Natur – Sida 177 – Gylleboannika

Mitt vita sagoland.

Hej hej och gomorron.

Vilken fredagmorgon!

Jag vaknade upp till ett vitt sagoland. Allt som bara för ett dygn sedan skvallrat om vårens ankomst hade som genom ett trollslag under natten förvandlats. Förvandlats till vinter så som den illustreras i sagoböckerna.

Jag och hundarna gick på vår morgontur. Snön var tjock och blöt, så jag fick ta hänsyn till att lilla valpen Lykke också hängde med när vi plumsade fram.

Skogen stod så vit och vacker den här tysta, lugna morgonen. Jag och hundarna gick liksom i våra egna världar och njöt och lät tankarna flyga. Jag på mitt håll och hundarna säkert på sina egna håll. Alla ljud dämpades av snön som låg som våt dun över allting.

Det fanns en tid. En tid då alla mina tre vackra, underbara döttrar bodde hemma. Då var här ett rum som alltid såg ut som ett bombnedslag. Flickornas badrum. Här var ständigt smink i handfatet, hårblekningsfläckar på badlakanen, långa hårstrån på golvet och överbelamrat utav små flaskor och burkar med diverse skönhetsklet. Varma plattänger och andra ”mickapärer” låg runt om på golvet och oftast dånade musiken inne ifrån den låsta toalettdörren

Den tiden är nu förbi. Fast såklart behöver badrummet då och då städas nu också, även om det sällan används.

Så här rent och fräscht blev det idag.

Dagens lunch, när jag mjukstartar min smalperiod och annalkande bikinisäsong.

På eftermiddagen innan solen gick ner körde jag och Stefan en sväng till havet.

”Vårt hav och vår plats”. Den vackraste av alla – Knäbäckshusen.

Det var här vi gifte oss i det lilla kapellet en solig vårdag. Hit åkte vi ofta förr och badade på somrarna. Nu har det blivit så vansinnigt populärt, så här brukar vara på tok för mycket människor för min smak … åtminsonde när det är högsommar.

Denna fantastiska vinterdag var vi alldeles ensamma här … ja förutom de två nakna vinterbadarna som med färgglada toppluvor och vita rumpor slängde sig i böljan den blå.

På hemvägen passerade vi Ulf Lundells gård och det omtalade Kivik Art med sitt utkikstorn som tydligen vetter mot Ulfs sovrumsfönster. Själv njuter jag mest av den alldeles bedårande utsikten över vårt fina landskap. Jag bryr mig inte så mycket om Lundells förehavande, mer än att jag tycker att han bor fantastiskt vackert.

Helt klart en av Österlens pärlor… men åk inte hit – jag vill ha den lite för mig själv ….

Dagens tänkvärda ord:

Det är inte vad du har, vem du är,

var du är eller vad du gör som avgör

om du är lycklig eller olycklig.

Det är vad du tänker på.

Jag önskar er en härlig dag.

Kram från Mej.

Dela gärna

Mitt vita sagoland. Läs mer »

Ett riktigt hundväder.

Kära Blogg

Måndagmorgonen började med ett ganska fint och milt väder.

Jag och hunden Johnny skuttade upp från vår skönhetssömn och joggade ett varv runt sjön.

Livsandarna vaknade fort till liv.

Sedan tog jag med småhundarna ut i den härliga hagen, där vi strövade runt bland de gamla ekträden.

Mitt i allt det lite gråa och lite färglösa, sken en orange gelésvamp upp med sin självlysande färg.

En gullkrös.

Den gamla ekdungen med sitt kärr i den stora hagen är så vacker.

Hit går jag när jag vill tänka, må gott eller ”bara vara” för en stund.

Senare på eftermiddagen tilltog vinden och vi fick ett riktigt busväder.

Regnet piskade mot rutorna alltmedan hundarna nöjt föll i sömn.

Vid middag gjorde jag och hunden Johnny oss redo för en hjälpinsats.

Det var Missing People som sökte efter en ung man i Kivik.

Längs kusten ut mot Stenshuvud stretade vi på i regn och blåst på snorhala stenar, hela eftermiddagen.

Utan resultat.

Den lokala fiskaffären hade frikostigt ställt upp med mat, dryck och varm lokal.

Jag håller nu tummarna att ”pågabiden” snart är tillbaka välbehållen och trygg.

På kvällen nästan dog jag i soffan. Min rygg värkte oroväckande mycket. Mina älskade töser skapade extra mycket stoj och liv i stugan och efter dagens insats med mycket tankar, kände jag mig djupt tacksam över livet jag fått.

Dagens tänkvärda ord:

Jag undrade alltid varför inte

någon gjorde något åt det;

tills jag insåg att jag var någon.

Kram och hejdå från Mig.

Dela gärna

Ett riktigt hundväder. Läs mer »

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan Bloggen.

Det var en grå men ganska mild söndag.

Jag och hunden Johnny gav oss iväg runt sjön tidigt i gryning.

Alldeles ensamma strövade vi fram genom skogen den här morgonen.

Nästan all snö och is hade försvunnit, så vi passade på att plocka bort julgransbelysningar och fastfrusna tomtar.

Min ståtliga rumsgran som hängt med i många år, började se mer och mer krasslig ut. I ett sista försök att rädda livhanken på den, flyttade vi helt enkelt ut den i orangeriet. Luften där ute kan göra underverk för ledsna växter.

I ett hörn stod mitt lilla potatisträd och stoltserade med några små lila blommor.

På eftermiddagen tog vi småhundarna med oss på en tur.

Lilla valpen Lykke blir lätt bilsjuk, så vi körde bara några kilometer bort.

Vid det bedårande vackra Forsemölla hamnade vi.

Såklart passade vi på att vandra i Mandelmanns vackra beteshagar.

De mest underbara vyer man kan tänka sig.

Vi träffade på familjen Mandelmanns grisar. De där som Gustav älskar, men som Marie är lite rädd för och egentligen inte gillar.

Om jag ska födas till gris i mitt nästa liv, då vill jag bo hos Mandelmannen, för gladare och friskare grisar får man leta efter.

Så njöt vi av den fantastiska utsikten, det välkända ”ensamma trädet,” som man kan se från nästan alla platser i Rörum och det lilla söta elverket som nu blivit känt genom TV.

Så vände vi och vandrade tillbaka igen.

Jag hoppades för mig själv att denna magiska plats inte kommer få allt för stor uppmärksamhet framöver. Den känns liksom lite för ömtålig för det. Och alldeles särskilt dyster i sinnet blev jag när ett otal cigarettfimpar och påssnusar låg slängda där i vårt underbara landskap… snälla besökare, var rädda om vår moder jord.

Dagens tänkvärda:

Låt naturen ha sin gång – den vet bäst själv.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar. Läs mer »

Små, små vårtecken.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 18 februari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Även om det åter var disigt och grått så hade en annan känsla definitivt slagit sig rot här.

Känslan av vår.

I min trädgård kunde jag hitta små, små tecken på att den faktiskt är på väg.

Snödroppar såklart. Julrosorna är också på väg att slå ut. Min lilla sippa i rött slår även den snart ut i blom.

Ljuvligt.

Runt vår lilla täppa strök familjen rådjur i sin jakt på små delikata knoppar att mumsa på.

Vi har fått vårt fibernät inkopplat och snälla Ante kom hit och hjälpte oss med tekniken så vi även kunde se på TV.

Lite fredagsfint fixade jag med. Kontoret stod på tur för storstädning.

Felix låg mest avsvimmad i matkoma hela dagen.

Såklart var jag och hundarna ute i skogen också en sväng. Och såklart den obligatoriska ”självisen” som alltid bjudet på lite ståhej ….

På eftermiddagen tittade familjen från Ilstorp hit med bullar och semlor.

Alltid mysigt att träffas.

Till kvällsmat såhär en februarifredag tyckte jag att det passade med riktigt smaklig och mustig kalops.

Lagerbladen plockade jag färska ute i orangeriet. En lagerbladsplanta som hängt med i många år.

Mmmm ….

Dagens tanke:

Du är summan av dina val.

Kram och ha en härlig helg.

Annika

Dela gärna

Små, små vårtecken. Läs mer »

Vinter på riktigt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 9 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Så kom då vintern till oss i Gyllebo på riktigt.

Hela onsdagen snöade det så det slog härlig till. Jag tycker alltid att jag blir lite piggare och mår så mycket bättre när snön kommer.

Småfåglarna gästade oss i massor, och Stefan fyllde på deras dignande gottebord.

Jag och hundarna gick som alltid vår uppfriskande morgonrunda. Lilla hunden Lykke plumsade på i snön. Tänk, hon tog sig de nästan 6 kilometrarna runt sjön alldeles på egen hand.

Såhär i vintertider tror jag att det är bra att äta så färgstark mat som möjligt. Om inte annat så gör det mig glad bara av att titta på min tallrik. Och allt som får en människa glad, det måste vara hälsosamt tror jag.

Dagens lunch:

Till kvällskaffet, efter mitt älskade yogapass, fick det bli en härlig bärpaj.

Något annat som jag verkligen älskar att se på, är överblommade tulpaner. De är så otroligt vackra mitt i sin förväxta fulhet. Jag älskar dem!!

Pssst, tips i snön:

… plocka nu fram barnet i er …. kan ni, så sätt er i en pulka och susa ner för en backe …. gör en snögubbe, en snölykta eller en ängel … eller ta bara en handfull snö, krama till en boll och kasta i smyg i ryggen på någon, sedan räcker ni ut tungan och vickar på höfterna … Ha så kul!

Tänkvärt:

Sjukvårdad blir du framförallt

av andra, men friskvårdad

blir du av dig själv.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Vinter på riktigt. Läs mer »

Det är då som det stora vemodet rullar in.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 8 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

När jag ser fotona från den här tisdagen, kan jag inte låta bli att nynna på låten ”Vintersaga” av Monica Törnell. Det är precis såhär jag tänker mig världen när jag hör henne sjunga den. Mörkt grått, kallt, isigt och blåsigt…. det är då som det stora vemodet rullar in … tät snö som gloppar i Mariabergets backar … insnöade gårdar nånstans på Österlen … och från havet blåser en isande, gråkall vind …

Jag älskar den låten!

Det var en vintrig dag vi vaknade upp till. Det fick bli till att ta stora pälsmössan på.

Småhundarna traskade ivrigt på i den kalla blåsten.

När man inte är mer än en tvärhand hög, ungefär som en liten lort, då är det inte lätt att se något i snöyran. Då gäller det att knipa ihop ögonen. Molly och Lykke kisade likt kineser där vi stretade fram i blåsten.

När det är snö och är vinter då ska man äta rejäl husmanskost tycker jag. I ugnen spred därför en stor karréstek en ljuvlig doft. Stefan kom hem och gosade nästan ihjäl småhundarna innan de tvunget skulle ut i snön igen.

Dagens kloka ord:

Till den Avundsjuke

Att blåsa ut andra människors

ljus kommer aldrig få din

låga att lysa starkare

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Det är då som det stora vemodet rullar in. Läs mer »

The wolf

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 4 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I vanlig ordning travade jag och hundarna runt sjön i grådiset. Ja, det var så grått och mörkt tyckte jag att jag drog på mig min självlysande mössa för säkerhets skull. Man vill ju synas i grårusket, ifall vi möter vargen, skojade jag ….

På morgonkvisten anlände även lilla Snowie hit. Hon var lite surmulen och trumpen och låg i början mest i sin väska och tryckte. Hon får helt enkelt bara vara som hon är, hon brukar alltid mjukna och komma fram efter ett tag. Så också den här dagen.

Katten Felix är inte lika glad över alla småhundar i huset. Han tar ibland sin tillflykt till ställe där han anser sig vara ”odödlig”

Det är helt galet!! Förra dagen talades det så mycket om en varg som uppehöll sig i på Österlens norra marker, uppe vid Christinehof. Jag önskade att jag också skulle få se den där vargen en vacker dag. Den ”vackra dagen” skulle komma fortare än vad jag kunnat ana…

När jag den här fredag förmiddagen kom körande på den väg vi kallar ”Ragåravägen”, såg jag till höger något stort komma travande på landsvägen. Jag vet att jag tänkte, ”aaaaa, men där kommer han ju”, som om jag väntat på honom ……

Att köra bil och samtidigt fotografera är inget jag är så bra på. Jag är glad att jag kan bemästra var sak för sig. Men jag gjorde så gott jag kunde. En bit längre fram mot Stiby stannade vargen upp och han tittade länge på mig där jag darrande satt i bilen. Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag förbannade mig själv över att inte ha någon ordentlig kamera med mig. Fast jag är egentligen bara så överlycklig över att ha fått se den här stora, vackra vargen.

Någon kommenterade att den såg så mager ut. Jag vet ganska bestämt att den fått ett rejält mål frukost uppe vid Christinehof, och från Canada kom ett utlåtande från en veterinär jag känner väl, att den nästan kunde benämnas som ”fet”.

Själv är jag djupt tacksam över mitt möte den här dagen ♥

Bildbevis på att vargen fått ett rejält mål frukost … (eller så är det en överentusiastisk veterinärstudent som varit i farten trodde Andréa.)

På Skånetrafikens tåg lär min bild på vargen rullats upp hela eftermiddagen. Och under tiden lufsade vargen iväg mil efter mil, till nya platser, fortare än de flesta kan förstå.

Dagens ordspråk:

Den som flyr vargen möter björnen.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

The wolf Läs mer »

Naturens underverk.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 7 januari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här dagen var det rejält kallt på Österlen. Jag har ingen direkt koll på vad just vår termometer pekade på, men jag skulle tippa på någonstans runt -14 grader kanske …

Jag vill tacka Amanda och lilla frusna hunden Snowie som drog med mig ut på tur den här eftermiddagen, trots att jag kände mig tämligen ledsen, skruttig och värkbruten.

Kram finaste Amanda♥

Vår lilla utflykt gick till vårt älskade Knäbäck där vattnet stigit så högt så vi lät bli att försöka ta oss ner på stranden. En ensam surfare lekte på de iskalla vågorna medan jag gick med små staplande steg på den isbeklädda trätrappan för att knäppa några bilder.

Turen gick vidare till det underbara Baskemölla. En promenad längs strandkanten fick mina livsandare att piggna till. Lilla hunden Snow blev rejält nerkyld och vi begav oss, med de mest fantastiska bilderna på våra näthinnor, hem igen.

Tack naturen för allt fint du skänker oss.

I fjor skulle alla människor leva sunt och det påstods att man skulle må såååå mycket bättre av att ha cocosolja i sitt kaffe. Det där provade jag ett tag…. ända tills jag fick maginfluensa och kräktes upp kaffe och kokosolja i en salig röra. Efter det kan jag inte tänka mig att dricka sådant elände igen.

Nu är det nya rön. Man ska koka sig en ingefärsdryck och ta sig en shot varje morgon före frukost. Jag älskar färsk ingefära så det kommer inte bli några problem.

I går rörde jag ihop min första flaska dunderkur.

Dagens tänkvärda citat:

Oavsett hur många misstag du gör

eller hur långsamt du åstadkommer

en positiv förändring i ditt liv, så

är du ändå mil före alla de som

inte ens försöker.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Naturens underverk. Läs mer »

Så tittar lilla solen fram igen.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 3 januari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Äntligen lystes värden upp av den ljuvliga solen igen. Det var underbart. Jag bestämde mig för att ta en härlig långpromenad runt sjön. Lilla Lykke som numera alltid vill hänga med överallt, skulle bli buren den mesta av sträckan, bestämde jag. En liten 4 månaders valp med miniatyrben ska inte kunna gå så långa sträckor för egen maskin.

Det skulle visa sig att Lykke själv var av en helt annan åsikt. De gånger då jag tog upp henne för hon skulle bli buren i min famn, skrek och sprattlade hon som en griskulting på slaktarbänken. Det slutade med att den lilla trollungen själv gick nästan hela rundan. Efteråt var hon trött som en urvriden trasa och sov resten av dagen i tvättstugan.

Resten av min dag spenderade jag på kontoret. Papper, papper papper …

Min dag förgylldes dock lite av att min musik i datorn tystnade. Det var den lilla musiksnyltaren från Canad,a som helt fräckt övertog mitt Spotifykonto. Kram Andréa ♥

Dagens tänkvärda ord:

När en person lider av vanföreställningar

kallas det för mentalsjukdom.

När många personer lider av en

vanföreställning kallas det för

religion.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Så tittar lilla solen fram igen. Läs mer »

Hacke hackspett.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 2 januari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Vi har haft besök av vår skygga hackspett. Den som så ogärna låter sig fotograferas.

På våren hör man honom överallt i skogens trädtoppar. Hackandes så det ekar genom tystnaden.

Men så fort jag jagar efter med min kamera, då blir han tyst som en mus och försvinner spårlöst.

Årets första dag var ingen direkt munterhet vad det gäller väderleken. Blött, grått och geggigt.

Jag och Stefan klädde oss likt michelingubbar och trotsade vädret. Väl utomhus var det bara härligt. Hundarna blev som dyngsvin, med gegga upp över öronen. Jag tackade min gud för hundbadet i tvättstugan.