Natur

Stämningsfullt vid sjön.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Aldrig någonsin är det så vackert i vår natur som vid soluppgången. Att ha möjlighet att få uppleva detta varje morgon är en gåva.
Just den här morgonen öste regnet ner. Vår lilla väg i Gyllebo blev nästan helt översvämmad. Men så, som genom ett trollslag, upphörde regnet och solen tittade fram, alldeles lagom tills jag och mitt gänget var redo att ge oss ut.
 
Min dag rullade på nästan som vanligt. Värken envisades med att vara snäppet värre igen, och jag hoppas att jag snart ska komma till någon doktor som lyssnar och försöker knäcka koden … Själv tycker jag att jag är en god lyssnare. Vid förra läkarbesöket till exempel. Då lyssnade jag tålmodigt på min doktor när hon berättade att hon minsann också haft en tandfraktur, dock inte ända upp i bihålan som min, men hon hade minst lika ont kunde jag förstå. Jag lyssnade på vilka smärtpiller hon i panik hade stoppat i sig under natten, de som senare gjorde att hon börjat kräkas blod. Stackars min doktor, hon behövde nog prata av sig för det tar på krafterna att ha ont.
Nåja, jag tog lite extra hand om mig den här dagen. Njöt av tända ljus, njöt av min amaryllis som börjat slå ut och de tappra uteblommorna som inte fattat att årstiden nu kallas vinter.
Lilla ”Storebo” börjar se ut som sig själv igen, och det är skönt. Snart kan en massa saker stoppas undan där.
I orangeriet kärleksbombar pelargonierna mig med sina blommor i alla dess färger.
 
Så är vårt Baskehus nästan så gott som sålt. Lyckost de som får bo där. Ett underbart gediget hus, som andas byggteknik ”på riktigt”. När en reporter från TV4 var där för att göra ett inslag om vårt inbrott, sa han bara wowww, när han steg in om dörren. Man kan liksom känna skillnaden på ett hus som är uppmurat sten för sten och på ett kataloghus som kommer färdigt vägg för vägg. Det är som natt och dag.
Jag hade så gärna själv bott i ett sånt hus.
 
Åhhh vad jag längtar till nästa vecka. Då ska det bli koncentrationsläger i Gyllebo!!!
Nej, nej inget sånt där med gasugnar och så. Utan ett läger där man kan koncentrera sig.
Det är Andréa och henne studenkamrat som behöver någonstans att vara för att i lugn och ro arbete med sitt stora veterinärprojekt (om penisbakterier). Jag längtar efter lite liv och rörelse i huset. Jag måste förstås vara tyst, det är egentligen det enda som kommer att bli ett problem.
Välkomna tjejer.
 
Dagens kloka ord:
Nu när vi har lärt oss flyga som fåglar genom luften, och dyka i haven som fiskar återstår bara en sak,
att lära oss leva på jorden som människor.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
.
 
Dela gärna
     

Stämningsfullt vid sjön. Läs mer »

Ett skånskt gåsamord.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Somliga morgnar är sjön smockfylld med gäss som ligger där och väntar på att vakna och orka lyfta för att flyga iväg och äta på böndernas fält i närheten. Den här morgonen var det så. Särskilt roligt ser det ut när de sitter på ett ställe som vi kallar ”munkagången”. Där sitter de i en lång rad rakt ut i vattnet.

Jag tänkte mig några bra bilder på dem från en speciell vinkel och försökte därför smyga mig fram till dem. Gäss är misstänksamma djur. Trots att jag ”parkerade” hundarna en bit bort blev det inte som jag tänkt mig. Alltså inga bra bilder direkt.

Där på udden vid munkagången anträffade jag en mordplats och gjorde vissa fynd. Troligtvis var det en gås som fått sätta livet till. Och i min fantasi var det såklart ”Mickelräv” som fått sig ett skrovmål. Det är alltid spännande att vandra i skogen. Tänk er bara, ett skånskt gåsamord så här en vanlig onsdags morgon.

 

 

Den här morgonen var det grått och lite smått regn i luften. Temperaturen hade ändrat sig och luften kändes betydligt råare än tidigare i veckan. Kanske har vi en vinter på gång? Vem vet!
 
Fortfarande dräller korna omkring ute i sin hage. Det är inte så att jag tycker synd om dem, nej då, det går säkert ingen nöd på dem. Jag tycker lite synd om mig själv, som ju kunnat nyttja hagen istället. Den är finfin spårmark för mig och hundarna, och så fort kossorna flyttar inomhus så tar jag marken i anspråk.
 
 
Väl hemma i stugan igen blev det fyr i spisen och lite mys innan plikten kallade.
 
Dagens bästa var när min älskade tös ringde från Australien. I en hel halvtimme babblade vi på om stort och smått. I hemlighet låtsas jag ju att hon är hos sin pappa, och närsomhelst kan komma hit en sväng.
Tack Emmy, du gjorde min dag!!
 
 (en sommarbild på Emmy)
 
Dagens kloka ord:
Det som är sant är sant även om ingen tror på det.
En lögn är en lögn även om alla tror på den.
 
Kram och Hejdå Bloggen från Gyllebogänget.
 
 
Dela gärna
     

Ett skånskt gåsamord. Läs mer »

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Efter en tuff morgon med att återigen försöka få hjälp inom sjukvården, begav jag mig ut i naturen.
Att försöka få tid för mina ryggproblem som jag haft konstant i mer än 1,5 år, verkar inte vara helt enkelt. Jag fick rådet att kontakta en sjukgymnast först, för innan dess ville de då rakt inte ge mig någon läkartid. Det var i den stunden ”snälla Annika” förvandlades och blev en tiger! …. Så nu har jag en tid i slutet av veckan – igen!
Men nu har jag själv forskat lite mer och har nya förslag på vad det kan vara jag lider av….
 
Min och hundarnas färd gick den här dagen till en av de vackraste platser jag känner till. Hallamölla.
 
När vi njutit av det vackra vattenfallet och hundarna fått prova på att gå på bron och hoppat på stenar farligt nära fallet, då vandrade vi vidare längs med Verkeån på en utmärkt vandringsled. När vi nästan var framme vid Alunbruket tog märkningen slut, eller så gick vi helt enkelt vilse. Det gjorde inte så mycket, för jag kände igen mig och visste precis var jag var. Jag beslöt mig ändå för att vända åter och styra kosan mot bilen.
 
 
Det var skönt att komma hem till Gyllebo. Hundarna var trötta.  Jag kände mig stark igen och på kontoret väntade mina pappershögar snällt och tyst på mig.
 
Den här dagen var det exakt två år sedan jag sprang min första halvmara. Jag sprang ensam i Österlenmörkret en sträcka på hela 2,1 mil och var så stolt över mig själv. En upplevelse jag så gärna vill göra om. Jag håller mina tummar för det!
 
(På bilden ovan har jag kommit i mil och träffat på två vänner, Gitta och Simonetta.)
Dagens kloka ord:
Om du fyller hela livet med krav och måsten kommer du prestera massor utan att må bra en enda gång.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån. Läs mer »

Vackra Baskemölla

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
För exakt ett år sedan var jag med om ett möte jag aldrig glömmer. Det var världens gulligaste säl, som låg på en sten en bit från stranden. Jag satt där på strandkanten och vi tittade på varandra i nästan en hel timme.
 
Just den här dagen bestämde jag mig för att ta morgonpromenaden vid havet och liksom för ett år sedan blev det en tur ner till Baskemölla. Vi vandrade längs havet mot Simrishamn. Även om dagen var grå, så var det bedårande vackert.
 
Nu är det kanske någon (hoppas jag) som uppmärksammar att jag köpt lite nya reflexattiraljer till Johnny och Molly. Det känns tryggt att vi verkligen syns när vi är ute tidigt i gryningen.
 
 
På ett ställe längs havet är det uppbyggt något konstverk av en massa stenar. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det där är, men jag fattar att det ligger ett digert arbete bakom.
 
 
Att sitta på strandkanten och blicka ut mot havet, det är ren och skär meditation.
 
Johnny och Molly tyckte inte att det var särskilt roligt att meditera, i alla fall inte så väldigt länge.
Efter bara en liten stund var de båda i färd med en massa annat.
Jag tror nog att det var Johnny som tog hjälp av Molly med att gräva en skyttegrav, för är man krigarhund, så är man.
 
 
Den här helgen är det nästan fyra år sedan jag och Johnny gjorde oss redo för det stora certprovet på Björka övningsfält. Åhhh, det var en fantastisk helg. Det var tufft och vi sattes på hårda prov.
På facebook skrev jag ett inlägg och mamma Ingrid (vår största supporter som verkligen trodde på oss) kommenterade:
 
Härliga minnen!
Resten av min fredag blev det städning och golvmoppning. Jag har blivit bra på att skjuta upp sådana bestyr, men ibland måste man ju, så är det bara.
Efteråt blev det bus med hundarna i trädgården.
 
Dagens kloka ord:
Alla vi människor har problem, så låt oss glömma illusionen om det problemfria livet och istället hjälpa varandra ha det bra tillsammans.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Vackra Baskemölla Läs mer »

Inte vackrare än så här.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Nej, jag lovar er, vår natur kommer aldrig någonsin att bli vackrare än så här.
 
Det var så otroligt vackert i skogen vid sjön, att det nästan tog andan av mig. Den här dagen hade jag valt att konka med mig min ”riktiga” kamera, vilket jag är otroligt glad över. Nu när jag laddar upp bilderna i datorn tar de nästan andan av mig.
Jag lovar – det var exakt så här bedårande. Jag har inte redigerat det minsta lilla.
Häng med här och njut!
 
 
Tidigt på morgonen när vi gav oss ut, frös det till och marken blev alldeles vit. Det blev en så vacker kontrast med det vita skimrande gräset och träden som var eldröda och nästan såg ut att stå i brand.
En liten ekorre kilade snabbt, snabbt förbi oss på vår stig. Någon bild hann jag knappt få av den snabbe korren.
 
Mitt emot badplatsen stannade vi till och hade lite hundträning. Lilla Molly fick ett spår med sin favoritsnusdosa som slut. Det var alldeles perfekt att spåra, eftersom jag lätt kunde se var jag gått. Man har då möjlighet att se om hon spårar rätt eller fel. Lite hit och dit gick det för Molly, men slutet hittade hon till sist i alla fall och var mycket nöjd. Johnny däremot,såg väldigt snopen ut att inte han fick spåra. Ibland är det bra att träna sig att vara passiv också.
 
Om ni någon gång ska åka ut i skogen, så är mitt tips att göra det nu.
Det blir inte vackrare än så här.
Alla löv som fallit till marken är torra och krispiga nu. Det prasslar så underbart när man plumsar fram i driver av nerfallna löv av alla de slag och kulörer.
Tiden går fort och snart kommer regn och stormar och förvandlar marken till en svart sörja, Det är härligt då också såklart. Men detta, det är oslagbart!
Jag träffade en kvinna i skogen den här morgonen. Hon sa att hon aldrig i sitt liv sett att hösten varit så här vacker och färgrik. Hon har nog rätt.
 
 
 
Dagens kloka ord:
Livet är som en regnbåge. Du måste ha både regn och sol för att kunna se alla färgerna.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Inte vackrare än så här. Läs mer »

Uteliggare och trädgårdsarbete.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min och hundarnas tidiga morgonpromenad gick från Vitemölla mot Haväng, till den söta lilla ålaboden Stenören.
Det hade bara börjat ljusna lite grann när vi gav oss ut längs stranden.
 
 
Det var en sådan där morgon när min hjärna var lite tröttare än vanligt och min kropp lite mer stel och värkbruten. Jag och hundarna gick där tysta och helt ensamma. Allihopa djupt försjunkna var och en i sina egna tankar, drömmar, dofter och känslor.
Framme vid den lilla söta ålaboden som ligger lite ensligt vid skogsbrynet var det lugnt och tyst. Lite märkligt var att dörren till boden stod öppen … 
När jag kikade in fick jag mig en liten chock. Där inne i Stenören låg en man med stort yvigt hår nerkrupen i en blå sovsäck och sov i godan ro. Nu tror jag att den här mannen blev minst lika förvånad som vi blev, över att se ett snorigt fruntimmer med två hundar, stå där i dörröppningen och bliga och glo.
Mannen pratade med samma härliga dialekt som Hasse Kvinnaböske och upplyste mig om att ett litet djur varit framme och ätit på hans knäckebröd under natten. -Säkert en grävling, sa jag, tvärsäkert. Fast egentligen trodde jag mer att det varit en råtta som fått sig ett skrovmål, men det ville jag ju inte säga sådär direkt, jag ville ju inte göra honom ledsen. Vi pratade lite innan vi vandrade vidare
Det var min första riktiga uteliggare som jag träffat på. För en uteliggare var det ju. Han var ute och han låg, alltså en uteliggare.
 
Vi tog vägen över fälten tillbaka till Vitemölla. Det var dagens bästa val tyckte nog Johnny. Det vimlade av kaniner där på fältet.
 
På eftermiddagen tog jag ett krafttag i min trädgård. Visserligen känns det kanske inte så inbjudande att rensa ogräs vid denna tiden på året, men jag vet att jag kommer att ge mig själv en klapp på axeln till våren.
Det var riktigt härligt väder och lilla Molly höll vakt eftersom hon är mycket skeptiskt och vaksam mot vår nye granne som i dagarna håller på att flytta in..
 
 
Dagens kloka ord:
”Att göra alla nöjda är rent omöjligt, men att gå alla på nerverna är lätt!”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Uteliggare och trädgårdsarbete. Läs mer »

Över stock och sten, på en huppegupptäcksfärd.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Morgonens runda gick på åsstigen. En slingrande stig som går upp och ner, över stock och sten.
 
Jag tänker alltid när jag går där, att om jag hade varit 10 år och haft min orangefärgade minicykel, då skulle jag älskat att utmana mig själv och cykla på den där stigen. Nerförbacke, uppförbacke, gupp och hopp. I flygande fläng, med håret fladdrande på ryggen. Det hade varit hur kul som helst. Nästan som i Alunbruket, fast utan dansbana då förstås.
 
 
De vackraste svamparna i skogen är såklart röd/vit flugsvamp. Så ser svampar alltid ut i sagorna. Jag bara älskar dem. Men en annan svamp som nästan tar priset är porslinsskivling. De är så underbart vackra där de står tillsammans och glänser i sin klunga.
 
Den här dagen lämnade jag blod för 48:e gången. Jag brukar aldrig märke någonting av det där. Förra gången jag varit på blodcentralen, glömde jag bort att jag precis blivit av med en halv liter blod och gav mig ut på en mils springrunda. Jag tyckte att jag kände mig trött och märkligt seg den där rundan, tills jag kom på att det kanske inte var så konstigt. Den här dagen hade jag lite sämre blodvärde en vanligt, så nu är det järn som gäller.
 
Stefan var på jakt på kvällen. Jag fick egentligen följa med om jag ville. Jag valde en lugn hemmakväll med de bästa den här gången.
 
 
På facebook cirkulerar just nu en utmaningen om att lägga upp gamla foto. Åhhh vad kul att dyka ner i sitt gamla arkiv. Kanske ska jag lägga upp små inlägg med gamla bilder här, lite då och då!?… Vi får se!
 
 
Dagens kloka ord:
De flesta människor vill egentligen inte veta vad som är sant.
Det de vill är att ständigt försäkras om att det de tror, är sant.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna
     

Över stock och sten, på en huppegupptäcksfärd. Läs mer »

Gör som havet – våga!

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var en morgon som aldrig tycktes kunna ljusna riktigt. Det regnade och var grått och mulet. Jag bestämde mig för att köra till den ljusaste platsen jag kände till häromkring. Ner till havet vid Knäbäckshusen.
 
Alldeles fantastisk början på dagen. Både jag och hundarna njöt. Om det på sommaren brukar vara överbefolkat av människor på just den här stranden, var det denna dag precis tvärtom. Inte en endaste kotte såg vi till.
En härlig vandring bort till Krivareboden och Stenshuvud blev det för oss.
Johnny envisades med att hela tiden stjäla äcklig tång och försöka svälja. Lilla Molly var inte sen att lära sig hans hyss.
 
 
Tanken var att ta vägen genom hagen med sina vackra enebärsbuskar, men efter att ha läst på skylten valde vi att vandra på stranden istället.
 
 

 Jag envisas med att ta bilder på mina älskade hundar varevigaste dag. Naturligtvis tycker jag att de är de finaste hundar man kan tänkas föreviga på fotografier. Men det är också en väldigt bra övning, särskilt för lilla Molly. Hon får träna på att sitta fint och stanna kvar. Kolla här så duktig min lilla trollunge är. Och såklart är Johnny också väldigt duktig, även om han blir så himla uttråkad av att ständigt vara modell.

 
Molly är van att vandra vid en sjö, men när man säger att ”sjön suger” då måste man väl ändå mena havet …. för så här trött brukar hon aldrig bli av Gyllebosjön!
 
Jag har haft väldigt celebert besök här i Gyllebo den här tisdagen.
Kurtan och Jeppe.
Något kaffe ville de inte ha, men Jeppe hade totalt glömt bort att äta frukost, så en smörgås med skinka och gurka och ett stort glas mjölk, det tackade Jesper glatt ja till.
 
Dagens kloka ord:
Du bör vara ute i naturen 20 minuter om dagen …
Såvida du inte är upptagen, då bör du vara ute minst en timme.
 
Med en bild från min springrunda säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Gör som havet – våga! Läs mer »

En runda i Forsemölla – en källa till glädje.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Idag njöt vi av hösten vid det vackra vattenfallet vid Forsemölla.
 
Fast som vanligt började vi dagen tidigt i gryningen i mitt älskade Gyllebo och nästan alltid lyser solen på oss …. i alla fall känns det som om vi alltid har solen med oss … om inte annat så i vårt sinne.
 
På kontoret var jag lite efter med allt pappersarbete, så jag la i en högre växel, ökade tempot och jobbade på, fem kvart i timmen.
Katten Judith gjorde mig sällskap, trots att hon mest var sur och morrade och slogs.
När alla tjejerna är ute i vida världen, känns det plötsligt så tråkigt och meningslöst att kocka och laga till mat till bara mig och Stefan. Lite skönt är det också att inte behöva lägga så mycket tid på matlagningen.  Den sista tiden har det blivit enkla snabba alternativ. Men idag hade jag bestämt mig. Det fick bli mammas köttbullar med gräddsås. Mmmmm, doftade ljuvligt.
 
När man har en listig, nyopererad hund, som inte får klia sig med bakbenen på halsen och inte får bita sig vid svansen, ja då gäller det att ta till all fantasi man kan uppbringa.
Den här dagen fick Johnny gå klädd i mina gamla trosor, med texten ”mamma är bäst”, och en stor uppblåsbar  halskrage.  Ni kan väl gissa om Johnny var nöjd? Nej, inte helt.
Fast när det knackade på dörren, stormade han som vanligt fram i full galopp för att anfalla. Mattorna låg slickade vid väggarna, halskragen roterade likt en sekundvisare på ett tidtagarur och trosorna gled på sniskan. Ingen kommer innanför vår dörr utan en rejäl kärleksmottagning av Johnny.
 
Jag tror inte att det är en slump att Rikard Hobert döpte en av sina filmer till ”Glädjekällan”. Den filmen är nämligen inspelad vid Forsemölla som ligger vid Rörums backar. Att komma dit är en ren och skär källa till glädje.
Vi njuter av hösten i fulla drag.
 
Dagens kloka ord:
Det finns två tragedier i livet;
Antingen får du vad du önskar dig eller också får du det inte!
Var nöjd här och nu!
 
 
 
Dela gärna
     

En runda i Forsemölla – en källa till glädje. Läs mer »

Trädklättrare.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
När man inte kan göra allt de som man vill göra, då får man se till så att det man kan göra verkligen är något som man vill göra.
Vem vill inte ströva i naturen en sådan här morgon?
 
Ingen dag är den andra lik. Den här morgonen letade vi hösttecken och klättrade i träd.
Någon mer än jag som älskar hösten?
Livet är alldeles fantastiskt när man är ute i naturen och bara är i nuet.
 
 
(Vi har en ganska galen matte som varje dag hittar på bus med oss.
Kram hälsar Johnny och Molly)
 
 
 
Min söta dotter Amanda går på en skola i Malmö och utbildar sig till hudterapeut. När man går sådana här praktiska utbildningar så är det viktigt att man har någon att träna på. Det är klart att jag ställer upp som försökskanin. Den här kvällen var det ögonfransfärgning och noppning av ögonbryn. Det blev jättefint. Ja, förutom att vi missade att lägga små skyddslappar under ögonen, så nu ser det ut som när jag var ung och vaknar upp efter världens brakfest. Svart mascara under ögonen. Med den enda skillnaden att detta liksom inte går att få bort sådär i första taget. Men jag är nöjd och glad, jag älskar ju att bli ompysslad.
Särskilt glad är jag över att min äldsta dotter Andréa, som läser till veterinär, har riktiga djur att öva på. För hur kul skulle det vara när hon lärde sig att tömma analsäckarna tex ….
 
Nu är det brådis för mig och Molly. Skoldags för lilla Molly.
Så hajsvajs på er alla och puss.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron.”
 
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Trädklättrare. Läs mer »

Rulla till toppen