Mitt vita sagoland.

Hej hej och gomorron.
Vilken fredagmorgon!
Jag vaknade upp till ett vitt sagoland. Allt som bara för ett dygn sedan skvallrat om vårens ankomst hade som genom ett trollslag under natten förvandlats. Förvandlats till vinter så som den illustreras i sagoböckerna.
Jag och hundarna gick på vår morgontur. Snön var tjock och blöt, så jag fick ta hänsyn till att lilla valpen Lykke också hängde med när vi plumsade fram.
 
 
Skogen stod så vit och vacker den här tysta, lugna morgonen. Jag och hundarna gick liksom i våra egna världar och njöt och lät tankarna flyga. Jag på mitt håll och hundarna säkert på sina egna håll. Alla ljud dämpades av snön som låg som våt dun över allting.
 
Det fanns en tid. En tid då alla mina tre vackra, underbara döttrar bodde hemma. Då var här ett rum som alltid såg ut som ett bombnedslag. Flickornas badrum. Här var ständigt smink i handfatet, hårblekningsfläckar på badlakanen, långa hårstrån på golvet och överbelamrat utav små flaskor och burkar med diverse skönhetsklet. Varma plattänger och andra ”mickapärer”  låg runt om på golvet och oftast dånade musiken inne ifrån den låsta toalettdörren
Den tiden är nu förbi. Fast såklart behöver badrummet då och då städas nu också, även om det sällan används.
Så här rent och fräscht blev det idag.
 
Dagens lunch, när jag mjukstartar min smalperiod och annalkande bikinisäsong.
 
På eftermiddagen innan solen gick ner körde jag och Stefan en sväng till havet.
”Vårt hav och vår plats”. Den vackraste av alla – Knäbäckshusen.
Det var här vi gifte oss i det lilla kapellet en solig vårdag. Hit åkte vi ofta förr och badade på somrarna. Nu har det blivit så vansinnigt populärt, så här brukar vara på tok för mycket människor för min smak … åtminsonde när det är högsommar.
Denna fantastiska vinterdag var vi alldeles ensamma här … ja förutom de två nakna vinterbadarna som med färgglada toppluvor och vita rumpor slängde sig i böljan den blå.
På hemvägen passerade vi Ulf Lundells gård och det omtalade Kivik Art med sitt utkikstorn som tydligen vetter mot Ulfs sovrumsfönster. Själv njuter jag mest av den alldeles bedårande utsikten över vårt fina landskap. Jag bryr mig inte så mycket om Lundells förehavande, mer än att jag tycker att han bor fantastiskt vackert.
 
Helt klart en av Österlens pärlor… men åk inte hit – jag vill ha den lite för mig själv ….
 
Dagens tänkvärda ord:
Det är inte vad du har, vem du är,
var du är eller vad du gör som avgör
om du är lycklig eller olycklig.
Det är vad du tänker på.
 
Jag önskar er en härlig dag.
Kram från Mej.
 
 
 
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top