Natur – Sida 178 – Gylleboannika

Sommaren kommer med grönskande hagar.

Kära Blogg

Den här söndagen tog försommaren en paus. Mulet och kallt.

Det var pingstdag och regnet hängde tungt i luften. Jag kunde nästan känna blommorna och växternas törst. Av regnet blev det inte särskilt mycket här i Gyllebo.

OM jag hade varit ung så hade det varit årets bästa dag, den här söndagen. Pingstdag och Alunbruket!

Nu är jag femtio och alla dagar på året är mina bästa.

Stefan grejade i köket och jag försökte hjälpa till. Kök och kök … det finns inte mycket kvar nu som är värt att benämnas kök.

Jag har investerat i en ”riktig” blodtrycksapparat, för här ska hållas koll.

Just den här söndagen höll trycket sig lugnt och fint.

Min älskade dotter Andréa hjälpte mig att förklara mitt CT-svar från senaste röntgen. Jag älskar hennes halvdanska och hennes förklaringar … ”att eftersom jag inte går på fyra ben” … Ja, så blir det när man måste vända sig till en veterinär istället för en stressad doktor. Hur som helst var ryggen kass, uppsliten och så får den vara.

Stefan proppade i sig jordnötsringar, samtidigt som vi planerade ett hälsosammare matintag … När nya köket är på plats, då jäklar ska det lagas hälsomat. ”Kyd och panntofflor” blir det bara på söndagar.

Dagens tänkvärda ord:

Se den som inte blir sedd, det kan förändra den människans liv för alltid.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Sommaren kommer med grönskande hagar. Läs mer »

Hagtornsbuskarna står snart i full blom.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 15 april, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det var en ”extra-ont-dag” för mig. Ofta är det så efter ett par bättre dagar. Min kropp värker alltid, men ibland är det liksom värre än värst. En sådan dag var det den här torsdagen. Jag och hundarna tog en mindre runda och jag orkade bara knäppa några suddiga bilder med min minikamera. Man ska vara snäll mot sig själv när man är ur form. Jag la i alla fall märke till att de taggiga hagtornsbuskarna nu börjat slå ut med sina underbart vackra små vita blommor.

Dagens vackra ord:

Vad är skilllnaden mellan

Jag tycker om dig

Jag älskar dig

Underbar förklaring av Buddha …

När du tycker om en blomma

bara plockar du den, men

när du älskar en blomma

vattnar du den dagligen.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Hagtornsbuskarna står snart i full blom. Läs mer »

Rally, grillning och vårmys med några av de som jag älskar mest.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 10 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Först av allt! Tack för alla ”kryapådig” – hälsningar. Jag känner mig nu snäppet bättre och lite trygg med att det jag trots allt känner inte är något farligt. Blodtrycksmedicinen är utbytt och jag hoppas få må bättre av den.

Kram på er ♥

Min lördagmorgon började med en runda runt sjön. Hjärtat pickade på, men världen hade slutat snurra så fort. Yrseln höll på att försvinna. Jag njöt av en underbar vårdag. En vårdag som inom kort skulle byta bort lugnet och tystnaden mot motorbuller och avgaser.

Strax före middag kom Amanda och lilla hunden Snow hit. Jag och Amanda tog småhundarna och traskade över ängen och genom skogen ner till den perfekta rallykurvan, för att spana på snabba bilar. Det var fler än vi som hade kommit på vilken som var banans mest perfekta kurva.

Att få sitta där med solen strålande i ansiktet, i en backe som doftade tungt av ramslök och bara njuta, det var livskvalitet på hög nivå.

På hemvägen hittade vi en väldigt vacker blomma i skogen. Kan någon hjälpa mig med vilken sort så blir jag glad …

När vi kom hem igen blev det en sen lunch. Grillad korv i bröd. Även om min aptit inte är som den brukar så måste jag säga att den där korven smakade himmelskt.

En lördag för mig blir inte bättre än så här. Hemma i mitt paradis tillsammans med dem jag älskar mest av allt!!!

…. jo det förstås, Emmy och Andréa skulle varit här – det hade toppat allt!

Dagens kloka ord:

Att tro att allting måste vara perfekt innan man kan må bra är ett säkert sätt att aldrig må bra.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Rally, grillning och vårmys med några av de som jag älskar mest. Läs mer »

En skadad padda och den spännande vätterosen.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 5 april, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Även om solen aldrig riktigt ville bryta igenom molnen så var det en underbar morgon.

De blå sipporna står nu i sin fulla prakt och i de mörka vattensamlingarna runt sjön börjar alla vattenväxter sakta titta upp över vattenytan igen.

På grusvägen mötte vi plötsligt en skadad padda. Det rann en strimma blod ur hennes mun. Hundarna sniffade lite nyfiket på den stackars paddan, innan jag försiktigt lyfte in henne i gräskanten. Jag älskar grodor och paddor. Det är något snällt och ofarligt över dessa stjärtlösa groddjur tycker jag.

Vid munkagången simmade de tre vita vackra svanarna. Åhhh vad jag hoppades att de ville stannat kvar här i sjön.

Så tittar den så upp ur jorden. Den spännande växten som heter vätteros. Det är en snyltrotsväxt som lever som helparasit. Den saknar klorofyll och jag tror att det är en fridlyst växt. Dess närmaste släkting lär vara lejongap.

Kanske inte den vackraste blomman i skogen, men ack så intressant och spännande.

Dagens tänkvärda ord:

Fråga inte dig själv vad världen behöver.

Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det.

För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

En skadad padda och den spännande vätterosen. Läs mer »

Alla fåglar verkar vara yra av kärlek – det måste vara våren.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 31 mars, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Just nu är det en obeskrivlig aktivitet bland alla fåglar här i Gyllebo. Det uppvaktas, det byggs och det kärleksgnabbas.

Våra starar är tillbaka och har intaget sina nya holkar.

Lilla hunden Molly är särskilt förtjust i koltrastarna. Jag tror att det är för att de är väldigt lika henne själv. De är svarta, lite runda i formen och så är de väldigt kivaktiga och tetiga. Hela tiden hoppar de runt och stjäl mat för varandra och verkar finna stort nöje i att vara i luven på varandra.

Så vill jag skicka en bamsekram till min lilla Memsis och önska henne och Matilda en trevlig resa.

Var rädda om er ♥

Dagens tänkvärda ord:

En optimist är våren i mänsklig gestalt.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Alla fåglar verkar vara yra av kärlek – det måste vara våren. Läs mer »

Gå lätt på våren för mamma jord är i full blom.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 23 mars, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det var sannerligen en riktig vårdag. Solen strålade från en klarblå himmel. Det enda molnet på himlen den här dagen var min onda kropp. Nu hade bekymren utökats till fötterna. Det liksom brände och värkte i fotsulorna och i den tjocka delen där stortån är fastmonterad, smärtade det påtagligt när jag haltade fram genom skogen. Hundarna tyckte det var perfekt att tempot var lite lugnare, för då hann de snusa runt betydligt mer.

Sved gjorde det i ögonen av allt det vackra i naturen… fast det kan man liksom leva med.

Några av mamma Ingrids porslinsblommor börjar så smått slå ut i blom nu. De är så underbart vackra de små knopparna. Några av plantorna har fått flytta ut i orangeriet under vår renovering, men jag hoppas att de ska trivas där tills de får komma in igen.

Badrummet börjar sakta att byggas upp igen. Nu ska golvet flytspacklas och de olika fallen ska helst hamna på rätt håll. Spännande. Det kommer inte att bli någon dusch igen, utan vi får helt enkelt klara oss med den som finns i bastudelen. Istället ska jag få ett badkar som jag så hett längtat efter.

Dagens citat:

En vän är någon som vet ditt hjärtas sång, och kan sjunga den när du glömt orden.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Gå lätt på våren för mamma jord är i full blom. Läs mer »

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 24 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag har de senaste dagarna lagt märke till hur allting i naturen börjat sjuda och växtkraften har sakta börjat sätta fart.

Överallt såg jag den här morgonen svällande knoppar på vissa buskar, träd och blommor.

Den här dagen fick jag syn på dem. Mina älskade blåsippor. Ett par stycken, ljuvligt blå små sippor tittade upp. De var knappt utslagna, men jag vet att det brukar komma ganska många blommor där i min blåsippsbacke.

Även vildkaprifolen hade börjat få små blad som slagit ut och allting inger hopp och tacksamhet.

Dagen var som dagar är mest. Mitt arbete på kontoret, detsamma alla dagar ungefär.

På kvällen gjorde jag en kladdkaka till vårt kvällskaffe. Det skulle blivit en vit chokladkladdkaka, men eftersom den vita chokladen tog slut, fick jag dryga ut den lite med ljusbrun. Resultatet blev en beige kaka, nästan som ljus gräddkola, sagolikt gott blev det ändå.

Jag pysslade lite med Molly och lite med Johnny. Den enda skillnaden var att Johnny inte fick sitta i soffan.

Dagens kloka ord:

Var noga med vad du tänker, tankar formar dina ord.

Var noga med vad du säger, orden blir dina handlingar.

Var uppmärksam på vad du gör, det du gör formar dina vanor.

Var uppmärksam på dina vanor, de formar din personlighet.

Var uppmärksam på din personlighet, den formar ditt öde.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår. Läs mer »

Fåglarna i Gyllebo börjar minsann få vårkänslor.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 23 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Underbara morgon! Strålande sol och en strimma känsla av vår i luften.

Ja, att fåglarna kände av den där känslan av vår i luften, det var den här dagen uppenbart. De vimsade och for.

Några knipänder hade kommit till sjön och såg ut att njuta av sin tillvaro. Jag älskar dessa små gulliga svartvita andfåglar. Tre surmulna hägrar stötte vi också på längs vår vandring. De skränade när de skrämt fick syn på oss. Jag förstod att det måste ha varit en ensam singelhäger och ett äkta par. Det finns nog ingen mer varsk fågel än just hägern, så några bilder blev det inte… inte den här gången åtminstone.

Ond, bråd död såg vi också spår av.

Någon hade spikat upp ett par skyltar i ett träd. Orden ”makt” och ”spira” … det hörs kungligt …. Jag förstod inte betydelsen av det, men jag kände att jag inte gillade det där, och man spikar inte i träd. Särskilt inte i vårt vackra naturreservat. Imorgon river jag nog ner de där sabla skyltarna.

I vårt träd på Dodevägen har skatparet åter börjat renovera sitt bo. I fjor sköt Stefan ihjäl de där skatorna minst två gånger, men likaväl återuppstår de och fortsätter sitt byggande. Snacka om ihärdiga byggare.

Blåmesen var också lite extra pigg och alert den här dagen. Att försöka fånga de där små rackarn på bild är inte alls så lätt som man kan tro. Inte en sekund sitter de stilla.

På kvällen fortsatte jag och Stefan med våra byggdrömmar. Vi planerade och skissade upp på väggen….

Stefan fortsatte sitt rivningsprojekt, och jag gjorde en ny sats müssli.

Vårt liv, en helt vanlig måndagkväll i februari.

Dagens tänkvärda:

Kom ihåg:

att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Fåglarna i Gyllebo börjar minsann få vårkänslor. Läs mer »

I spåren av skogens herreman.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 19 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här morgonen hade det återigen fallit ett tunt snötäcke och det var finfin spårsnö. Jag älskar att komma ut tidigt i skogen då och få bevittna vilken aktivitet som råder av skogens alla djur i gryningen. Att grävlingen har vaknat och nu har fullt upp stod den här morgonen klart. Förmodligen går grävlinghonan i väntans tider, eller så har hon redan fått tillökning, vem vet…. I varje fall var skogen alldeles full av dessa speciella spår.

En alldeles fantastisk morgon och min absolut bästa stund på hela dagen.

När jag jobbat klart för dagen fortsatte projekt nerpackning och arkivering. En hop barnböcker som hängt med sedan min egen barndom packades ner i plastboxar och fick leva vidare uppe i vårt förråd, för vem kan bara kasta iväg ett stycke kärt barndomsminne sådär utan vidare? Stefan gjorde klart det sista i den nya klädkammaren som blir inflyttningsklar till helgen, och då är första lilla steget i vår ombyggnad klar.

Så blev jag tvungen att köra till apoteket och lösa ut de där starka tabletterna som jag i det längsta avstått. Ja, det där onda påverkar hela min vardag och även om jag för det mesta är glad och stark, så faller även jag ihop … Då gäller det att jag gör mig själv glad, eftersom jag faktiskt är den viktigaste personen i mitt liv! Man blir vad man tänker, och därför tvingar jag mig att tänka positivt, glatt och skoja till det för mig själv… kanske ni också kan dra en smula på smilbanden åt mina bilder och då har ju allt fått en dubbel verkan liksom.

Mina ord som jag har med mig varje dag och försöker leva efter:

Äg aldrig en sjukdom.

Minska mängden tid som du pratar om att vara sjuk,

vägra ge sjukdomen en plats i ditt medvetande.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

I spåren av skogens herreman. Läs mer »

Varm choklad och gamla lussebullar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 januari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Snart har en vecka avlöpt och än har vi känningar av kräksjukan som slog klorna i oss. Visserligen är vi båda på bena igen, men varenda muskel känns lite mer som nykokt spagetti än vanligt.

Den här smittan önskar jag inte en levande själ.

Eftersom Stefans rajjserbajjs tycktes ge med sig efter min dunderkur av vätskeersättning, vågade vi oss på en utflykt …

Underbara Stenshuvud. Vi vandrade runt berget, genom det fantastiska landskapet och bara njöt.

På den östra sidan passerade vi ”Jättens Port”. Här sägs det att Jätten Sten hade sin boning. Här satt han och glodde ut över Hanöbukten. Stefan som lekte här som liten grabb sa att de på den tiden kallade det stora klippblocket för Stenshuvudsgubben.

Vad som däremot nog är sant och riktigt, är att här på 1800 talet var en smedja där man högg sten.

Vi vandrade vidare och framme vid Naturum packade vi upp vår lilla matsäck som jag burit med mig på ryggen.

Aldrig någonsin har väl gamla lussebullar smakat så himmelskt. I termosen hade jag varm choklad med lite extra socker och en skvätt riktig vispgrädde. Mmmmm … sagolikt gott!