Resor

Lite återhämtning i skogen och ständigt svettig.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Jag är fortfarande kvar i Auburn i Alabama.
I går hade vi en helt ljuvlig dag, jag och min dotter.
Vi var ute i skogen och vandrade. Vi var i en nationalpark som finns här i Auburn.
Såklart såg jag till att först äta en rejäl och stadig  frukost…
Här är jätte, jättevarmt. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin svettats så här mycket i något annat land. Det kommer salta svettdroppar  från varenda por på precis hela kroppen. 40 grader och fuktig luft gör att vi är blanka av svett precis hela tiden.
Jag är glad över min vana att alltid packa med mig tvättmedel. Nu är alla mina bh:ar rena och fräscha och väntar på nya äventyr.
Idag har vi planerat  att i likhet med alla andra svenskar, försöka se på fotbollsmatchen.
Sedan drar vi till Florida för några lata dagar vid havet. Efter det är det dags för mig att tänka på refrängen och min hemfärd.
Flyget går från Atlanta om fem dagar, och jag grunnar lite på färden dit. Det är en lång och dryg bilkörning dit för Andréa … själv är jag en fara i trafiken här, utan att ens sitta vid ratten…
Andréa säger att man kan lifta via en app… Allt gör man via appar nuförtiden, men det är jättesmidigt bedyrar min dotter.
Jag kikade lite diskret ner på min tumme och tänkte att det inte var särskilt svårt att hålla upp den i vädret heller, väldigt smidigt det också, som på den gamla goda tiden. Tummen behöver i alla fall inte vara uppladdad för att funka och sändning har man liksom alltid.
I dag håller jag i alla fall tummarna för våra svenska fotbollskillar!! Än är det några dagar innan mitt plan ska ta mig hem.
Dagens citat:
Vi är många som kunde gjort det bättre,
men vi lever ändå.
Ha en härlig dag och nu håller vi tummarna.
Kram Annika
Dela gärna
     

Lite återhämtning i skogen och ständigt svettig. Läs mer »

Den bruna maten.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej.
I går utforskade vi staden Auburn. Staden som ska bli min dotters hemvist de kommande tre åren.
Allting verkar fint och bra här och platsen är verkligen vacker. Hon kommer att få det bra här.
Men maten …. usch säger jag bara.
Det verkar som om alla bara äter vitt, fluffigt bröd och hamburgare här.  Och som Andréa sa, färgskalan på all mat går i brunt och beige.
Som frukosten på det lilla motell jag för tillfället bor på …
Ja jag hade verkligen sett fram mot en sådan där överdådig hotellfrukost ni vet som man kan njuta av i evigheter.
Jag blev gruvligt besviken.
Maten var uppdukat i receptionen och vid de andra borden satt bara mexikanare. Jag blev grundligt utstuderad av dem alla, som om jag i min gröna sommarklänning kom från en annan planet.
Fast det är ok här för mig. Hotellet är ett av de billigaste och jag får kaffe och tak över huvudet. Det är helt ok. Allting är hutlöst dyrt här i Alabama och på alla priser läggs det till tax, dricks och gud vet allt. Dyrt, dyrt!!
På lunchen igår ville vi äta något annat än en fettig hamburgare.
Suschi blir väl bra, tyckte Andréa. Nu gillar jag inte rå fisk och ris, men tänkte att där nog fanns annat.
Men jag var som alltid lämnad åt mitt öde när jag beställde min mat…
-mamma, du måste ju lära dig engelska någon gång, sa Andréa  vresigt när jag inte förstod någonting på min meny… ingen hjälp att hämta där förstod jag, som för en stund tänkte på vem som lärt henne att äta med kniv och gaffel…
Det var bara för mig att i smyg googla upp några ord på telefonen som jag hade i knäet.
Under tiden förde hon själv en lång konversation med kyparen om sin egen planerade måltid på ett språk som inte alls lät som den skolengelska jag fått lära mig. Varannan stavelse liksom försvann ner i halsen på dem. Nej, engelska kan de då inte prata här det kunde jag minsann höra!!
Så kom då min mat in… En liten skål isbergssallad och en skål buljong. Som vi skrattade!!!
Fast sen fick jag även in grönsaker som var friterade och faktiskt ganska goda. Jag hade bara lyckats beställa någon slags förrätt.
På kvällen for Andréa ut med sina nya kolleger för en grillkväll utanför Auburn och jag fick ladda för en hemmakväll på hotellet med mexikanarna. Chips, ett par cider och rostade mandlar.
Dagens citat:
Alkohol, choklad och jordnötter.
Vem behöver mat?
Man måste helt enkelt ta skeden dit man kommer.
Hoppas ni alla har det bra. På mig väntar nya äventyr, men först en ny hotellfrukost.
Kram Annika
Dela gärna
     

Den bruna maten. Läs mer »

När en dag känns som en hel semestervecka.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Ja nu är det ju ingen vanlig semester jag är på egentligen, utan en vecka då jag åkt över till min dotter för att umgås med henne så mycket det bara går.
Om bara några veckor börjar hennes universitetsstudier här i USA och hennes nya liv här tar fart.
Vår plan för dagen var att ta oss från Atlanta i Georgia till Auburn i Alabama, där Andréa ska bo de närmaste åren.
Jag som nyss kommit från Sverige har inte alls samma tidsklocka i kroppen som hon har, hon som nyss kommit hit från Canada.
Och ni som följt mig ett tag har kanske hört om hennes morgonhumör…
Men till sist hade jag lyckats föra så mycket oskyldigt oväsen att hon vaknade i tron att det var hon själv som väckt sig.
Hon satte då genast igång att tillaga frukost och kommenderade mig att bara titta på, eftersom jag ändå inte kunde steka bacon så det blev bra…
Men det kunde hon! Hon kunde det så himla bra att hela huset rökfylldes, larmet startade och alla som bodde i huset väcktes och kom sättandes…
Sedan var det dags för bilfärd och första stoppet var Ikea.
På Ikea skulle vi titta på en ny säng åt Andréa och hennes nya boende. Efter att ha provat Ikeas alla sängar, men ändå inte var nöjd smög Andréa bort till personaldisken. I ett kort ögonblick blev en dator där ledig och då passade hon på att göra en egen sökning efter sängen ”sultan”. Vad hon också gjorde var att hon raderade en lång order som tagit en Ikeasäljare och ett äldre par 1,5 timme att knåpa ihop. Allt på datorn var borta.
Vi tog oss därifrån så fort vi bara kunde och jag kunde se i ögonvrån deras förtvivlade ansiktsuttryck…
Nästa stopp var på ett köpcentrum där vi strosade en lång stund. Värmen här är helt galen, så de svala butikerna gjorde oss gott.
Sedan gick färden mot Auburn och det lilla hotell där jag skulle sova. Andréa själv är inneboende hos en kompis tills hennes eget rum blir ledigt nu när skolan börjar.
Dagens erfarenhet för mig blev att inte förvara choklad i resväskan när det är så här varmt eftersom choklad ju smälter och blir väldigt rinnigt och flytande.
…fult är det också på ljusa sommarkläder …
Ja jag ångrade bittert att jag packat med mig vårt halvätna Toblerone bland mina kläder, men Andréa skrattade så jag trodde hon fått krupp.
När jag förtvivlat försökte rengöra min väska som mest såg ut som om någon blivit väldigt dålig i magen, så skrattade min dotter så hon inte fick luft.
Jaja shit happends…
Jaja… Det var ju den 4 juli och USA:s nationaldag. Vi duschade snabbt av oss och gav oss ut för att fira.
Med små bruna fläckar lite här och där fick vi en magisk kväll.
Dagens citat:
Life is about kicking ass,
not kissing it.
Ha det bra. I kväll ska Andréa ut med lite nya studentvänner och jag tänker uppleva lite i lugn och ro på egen hand.
Ha det gott och kram.
Annika
Dela gärna
     

När en dag känns som en hel semestervecka. Läs mer »

Lite mer svensk i Atlanta.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / / 2 minutes of reading
Hej hej.
Jag tänkte bara kika in här med en liten uppdatering från mig i Atlanta.
I går letade vi upp ett ställe där man både kunde äta frukost och kolla på fotbollsmatchen på storbilds TV.
För just igår kände vi oss lite mer svenska än vanligt.
Att åka genom Atlanta med Andréa i hennes lilla bil, ja det är en skräckblandad upplevelse. Det går fort som fan och man ”får” köra mot rött ljus säger hon…
Vi hittade fram till ett lite mer tvivelaktigt område, där vi togs emot med stora leenden och en fantastiskt god, men fettdrypande frukost.
På andra sidan gatan låg en marijuanabutik och en tatueringstudio och utanför låg människor som inte brydde sig nämnvärt om fotboll tyckte jag. Vi höll oss förmodligen inte i Atlantas finaste kvarter…
Men till vår stolthet så vann ju som bekant Sverige och vi susade sedan vidare. Andréa vid ratten och jag hållandes hennes GPS i ett krampaktigt grepp.
Vårt första mål för dagen var att besöka en utställning om vad det färgade folket fått utstå här i sydstaterna och de mänskliga rättigheterna. En tung och gripande utställning som fick oss att sedan välja det stora akvariet, trots att vi båda hatar att djur hålls i fångenskap.
Efter en hel dag med alla sevärdheter så stannade vi vid en mataffär och för sedan åka ”hem” för att laga till lite sundare mat.
Vi bor hemma hos en tjej som heter Rachel och som hyr ut några rum i sitt hus. Det är spännande och betydligt billigare än hotell.
Idag drar vi vidare, mot nya äventyr.
Dagens citat:
-Mamma, hur känns det att ha världens bästa barn?
-Jag vet inte, det får du fråga mormor.
Hoppas ni alla har det gott.
Kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Lite mer svensk i Atlanta. Läs mer »

Framme i USA.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej.
Så kom jag då fram till slut. Till USA, till Atlanta och till min dotter.
Efter en försening som skapade onödig spänning hann jag precis med planet i Boston mot Atlanta.
Jag har blivit lite av en expert på att tränga mig fram i de miljontals serpentingångarna som finns på amerikanernas flygplatser.
Men efter nästintill ett dygn på resande fot, lite onödig spänning  och många Walt Disney filmer så slängde hon sig runt min hals – min älskade dotter Andrea.
Mina övriga döttrar följde mina strapatser med spänning på snappen…
Snart är det morgon här och vi ska ta oss ann dagen.
Andréa sover än och jag får se hur jag ska våga väcka henne… hon har ju ett morgonhumör som en vresig tiger.
Dagens citat av mig själv:
Det går att charma amerikanska gränspoliser.
Med ett leende, blå ögon och en charm likt Goldie Hawn  
kommer man långt.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Framme i USA. Läs mer »

Örebro – så sagolikt vackert.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Den här staden Örebro.
Alltså!
Så sagolikt vackert det är där.
Precis som i en saga. Det är bara prinsessan med sitt långa hår som fattads där uppe i ett av fönstren i slottet …
Det var i helgen som jag tog min lilla chokladbruna Duster och susade de 50 milen upp till den här vackra staden. Stefan hade tvättat Dustern åt mig, han ville nog inte att jag skulle se ut som den lantlolla jag ju faktiskt är.
Resan gick bra, och 6 timmar senare steg jag ur min bil i en av Sveriges vackraste städer.
Jag hade kört hela vägen upp för att vara med på ett bloggevent. Alla de andra tjejerna skulle komma dagen efter så jag hade gott om tid att utforska Örebro på egen hand.
Jag kunde aldrig se mig mätt på det otroligt vackra slottet. Slottet som ligger på en holme i Svartån.
På ena sidan blommade magnolian och de japanska körsbärsträden precis och gav en fantastiskt romantisk bild av den magnifika byggnaden i bakgrunden.
Naturligtvis var jag tvungen att smyga mig in lite tyst och försiktigt för att titta hur det såg ut där inne på innergården. Jag kunde nästan se för mitt inre hur platsen såg ut då på 1300-talet när slottet skulle ha till uppgift att vara en försvarsborg. Sååå spännande.
Efter att ha strosat en lång stund och bara njutit av platsen, åt jag en underbart god pizza och återvände till mitt hotell.
Elite Stora Hotellet, var det hotell som hade fått förtroendet att kvartera in ett helt gäng bloggtjejer den här helgen.
Och ett hotell kan liksom inte vara placerat vackrare. På andra sidan Svartån med utsikt mot slottet.
Även om jag inte fick bästa utsikten, utan fick nöja mig med en innergård med lite ventilationstrummor, så spelade det ingen roll, för jag sov som en stock.
Det är egentligen lite märkligt det där … fast jag sover som en prinsessa så vaknar jag ändå upp som ett troll …
Nästa dag var den stora dagen med D. Dagen för bloggminglet hos Sallys Hus.
Såklart skuttade jag ur sängen i vanlig tid, sådär vid sex tiden. Det blev en ny runda på staden innan den goda hotellfrukosten.
Dagen som följde var fantastisk, på alla sätt och vis! Alla bilder från dagen finns i mitt tidigare inlägg här.
Efter ett långt härligt bloggmingel återvände vi alla till hotellet för att äta vår middag på Slottskällaren.
Vi hade valt vår meny på förhand och min torskrygg var sagolik. Så gott och bra alltihopa.
 Jag kan inte mer än att rekommendera er alla att åka hit. Staden är bedårande, hotellet tar emot er på bästa vis och maten är bara bäst.
Och tack Katarina, tack för din otroliga gästfrihet, den energi du sprider och för att du gjorde det här för oss alla.
Dagens citat:
Ett gott humör och inspiration
är ingenting som bara råkar
uppstå.
Det är någonting man tränar
sig till och skapar själv.
Ha en fin dag allihopa.
Kram Annika
Dela gärna
     

Örebro – så sagolikt vackert. Läs mer »

Bloggevent hos Sallys Hus.

Lämna en kommentar / Allmänt, Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
I helgen var jag ända uppe i Örebro, som många av er säkert redan läst.
Det var en helg som jag sett framemot väldigt länge och verkligen längtat efter.
Det som stod på schemat var ett bloggmingel hemma hos en av mina största bloggfavoriter, nämligen hemma hos Sallys Hus.
För rättvisans skull måste jag börja med att förtydliga vem Sally är. Sally är den lilla vita, charmiga hunden som ofta figurera på den här underbara bloggen. En liten West highland white terrier som bor i det fantastiska huset dit vi var inbjudna på mingel den här soliga lördagen. Sallys Hus, helt enkelt.
Nu är det såklart inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härliga matte, Katarina.
Katarina och hennes man bor i ett paradis. Det är som om de valt ut det bästa av två världar, där de bosatt sig. De bor lite i en medelhavsträdgård och lite i den svenska idyllen. Så smakfullt precis överallt.
Den här lördagen var vi tolv glada och förväntansfulla bloggare, influensers och ”instagrammare” som samlats för att dela erfarenheter, träffas och bara ha kul.
Alltså, vilken eftermiddag vi fick. Det kändes som om jag fick en hel drös nya vänner med en enda gång. Kvinnor med samma intresse som jag själv. Att blogga, fotografera och skriva.
Bubblorna flödade, solen strålade och det var inte en tyst sekund på hela eftermiddagen där ute på Lilla Ugglebo.
När våra magar började knorra och hungern satt in, trollade Katarina fram en buffé med gott och blandat. Lite ost, sallad och en massa andra gotter. I köket fick hon hjälp av sin söta dotter som för dagen kikade in.
Naturligtvis så kunde ingen ta för sig av buffébordet sådär bara, för är det bloggare samlade så ska hela härligheten fotograferas och förevigas i alla konstiga vinklar.
Sedan fortsatte dagen i en alltför hög hastighet. Jag kände det som om jag bara velat hälla sirap i klockan, så tiden skulle gå sakta och trögt. Det minglades, skålades och skrattades.
Men tiden går snabbt när man har roligt och vips var det dags för oss att åka vidare till kvällens middag inne i Örebro. Men lite mer om det i ett senare inlägg.
De fantastiska tjejer som var med den här dagen var:
Heléna på bloggen House of Adela
Tina på bloggen Tina ME
Helena på bloggen Helenas Enkla Vardag
Helena på bloggen Drömhus Helena
Ulrica på bloggen Från tekopp till bergstopp
Lena på bloggen Lite som livet
Lena på bloggen Gott för själen
Pernilla på bloggen Inredning & Guldkanter
Och så två tjejer som instagrammar (Helenalindblad1 och annzo68)
Och såklart Katarina på Sallys Hus
En av oss var vågligare än alla andra …
Ni får själv gissa vem …
Nej, det var inte jag. Jag satt torr och fin i min klänning av märket orsay, inköpt i Budapest för en tid sedan.
(bild nedan lånad av (Inredning & Guldkanter)

Fylld med inspiration och blogglädje skickar jag mitt varma tack till Katarina såklart, men också till alla andra töser som såg till att göra den här dagen så fantastik!

Dagens citat:
Du måste älska det du gör
för att orka göra det varje dag.

Ha en fin dag och kram på er.

Med ett foto taget av Helenas Enkla Vardag, säger jag hejdå.
Dela gärna
     

Bloggevent hos Sallys Hus. Läs mer »

Örebro – känns ju nästan som hemma.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / / 1 minute of reading
Hej hej
Jag vill bara kika in här lite snabbt och bekräfta att jag verkligen kommit fram lyckligt och väl till Örebro.
En oväntat vacker stad som direkt tog en plats i mitt hjärta. Kolla bara, ett riktigt sagoslott mitt i staden.
Att köra 50 mil sådär nonstop gick förvånandsvärt enkelt. Det var när jag kom fram som det knepiga började. Staden vimlade av festglada människor och cyklister, och att hitta någon parkering var en bedrift, det vill jag lova. Men efter lite svettiga varv runt i stan på cykelvägar och gågator, så stod jag och min Duster äntligen i en parkeringsruta.
Asså, om man kör iväg 50 mil hemifrån så förväntar man sig inte att kliva av sidan om ett helt gäng glada skåningar hemma från den egna byn, med samma breda dialekt som jag själv.
Mer om mitt Örebroäventyr kommer framöver.
Kvällens citat:
Nu har jag äntligen förstått 
hur man ska undgå parkeringsböter …
Man tar med sig vindrutetorkarna när man går.
Jag önskar er en fin pingstafton och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Örebro – känns ju nästan som hemma. Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 2

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Så är det väl dags för ett inlägg om sista delen av vår härliga Budapestresa.
Jag och Petra hade köpt biljetter till ”hop on, hop off bussar”, vilket är ett jättesmidigt sätt att ta sig runt i en storstad för att komma till alla sevärdheter.
Vår plan var att starta dagen på ett stort termalbad. Vi hade tittat ut att vi ville till Széchenyia, vilket är ett av de största baden i Europa.
Men något gick snett och vår ”hoppapå-buss” hoppade över precis den lilla rutten där badet låg. Så istället hamnade vi helt fel och en bra bit därifrån. Men vi  haffade en snygg, muskolös kille på gatan, som utan tvekan följde med oss på en av stadens lokala bussar för att visa vägen. Helt utan betänkligheter plankade vi alltså bara på en vanlig stadsbuss.
När vi sedan hoppade av på ett torg pekade killen ut var vi skulle gå, gjorde en slängkyss till oss och försvann.
En äkta ungersk gentleman.
Vi strövade över ett vackert torg på vår väg till badet. Bronsstatyer som alla hade sin egen särskilda betydelse.
Så kom vi till sist fram till badet. Så himla härligt!
Och så underbar upplevelse.
Man kunde välja på ett vanligt omklädningsrum eller ett eget bås. Skillnaden var inte så stor i pengar så vi valde vars ett bås.
Och om någon undrar om man kan lyckas bli inlåst i ett sådant här bås, så kan jag meddela att – ja, det kan man ….
…som vi skrattade….
Efter badet när vi båda var skrynkligare än två russin, sög det rejält i våra magar. Jag hade läst på nätet om ett ställe nära badet, där man kunde äta en stor nötfylld pannkaka med chokladsås.
Lite besvikna blev vi allt eftersom det på bilden såg ut att vara betydligt större och godare. Nåja, de där pannkakorna slank ner och vi strosade glatt vidare.
På kvällen tog vi igen vårt matintag med en stor rejäl grilltallrik. Vi orkade inte ens äta upp hälften och enades om att just där och då hade vi haft god nytta av våra båda matglada män.
Under vår resa så hade vi sådan tur med vädret. Bara en eftermiddag blev det lite regnigt. Fast det var inte så farligt, eftersom temperaturen låg på 27 grader. Vi drog bara på oss ett par regnponchos och traskade glatt vidare.
När det ändå regnade så passade vi på att gå på en isbar.
En annan dag traskade vi i nästan två timmar för att komma till ett stort köpcentrum.
Genom tvivelaktiga kvarter gick vår promenad, men till sist var vi framme. Med lite stärkande fika så var vi sedan redo att shoppa loss.
En dag besökte vi den stora saluhallen med all den inhemska maten. Chili, vitlök och rökta korvar hängde i långa rader från de otaliga stånd inne i hallen.
Jag och Petra handlade inget där på den stora matmarknaden. Istället gick vi ut i solskenet och satte oss och drack något stärkande.
Tiden går fort när man har roligt och vips var det tid att vinka adjö till ett härligt Budapest.
Efter några underbara dagar var det såklart trist när någon la beslag på Petras mobiltelefon där på flygplatsen. Men det är värdsliga problem. Vi hjälptes åt att spärra det som gick att spärra och sedan hoppade vi på planet mot Sverige igen.
Tack Petra för en fantastisk resa och för ditt underbara sällskap. Kanske väntar nya spännande äventyr på oss framöver. Så håll i hatten världen, det här kanske bara är början…
Dagens citat:
Det finns många människor
som trots alla motgångar
har behållit ett varmt,
kärleksfullt hjärta.
Dessa människor förtjänar
respekt.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Glada dagar i Budapest, del 2 Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 1

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Förra helgen så reste jag tillsammans med min härliga väninna till Ungern. Vi hade hittat ett billigt flyg till Budapest och såg verkligen fram mot lite glada dagar. Vi kände båda att vi behövde semester, glädje och ny energi.
Och det fick vi med råge.
Men vi börjar väl från början.
Vi tog flyget från Sturup en tidig morgon. Jag och Petra.
Vi hade tvekat lite på om vi skulle boka lägenhet eller vanligt hotell med hotellfrukost. Valet landade på en liten lägenhet och såhär i efterhand så var det ett verkligt lyckat val.
Vi fick för en billig peng en jättefin liten solgul lägenhet. Istället för hotellfrukost gav vi oss ut i vimlet och åt vår frukost på små caféer, för nästan inga pengar alls.
Med grindar och koder kände vi oss väldigt trygga med att bo mitt inne i Budapests stadskärna. I början var det nästan så vi själv inte ens kom in …
Ett rejält badrum hade vi i vår lägenhet och det är ju alltid skönt. Men vad hade vi egentligen i alla de där necessärerna … mest piller och plåster kanske …
Vi hade en liten lista på saker vi ville hinna med på vårt besök i Budapest och med en kartas hjälp gjorde vi upp en plan. Min härliga kompis visade sig vara en naturbegåvning när det gällde kartläsning.
Med ryggsäckarna på våra ryggar gav vi oss genast ut i sommarvärmen.
Först ut var de berömda bronsskorna som står som ett minne och monument på kanten till floden Donau.
Det ville vi båda se! Det där gripande konstverket som är en hyllning till de tusentals judar som avrättades längs Donaus stränder och kajer.
Vi tyckte båda att det var en viktig plats att börja vårt Budapestbesök med.
Gripande och så värt den ganska långa vandringen dit.
 Efter en lång härlig promenad genom staden kurrade våra magar och vi hittade snabbt ett mysigt ställe att äta vår lunch på. För bara några tior fick vi stora rejäl portioner som ingen av oss orkade äta upp.
Så mysigt och gott.
Sedan strosade vi vidare genom staden.
Vi hade valt att bo på Pest-sidan av floden Donau och det passade oss bäst. Det var där som folkvimlet var.
Överallt fanns underbara bronskonstverk.
Nästan som om det var verkliga personer och djur som bara stelnat till i sina positioner.
Några skolpojkar som kastat sina skolväskor och börjat spela kula …
En annan bronsstaty som gick rakt in i mitt hjärta var flickan med hunden. En hund som på exakt samma vis som min egen Johnny såg ut att lämna över sin boll med en busiga tvekan. Som om han både ville och inte ville ge ifrån sig sin leksak.
Med solen gassande över våra huvud strövade vi vidare genom staden. Vi gick längs floden och såg alla de vackra broarna, allihopa i olika stilar.
När andan föll på satte vi oss och njöt av att bara studera människor.
På ett ställe hade någon stickat ett värmande klädesplagg åt ett träd.
Framemot kvällen var vi tillbaka i vår del av staden, Corvin, och tillbaka i vår lilla lägenhet.
Glada och nöjda efter en hel dag full med skratt och intryck somnade vi båda som små barn i våra sängar.
Nästa dag var vi uppe i ottan. Efter en härlig frukost på ett litet fik, var vi redo att ta tag i en ny dag. Med massor av planer och en karta i högst hugg gav vi oss ut i vimlet igen.
På oss väntade en härlig dag fylld med skratt och roliga episoder … men det får ni läsa om i ett annat inlägg.
Dagens citat:
Det som är meningen att ske
hittar alltid en väg.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Glada dagar i Budapest, del 1 Läs mer »

Rulla till toppen