Resor

Vi mötte våren i Paris.

Hejsan.
Nu när jag inte riktigt kunnat ta mig ut i naturen som vanligt, så tänkte jag ta er med till Paris istället.
Det var för några år sedan som jag och min Stefan reste för att möta våren i Paris.
En underbar stad, som vid just det tillfället var ovanligt kallt och regnigt. Men det gjorde inget för vi fick som alltid några fantastiska dagar tillsammans.
När vi åkte iväg så hade vi full sommar här hemma i Sverige. Men när vi landade i Paris var det regn, kallt och blåsigt. Inte alls någon vårvärme som hemma på Österlen. Vår taxichaufför stirrade klentroget på min tunna sommarklänning och på Stefans sandaler och såg ut att tycka att vi var några märkliga nordbor.
Vi investerade i lite tjocktröjor och så gav vi oss ut för att upptäcka allt vad Paris hade att bjuda på.
Vi åkte med en sådan där turistbuss och hoppade av på de ställe vi ville se mer av.
Såklart var vi vid Eiffeltornet.
Vi hoppade av bussen vid Louvren och vid Triumfbågen. Vi strosade längs gatorna och njöt av folkvimlet.
Att resa med Stefan inbjuder alltid till så mycket skratt och roligheter. Hans smått förvirrade ”svengelska” med skånsk brytning som på något konstigt vis verkar gå hem över hela jordklotet. Tillsammans med honom har man då aldrig tråkigt.
Som vi skrattade de där dagarna i Paris.
Min egen engelska är inte heller den bästa måste jag väl erkänna. På en restaurang gjorde jag exakt samma tabbe som själva Mr Bean … jag beställde av misstag in en ”tartar” … i tron att det var en god hamburgare med extra tillbehör. Alltså fick jag in en råbiff, något av de få saker jag inte kan tänka mig att äta.
Ja, som vi skrattade … Sedan höll jag mig till lite mer säkra kort såsom sallader, toast och godis.
Som många andra förälskade par, så låste vi in vår kärlek där i Paris.
Ja man kan väl påstå att där kärleken går in, går vettet ut. Den där kärleksbron sägs nästan ha brakat ihop av alla de kärlekslås som satts dit.
Många steg blev det för oss de här dag.
En stad med så mycket fantastisk arkitektur och underbara statyer.
Vi var här i Paris fyra, fem dagar och vi hann knappt med att skrapa på ytan av allt här fanns att upptäcka och se. Kanske åker vi hit någon mer gång, kanske inte… Världen har så fantastiskt mycket att uppleva så man blir alldeles snurrig.
Den bästa platsen att vara – är tillsammans … ja det spelar egentligen inte någon roll var man reser – bara man har kul!!
Dagens citat:
Det är viktigt för vår hälsa och våra
liv att vi har roligt och njuter av
livet.
Gör något varje dag som får
ditt hjärta att sjunga.
Nej inte behöver man fara till Paris för att hjärtat ska sjunga. Det sjunger vackert här hemma i Gyllebo också. Men jag är tacksam att ha fått möjligheten att uppleva våren i Paris en gång i livet.
Hoppas ni också låter era hjärtan sjunga lite extra.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Vi mötte våren i Paris. Läs mer »

Förälskad i Bali, del 2

Gokväll i stugorna.
Nu tänkte jag ta er med till Bali igen och på fortsättningen på min och min dotters semester för ett par år sedan.
Om ni vill?
Bali gav mig en alldeles särskild känsla. En känsla av lugn och tillfredsställeles och total avkoppling. Bali är en underbart frodig och grön ö, med ett fantastiskt folk.
Såklart besökte vi de karaktäristiska risfälten som liksom blivit Balis signum.
Så vackra att det fanns människor som valde att ha sina bröllop där, mitt i risodlingen.
Vi besökte även ett tempel. Ett underbart vackert tempel i gråbrun mossbeklädd sten som är så vanligt på Bali.
Både jag och Andréa blev tilldelade vars en sarong att svepa runt midjan. Bara lår var inget som var tillåtet där i templet.
Min söta och tuffa dotter har egentligen bara en sak i livet som hon inte gillar särskilt mycket och det är fiskar. Man kan nästan säga att hon har på gränsen till fiskfobi. Eller har haft, för hon har tålmodigt jobbat bort det mesta nu i vuxen ålder.
Såklart var det med en skräckblandad förtjusningen hon studerade den lilla damm i templet som formligen kryllade av guldfiskar. Stora, röda bamsingar.
Något vi båda gillade betydligt bättre än alla fiskarna i dammen, var de söta små valpar som tultade runt vid utgången från templet.
Den sista halvan av vår semester hade vi bokat ett rum på ett litet hotell långt ute på landsbyggden.
Det skulle visa sig att något gått fel med vår bokning och när vi långt om länge trötta anlände till hotellet ute på vischan var vårt rum dubbelbokat. Vi såg nog förfärligt trötta och slitna ut för de började genast att ringa och fixa allt vad de kunde där i receptionen… Som gottgörelse fick vi sedan ett alldeles eget lyxhus med full service där ute på det Balinesiska landet.
De där dagarna i den lyxiga villan skulle komma att bli några av mina bästa dagar i livet.
Som vi båda njöt.
Vi blev uppassade med frukost, lunch och middag. Vi kunde beställa fritt ur menyn, precis det som vi önskade, allting försökte de ordna åt oss.
Vi tog långa promenader ut på landsbygden.  Vi såg hur bönderna brukade sin mark och tog hand om sina djur.
Vi kunde starta vår dag med härliga joggingrundor, för att sedan slänga oss i poolen som vi två hade helt för oss själva.
Vi njöt av den magnifika utsikten, vi njöt av klimatet och av livet.
Jag strövade runt med min kamera.
Vi läste böcker, vi somnade i solstolarna, vi pratade, vi skrattade och njöt.
Allt det här fick vi som gottgörelse för att något gått fel vid vår bokning och vi betalade nästan inga pengar alls.
Så underbart, fantastiskt!
Och för min dotter som just då kämpade tappert med sina studier kom den här semestern nog helt rätt. Det var så skönt för mig som mamma att se henne få en stunds vila och avkoppling.
Dagens citat:
Jag ler eftersom du är min dotter.
Jag skrattar eftersom det inte finns något du
kan göra åt det.
Nu tror jag förstås att mina tre döttrar nog är ganska nöjda med mig som mamma.
Och det gör mig så varm i hjärtat.
Jag hoppas få chans att göra några sådana här resor till i livet. Helst med var och en av dem och till nya spännande platser.
Tiden går så fort, och åren rusar …
Tack Bali för alla upplevelser. Jag åker väldigt gärna tillbaka.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Förälskad i Bali, del 2 Läs mer »

Förälskad i Bali, del 1

Hejsan
Jag är en person som alltid försöker hitta det vackra i allting. Men det börjar bli svårt att finna vackra vyer att föreviga just nu. Den gråbruna, leriga naturen som Österlen bjudit på de senaste tiden ger inte mycket inspiration till fotografering och förevigande.
Istället ska jag idag bjuda er på sköna bilder från vår resa till Indonesien. Kanske minns ni när jag skrev om Komodo och vårt spännande besök där. Inlägget därifrån hittar ni här.
Efter vårt Komodoäventyr gick vår resa vidare till den fantastiska ön Bali.

Det var jag och min dotter som tillsammans gjorde det här äventyret.

Dagen då jag anlände till Bali med mitt flyg så var det deras stora dag som de kallar Nyepi. Den här dagen som även kallas ”Den tysta Dagen” får inga människor vistas ute. Allting stannar av och endast några polismän och i undantagsvis ambulanser får vara ute. Bara de mest nödvändiga saker som sjukhus håller öppet, dock med begränsning.  Allting ligger helt öde och tyst. Den som skulle bryta mot dessa regler kan i värsta fall hamna i fängelse.
Jag hann precis ta mig till hotellet innan allting stannade av på hela Bali. Någon mat gick inte att få och allting släktes ner.
Det där var ganska speciellt, men jag gillade verkligen deras syn på det här. De menade att en gång om året skulle ön och naturen vila sig och vara fri från människan. Den skulle få en dag på sig att återhämta sig i lugn och ro.
När jag anlände med sista planet precis före starten före Nyepi, så var det alltså en väldigt speciell stämning.
Den där första dagen hade vi bokat hotell i förväg, jag och Andréa. Därefter tog vi dagarna som de kom och bokade rum och hotell efter hand.
Vi åkte runt på ön och besökte de där ställena som man som turist bör besöka.
Aptempel finns det några stycken av på ön. Vi hamnade i Monkey Forest vid Ubud.
De här aporna som bor där är inte bara många till antalet, de kan vara väldigt närgångna och direkt oförskämda också mot sina besökare. Vi höll oss lite diskreta, för ingen av oss var intresserade av att behöva åka till doktorn för en stelkrampsspruta.  Trots det blev jag överfallen och dragen i håret.
Apjävlar, som Andréa uttryckte sig!
Ett annat litet djur som vi tyckte väldigt synd om var palmmården.
Det var på ett ställe där man kunde provsmaka och köpa världens absolut mest exklusiva kaffe. Det speciella med detta kaffe var att de små mårddjuren åt kaffebönorna som sedan plockades i deras avföring och rostades. Det var av jäsningsprocessen som startade i mårdens matsmältningssystem som sas skulle ge kaffet sin eftertraktade och särskilt goda smak.
Jag och Andréa smakade på det där kaffet, men vi köpte inte så mycket som en kaffeböna med oss hem. Jag tror inte att de små djuren där har det särskilt bra. Och vad kaffet beträffar så var det inte mycket godare än vanligt Zoega skånerost tyckte jag.
Vi strövade i tropisk regnskog.
Och såklart stannade vi till vid ett av alla de vattenfall som finns på ön. Så bedårande vackra.
För att inte trötta ut er alldeles så kommer fortsättningen på mina bilder från Bali i ett annat inlägg senare idag.
Så håll utkik efter del 2
Dagens citat:
Du kan inte förvänta dig att
bli gammal och vis
om du aldrig varit ung och galen.
Det svåra är att veta när man ska sluta att vara ung och galen för att istället bli gammal och vis …
Jag fortsätter nog att vara sådär lite halvung och halvgalen ännu ett bra tag.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Förälskad i Bali, del 1 Läs mer »

En drömresa till Komodo – verklighetens Jurassic Park.

Hejsan.
För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om Mitt Afrika. Ett inlägg om en fantastisk safaritur som vi gjorde för några år sedan.
Jag har fått så mycket positiv respons, och därför tänkte jag bjuda på ytterligare ett äventyr som jag och min äldsta dotter gjorde för ett par år sedan.
Ett äventyr då vi besökte den indonesiska ön Komodo, och fick uppleva de stora Komodovaranerna som lever där.
Vi har båda fascinerats av de stora jättevaranerna i många år, ja ända sedan Andréa bara var en liten tös.
De stora köttätande Komododrakarna lever enbart på ön Komodo och någon angränsande ö till i Indonesien.
Det var i samband med ett volontärarbete som min dotter Andréa gjorde på Fijiöarna och Giliöarna, som vi gjorde slag i saken och uppfyllde vår dröm om att besöka ön och få träffa på dessa otroliga djur i vilt tillstånd.
Vi träffades på Bali och tog oss därifrån med flyg ut till ön Flores. Där hade min dotter fått tag på en guide som kunde ta oss vidare med en liten båt ut till Komodo.
Vi skulle ta oss ut till ön med den lilla träbåten. Förutom vår guide så bestod vår besättning av en kapten, en maskinist och en kock som fixade all mat åt oss.
Det blev en fantastisk båttur. Vi njöt så av den underbara naturen och det härliga vädret.
Spända och förväntansfulla.
På vår väg ut till Komodo fick vi vara med om en hissnande upplevelse.
Grabbarna i besättningen hade lovat oss att försöka hitta de ofantligt stora jättemantorna.
Det är de största rockorna som finns. De är fredliga och lever på plankton. De föder levande ungar.
De är väldigt stora, ca 7 meter mellan vingspetsarna. Pga av sin storlek så kan de inte hållas i fångenskap, vilket gör att det inte är så vanligt att man får möjlighet att uppleva dessa djur.
Vi hade tur och plötsligt var det bara för mig och Andréa att dyka ner i vattnet. En lång stund fick vi sedan simma där i havet med dessa stora, vidunderliga djur. Fantastiskt och oförglömligt.
Sedan gick båtturen vidare med siktet inställt mot Komodo.
På båten såg grabbarna till att vi aldrig hann att bli hungriga.
Så mycket gott vi fick att äta och dricka.
Så plötsligt hade vi Komodo i sikte.
Där på stranden strövade en flock hjortar stilla fram. Hjortar som är Komodovaranernas byte.
Turister får lov att besöka ön och vistas där med en lokal guide.
Det bor lite drygt 1.000 personer där, och jag har hört att ön även benämnts som Jurassic Park …
Några kineser var också på besök för att få se de ovanliga djuren, men av någon anledning tycktes de bli mer intresserade av min söta dotter.
”I am not the dragon, you know” … påpekade Andréa lite roat när de alla ville bli fotograferade tillsammans med henne.
Sedan började vi vår vandring ut i den spännande terrängen. Vi fick en hel del förmaningar. De där varanerna var ju inte att leka med.
Naturen var slående vacker.
Såklart sprang klumpiga jag och trillade och skrapade upp mitt knä – något som inte var helt bra förstod jag. De här varanerna är utrustade med ett helt otroligt luktsinne och kan känna en droppe blod på flera kilometers avstånd.
Jag skapade lockbete direkt kan man säga …
Så fick vi plötsligt syn på vår första Komodovaran. I en förvånansvärt hög fart kom den sättande över stranden.
En härlig upplevelse som vi längtat sååå efter.

Som turist får man inte lov att stanna kvar på ön över natten.

Vi valde att sova på den gamla träbåten på ett betryggande avstånd från ön och de blodtörstiga djuren.
Nästa morgon startade vi med en underbar frukost.
Vi åkte sedan vidare till en annan ö, där det också levde komodovaraner. För såklart ville vi se så mycket som möjligt.
Där var det lika stränga restriktioner och försiktighetsåtgärder, och det var inte bara varaner man kunde träffa på …
Ilskna bufflar fanns på ön. Och såklart allehanda dödliga kräldjur, ormar, spindlar och annat spännande.
Komodovaranen är ett mycket intressant djur. De kan tillexempel utföra jungfrufödslar, dvs de kan lägga livsdugliga ägg utan att de blivit befruktade.
Deras luktsinne är mycket gott och de kan upptäcka ett kadaver på 4 – 9 kilometers avstånd.
Deras saliv är ofta blodblandad, eftersom deras tänder nästan helt är täckta av tandkött som går i sönder då varanen äter.
Ett bett av en varan är giftigt, ungefär som en orm. Så om ett byte skulle klara sig undan ett angrepp, så kommer det troligtvis att dö inom kort, och då kommer varanen att genom sitt luktsinne följa efter pch vara redo att äta sitt byte då det dött.
För många år sedan såg jag en film om en kvinna som levde tillsammans med de här varanerna.
Så intressant och fängslande.
Efter några fantastiska dagar i varanernas rike, tackade vi för oss och styrde båten mot Flores igen.
På hemvägen gjorde vi många stopp för att bada och snorkla.
Vi stannade tex till vid den omtalade ”Pink Beach”, som inte längre ser särskilt rosa ut.
På hemvägen när mörkret föll stannade vi båten för att övernatta vid ett mangroveträsk.
Vi låg på våra madrasser uppe på båtens tak och blickade upp mot den vackra himmeln.
Som på ett givet klockslag fylldes hela skyn av flygande hundar. I tusental flög de upp från träsket och styrde kosan mot ön Flores. I några timmar låg vi där och bara uppfylldes av naturens fantastiska skådespel.
Nästa dag tuffade vi vidare med vår båt. Runt oss lekte pigga delfiner i vattnet.
Innan vi skulle avsluta vår fantastiska resa tog Andréa sig en lång snorkeltur med vår kapten som dykguide. På strandkanten satt en orolig mamma i över en timme och väntade, utan att se röken av de båda …. Till sist fick den lika oroliga kocken hoppa i vattnet med kläderna på ….men det är en annan historia …
Så flög vi tillbaka till Bali där ytterligare äventyr väntade på oss.
Kanske blir det ett blogginlägg från underbara Bali en annan gång.
Dagens citat:
Resor är det bästa sättet
att utbilda sig på egen hand.
Har ni någon drömresa?
Jag har sååå många spännande platser jag skulle vilja komma till …
Kanske kan det bli någon ny plats snart. Den som lever får se.
Ha det fint
Kram Annika
Dela gärna

En drömresa till Komodo – verklighetens Jurassic Park. Läs mer »

Som en saga – underbara Kuredu.

Hejsan.
När vi nu skriver november i kalender och har dragit tillbaka våra klockor till vintertid så vill jag ta er med till en sagovärld som jag och Stefan besökte för drygt fem år sedan.
Kuredu – en liten ö i Maldiverna. Den är stor som Gyllebosjön ungefär, det har jag själv räknat ut.
Det var som en dröm med sol, vit sand och turkost vatten.
För att ta sig hela vägen dit så fick vi flyga och flyga och flyga… Sedan fick vi flyga lite till. Med ett sådant där litet sött plan som kan starta och landa på vatten.
Resan dit var såklart dryg, men den var sååå värd besväret. Det var lite som att landa i ett lugnt, stilla paradis.
En liten mottagningskommitte stod på stranden och välkomnade oss när vi anlände.
I hela 12 sköna dagar var det sedan bara sol, bad och avkoppling som gällde.
Välbehövlig vila för en stressad byggmästare.
Jag älskade lugnet där. Inte en massa turister som låg packade som sardiner.
Här hade man sin egen lugna plats på stranden. När vi var där så syntes nästan inte en människa till på vår sida av ön.
Var morgon steg jag upp tidigt, tidigt. Antingen sprang jag runt ön, eller så vandrade jag.
Allt var lugnt och stilla och jag fick nästan känslan av att befinna mig på en öde ö.
Efteråt var det bara att kasta sig i böljande den blå. Varmt och skönt, för en badkruka som jag.
Såklart fotograferade jag en massa. För även här fanns intressanta djur i alla de slag.
På stranden vimlade det av små roliga krabater. Små krabbor i olika färg och form
Det fanns en sort som jag tyckte liknade små soldater med militärhjälmar. Så himla gulliga.
Med ett av fotona vann jag en liten tävling … den bilden kallade jag ”ria myllesäck”. Det är skånska och går nog inte av översätta.

I vattnet vid strandkanten simmade små söta hajar.

Inget jag kände att man behövde vara särskilt rädd för.
En och annan rocka kunde man se och även andra smått läbbiga djur.
I strandkanten struttade Mr. Häger omkring på jakt efter dagens skrovmål, och på trädstammarna kilade små vackra ödlor kvickt upp och ner.
Upp och nervända fladdermöss såg vi lite här och där. De liknande små söta valpar med vingar tyckte jag, där de hängde och plirade med sina stora ögon.

Ibland såg himlen galet farlig ut.

Färgerna mellan himmel och hav stod i stark kontrast till varandra.
Så väldigt vackert.
Lady in red …. Ja, varje morgon kom de röda damerna med sina krattor. De höll stränderna exemplariskt rena från nerfallna löv och vissna blommor.
Jag och Stefan strövade mest runt och bara njöt.
Men mest av allt så badade vi.
Vi badade i vårt jacuzzi, och såklart i det salta, varma havet.
Vi åt gott, njöt, spelade lite fotboll och vips var det tid att resa hem.
Det var alltså här den underbara spindelliljan växte på riktigt, det som jag skrev om för ett tag sedan i ett inlägg här
Hoppas ni njutit lite av soliga bilder. Nu tar vi tag i dagen som är idag.
Dagens citat:
Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian.
Han svarade:
”Bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm,
sy fast det på motsatt sida och påstå att täcket blivit längre.”
Ha det gott och kram
Annika
Dela gärna

Som en saga – underbara Kuredu. Läs mer »

Mitt Afrika

Hejsan
Vad kan man annat göra en höstdag i oktober – än att drömma sig bort?
Tillbaka till oförglömliga ögonblick.
Nu är det förstås inte ofta jag dagdrömmer, men av en händelse blev jag påmind om min och Stefans senaste semesterresa.
Det har redan hunnit gå hela fyra år sedan vi reste på safari till Serengeti i Tanzania. Jag och Stefan ♥.
Av mina semestrar och resor så är de tre resorna till  Afrika som gjort djupast intryck på mig. Gambia, Kenya och nu senast Tanzania.
Jag råkade klicka och hamnade i mappen ”bilder från Tanzania” och insåg – några bilder förtjänar verkligen ett inlägg på bloggen.
Så därför hoppas jag att ni vill hänga med på en safarirunda genom mina favoritbilder den här morgonen.

Vi reste med ett bolag  som heter Andersons´s. Det är en byrå som är specialister på just resor i Afrika.

Både jag och Stefan var mer än nöjda.
Vår underbara guide såg under en hel vecka till att vi kom till de platser där det fanns mest chans att få de bästa naturupplevelserna. Han var en mästare i att läsa naturen, vädret, årstiden. Bäste William! Stolt som en tupp var han när han berättade att han fått äran att köra för vår svenska kronprinsessa Victoria på safari en gång.
William insåg snabbt att jag ville se allt. Inte bara ”the big five”. Jag njöt lika mycket av de små djuren. Fåglar, möss, harar …. ja, hela naturen fängslade mig!
Och så klart fick vi se ”the big five” också!
Inget är väl så roligt att studera som just apor?
Vi har väl alla sett dem på zoo och djurparker kanske. Men att få sitta ute i naturen, i deras rätt element och studera dem i total frihet, det är något helt annat. Underbart.
Såklart var alla de stora kattdjuren också väldigt speciella att få se i frihet. Några av dem bar radiosändare i forskningssyfte. Jag gillade att man värnade väldigt mycket om nationalparken.
Människorna där lever med djuren på ett annat sätt än vi är vana vid här. Att skjuta bort djur för att de är farliga är inget alternativ, istället flyttade man skolorna närmre byarna så det inte skulle försvinna så mycket barn på skolvägen.
Att studera dessa vackra djur i frihet tröttnade jag aldrig på. Jag hade kunnat stanna där ute i en evighet tror jag.
Ett speciellt ögonblick jag aldrig glömmer är när vi fick bevittna en öm kärleksakt där ute på Serengetis savann. Alla andra turister tröttnade efter ett tag på att studera det slöa lejonparet, men vår guide misstänkte att en parning skulle ske och vi bestämde oss för att stanna. Ett bra tag satt vi där ute, alldeles tysta bara vi tre och de sovande lejonen. Då plötsligt steg hanen upp, gäspade. sträckte sig och besteg sin hona.
Vilket ögonblick ♥ Efteråt vrålade han lite och gav oss en dimmig blick.
Vi fick också se de flesta av de mindre kattdjuren. Den väldigt skygga lilla Servalen visade sig och jag var så glad över att få se den och kunna knäppa några bilder på den.
Ett annat litet sött djur vi fick se på vår safari var den lilla söta dik-dik. Den minsta lilla antilopen som finns. Den var inte mycket större än en hare och såååå söt!
Vi bodde på lite olika platser under vår safari. Mitt favoritboende var i tältet ute på savannen.
Att ligga där på natten och höra buffelhjordar ströva intill tältet var en hissnande upplevelse.
Tack vare vår underbare guide så tror jag att vi fick den största upplevelsen man kan tänka sig.
Stefans favoritdjur därute på savannen var ”Pumba”. Och visst är  Afrika vårtsvin ganska festliga.
Från Serengeti åkte vi till det fantastiska Ngorongoro området. Det är en rund krater som är ca 2 mil i diameter. Där nere lever Afrikas djurarter i sitt eget ekosystem. Uppe från utkiksplatsen såg vi hjordar av bufflar och annat stilla ströva runt. På natten kunde vi sedan höra lejonens vrål då de försåg sig med ett nödvändigt skrovmål.
 En fantastisk upplevelse och hit återvänder jag mer än gärna.
Både jag och Stefan hoppas att kunna göra ytterligare någon resa till den här underbara platsen av vår jord.
Att få se alla fantastiska djur i sin rätta miljö känns så härligt.
Såklart har Tanzania och Afrika en mängd mörka sidor också. Som miljöproblem, tjuvskyttar och fattigdom …
Fast här vill jag bara framhålla det vackra och underbara så njut av mina lilla bildbomb nu …
Detta var bara ett litet axplock av alla de bilder jag knäppte. Efter safarin hade vi även en underbar vecka på ön Zanzibar med sol och bad. Fast det är djur och natur som sätter mest spår i min själ.
Jag hoppas att vi kan få chans att resa hit igen. Med vårt företag och ett gäng husdjur kräver det ganska mycket planering. Det kräver en hel del sparpengar som just nu inte finns. Stefan måste såklart blir frisk också … men kanske någon gång igen …
Dagens citat:
”De mest värdefulla platserna att få vara på i hela världen är i någons tankar, i någons böner och i någons hjärta.”
Idag njuter jag av den fantastiska natur och miljö jag själv har runt husknutan.
Tacksam att ha tillgång till min egen magiska plats här i Gyllebo.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna

Mitt Afrika Läs mer »

My Best of Mexico

Kära Blogg
Jag vill varna mina läsare för en total fotobomb i detta inlägg.
En farlig massa bilder från ett härligt Mexico får mig att drömma mig tillbaka för en stund.
Ni kan titta och njuta, eller så kan ni bara scrolla förbi. Valet är helt och hållet ert eget.
Nu kör vi!
 
Sammanfattningsvis vill jag säga att detta land – människorna, naturen och maten … ja ALLT har bara varit alldeles fantastiskt. Jag kan varmt rekommendera andra att resa hit.
Tack Mexico – kanske ses vi igen!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

My Best of Mexico Läs mer »

Rena rama julafton i Mexico.

Kära Blogg.
Våra sista dagar på vår resa är här.
Vi har haft julafton med Kalle Anka på Youtube,  riktigt tomte, julmusik och julklappar.
 
 
 
 
 
Vi hade köpt julklappar åt varandra. Små saker som skulle symbolisera vår resa. Det slumpade sig så att tjejerna fick t-shirt allihopa. 
 
 
Själv fick jag en stor termosmugg. En sån som alla turister springer runt och sugerr på likt vuxen nappflaskor. En sån som jag verkligen retat mig på.
 
 
Om några timmar checkar vi ut och flyger hem och jag ska medge att det ska bli skönt. Skönt att komma hem till min vardag igen med Stefan och mina älskade hundar.
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
Dela gärna

Rena rama julafton i Mexico. Läs mer »

På nya äventyr i Mexico

Kära Blogg
Så var det tid att utforska lite mer av detta underbara land.
Vi hade valt en dag med mycket snorkling. I skrivande stund minns jag inte namnet på de platser vi besökte, men vi hade verkligen en toppendag. Vi snorklade i grottor, i sötvatten och i saltvatten. Härligt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Med så mycket upplevelse blev vi så klart rejält hungriga.
Det blev asiatisk mat på kvällen .. med bara pinnar…. och det gick ”sådär”” att peta i sig maten. Fast det vi fick i oss var faktiskt väldigt gott.
 
 
Nu väntar nya äventyr så kram och Hejdå bloggen.
 
Dela gärna

På nya äventyr i Mexico Läs mer »

Morgon.

Kära Blogg
Attt ha tre förtjusande döttrar betyder att jag som mamma alltid får vänta.
Jag väntar på att de ska vakna, jag väntar på att de ska bli klara, jag väntar på att de ska hoppa i säng. Ja, jag väntar mest hela tiden.
Den här morgonen fick de sova sin skönhetssömn. Jag vaknar ju ändå själv alltid upp som ett troll så jag bestämde mig för en morgonrunda i Carmen de la Playa.
 
 
 
 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Morgon. Läs mer »

Rulla till toppen