Resor

En helg i Stockholm, del 1

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Att vara med på ett springlopp i Stockholm betyder ju att man även bjuds på en semesterresa på kuppen.
Och vad kan vara mysigare än att åka på en weekendtripp till vår huvudstad tillsammans med en älskad dotter.
Vi lyckades pricka in ett Stockholm som bjöd på ett underbart väder hela helgen.
Jag och Amanda liftade till flygplatsen med yngsta dottern. Det passade bra eftersom Emmy ändå skulle på en anställningsintervju i Malmö.
Lite fika och ett par selfies i spegeln så var resan påbörjad.
Framme på vårt hotell, Haymarket, gjorde vi upp lite planer för helgen. Såklart stod shopping och strosande på staden högt på vår ”att-göra-lista”.
Vårt hotell var jättemysigt och allting var verkligen till belåtenhet. Personalen var underbar.
För att spara in lite på våra kostnader så hade vi valt ett rumt utan fönster. Det gjorde att man fick känslan av att bo under däck på en stor båt. Om vi är rikare nästa gång vi kommer till Stockholm så väljer vi nog ett rum med fönster istället, fast det var ändå helt ok.
Ett stort plus var hotellets härliga läge vid Hötorget. Platsen var överfull med ljuvliga blommor och kantareller i höstens alla färger. Som en riktig färgbomb. Där var det underbart att strosa runt och insupa allting.
Jag och Amanda passade på att åka iväg och hämta ut våra nummerlappar till springloppet. Sedan gick vi mest runt och njöt av dagen.
Lite kända platser passerade vi såklart.
Olof Palmes minnesplats, där han sköts till döds samma dag som jag var i Afrika och förlovade mig för första gången… så olika en dag kan bli för människor …
På kvällen blev jag uppsminkad och tillsnyggad … så gott det nu gick.
Min fina Amanda är ju utbildad hudterapeut, och brinner lite extra för smink och hudvård. Tur för mig.
Jag var glad över att ha ett helt gäng underbara bloggvänner från trakten som kunde ge oss lite bra restaurangtips. Tack för det alla finingar!!
Första kvällen valde vi Caliente tapasrestaurang.
Så mysigt och så gott!
Enda problemet var att vi åt på tok för mycket, och tanken på att kunna springa en hel mil med så tjocka magar nästa dag kändes ganska främmande för stunden.
Trots att vi var sådär väldigt mätta när vi somnade som prinsessor i den stora hotellsängen på kvällen, så slank det ner en diger hotellfrukost nästa morgon. Ett springlopp på en mil kräver ju faktiskt lite energi när man tänker efter…
Mer om vår Stockholmshelg får ni läsa i ett annat inlägg.
Vill ni kolla på inlägget om vårt springlopp så finns det här.
Dagens citat är till alla mina fina döttrar:
Vem som helst kan få dig glad genom
att göra något speciellt.
Men bara någon speciell kan få dig glad
utan att göra något.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
 … by the way … emmy fick det där jobbet…
Dela gärna
     

En helg i Stockholm, del 1 Läs mer »

USA del 4

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Destin Florida och Auburn Alabama
Hej hej
Här kommer mitt sista inlägg från min USA tripp tidigare i sommar.
Resan jag gjorde mest för att få möjlighet att träffa min dotter innan hon skulle påbörja sin drygt tre år långa utbildning till specialistveterinär ”over there”.
Våra dagar i Florida spenderade vi så mycket vi kunde på stränderna och vid havet.
Så ljuvligt vackra stränder som var långt över mina förväntningar.
Vi vandrade i den lilla hamnen där fiskarna kom in med sin fångst som genast togs om hand.
Jag njöt av miljön, klimatet och av upplevelsen. Men mest njöt jag av att kunna gå där vid min dotters sida och bara njuta av hennes sällskap.
En kväll köpte vi världens dyraste smoothie och njöt av solnedgången på stranden.
En fest som kostade  mig nästan 400 kronor, vilket var mindre än de Levisjeans jag tidigare köpt på en outlet.
Innan vi skulle ställa kosan mot Auburn och Alabama igen, så stannade vi till och njör ett par ljuvliga timmar på den underbaraste stranden i Destin.
Mina sista dagar i USA fick jag möjlighet att se var min dotter ska göra sin långa utbildning.
Bailey small animal teaching hospital i Auburn.
Precis innan jag skulle flyga hem igen, så fick vi även möjlighet att kika på hennes nya boende.
Som mamma kändes det så bra att få se var hon ska bo och leva.  Att själv ha fått se var hon kommer att befinna sig de närmsta tre åren. Även om hennes pappa för drygt 30 år sedan raskt klippte den navelsträng som förband henne med mig, så är hon faktiskt mitt kött och blod ännu.
Min tös som jag alltid har i mina tankar, tillsammans med hennes två systrar såklart..
Så kom då den där stunden som var värst på hela resan. Avskedskramen innan jag hoppade på en buss mot Atlanta, flygplatsen och mot Sverige igen.
Dagens citat får bli ytterligare än knasig lag de har där i USA:
I Minnesota har man sedan länge ett lagstadgat förbud mot att framföra röda bilar i trafiken på söndagar.
Vill ni se fler inlägg från min USA resa, så finns de här:
Till min älskade dotter vill jag sända mitt varmaste lycka till. Jag vet att du är stark som en liten oxe och envis som en åsna. Annars skulle du inte vara där du nu är …
Samtidigt vill jag påminna dig om att ifall något inte går vägen där borta, så finns alltid ett hem med en öppen dörr för dig här hemma. Glöm aldrig det! Gör vad du kan, men inte till vilket pris som helst. Kram min tös ♥
Ha en fin dag alla som kikat in här.
Kram Annika
Dela gärna
     

USA del 4 Läs mer »

USA del 3

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Destin, Florida
Hej hej
Idag fortsätter jag med ett inlägg från min USA resa tidigare i sommar.
Den där resan jag gjorde för att få tillfälle att träffa en av mina döttrar innan hon skulle börja sin vidareutbildning mot att bli specialistveterinär där borta i staterna.
Sista kvällen i Auburn innan vår lilla Floridatripp så passade Andréa på att gå på ”sitt” gym.
Som mamma till tre töser har jag ju spenderat tusentals timmar med att vänta på ungar som antingen ligger i en simbassäng, spelar boll på en fotbollsplan, eller går på någon annan aktivitet där man måste vänta, och dessutom ska man låtsas intresserad.
Tråkigt, men det är så det är att ha ungar …
Så, ja jag är liksom van …
Sedan avslutade vi kvällen med ett restaurangbesök. Jättefint och gott. Men för att klara min budget, så valde jag för tredje dagen på rad en riktigt god caesarsallad.
Nästa morgon startade vi med att titta på fotbollsmatchen, där Sverige tyvärr drog det kortaste strået.
Där i Auburn var man inte så värst intresserade av fotboll så vi kunde inte gå ut och se matchen. Jag och Andréa fick helt enkelt heja på våra svenska pågar från mitt lilla rum på ”mexikanarhotellet” istället.
Sedan lastade vi in oss i Andréas lilla Corolla (den där lilla bilen utan aircondition) och drog mot Florida.
Och det var svettig, det vill jag lova. Betydligt varmare än vi någonsin har haft här hemma i vårt överhettade Sverige den här sommaren. Med uppemot 40 grader i skuggan så kändes det som om det blåste en varm hårfön i lynnet när vi körde.
Men efter 4,5 timmar med alla rutor nervevade kom vi så äntligen fram till vår nya destination. Vinpinade, varma och kladdiga av svett klev vi av i Destin i Florida.
Vi hade bokat ett boende i tre nätter via Airbnb. Det var återigen hemma hos privata människor och det var såklart med en viss spänning vi knackade på.
Trots att vi avtalat en tid, så var där ingen som kom och öppnade för oss, hur vi än knackade. Det enda vi såg genom rutan var ett stort gap av en pitbullterrier. Lite betänksamma åkte vi och åt en bit mat istället, i hopp om att någon skulle vara hemma nästa gång vi kom.
Att boka sådant här boende är alltid en chansning. Eftersom vi var sent ute när vi bokade, så var det här i princip det enda som fanns för en rimlig peng. Kanske var det för att det var ett ganska nytt boende som saknade några referenser…
Men vi åkte tillbaka för att kolla, och den här gången var där någon som öppnade för oss.
Vi mottogs av en stor hund som överföll…. Den överföll oss med så mycket kärlek och vi hade turen att få bo hos helt fantastiska människor i deras ljuvlig hem.
Vädrets makter där i Florida är verkligen opålitliga.
Vår första morgon började med ett spöregn utan dess like.
Jag och Andréa åt en god frukost och väntade sedan ut vädret eftersom vi planerat en dag på stranden.
 Såklart blev det snabbt fint väder igen. Det brukar det bli där fick jag lära mig.
Vi fick en lång härlig dag på stranden där på Okaloosa Island i Florida.
 Dagens citat blir såklart ett från USA:s alla knasiga lagar:
Om du skulle ”parkera” en elefant vid en parkeringsautomat i Florida så måste full parkeringsavgift betalas.
Vi hade som tur var ingen elefant att parkera.
Vill ni läsa de andra inläggen från min USA resa så finns de här:
Ha en fin dag och kram från mig
Annika
Dela gärna
     

USA del 3 Läs mer »

USA del 2

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Auburn, Alabama
Hej hej
Idag tycker jag att det är dags att fortsätta med ett inlägg om mitt äventyr i USA.
Vår resa gick från Atlanda mot Auburn. Den stad där Andréa nu kommer att bo och leva de närmsta 3 eller kanske till och med 3,5 åren.
På vår resa mot Auburn hade vi planerat in några små stopp.
Första stoppet var Ikea, eftersom Andréa inom en snar framtid var i behov av en ny säng till sitt nya boende.
Men någon säng blev det inte. För en fattig student var det alldeles för dyrt, även om det nu faktiskt var Ikea. Och när Andréa dessutom råkade sabotera en hel order för en helt förtvivlad säljare, ett jobb som tagit honom 1,5 timme att knåpa ihop, ja då insåg vi att det var bäst att vi tyst och stilla avlägsnade oss. Vi smög oss ner på nedervåningen istället.
Med ett paket plastburkar gick vi sedan skrattande ut ur butiken och körde vidare.
Nästa stopp blev på ett stor outletköpcentrum, med massor av välkända märke.
Fast i 40 graders värme så orkade vi liksom inte med att shoppa så väldigt mycket.
Vi körde vidare och efter ett tag passerade vi skylten ”Sweet Home Alabama”.
Vi var i en ny delstat.
I väntan på sitt mer permanenta boende så hyrde Andréa för tillfället ett litet rum hos en vän.
Där bodde också några pälsbollar som såg ut att gilla att ha oss där. Tillgivna och mysiga.
Jag själv hade hyrt ett rum på det absolut billigaste lilla hotellet vi kunnat hitta i Auburn.
Där bodde jag tillsammans med mest mexikanare förstod jag. Stället var slitet och enkelt, men helt ok.
När vi nu råkade befinna oss i Amerika den 4 juli så var det klart att vi skulle vara med och fira deras nationaldag och självständighetsdag. Amerikanarna är själva väldigt stolta över sitt land och många brukar klä sig i landets färger den här dagen. Underbart. Så tycker jag att vi också skulle göra här hemma i Sverige. Fram med fler blågula flaggor och hylla vårt eget land.
Jag och Andréa körde till stadens festplats och deltog glatt i alla festligheterna den här kvällen. Fast deras mat var vi inte särskilt imponerade av. Hamburgare, utan tillstymmelsen till grönsaker eller dressing.
Nästa morgon gick vi på lite upptäcksfärd i Auburn. Den universitetsstad där Andréa kommer att bo och leva framöver.
Det är en vacker stad, där det på somrarna blir galet varmt. Om vi den senaste tiden gnällt över värmen här hemma i Sverige, så måste jag säga att våra vindar är som svala fläktar om man jämför med dem i Alabama.
Ett litet stycke från Auburns innerstad ligger en nationalpark, Chewacla State Park. Ett härligt skogsområde som Andréa blev väldigt förtjust över att ha så nära.
En förmiddag körde vi dit och vandrade i några timmar. Det kändes nästan som hemma. Lite grodor, någon ödla, ja till och med en massa gula kantareller. Vi fick en ljuvlig vandring där, även om det bitvis var lite knivigt för en skruttig tant som jag, med oläkt diskbråck i ryggen.
Om nu skogen och parken påminde lite om vårt kära hemland, så måste jag nog säga att staden inte alls liknade våra städer. Allting var så mycket större.
Inte en enda cyklist eller fotgängare såg jag till. Eller åtminstone väldigt få sådana. Alla körde runt, en och en, i stora bilar… och då menar jag STORA!
Vägarna var även de stora och det fanns drive-in till nästan allting man skulle. Ville man ta ut pengar från en automat, ja då såg det ut som en bensinmack där man körde fram och slapp att kliva ur sin bil. Till och med apoteket hade drive-in.
I de jättestora mataffärerna fanns  förutom kundvagnar även små permobilar som man kunde ta om man inte orkade gå runt och handla. Såklart hade många öppet dygnets alla timmar.
USA del 1 hittar ni här.
Dagens citat får bli ännu en knasig lag från just Alabama:
Det är förbjudet att bära lösmustasch i kyrkorna
eftersom en sådan förklädnad kan orsaka skratt i Guds hus.
Ha en härlig dag.
Det blir det fler inlägg från min USA resa framöver.
Kram Annika
Dela gärna
     

USA del 2 Läs mer »

USA del 1

Lämna en kommentar / Familj, Resor / Av / / , , , , , / 5 minutes of reading
Atlanta, Georgia
Hej hej
Ni vet nog de redan att jag varit i USA en sväng. En del inlägg har jag ju lyckats knåpa ihop med mobilbilder därifrån under resans gång. Men på min kamera finns massor av härliga bilder, så det kommer att bli lite fler inlägg därifrån, då och då här på bloggen.
Jag åkte i första hand dit för att träffa min älskade dotter, att jag sedan fick uppleva en smula av detta stora, väldiga landet USA, är en ren bonus för mig.
Eftersom jag bokade flyget med så kort varsel, så fanns det nästan bara flygrutter med väldigt långa väntetider vid mellanlandningarna. Men så hittade jag en med väldigt kort tid vid flygbytena. Jag får helt enkelt skynda mig, tänkte jag och bokade flyget. Och nog fick jag springa alltid!!
Efter en svettig flygresa med mellanlandning i Amsterdam och Boston var jag så äntligen framme i USA och hos min dotter.
På den stora, röriga flygplatsen i Atlanta kom hon och mötte mig och hämtade upp mig med sin lilla bil. Min älskade dotter som jag längtat så mycket efter!!
Med mig i mitt bagage hade jag lite presenter.
En insmugglad spritflaska som jag specialbeställt på systemet i Tomelilla. Den godaste Bailysen som finns, enligt Andréa. Från systrarna hade jag ett underlägg med en karta över Österlen. Ortsnamnen såklart på engelska.
Självfallet bröt vi flaskan direkt för att skåla och fira att vi hade en dryg vecka framför oss att bara njuta av tillsammans.
Våra två första nätter bodde vi hemma hos en tjej som hette Rachel. Det var ett boende som Andréa bokat via Airbnb. Man bor helt enkelt hemma hos privatpersoner. Det var helt ok och mycket billigare än hotell.
Hos Rachel var det rent och fint. Vi hade ett eget rum, men använde familjens kök och badrum.
När vi vaknade upp första morgonen i Atlanta så var det fotbollsmatch mellan Sverige och Schweiz. Amerikanarna är i allmänhet inte så roade av fotboll, i alla fall inte den sorten där bollen är rund. De gillar mer sin egen amerikanska fotboll med en oval boll. Trots det lyckades vi hitta en pub i närheten som sände fotbollsmatchen på storbilds-TV. Dit for vi.
Det var en lite mer tvivelaktig  stadsdel vi hade hamnat i. Mittemot vår pub fanns en marijuanaaffär och en tatueringsstudio sida vid sida. På gräset utanför låg utslagna människor lite här och där.
Jag och Andréa strövade en stund i området i väntan på att puben skulle öppna.
Överallt sprang små smala ekorrar. Inte så söta som våra svenska ekorrar, utan mer långsmala och lite lika möss i ansiktet.
Så öppnade puben och matchen satte igång.
Vi beställde in frukost och kände oss lite mer svenska än vanligt. Särskilt svenska kände vi oss när vårt lag vann och gick vidare i spelet.
Resten av dagen hade vi bestämt att vi skulle spendera inne i staden Atlanta.
Andréa körde som om bilen var stulen. Jag höll mig krampaktigt i sätet och försökte undertiden förstå mig på GPS:en och agera kartläsare, vilket jag var usel på. Till sist hittade vi i alla fall en parkering och jag kunde andas ut.
Eftersom vi befann oss i sydstaterna så tyckte vi det kunde passa att gå på en utställning om förtryck och de svartas historia i området. En gräslig historia, som jag inte kan förstå att den verkligen har hänt …
Det var en stor tung utställning som gav oss eftertanke och påminnelse om människors lika värde.
Det handlade inte bara om de svartas förtryck utan förtryck i allmänhet. I ett rum fanns de en monter över de människors som begått de mest hemska handlingar i världen. Trots att det inte stod något nämnt, så insåg jag direkt att de hade alla en gemensam nämnare. Det var inte deras hudfärg, deras hårfärg eller ögonfärg som var det samma för dem. Nej, det de hade gemensamt var att de var alla män. Män med makt.
Skillnaden mellan fattig och rik är ofantligt stor på många håll.
Vi svenskar och danskar ses som föregångare till jämlikheten och kan vara lyckliga över att vi faktiskt har det otroligt bra i mångt och mycket, i jämförelse med resten av världen.
Efter en tung utställningen så var vi hungriga och det var dags för mat. Vi hade att välja på hamburgare, hamburgare eller hamburgare. Jag tog … hamburgare.
Det fanns en stor Coca-cola utställning.
-onyttigt, fräste Andréa.
-ganska gott ibland, tänkte jag tyst för mig själv och valde vatten till maten.
 Istället valde vi att gå på det stora akvariumet som finns där i Atlanta. Egentligen gillade ingen av oss att dessa stora valhajar och mantor hålls i fångenskap, men vi bestämde oss ändå för att göra ett besök där.
Det djur som jag fascinerades mest av, var de vita valarna eller beluga som de också heter. Så vackra!
Min förhoppning är att en del av mitt inträde faktiskt går till att rädda vilda bestånd av alla hotade arter. Tiden börjar bli knapp nu …
Nästa dag gjorde vi oss redo för att köra till Auburn i Alabama. Innan dess kockade vi till lite frukost.
Andréa såg till att väcka upp hela familjen i det lilla huset genom att starta brandlarmet, så sedan fick vi sitta på trappan och äta vår mat.
När disken var klar, packade vi ihop och tackade för oss.
Disken föresten, den diskas inte i maskinen. Man diskar för hand och använder bara maskinen som diskställ.
Ett onödigt dyrt och avancerat diskställ tycker jag.
 Så styrde vi mot Alabama – Home sweet Alabama. Men mer om det i ett annat inlägg.
Dagens citat får bli ännu en av alla de knasiga lagar de har där i Amerika:
I den lilla staden Peachtree City i delstaten Georgia
är det enligt lag strängeligen förbjudet att vara hemlös.
Ha en fin dag och kram på er från mig.
Annika
Dela gärna
     

USA del 1 Läs mer »

Hemresan från USA.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nu är jag hemma i Gyllebo igen. Allting har gått smidigt och bra, och jag slapp att lifta till flygplatsen.
Istället för att ta tummen från Auburn till Atlanda så fanns det en sorts liten buss som ombesörjde transferresor till flygplatsen.
Värst med hela resan var avskedet.
Att krama om min dotter för att inte riktigt veta när vi kommer att ses nästa gång, det är aldrig särskilt kul.
Planen är ju att hon ska stanna i Auburn i minst tre år framöver. Tre år är en förfärligt lång tid, åtminstone om man blickar framåt.
Men just nu tänker jag mest på vilka fantastiskt, underbara dagar vi har haft. Jag och Andréa.
Jag känner mig så tacksam.
Med stödstrumporna på var jag redo att ta mig den långa vägen hem.
Inga raggarstrumpor precis, tänkte jag …. eller det var kanske precis just var det var …
Min flygresa hem gick bra, om man nu bortser från det försenade bagaget som ska komma inom några dagar.
I Atlanta tänkte jag göra av med mina sista kontanta dollar. Jag var hungrig och köpte mig en ceasarsallad och en riktigt god, kall öl.
I baren där jag slog mig ner pratade jag lite med mannen som satt sidan om. På min knaggliga engelska pratade vi om väder och vind och allt mellan himmel och jord. När han sedan hastat iväg till sitt flyg så upplyste kyparen mig om att den vänlige mannen betalat för mig och min mat också. Alltså, sådant händer ju bara på film, eller kanske händer det bara i USA…
Kanske var det mina läckra strumpor han såg …
Jag kommer nog att ha en hel del inlägg med bilder från min resa framöver. Men just nu känner jag mig konstigt snurrig i huvudet, och i stort behov av lite sömn.  Det är nog jetlaggen som slagit till.
 Dagens citat:
BATMAN
SUPERMAN
SPIDERMAN
MAMMAN
Tusen tack Andréa för fantastiska dagar som jag för alltid kommer att minnas med ett enda stort leende.
Till alla er andra önskar jag en härlig dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hemresan från USA. Läs mer »

Dags att åka hem.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nu är jag åter på ”mexikanarhotellet” i Auburn. Det där lilla hotellet med sin ”roliga” hotellfrukost som ni kanske minns.
Om en stund ska jag äta lite av deras frukost innan jag väcker min söta lilla Andréa som också sovit över här. Avsked väntar, men nu längtar jag hem.
Vi hann med ett sista ljuvligt besök på en av Destins fina vackra stränder, innan vi tog oss hit till Alabama och Auburn.
Med mig hem åker min militärbh. Den som Andréa fått låna och som sedan rest världen runt. Kanske har den varit på spionuppdrag hos det kanadensiska flygvapnet … inte vet jag, inte vet jag …. men det finns vissa indikationer på att det kan vara så ….
Men nu kommer den alltså hem igen och killarna på P7: s förråd kan andas ut.
Nu ska jag krama Andréa hejdå, gråta och snörvlar på vägen hem.
Men det ska bli skönt att komma hem. Till min älskade Stefan, mina hundar och katter, men också till någon doktor… tror jag att jag måste….
Från att kissat taggtråd har det nu även fått den vackra färgen av blodapelsin. Mina egna husmorsknep behöver kanske lite proffshjälp, så vi får se om det finns läkare där hemma som vill hjälpa…
Dagens citst:
Lyssna på äldre människor,
inte för att de alltid har rätt,
utan för att de har större erfarenhet
av att ha fel.
Ha det gott all och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Dags att åka hem. Läs mer »

Okaloosa Island.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Alltså, så fint här är!!!
Vi startade vår dag på ett nytt frukostställe.
När man är här, då måste man såklart smaka deras egna favoritgrejer. Tjocka våfflor verkar vara en sådan grej. Jag valde baconvåfflor med extra bacon vid sidan om också. De där 2 tunna extra skivorna kostade mig 30 kronor…
Ganska gott, även om det var en märklig kombination för mina svenska smaklökar.
 Det är verkligen vackert här. Vi strosade flera timmar i den söta hamnen och tittade på när fiskarna kom in med sin fångst som de genast gjorde iordning och rensade.
Andréa hade en Skype-tid att passa…
Då fick jag en god drink i en bar med gratis Wifi. En tranbärsdrink fick det bli mot min begynnande urinvägsinfektion. Så god. Den var allt lite värd att kissa taggtråd för, måste jag säga.
Resten av dagen låg vi på en nästan folktom strand som var alldeles sagolikt vacker.
Även när himlen för en stund täcktes av tunga moln och det kom några få regnstänk var det en ljuvlig plats att befinna sig på.
Min resa börjar så sakta gå mot sitt slut, och hjärtat snörps ihop en smula. Inte för att jag ska avsluta min resa och lämna Amerika, utan för att jag vet att det dröjer ett tag tills vi ses igen,  jag och min dotter Andréa.
Men jag är så tacksam för att jag fick chansen och kunde åka hit. Att min Stefan passade hus och djur hemma och att jag har haft ekonomisk möjlighet att resa, för det är inget billigt land att semestra i.
Idag ska vi säga hejdå till en underbar värdfamilj och köra mot Auburn igen.
Dagens citat:
Jag kan va ditt plåster
skydda dig ett tag, 
men vi båda vet
att plåster faller av.
Nu är ju min dotter stor och behöver inte särskilt mycket beskydd av en mamma längre.
Men en dotter är alltid en dotter…
Hoppas ni har det fint.
Kram Annika.
Dela gärna
     

Okaloosa Island. Läs mer »

Underbara Destin.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / / 2 minutes of reading
Hej hej
Både jag och Andréa är glatt överraskade över Destin och den här norra delen av Florida. Kanske är det för att vi inte hade några särskilda förväntningar när vi for hit,  jag vet inte… Men här är så fint!!!
I går startade vi vår dag med en helt ok frukost på Jj. Avokadomacka och kaffe, mums.
Fast först var det förstås morgongos med vår husvärd.
Vi spenderade den största delen av dagen vid havet, och här är så himla vackert med en alldeles vit och fin sand.
Ni ska få se fler bilder när jag kommer hem, men det var nog en av de vackraste stränder jag besökt.
Vi gjorde en liten paus från solandet och åkte för att shoppa.
Jag tvekade på om jag verkligen skulle kosta på mig två par av mina favoritjeans. Två par Levis för 800 kronor. Billigt med mina mått mätt, så jag slog till.
Senare gick jag för att köpa två smoothies och lite snacks. 380 kronor slutade det kalaset på… lika mycket som ett par jeans här…
Alltså, här är så fint.
Fast konstiga lagar det har de minsann här i detta landet.
Citat av en av de märkliga lagar de har här i Florida:
Man får under inga som helst  omständigheter sjunga på offentlig plats om man är iförd någon slags baddräkt.
Idag väntar en ny spännande dag på oss.
Hoppas ni alla har det bra och mår väl.
…sa jag att jag tyckte här var fint?
Kram Annika
Dela gärna
     

Underbara Destin. Läs mer »

Framme i Florida, min tredje delstat.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej.
Nu har vi kommit fram till Florida och vi har ”checkat” in hos den här fine grabben…
 Det är via en sida som heter airbnb som vi bokat vårt boende hemma hos privata människor.
Så här mysigt bor vi nu i Destin i Florida.
Innan vi lämnade Auburn så såg vi såklart på fotbollsmatchen på TV:n. Den snälle mannen på mitt lilla hotell sa särskilt åt mig att jag fick ha kvar mitt rum tills vår match var över.
Nu vet vi ju alla att det inte gick så bra i den där fotbollen men jag är lika blågul och stolt ändå!
Nu får vi se vad vi hittar på de närmsta dagarna. Fallskärmshoppning är på förslag av Andrea och då måste jag ju citera en av Floridas lagar:
Det är förbjudet för ogifta kvinnor att hoppa fallskärm på söndagar.
…ja så nu måste hon såklart göra det!!
För mig är det ju lagligt i alla fall.
Må väl alla och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Framme i Florida, min tredje delstat. Läs mer »

Rulla till toppen