Okategoriserade

Hejsan.

Det är inte alla morgnar jag orkar stiga upp före varken tuppen eller solen nu på sommaren. Av någon anledning så blir jag alltid så väldigt trött och sömnig på sommaren. Så har det alltid varit för mig, så det är nog något normalt, åtminstone för mig.

Men de dagar det händer att jag är morgonpigg, så blir jag alltid lika hänförd över skådespelet jag får uppleva vid sjön.

Jag måste medge att jag inte längre tänker så mycket på det här med corona. Såklart håller jag avstånd vid de få tillfällen då jag vistas ute i affärer eller på andra allmänna platser. Men det är inte längre något som upptar så mycket av mina tankar.

Här vid bryggan borde jag nog mer oroa mig för fågelinfluensan kanske…

Att även resten av världen börjat rulla på så smått igen, det skvallrar alla spåren på himlen om. Flygtrafiken har ökat ser det ut som.

Med blandade känslor kikade jag på morgonens konstverk på himlen. Om tre månader hoppas jag att jag kikar upp på ett av de där navelssträngsliknande spåren och tänker att det är min egen lilla tös som är på väg hem igen efter en låååång tid i USA. Flygplansstreck är sannerligen på gott och ont.

Mina brev till Alabama fortsätter att dimpa ner ”over there” med en veckas mellanrum, och sedan i somras har jag nu skickat 43 stycken i en strid ström.

Dagens citat:

Positivitet är något vi måste välja. Vi kan inte ha ett positivt liv och ett negativt sinne.

Det finns alltid så mycket som är positivt och glädjefyllt. Rikta blicken dit och fokusera på det.

Ha en fin dag och kram

Annika

Hej hej.

Det var bestämt sedan länge, att när rhododendron blommade i nationalparken, så skulle vi gå på tur där med våra vänner. ”Gå på tur” heter det när man går på vandringsfärd, särskilt då man har en glad kvinna med norskt påbrå med sig.

När Stefan en kväll kom hem och förkunnade att nu var de minsann dags, för nu var de utslagna de där rhodo… rhodo… ja….Så gjorde vi slag i saken. På nationalparkens norra parkering mötte vi våra vänner en gråmulen morgon förra helgen.

Naturen var grön och frodig och i den stenigare delen av parken blommade de vilda orkidéerna som vackrast.

Vi vandrade på min favoritstig vid det trolska alekärret.

Vi rundade foten av berget och tog vägen om havet på vägen tillbaka.

Lises favoritblomma, backsippan, var precis överblommad, men trots det så obeskrivligt vacker.

Vi passerade Stenshuvudsgubbens boning för att snart vara framme vid den gulliga lilla vita fyren.

Efter lite klättring var vi nere vid fyren och blickade ut över det stilla havet.

Framme vid Hälleviks kås kunde vi konstatera att vi fått se mycket vackert under turen, men inte en enda rhododendronblomma. Kanske är de gigantiska buskarna numera förväxta och har helt enkelt slutat producera blomster…

I ett sista försök att bjuda på lite rhododendronblomning stannade vi till vid Kiviks Esperöd. Även där så var vi nog lite för tidigt ute, men det lilla arboretet bjöd på så mycket annat vackert.

Tack bästa Lise och Jonas för en så trevlig, mysig och god söndagupplevelse… även om det inte blev så väldigt mycket rhododendronblommor….

Dagens citat:

Vi behöver inte alltid veta vart vi är på väg. Oftast räcker det med att göra det bästa av nuet.

Ja vi fick kanske inte se så mycket av det som var tänkt, men istället såg vi mycket annat som var vackert.

Ha det fint, kram från mig

Annika

Hejsan.

Vilket kalasväder vi bjöds på i helgen.

Solen strålade från en blå himmel och livsandarna vaknade minst sagt till liv.

Mina penseér kom ner i sina lådor och genast drog de till sig årets första humlor.

Det är något särskilt med de här första dagarna med humlesurr och trädgårdspyssel tycker jag.

Att se hur allting sakta börjar växa och gro är så hoppfullt. Att längta efter årets första rabarberpaj det är livskvalitet.

Visserligen var det en smått isande kall vind, fast vad gjorde det när allting var så vackert.

Dagens citat:

Tänk på femte budet. Slå inte ihjäl tiden.

Njut av tiden så mycket ni förmår.

Kram Annika