Trädgård

Att välja häck

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Varje år när vår spireahäck blommar så skänker jag min mamma Ingrid en tacksam tanke.
Det var när vi sålt vårt vackra lilla gästhus på tomten bredvid, som vi stod inför valet av häckplantor.
När vi själva ägde det lilla huset så fanns det en stenlagd gång mellan våra hus. Men när det blev nya ägare och grannar i det lilla huset, så ville vi båda ha lite avskildhet. Valet föll då på en häck av något slag.
Ingen av oss var några hugade häckklippare, så vi enades snabbt om att det inte skulle vara någon krävande häck. Ingen man behövde forma och klippa flera gånger per säsong.
Jag minns att jag pratade med min mamma om det där. Det var i slutet av hennes sjukdomstid och hennes lungcancer gjorde att hon hade mycket svårt att prata.
-vresros är väl bra, tålig och lätt, föreslog jag
-inte vresros Annika, rosslade hon ansträngt fram med kippande andetag.
 Med stor ansträngning avrådde hon mig från vresroshäcken och kom med förslaget om brudspirea istället.
Så glad jag är över att jag lyssnade på råden jag fick och valde den här underbart vackra häcken.
Och även om vi idag har de underbaraste grannar, så är det skönt med lite gräns och lite avskildhet. Lättskött och vackert.
Och vill ni läsa mer om det här lilla vackra huset som vi byggde på granntomten, och kika på hur det ser ut invändigt, så finns det ett inlägg här:
Kvällens citat:
Den äger frihet
som förstår
att rätt välja
sin gränser.
Ha en ljuvlig kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Att välja häck Läs mer »

Hur kunde det bli såhär?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Alla som är stolta ägare till en trädgård har väl i någon liten hörna en riktig skämsplats … något som inte blev som det var tänkt.
I alla fall vill jag ju gärna tro att det är fler än jag som övervinns av ogräs, dålig planering och slut på motivationen.
För bara några år sedan hade jag en blomstrande vackert liten hörna vid vår friggebod.
Där precis framför den ljuvligt mossbeklädda stenen.
Men så hände något …. ja, fråga mig inte riktigt vad …
Hela den lilla vackra stenläggningen översållades av gräsrot och annat elände. Det blev omöjligt att rensa bort och alla de vackra blommorna kvävdes och tynade bort.
Kanske var det all renovering som upptog all min tid den där sommaren, eller så var det Stefans hjärtinfarkt … ja jag vet inte …
Men nu fick det vara nog. Jag tog tag i det hela och rensade bort precis allting. Utom den där tåliga sorten som tycks trivas just här.
Ja, det här blev ett lite annorlunda ”före och efter” reportage. Fast så kan det faktiskt också bli i en trädgård, när det vill sig illa. Men den mossbeklädda stenen är precis lika vacker nu som då.
Hur det blir med den här lilla fula hörnan nu, det får framtiden utvisa.
Potatisen då ..
Kanske minns någon av er att jag fick sättpotatis över när jag planterade i mina vintunnor. De där potatisen grävde jag ner på byggarbetsplatsen på andra sidan vägen. Och kolla nu bara. Tadaaaa ….
Min vintunneodling har utökats med ytterligare två tunnor.
I dem har jag sått rädisor och sallad. Kanske lite sent, men värt att prova tänkte jag.
Kvällens citat:
Lugna vatten har aldrig
skapat en skicklig sjöman.
Det där citatet stämmer nog på trädgårdsodling också …  lyckade trädgårdsprojekt ger ju ingen som helst lärdom …
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
Dela gärna
     

Hur kunde det bli såhär? Läs mer »

Trädgårdens blyga drottning och jag återtar formen.

Lämna en kommentar / Trädgård, Träning / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
I min trädgård börjar de riktiga juvelerna slå ut nu. Då tänker jag på den stora gigantiska vallmon och de underbart klarröda pionerna. Visst är de ljuvliga.
De underbart vackra pionerna i klaraste rött har vi fått av någon …. jag tror att de kanske kommer från svärmor Karin… Men de tycks i alla fall trivas här hos oss, för de blommar alltid rikligt. Jag älskar deras knoppar som ser ut att vara sydda av finaste silkestyg.
Men jag älskar även de enkla, lite oansenliga blommorna. De skira och små blommorna.
Allihopa tillsammans bildar de en slags skön harmoni tycker jag.
 Nu har jag återigen testat att jogga. Förra gången fungerade högerbenet inte riktigt som det skulle och jag snubblade några gånger och föll till sist pladask med näsan i backen.
Men nu gick det bra. En liten svaghet i benet kunde jag känna fortfarande, men varvet runt sjön funkade galant. Inte någon världsrekordstid, men en runda är alltid en runda.
Kvällens citat:
Man kan faktiskt välja att inte tro på det negativa.
Ha en ljuvlig kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Trädgårdens blyga drottning och jag återtar formen. Läs mer »

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
Dagens citat:
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet. Läs mer »

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
För ett tag sedan nämnde jag för min Stefan att jag ville ha ett enkelt planteringsbord. Ett träbord av överblivna bräder, som skulle stå undanskymt uppe vid vår ”skämshörna” i trädgården. Den där hörnan där komposten ligger, och där jag ofta sitter på huk och planterar om mina blommor.
-det behöver inte vara så fint eller märkvärdigt, sa jag, bara en plats så jag slipper sitta på huk.
-något enkelt av gamla bräder duger fint, fortsatte jag.
Dagarna gick och plötsligt kom Stefan hem och meddelade att nu hade han minsann fixat det där planteringsbordet åt mig.
Nej, det blev inget planteringsbord.
För kolla så fint!!
Inte kan jag ställa det här bordet undangömt uppe vid komposten och gegga med jord på den vita gjutna bordsskivan.
Det fick istället bli en hederplats på tralldäcket.
Och jag får helt enkelt fortsätta att sitta på huk uppe i vår skämshörna och plantera om mina blommor. Samtidigt kan jag ju nu kikar ner på mitt fina blomsterbord och tänker att han är allt bra gullig min Stefan.
Kanske får jag göra en ordentligare produktbeskrivning på min order av planteringsbord framöver. Men det där får vänta tills Stefans fot är justerad, det är inte bråttom, inte alls.
Föresten så fyller min Stefan år idag. Ja precis just i dag faktiskt.
Men någon mer badleksak kommer han inte att få i år, även om han är barnsligt förtjust i leksaker.
Vem minns inte krokodilen från i fjor?
Ett stort varmt grattis min älskade livskamrat ♥
Du som gör mitt liv så … ja ska vi säga omväxlande. Samtidigt som du är min stora trygghet, så är det alltid spännande att leva med dig.
(bild: fotografen och vännen Mårten Johnsson)
 Dagens citat:
Att träffa dig var ödet,
att bli din vän var ett val,
att bli kär i dig var bortom
min kontroll.
Ha en härlig dag alla fina.
Kram från Annika
Dela gärna
     

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat. Läs mer »

Kinesiska fröer och poppelfrö.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag skrev förut om min odling av olika blommor. Fröer jag köpt på nätet.
Det har väl gått ganska dåligt måste jag säga. De var verkligen svårflörtade de där fröna.
Inte nog med att påsarna innehöll minimaliskt med frö, det var dålig groddbarhet på dem också. Jag skötte om dem som små bebisar, men trots det så ville de inte alls växa sig så stora och kraftiga som jag sett framemot.
En kväll bestämde jag mig för att plantera ut de få exemplaren solrosor som trots allt överlevt. Det ska bli en röd sort, om man får tro det som stod på påsen.
Det ska bli spännande att se vad som händer. Har jag otur så blir de mat åt de hungriga mördarsniglarna istället.
Någon som lyckats bättre med sina frö, det är min syster. Av henne har jag fått både luktärtor och krasse.
Och kolla här så fint.
Det där vita luddiga som nu ligger i alla mina krukor är frön från en jättestor poppel som står på en grannes tomt. Jag hatar den där poppeln. Somliga dagar är det som om det snöar maskrosfrön från himlen. Men det är poppelfrön som lägger sig i stora driver i trädgården. Inte nog med det, de där fröna kryper in i varenda vrå i huset också. De liksom virvlar runt fötterna när man går.
Jag hatar den där poppeln innerligt, och varje år har jag stora planer på att smyga dit och spika kopparspik i det där jäkelens trädet…
Men jag glömmer fort, och när det nu har fröat klart njuter jag istället av mina blommande små äppelträd.
Till och med mitt lilla svartplommonträd blommar så vackert i år. Annars brukar det vara fullt av larver som tycks vara glada i just detta träd. De brukar mumsa i sig allt så det lilla trädet blir alldeles naket. Försäkerhets skull har jag i år sprayat det med lite medel som det finns en dödskalle på … säkert inte bra, men en enda gång i livet vill jag se mitt lilla träd blomma.
Kvällens citat är hämtat från Walt Disney:
Skratt är tidlöst, fantasin
har ingen ålder
och drömmar varar för evigt.
…så vackra ord!
Ha en fin kväll
Kram Annika
Dela gärna
     

Kinesiska fröer och poppelfrö. Läs mer »

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom.

Lämna en kommentar / Djurliv, Trädgård / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nej, jag har inte blivit någon kallhamrad mördare på sista tiden. I alla fall inte när det gäller riktiga mord och dråp som man läser om i kvällstidningarna.
Den som det handlar om här var helt enkelt bara en snigel. (om det nu är så bara)
Jag tog honom på bar gärning här hemma för några kvällar sedan i min trädgård…
Jag har tidigare visat här på bloggen min finurliga uppfinning. Åtminstone har jag själv tyckt att jag var rysligt smart och påhittig.
Det är en plåtring av koppar som jag satt runt min fina blomsterbuske som jag är så himla rädd om. Min ”Moses brinnande buske”, som jag fått av min mamma för länge sedan.
Mördarsniglarna tycks gilla den där blomman lite extra och en kopparplåt gör att de inte kan slemma sig in där, tänkte jag, och det har också fungerat i några år nu.
En kväll tyckte jag att det såg ut som om något nafsat på min kära blomma. Omöjligt, tänkte jag för mig själv.
Nästa kväll var där ännu mer nafsat …
Kvällen efter igen, smög jag ut lite senare för att kika till min buske. Det är på kvällarna de sluga sniglarna kryper fram.
Det var då jag kom på honom. Jag tog honom på bar gärning!!
Mycket riktigt. Där satt han och mumsade innanför ringen… men inte alls den jag hade trott …
Det var en pantersnigel. En pantersnigel som sägs vara bra att ha i trädgården. Den påstås inte göra någon som helst skada i ett trädgårsland eftersom den bara äter döda växtdelar och trivs bäst i komposter. Dessutom finns det viss forskning som säger att den ska mörda mördarsniglar och det hade ju varit bra.
Tsss … här hade jag tagit den där illbattingen på bar gärning med att för fullt mumsa på min kära Moses brinnande buske.
Men inte hade jag hjärta att döda honom. Kanske hade han av misstag kommit innanför kopparringen och inte haft något annat val än att äta på det som fanns tillhands där. Ja, så var det nog.
Inte kunde jag halshugga honom och kasta i en mjölkkartong full med grovt salt i.
Varligt bar jag upp honom till komposten istället.
Nu håller jag tummarna för att min blomsterbuske repar sig och får blomma riktigt mycket i sommar.
Och att pantersnigeln nu lär sig vad det står om honom på wikipedia.
En blomma som just nu förgyller min trädgård är den söta vallmo som jag för en tid sedan fick av en god vän. En orange vallmo. Visst är det en underbar färg!?
Kvällens citat:
Stor är den
som får andra
att känna sig
större.
Ha en härlig kväll, och döda inte djur i onödan… även om de kanske äter på din buske …
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom. Läs mer »

Högsommar i maj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
-hur länge ska det här vädret hålla i sig egentligen, frågade jag en granne som jag mötte på min skogsrunda en tidig morgon.
-tyst, bara njut!, svarade hon och så skynda vi oss vidare med våra ivrigt skällande småhundar i släptåg. 
Så rätt hon hade. Det är ju bara att njuta. Oavsett när det fina vädret kommer, eller tar slut, så måste man helt enkelt ta vara på det! Utan att ifrågasätta. Man måste ta alla chanser att spara på sig av små ljuva stunder. Suga i sig D-vitaminer allt vad man kan.
 Min Stefan har äntligen fått bekräftat att det kommer att bli en operation av foten. Snart, hoppas jag.
Det ska bli skönt, för det börjar att bli jobbigt att ha en rastlös gubbe här hemma. Fast nu när det fina vädret kommit så har han förstås fullt upp med sina leksaker i poolen.
Det trendigaste man kan i sin pool är uppblåsbar flamingo, det vet säkert alla. Men Stefan envisas … en båt är det bästa!
Jag låter honom hållas, även om jag tycker att den är rysligt ful när han paddlat i land och den ligger där strandad på tralldäcket.
I fjor fick han en uppblåsbar krokodil i födelsedagspresent av mig. Den gömde han genast undan när min systerson Samuel kom på besök och sedan dess har jag knappt sett till den. Karlar kan vara tramsiga med sina leksaker, det har jag lärt mig genom åren…
Min söta dotter Amanda tittar ganska ofta ut hit när det är fint väder. Och jag älskar det!
Även om jag måste sitta inne på kontoret och jobba så är det så mysigt att höra glada röster utanför. Så får jag lite hjälp att hålla i ordning också, och det tackar jag ju aldrig nej till.
Såklart måste lilla söta Amanda pausa också och även hon tycks gilla Stefans fula båt. Kanske går det inte lika bra att ligga bekvämt i en flamingo och läsa kvällstidningen …
I min trädgård börjar det bli torrt i jorden. Det har nästan inte kommit en droppe regn på hela maj månad.
Jo, det förstås … en kväll kom det några förskrämda droppar som knappt fuktade jorden ens. Men en vacker regnbåge skapades på himlen den där kvällen.
Förmodligen går maj månad till historien när det handlar om vackert väder det här året.
Jag har lärt mig att inte ifrågasätta vädret, bara njuta av det. Fast jag har mitt bokslut på kontoret att pyssla med, så smyger jag ut ibland och myser jag med.
Dagens citat:
En människa som känner
sig uppskattad kommer alltid
göra mer än vad någon förväntar
sig.
Att fixa bokföringen är kanske inget som ger särskilt mycket hurrarop, eller klappar på axeln. Men å andra sidan hade motsatsen blivit väldigt jobbig. Om jag inte sköter mitt jobb, kommer det ganska snart att bli väldigt otrevligt för mig. Så kvick som en vessla knappar jag på så jag kan komma ut och njuta jag med.
Ha det gott och kram
Annika
Dela gärna
     

Högsommar i maj. Läs mer »

Full av inspiration.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Så inspirerad jag blev efter vårt besök på Österlens Garden Show i helgen.
Genast när jag kom hem satte jag igång med min egen lilla trädgård. Stegen jag fyndade på en loppis i fjor åkte fram på trädäcket, och lite blomsterkorgar från vinterns julgrupper.
Stefan har skrattat åt den där gamla stegen, men jag är ganska förälskad i mitt fynd ännu. Kolla bara här så tjusig den blev i år igen.
I år tänkte jag inte köpa så mycket sommarblommor som jag brukar. Dels så blir det alldeles för dyrt och så har jag ju lite knepigt med att orka bära en massa vattenkannor runt överallt. Men utanför staketet har jag ändå satt lite nytt. Där ska det vara välkomnande och fint.
Jag är så svag för rosa nyanser, så det fick det bli.
Vid vår entré står en gammal koppargryta. Den där grytan brukar vara lite svår att plantera i eftersom blommorna inte verkar trivas riktigt där. I år har den bara fått stå och vänta med den gamla jorden i tills jag skulle komma på något. Och kolla här. Den har liksom fixat allting själv. Röd klöveroxalis  har nu fått sprida sig ohämmat i grytan. Och det blir bara vackrare och vackrare för varje dag.
Det blir mycket trädgårdsinlägg just nu på bloggen. Men jag måste ju bara visa er en annan sak. Mitt blåregn!
Blåregnet som i alla år envisats med att bara sprida sig med långa gröna revor, utan tillstymmelsen till minsta lilla blåa blomma. Kolla bara nu. Full av knoppar. Jag älskar verkligen blåregn.
Ett annat ställe som snart blomstrar hemma hos mig, det är den där spaljén som Stefan byggde. Den som skulle bli insynsskydd mot våra nya grannar. Ett skydd mest för deras egen skull, så de ska slippa chockeras över Stefans nakna kvällsdopp och  min ibland opassande klädsel.
Nu har det inte växt så väldigt mycket där ännu, men fullt av klematisknoppar är där minsann. Härligt.
Så har jag ju mina små underbara äppelträd. De små prydnadsträden som är så gulliga där de står i sina vindpinade vintunnor. Snart, snart är de i full blom.
Dagens citat:
”Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.”
Det blir mycket natur och trädgård på bloggen just nu. Inomhus gror det liksom igen litegrann när det är sommar och fint väder. Men det gör ingenting för min del. Jag bara njuter av att få vara ute i stället.
Ha det fint och en stor kram
Annika
Dela gärna
     

Full av inspiration. Läs mer »

Vita blommor i skymningen och min tomatodling.

2 kommentarer / Trädgård / Av / / , , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen har jag haft fullt upp med att plantera om alla chilisar och tomater.
Mmmm, det doftar ljuvligt nu, därute i mitt orangeri.
Men först måste jag ju visa min fantastiska rhododendron som blommar som vackrast just nu. När jag köpte den som en pytteliten planta, trodde jag väl aldrig att den skulle bli så här fin. Fast det är många år sedan jag hittade den halvt död i en uttorkad kruka på Bilema i Höör. För nästan inga pengar alls.
Det är något speciellt med vita blommor.
De är så vackra när det blir kväll. I skymningen visar de sitt rätta jag.
På ett ställe i min trädgård har jag snöklockor som brukar blomma senare än alla sina ”kompisar”. Men det gör inget, de är så söta nu, mot allt det gröna.
På ett annat ställe lyser de enkla, gammeldags pingstliljorna upp i skymningen. Det är något med deras enkelhet som jag älskar så mycket. Eller så är det för att min favorithelg som ung var just pingsten … Ja, jag älskar dem… vilket den lilla snigeln också verkar göra …
Ja, jag har varit en riktigt liten trädgårdsmästare i helgen. Ett jobb som inte alls känns som ett jobb egentligen. Det känns bara som skön terapi. Att stöka runt med jord och känna den härliga doften i näsborrarna, det gör något med sinnet tycker jag.
Alla mina tomater och chilisar har nu fått nya, större krukor. Och de riktigt stora tomatplantorna har fått mjuk flagglina att stödja sig på. Ända upp i taket om de vill.
Hit ut i orangeriet smyger jag mig ofta nu för att njuta.
Jag sitter ju ofta här och gör min mentala träning, lite meditation och avslappning. Nu passar jag även på att tjuva tomaterna och njuta av den härliga tomatdoften.
Och kolla här! Små, små bebisar är nu på gång. Små gulliga tomatbebisar.
Tack Sjörödsingela för alla fina plantor jag fått av dig, och för att du inspirerade mig till tomatodling. ♥
Ett växthus med glastak har nu hamnat på min önskelista. Ett växthus för en sommarodling. Då ska jag så en massa fröer, och då Ingela, då ska du få plantor av mig, tänkte jag.
Snälla tomt … byggmästaren!
Dagens citat:
Värre än rädslan för att misslyckas är
att inte ha modet att pröva.
Jag älskar att prova nya saker. Att lyckas och misslyckas – det är inte så viktigt. Det viktiga är att få vara kreativ och testa. Att få vara nybörjar det är så mycket roligare än att vara den som vet mest och bäst.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Vita blommor i skymningen och min tomatodling. Läs mer »

Rulla till toppen