Natur – Sida 174 – Gylleboannika

Årets första humla.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 25 mars, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Gomorron

Vi har haft toppenväder. Alltså, vilken härlig fredag.

Våren är här på riktigt nu. Och det väntas fint väder på Österlen hela helgen.

På min morgonrunda var det så tyst och stilla. Det var alldeles lugnt i trädtopparna. Att komma ut i skogen var nästan som att stiga in i en kyrka. Ni vet, den där känslan man får då… Jag började nästan smyga på tå och viska till hundarna för att inte störa naturen.

Sedan var jag snabb som en vessla. Jag skyndade mig hem till kontoret. Gjorde det som planerats för dagen. Jag skyndade mig att fuskstäda lite. För städa ska man ju göra på fredagar, men ingen har sagt hur noga.

Ett snabbt besök hos min frissa hann jag med på förmiddagen. Lite putsning på topparna, och platt som en pannkaka. Det här lyckas jag aldrig själv med, men ganska fint och stiligt.

Jag hann stanna på Garden center och köpa med mig lite vårblommor. Åhhh, det är något speciellt med vårens första blommor och lökar. Man mår så väldigt gott av dem.

På eftermiddagen tog jag min nya bok, en kopp kaffe och min kamera med ut i trädgården.

Att bara sitta där och slurpa, läsa och titta efter småkryp, det är så in i vassens avkopplande. Det borde nästan vara obligatoriskt för alla människor att göra det någon gång då och då.

Jag fångade årets första humla som stod på näsan i en krokus.

Boken jag läser heter ”Boken till min Dotter”. En rad kända kvinnor får skriva ett brev till sina döttrar som om de bara hade någon månad kvar att leva. Jag har bara läst ett kapitel ännu. Den verkar så fin!!

Dagens citat:

Jag älskar människor

men ibland är det skönt

att vara sig själv i sitt

eget sällskap, ha en liten

personlig dejt.

Du vet – bara vara.

Jag hoppas ni alla får en ljuvlig lördag. Vädret verkar bli bra, så jag ska

passa på att greja med mina blommor lite.

Må gott och kram på er.

Annika

Dela gärna

Årets första humla. Läs mer »

Gröngölingar, ramslök och grovt hälsobröd.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 22 mars, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan.

Även om solen var lite svårflörtad den här dagen så var det en ljuvlig vårmorgon.

I trädtopparna lekte ett par gröngölingar. Deras annorlunda läte gjorde mig uppmärksam på dem. Jag stod en lång stund och följde de vilda fåglarnas lek från träd till träd. Tyvärr blev det ingen bild på just detta fågelparet.

Första gången jag såg en gröngöling var för ett par år sedan i vår egen trädgård. Gröngölingar är så underbart vackra med sina fina färger och den röda hätta på huvudet. Den gången var jag beredd med min kamera …

Min morgonrunda var ljuvlig. Jag och hundarna njöt i fulla drag.

Det hördes ”vårkvitter” i varenda buske och i de små bäckarna var vattnet vilt och busigt.

På sin slänt i skogen börjar ramslöken nu titta upp. Den är alltid tidig. Det dröjer ännu ett tag innan den är stor nog att plocka, men jag kan nog börja plocka fram Mandelmannens recept på ramslökspesto och göra mig redo.

Min morgonrunda fortsatte och jag passade på att titta till blåsippan i sin backe. Den börjar så sakta slå ut på riktigt nu. Egentligen är det bra när våren kommer så här sakta, för då får man njuta av alla blommor lite längre.

Så var tryckfelsnisse framme igår igen på bloggen. Jag vet att det är julrosor jag har i min trädgård, och ingenting annat. Ibland när fingrarna dansar över tangenterna så är hjärnan inte riktigt påkopplad.

Så kan jag passa på att visa min röda sippa som igår slog ut i full blom. Det sa nästan bara phåff ….

Så här kommer … julros och rödsippa.

På eftermiddagen kastade jag av mig sekreterarrollen och blev bullmamman Annika.

Två grova bröd knåpade jag ihop innan kvällsmaten. Det bästa med att baka bröd är doften det blir i hela huset.

Till och med katten Felix ser ut att vilja äta bröd.

Dagens tänkvärda och vackra ord:

Nuet är den punkt där tiden vidrör evigheten.

Idag hoppas jag på fler sköna vårtecken. Stannar man upp och är i nuet så ser man dem lite bättre.

Lite fotvård ska jag unna mig idag. Hoppas ni också unnar er något lite extra just idag.

Ha en härlig onsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Gröngölingar, ramslök och grovt hälsobröd. Läs mer »

Morgonpromenad vid Haväng

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 mars, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Gomorron.

Igår tog vi vår morgontur vid en av de vackraste platser jag vet.

Vid Haväng, här på Österlen.

När vi körde från Gyllebo hade vi en nymornad sol som strålade över oss, men bara efter någon kilometer mötte vi dimman.

Det gjorde egentligen inte så mycket att det var lite dimma den här morgonen. Haväng är lika vackert i alla väder.

Jag, hundarna och Stefan njöt av havsluften och allt det vackra. Havet hade under vintern fört mängder med tång med sig upp på land. Jag undrade lite för mig själv hur det nu skulle bli att bada där med all denna tång på stranden. Kanske sköter moder natur om det på bästa vis. En rejäl storm och havet hämtar kanske tillbaka all tång igen.

Hundarna älskar att komma på nya platser. Känna nya dofter och få nya intryck. Lilla valpen Lykke vill förstås gå tätt intill Johnny hela tiden. Hon tror nog att han är hennes fostermamma.

Älskade Haväng – en pärla på Österlen.

Att baka världens godaste bröd till helgens lunch, det har egentligen bara en enda nackdel … det tar slut innan du hinner blinka. Den här söndagen var det bara för mig att baka nytt.

Min söndag lunkade på som vanligt. Lite småplock här och lite småplock där. Vips var det kväll. Jag laddade mina batterier med en härlig stund i badet. Väldoftande badskum och ljudboken i högtalaren.

Mmmmm ….

Dagens visdomsord:

Idag tänker jag bara leva i nuet,

om det inte känns obehagligt förstås …

För i så fall tar jag mig en kaka!

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Morgonpromenad vid Haväng Läs mer »

Naturen är aldrig banal.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 26 februari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Hejsan.

Vilken fantastisk lördag det blev så här i slutet av februari.

Solen sken från en klarblå himmel och snön var så vit att det nästan sved i ögonen.

På vårt vedskjul hade de vackraste istappar jag skådat bildats. Kedjan vi har istället för stuprör var totalt inbakad i en enda jättestor istapp. Naturens egna konstverk.

Som alltid hängde småhundarna mig i hasorna hela morgonen ända tills det var dags för oss att ge oss ut.

Tandborstning måste gå fort, tycker de!

Vår tur runt sjön var den här morgonen magiskt vacker.

I Karlaby lyckades jag fånga en stor rovfågel på bild.

Jag är dock lite osäker på arten. Helst hade jag önskat att det var en kungsörn jag fått korn på, men det kan kanske vara någon slags vråk också. Hursomhelst är det häftigt med dessa stora rovfåglar.

Till mellofikat bakade jag lite mumsiga bakelser. Det får faktiskt finnas hejd på smalmat och återhållsamhet tycker jag.

”Vänlighet förvackrar världen”

Puss & Kram

från Mej

Dela gärna

Naturen är aldrig banal. Läs mer »

Mitt vita sagoland.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 25 februari, 2017 / Allmänt / 3 minutes of reading

Hej hej och gomorron.

Vilken fredagmorgon!

Jag vaknade upp till ett vitt sagoland. Allt som bara för ett dygn sedan skvallrat om vårens ankomst hade som genom ett trollslag under natten förvandlats. Förvandlats till vinter så som den illustreras i sagoböckerna.

Jag och hundarna gick på vår morgontur. Snön var tjock och blöt, så jag fick ta hänsyn till att lilla valpen Lykke också hängde med när vi plumsade fram.

Skogen stod så vit och vacker den här tysta, lugna morgonen. Jag och hundarna gick liksom i våra egna världar och njöt och lät tankarna flyga. Jag på mitt håll och hundarna säkert på sina egna håll. Alla ljud dämpades av snön som låg som våt dun över allting.

Det fanns en tid. En tid då alla mina tre vackra, underbara döttrar bodde hemma. Då var här ett rum som alltid såg ut som ett bombnedslag. Flickornas badrum. Här var ständigt smink i handfatet, hårblekningsfläckar på badlakanen, långa hårstrån på golvet och överbelamrat utav små flaskor och burkar med diverse skönhetsklet. Varma plattänger och andra ”mickapärer” låg runt om på golvet och oftast dånade musiken inne ifrån den låsta toalettdörren

Den tiden är nu förbi. Fast såklart behöver badrummet då och då städas nu också, även om det sällan används.

Så här rent och fräscht blev det idag.

Dagens lunch, när jag mjukstartar min smalperiod och annalkande bikinisäsong.

På eftermiddagen innan solen gick ner körde jag och Stefan en sväng till havet.

”Vårt hav och vår plats”. Den vackraste av alla – Knäbäckshusen.

Det var här vi gifte oss i det lilla kapellet en solig vårdag. Hit åkte vi ofta förr och badade på somrarna. Nu har det blivit så vansinnigt populärt, så här brukar vara på tok för mycket människor för min smak … åtminsonde när det är högsommar.

Denna fantastiska vinterdag var vi alldeles ensamma här … ja förutom de två nakna vinterbadarna som med färgglada toppluvor och vita rumpor slängde sig i böljan den blå.

På hemvägen passerade vi Ulf Lundells gård och det omtalade Kivik Art med sitt utkikstorn som tydligen vetter mot Ulfs sovrumsfönster. Själv njuter jag mest av den alldeles bedårande utsikten över vårt fina landskap. Jag bryr mig inte så mycket om Lundells förehavande, mer än att jag tycker att han bor fantastiskt vackert.

Helt klart en av Österlens pärlor… men åk inte hit – jag vill ha den lite för mig själv ….

Dagens tänkvärda ord:

Det är inte vad du har, vem du är,

var du är eller vad du gör som avgör

om du är lycklig eller olycklig.

Det är vad du tänker på.

Jag önskar er en härlig dag.

Kram från Mej.

Dela gärna

Mitt vita sagoland. Läs mer »

Ett riktigt hundväder.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 21 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Måndagmorgonen började med ett ganska fint och milt väder.

Jag och hunden Johnny skuttade upp från vår skönhetssömn och joggade ett varv runt sjön.

Livsandarna vaknade fort till liv.

Sedan tog jag med småhundarna ut i den härliga hagen, där vi strövade runt bland de gamla ekträden.

Mitt i allt det lite gråa och lite färglösa, sken en orange gelésvamp upp med sin självlysande färg.

En gullkrös.

Den gamla ekdungen med sitt kärr i den stora hagen är så vacker.

Hit går jag när jag vill tänka, må gott eller ”bara vara” för en stund.

Senare på eftermiddagen tilltog vinden och vi fick ett riktigt busväder.

Regnet piskade mot rutorna alltmedan hundarna nöjt föll i sömn.

Vid middag gjorde jag och hunden Johnny oss redo för en hjälpinsats.

Det var Missing People som sökte efter en ung man i Kivik.

Längs kusten ut mot Stenshuvud stretade vi på i regn och blåst på snorhala stenar, hela eftermiddagen.

Utan resultat.

Den lokala fiskaffären hade frikostigt ställt upp med mat, dryck och varm lokal.

Jag håller nu tummarna att ”pågabiden” snart är tillbaka välbehållen och trygg.

På kvällen nästan dog jag i soffan. Min rygg värkte oroväckande mycket. Mina älskade töser skapade extra mycket stoj och liv i stugan och efter dagens insats med mycket tankar, kände jag mig djupt tacksam över livet jag fått.

Dagens tänkvärda ord:

Jag undrade alltid varför inte

någon gjorde något åt det;

tills jag insåg att jag var någon.

Kram och hejdå från Mig.

Dela gärna

Ett riktigt hundväder. Läs mer »

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan Bloggen.

Det var en grå men ganska mild söndag.

Jag och hunden Johnny gav oss iväg runt sjön tidigt i gryning.

Alldeles ensamma strövade vi fram genom skogen den här morgonen.

Nästan all snö och is hade försvunnit, så vi passade på att plocka bort julgransbelysningar och fastfrusna tomtar.

Min ståtliga rumsgran som hängt med i många år, började se mer och mer krasslig ut. I ett sista försök att rädda livhanken på den, flyttade vi helt enkelt ut den i orangeriet. Luften där ute kan göra underverk för ledsna växter.

I ett hörn stod mitt lilla potatisträd och stoltserade med några små lila blommor.

På eftermiddagen tog vi småhundarna med oss på en tur.

Lilla valpen Lykke blir lätt bilsjuk, så vi körde bara några kilometer bort.

Vid det bedårande vackra Forsemölla hamnade vi.

Såklart passade vi på att vandra i Mandelmanns vackra beteshagar.

De mest underbara vyer man kan tänka sig.

Vi träffade på familjen Mandelmanns grisar. De där som Gustav älskar, men som Marie är lite rädd för och egentligen inte gillar.

Om jag ska födas till gris i mitt nästa liv, då vill jag bo hos Mandelmannen, för gladare och friskare grisar får man leta efter.

Så njöt vi av den fantastiska utsikten, det välkända ”ensamma trädet,” som man kan se från nästan alla platser i Rörum och det lilla söta elverket som nu blivit känt genom TV.

Så vände vi och vandrade tillbaka igen.

Jag hoppades för mig själv att denna magiska plats inte kommer få allt för stor uppmärksamhet framöver. Den känns liksom lite för ömtålig för det. Och alldeles särskilt dyster i sinnet blev jag när ett otal cigarettfimpar och påssnusar låg slängda där i vårt underbara landskap… snälla besökare, var rädda om vår moder jord.

Dagens tänkvärda:

Låt naturen ha sin gång – den vet bäst själv.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar. Läs mer »

Små, små vårtecken.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 18 februari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Även om det åter var disigt och grått så hade en annan känsla definitivt slagit sig rot här.

Känslan av vår.

I min trädgård kunde jag hitta små, små tecken på att den faktiskt är på väg.

Snödroppar såklart. Julrosorna är också på väg att slå ut. Min lilla sippa i rött slår även den snart ut i blom.

Ljuvligt.

Runt vår lilla täppa strök familjen rådjur i sin jakt på små delikata knoppar att mumsa på.

Vi har fått vårt fibernät inkopplat och snälla Ante kom hit och hjälpte oss med tekniken så vi även kunde se på TV.

Lite fredagsfint fixade jag med. Kontoret stod på tur för storstädning.

Felix låg mest avsvimmad i matkoma hela dagen.

Såklart var jag och hundarna ute i skogen också en sväng. Och såklart den obligatoriska ”självisen” som alltid bjudet på lite ståhej ….

På eftermiddagen tittade familjen från Ilstorp hit med bullar och semlor.

Alltid mysigt att träffas.

Till kvällsmat såhär en februarifredag tyckte jag att det passade med riktigt smaklig och mustig kalops.

Lagerbladen plockade jag färska ute i orangeriet. En lagerbladsplanta som hängt med i många år.

Mmmm ….

Dagens tanke:

Du är summan av dina val.

Kram och ha en härlig helg.

Annika

Dela gärna

Små, små vårtecken. Läs mer »

Vinter på riktigt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 9 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Så kom då vintern till oss i Gyllebo på riktigt.

Hela onsdagen snöade det så det slog härlig till. Jag tycker alltid att jag blir lite piggare och mår så mycket bättre när snön kommer.

Småfåglarna gästade oss i massor, och Stefan fyllde på deras dignande gottebord.

Jag och hundarna gick som alltid vår uppfriskande morgonrunda. Lilla hunden Lykke plumsade på i snön. Tänk, hon tog sig de nästan 6 kilometrarna runt sjön alldeles på egen hand.

Såhär i vintertider tror jag att det är bra att äta så färgstark mat som möjligt. Om inte annat så gör det mig glad bara av att titta på min tallrik. Och allt som får en människa glad, det måste vara hälsosamt tror jag.

Dagens lunch:

Till kvällskaffet, efter mitt älskade yogapass, fick det bli en härlig bärpaj.

Något annat som jag verkligen älskar att se på, är överblommade tulpaner. De är så otroligt vackra mitt i sin förväxta fulhet. Jag älskar dem!!

Pssst, tips i snön:

… plocka nu fram barnet i er …. kan ni, så sätt er i en pulka och susa ner för en backe …. gör en snögubbe, en snölykta eller en ängel … eller ta bara en handfull snö, krama till en boll och kasta i smyg i ryggen på någon, sedan räcker ni ut tungan och vickar på höfterna … Ha så kul!

Tänkvärt:

Sjukvårdad blir du framförallt

av andra, men friskvårdad

blir du av dig själv.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Vinter på riktigt. Läs mer »

Det är då som det stora vemodet rullar in.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 8 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

När jag ser fotona från den här tisdagen, kan jag inte låta bli att nynna på låten ”Vintersaga” av Monica Törnell. Det är precis såhär jag tänker mig världen när jag hör henne sjunga den. Mörkt grått, kallt, isigt och blåsigt…. det är då som det stora vemodet rullar in … tät snö som gloppar i Mariabergets backar … insnöade gårdar nånstans på Österlen … och från havet blåser en isande, gråkall vind …

Jag älskar den låten!

Det var en vintrig dag vi vaknade upp till. Det fick bli till att ta stora pälsmössan på.

Småhundarna traskade ivrigt på i den kalla blåsten.

När man inte är mer än en tvärhand hög, ungefär som en liten lort, då är det inte lätt att se något i snöyran. Då gäller det att knipa ihop ögonen. Molly och Lykke kisade likt kineser där vi stretade fram i blåsten.

När det är snö och är vinter då ska man äta rejäl husmanskost tycker jag. I ugnen spred därför en stor karréstek en ljuvlig doft. Stefan kom hem och gosade nästan ihjäl småhundarna innan de tvunget skulle ut i snön igen.