans och svängt sina lurviga ben. Kanske en aning på pickalurven också, i alla fall har jag ett svagt minne av att det kan ha varit så.

Men den här härliga novembereftermiddagen var det julstämningen så det stänkte om det.

Det var tomte, det var glögg och det var julgransförsäljning.

Goa gubbar träffades och innanför stånden stod påbyltade försäljare och erbjöd sina charmiga små hantverk från bygden.

Åhhh, vad jag skulle vilja ha ett litet Simrishamnshus, eller två.

Undertiden som jag gick och trånade över allt fint som fanns att köpa, så haltade min Stefan mest runt och pratade med alla människor han kände. För sådär är det när man går på julmarknad här i vår hembygd, mesta tiden går åt till att prata med vänner och bekanta. Och det är ju faktiskt det som är det mysiga tycker jag. Att vi alla kryper ur våra stugor och träffas lite i höstmörkret.

När jag med en ny dörrkrans på armen, nöjd gick mot utgången, kunde jag inte låta bli att minnas tillbaka till ungdomens danser där i Dungen. Varma sommarkväller med sandaler på grusiga fötter. Pengarna slösades bort på chokladhjul och lotter, och i ögonvrån höll man koll på någon snygg yngling … Ljuvliga minnen!