Natur

Grytjakt i min hembyggd.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.
Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.
Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla  – ”Glocken” i militärerna.)
 
Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.
Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.
Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.
 
 
Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.
Busiga hundar och ungar.
 
 

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.
Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.
 
Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …
 
Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.
 
På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.
 
Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.
Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.
 
 
Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.
Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …
 
Sedan var det dags för korvgrillning.
Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.
 
Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.
Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.
 
Dagens citat:
 
Livet är att våga äventyret
eller ingenting alls!
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Grytjakt i min hembyggd. Läs mer »

Sommaren i närbild.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Har ni tänkt på så vacker vår natur är, när man ser den sådär lite mer i närbild?
Tänk bara så fin en bild av en humla i en vindpinad rosenskära kan vara!
 
Spännande kan naturen också vara. Som den värsta thrillern, fast allt händer i en liten blomma …
… för plötsligt kom en gurkspindel ångande med stora, bestämda kliv rakt in i bilden…
 
Där i den vindpinade blommans kronblad hade den vackra (Araniella cucurbitina) gurkspindeln monterat sitt fångstnät. Målmedvetet stegade han fram och konstaterade att han lyckats få två flugor i ett nät.
 
Genast satte gurkspindel igång att kalas för allt vad han var värd. Han tog inte den minsta hänsyn till den betydligt större humlan som glatt surrade runt och ideligen klumpigt fastnade lite i hans garn.
 
Humlan tycktes inte heller lägga märke till att han inte var ensam där i den vackra blomman.
Visst är vår natur fantastisk och vacker. Allting har en mening och det är verkligen ”den enes död – den andres bröd”. Livets cirkel.
 
På ett ställe i min trädgård har jag låtit vilda björnbär få lite utrymme. Jag tycker att dessa bär är så vackra, så de får vara kvar mest för sin skönhets skull.
 
I min trädgård blommar nu ulleternell, lavendell, solhatt … och en massa annat.
Till glädje för mig och alla små kryp.
 
Ja idag blev det bara bilder från min ”lilla värld”.
Ibland är det skönt att bara fokusera på små, enkla ting. Det blir så avkopplande och skönt inne i huvudet.
Små, små korn av enkelhet och skönhet.
 
Dagens citat:
 
Alla kan hitta
skrot hos andra.
Var den som
vaskar fram
guldkornen!
 
Kram och ha en bra dag
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Sommaren i närbild. Läs mer »

Österlenleden del 3

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Så här när arbetet drar igång för fullt igen, drömmer jag mig tillbaka till förra veckan då jag och min älskade dotter trotsade vädret och gav oss ut på Österlenvandring igen.
Vi började där vi slutade förra gången. Nämligen vid Hallamölla. Vårt mål var Heinge, där etapp nummer 8 har sitt slut.
 
Från Hallamölla gick vi genom skogen för att komma fram vid Fiskabäck och Verkasjön. Redan där i den gamla trollskogen gick vi lite fel och vi blev av med de orangefärgade märkningarna som visade vägen för leden.
Jag känner till trakten och trodde mig veta i förväg var vi skulle gå. Ja så kan det gå då …
Nåja, vår väg som vi valde var också väldigt fin.
 
 
 
Från Verkasjön gick vi den lilla stigen som leder ner till Rännebron och fram till Alunbruket.
Den där vackra lilla bron som jag sprungit över sååå många gånger som barn. Bron som är med i filmen Äppelkriget av Hasse & Tage.
 
Där vid Alunbrukets röda backar stod en av de vackraste hästar jag någonsin sett.
Den stod under ett träd och sparkade med bakbenet och frustade. Den var tydligt irriterad och på ett väldigt dåligt humör. Andréa lockade och pratade vänligt, men det var inget som fick hästen på bättre humör precis. Vi lämnade den åt sitt sura öde och gick vidare.
 
Där i Alunbruket skulle vi ha kunnat satt oss in i platsens fantastiskt spännande historia. Den om Skånes största 1700-tals industri…
 
 
Istället pratade vi mest om ställets festplats. Den plats där jag haft några av mina roligaste kvällar i livet.
Jag berättade helt enkelt om allt annat viktigt som platsen fick mig att minnas.
Om den där gången då Hasse Kvinnaböske skapade folkstorm dit. Eller var man bäst gömde sin hemligt medhavda sprit. Jag visade det romantiska hångelstället och andra saker en dotter kan ha glädje av att veta. Åsså mindes jag såklart alla killar … snygga killar, fulla killar, fula killar, roliga killar och underbara killar …. och han jag för kvällen var kär i ….
Ja, det där stället ruvar på så många sköna minnen!
 
 
 
Vidare gick vandringen förbi den gåtomspunna lilla sjön ”Djupet”. Genom skogen och fram till den långa beteshage som vi kallade ”Långa Ettan”.
 
Vi gick över vägen. Den vackraste vägen jag vet, den med sin gamla allé.
För mig är det den vägen som i min barndom var tecknet för ”nästan hemma” …
Sedan följde vi grusvägen mot Prästabostället.
 
I Andrarumsfälad, som jag tror att skogen heter, hittade vi lite färdkost i form av kantareller. Även andra vackra svampar växte i mängder. På träd och på marken.
Vädret övergick från lätt duggregn till ett mer ihållande, rejält regn. Men vi var glada och traskade glatt på, trots att vi nästan var helt genomblöta.
 
 
Plötsligt stod det en liten vit skylt där mitt i skogen.
Vi var framme vid Sjöbo kommun.
 
Då tyckte vi att det var dags för lite rast och vila och intag av färdkost.
Vi satte oss under ett träd för att skula, även om vi nog inte kunnat bli mycket blötare än vad vi redan var.
Smörgåsen och kaffet smakade i alla fall helt fantastiskt.
 
Sedan var det som om vi fick nya krafter. Vi vandrade spänstigt vidare.
På en plats låg den mysigaste gård man kan tänka sig. Nere i en dal. Åhhh … det där blev nästan mitt nya drömhus! En gård nere i en dal! Vackert, eller hur?
 
 
Så plötsligt var vi framme i Heinge. Det visade sig vara en plats mitt ute i ingestans.
Där tog jag upp telefonen och ringde mitt journummer. Det där numret till min Stefan. Stefan satt hemma och var redo att hämta hem oss när vi kände oss färdigvandrade för dagen.
Men var vi egentligen befann oss, det visste vi inte riktigt …
 
Vi fortsatte att gå för att möta vår chaufför Stefan.
Sjöbo idrottsplats stod det plötsligt på en busskur. En busskur som tycktes vara helt bortglömd av Skånetrafiken … och av alla andra också för den delen …
Ja, något var det som inte stämde.
Men Stefan hittade oss långt om länge där ute i Heinge och vi åkte plaskvåta hem till vår varma stuga i Gyllebo.
 
Dagens citat:
 
Jag vet att
vad som helst
kan hända
när som helst.
Det är därför
jag är så lugn.
 
//Mumminmamman
 
Ett underbart citat att ta efter. Varför ska man oroa sig för en massa saker som för det mesta aldrig händer, när det sedan kanske händer något som man inte är alls beredd på.
 
Jag hoppas ni alla har det bra. Många har nog slut på sin ledighet och är tillbaka på sina arbeten.
Jag lever på mina fina minnen av sommaren, och skapar nya upplevelser i vardagen så mycket det bara går.
Tack Andréa för en fin vandring ♥
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Österlenleden del 3 Läs mer »

Sensommarkänsla.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Den där speciella sensommarkänslan börjar smyga sig på nu. Fälten står guldgula i väntan på att vara tillräckligt torra för bondens tröska.
Fast i år är många lantbrukarna nog inte helt glada. Rapsfälten ser mest svartgråa och ledsna ut. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det där….
Men några fält är vackert gyllengula i alla fall.
 
 
 

 
På min vandringar runt sjön kan man också märka att det är sensommar. Naturen börjar så smått att förbereda sig för höst. Gulnande blad singlar stilla till marken.
Fast jag hoppas att vi får en galet varm och skön sensommar att njuta av snart.
 
I min trädgård blommar det förstås för fullt.
Hibiskusen som jag i fjor fick av min gudmor och min kusin  är nu full av knoppar och jag längtar efter att få se blommorna på riktigt.
 
 
En underskattad kvällsmat måste väl ändå vara en hederlig ”äggakaga med fläsk”.
Skånskt så det förslår och så himla gott!
 
 
 I kväll är det säkert många som laddar för nya tag efter sin semester. Kanske med en liten gnutta ångest. Eller en längtan efter mer fasta rutiner igen.
Jag märker egentligen inte så stor skillnad, eftersom mitt kontor har krävt en viss tillsyn hela tiden.
 
Kvällens citat:
 
Vi
förstår inte
hur värdefull en
stund är förrän
den är ett
minne.
 
Mitt mål ska bli att skapa så många goa minnen som det går, om jag jobbar eller är ledig. LIvet består av små härlig ögonblick hela tiden.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Sensommarkänsla. Läs mer »

Efter regn kommer solsken.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej på er alla.
 
En riktig svensk standardsommar tycker jag att det är i år.
Vissa dagar regnar det och andra dagar skiner solen.
Egentligen är de det idealiska vädret om man tänker efter.
 
Att ha semester när det är regn och rusk gör mig ofta lite smått rastlös. I motsats till Stefan, så vill jag inte bara ligga på soffelocket en hel dag.
Såklart måste Stefan ta det lite lugnt med den mängd medicin han proppar i sig just nu. Så därför blir det mycket hundmys för honom den här sommaren. Och det tror jag att våra små hundar gillar alldeles ypperligt..
 
… lika trötta, både han och Molly …
 
 
 Själv passade jag på att ta en rejäl skogspromenad i det härliga sommarregnet.
Såklart med min bästis Johnny vid min sida. Han älskar sommarregn lika mycket som jag.
Vi tog oss en tur på två timmar i vår sköna skog. På hemvägen mötte jag Stefan, framfarande med bilen, fullkomligt uppjagad över vart vi tagit vägen i flera timmar. Ja, så kan det gå när jag och Johnny får fria händer i skogen och glömmer bort tid och rum.
 
 
På den våta stigen var marken på sina ställen full av små söta grodor.
Så himla gulliga. Jag räddade undan några från att bli söndertrampade.
 
 
 Men så upphörde regnet och det enda som skvallrade om det våta vädret var regndropparna på mina nya rosor.
 
Solen tittade fram och med den alla underbara fjärilar och alla andra småkryp.
 
 
Jag älskar att bara sitta stilla och föreviga dessa vackra små liv.
En dröm som jag har är att anlägga en damm i min trädgård. Tänk bara alla underbara sländor och andra insekter den hade lockat till sig. Fast vad ska jag med en damm till när vi har hela Gyllebosjön så nära!
 
Så är hon då hemma på svensk mark igen…
Min äldsta dotter Andréa.
Åhhh vad jag längtar efter att få träffa henne. I skrivande stund har jag inte mött henne ännu …
Som mamma drar man kanske alltid det kortaste strået. Alla rycker i henne och vill såklart träffa henne efter ett helt år borta i Canada … så jag får snällt vänta. Någon mammagris är hon då inte.
Såklart har jag vetat om hennes hemresa eftersom jag varit med och pröjsat biljetten. Jag har även haft koll via snapchat. Där kan man nuförtiden se var människor befinner sig, så finurligt och skrämmande på samma gång..
Där kunde jag se att hon mellanlandade på Island till exempel ….
 
 
Någon som däremot kanske kan betecknas som lite mammagris är maken min …
Han älskar sin Mor Karin ♥ Och det är ju härligt!
 
 
 Dagens citat:
 
Faktum är att alla någon gång
kommer såra dig.
Du måste bara hitta de som
är värda att lida lite för.
 
Jag hoppas att det finns några som också vill lida lite grann för min skull … för så är det alldeles säkert … ingen är felfri och alla sårar vi någon när vi drar fram genom livet. Man får försöka att göra så gott man kan och vara snäll.
Ha en fin dag och var snäll mot era kompisar och vänner.
Kram på er
Annika
 
 
Dela gärna
     

Efter regn kommer solsken. Läs mer »

Högt upp i det blå.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
En kväll i veckan kom det en helikopter till vår lilla sommarby här på Österlen.
De som ville fick mot betalning åka en kort men intensiv tur över vårt älskade Gyllebo.
Vi samlades vid pumphuset för att invänta flygmaskinen.
 
Det var jag och min yngsta dotter Emmy som var sugna på en tur upp i det blå. Stefan hängde med mest för att titta på..
Så var det såklart en massa andra Gyllebobor som också ville vara med på kvällens evenemang.
 
Ett bra tag stod vi där i kvällssolen och väntade. En del började bli otåliga och undrade om det verkligen skulle bli någon helikopteråkning av… men så kom det plötsligt en ung kille…
Jag tyckte först att det såg ut som en hårdrockille eller kanske någon medlem ut Sex Pistols. Fast det var en grabb som utlovade att helkoptern minsann var på väg från Baskehållet och inom kort skulle anlända hit till oss.
Så vi fortsatte tålmodigt att vänta.
 
 
Det gick alls ingen nöd på oss där vi väntade i kvällssolen. Det var en underbar sommarkväll och egentligen tyckte jag att det var ganska mysigt att få småprata med mina grannar och lära känna dem lite bättre.
 
 
Det var gamla och unga, tvåbenta och fyrbenta som kom för att åka en sväng eller helt enkelt bara av nyfikenhet och för att titta…. ja de fyrbenta fick såklart inte åka med upp i luften.
Alla väntade vi ivrigt.
 
Till sist hördes det surr i skyn bort mot Baskemöllahållet. 
Där kom luftfarkosten vi alla väntade på.
 
Sedan fick vi dela in oss i lagom gäng på fem, sex personer.
Turen var över innan man hann blinka, men alla såg så glada och nöjda ut när de åter stod på marken.
 
Precis innan det var min och min dotters tur att flyga upp i luften var det dags för bränslepåfyllning.
I hemlighet var jag lite extra glad fördet … det hade varit lite trist att få soppatorsk och kanske behöva hoppa i Gyllebosjön för att rädda livhanken.
 
 
Så var stunden då inne. Betalning och hörselkåpor på.
Nu kör vi!!
 
Det var inte lätt att hinna fota så mycket på den korta lilla turen, men några bilder blev det…
 
 
Tiden går fort när man har roligt …
… ja, man hann liksom inte blinka förrän vi stod på marken igen.
 
Några sista bilder innan det var tid att ratta hemåt igen.
 
 
Jag tyckte att det var ett verkligt trevlig initiativ. Kanske var det inte själva helikopteråkningen som var det väsentliga, utan det faktum att vi alla samlades lite enkelt och fick träffas.
Jag hoppas att det kommer fler tillfälle att göra något ihop.
Kanske, kanske kan vi göra det till en tradition att samlas … inte för att flyga i luften, utan bara för att träffas i alla enkelhet med benen på jorden …
 
Dagens citat:
 
Ingen av oss kommer
ändå härifrån levande,
så sluta att hålla
tillbaka dig själv.
Njut av maten.
Promenera i solen.
Bada i havet.
Flyg helikopter.
Berätta vad du döljer
i ditt hjärta.
Var galen.
Var snäll.
Var levande.
Det finns inte tid
för någonting annat.
 
Kram på er alla
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Högt upp i det blå. Läs mer »

Mitt i den svenska sommaren

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan kära Ni.
Just nu är vi mitt i den svenska sommaren. Precis den tiden som många av oss drömmer sig bort till i vintertid. De där första trötta månaderna på året.
Januari och februari, de kan ju vara så mörka, så vitgråa, slaskiga och sega.
Jag gör allt för att tar vara på tiden så mycket jag bara går just nu.
I min ljuvliga Gyllebosjö blommar de gula näckrosorna helt galet och det är så vackert.
 
Lönnen har fullt av röda näsor och jag minns hur lättroade vi var som barn, där vi sprang med dessa fröer fastklistrade på våra små runda nästippar.
 
Det är verkligen galet skönt nu. Bryggorna vid badplatsen ligger tysta och stilla när jag smyger förbi tidigt i ottan, innan alla badsugna semesterfirare orkat vakna upp. Jag tycker den tidiga morgonen är bästa tiden för mig.
 
 
Litet Österlentips …
Ett litet tips på en underbar lanthandel här på Österlen är ”Leif Handlare” i Smisstorp.
Alltså!! … om ni ska handla en massa gott till en hel middag eller kanske bara fattas en liter mjölk – åk hit. 
Kanske vill ni bara uppleva det där lilla extra i en gammaldags lanthandel, då är detta rätta valet av affär. Alldeles bedårande. Och såklart är det fantastiska personer som driver denna pärla i Smedstorpsby.
Mitt lilla Österlentips för dagen.
 
En önskan går i uppfyllelse …
Minns ni?  ….minns ni att jag råkade skriva här att jag önskade mig en klongvas i större modell.
Jag har fått en sådan nu!!!  Precis den jag så gärna ville ha. Nej, det är inte Stefan som lättat på börsen. 
Vem givaren är kan vara min lilla hemlighet, men jag blev sådär väldigt, väldigt glad. Ni vet när man blir varm i hela kroppen av tacksamhet.
Tack ♥♥♥ från både mig och Stefan.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
De underbaraste ställena
att befinna sig på är
i någons armar, tankar eller hjärtan.
 
 
Ha en riktigt härlig dag nu.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Mitt i den svenska sommaren Läs mer »

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor Läs mer »

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt.

Lämna en kommentar / Natur, Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Mina springrundor har det blivit lite si och så med de senaste veckorna. Det beror inte på att jag inte haft viljan, utan mer på att det inte funnits plats i mitt schema.
Men när jag kommer ut i mina joggingskor, då är det liksom bara ”wooowww”….
Jag vet … hade min gamla gympalärare hört mig nu så hade hans öron förmodligen trillat av.  Men då ska han veta att det är aldrig försent att ändra sig och det man hatat i hela livet kan plötsligt bli en böjelse man inte kan leva utan. Precis så blev springningen för mig.
Kanske beror min kärlek till att jogga på den underbara miljön jag har runt knuten. Att komma ut vid sjön får det alltid att liksom spritta i mina ben. Vackert så det förslår.
 
Just i dagarna blommar flädern så lägligt till alla som ska göra flädersnaps eller vanlig saft till midsommarens drinkar. Jag har aldrig gjort något av det, så kanske skulle jag våga mig på ett test det i år.
 
Många känner förmodligen till mitt motstånd mot vårt poolbygge för några år sedan. Huhhh … att få hela trädgården uppgrävd för något så onödigt och skrytsamt. Så gick mina tankar då.
Nu gläds jag nästan varje dag åt att jag blev övertalad att göra det. Det finns inget bättre än att kasta av sig löparkläderna och plumsa i och ta sig ett svalkande dopp. I bara underkläderna, om jag så vill!
 
 
 
 Om man som jag inte springer så väldigt fort, så kan man åtminstone springa snyggt.
Att det inte går fort, det fick jag bekräftat när jag sprang om en man iklädd sådan där fin smårutig gubbakeps och en liten välklippt, sävlig pudel vid sin sida.
-”det där gick inte särskilt fort”, gastade han efter mig … Nej, tänkte jag för mig själv, det här är ju min nedvarvning efter min milen runda…. Jag gjorde tummen upp i luften, efter att i en tiondels sekund tvekat på att sträcka upp ett helt annat finger i luften. Asch, han förstod sig nog inte på det här med att springa, tänkte jag, för jag har då aldrig någonsin sett honom röra sig fortare än att den lilla hunden i sakta mak kan trippa med.
 
Det finns inget skönare att springa i när det är sommar och varmt, än springklänning eller kjol. Luftigt, svalt och dessutom tjusigt tycker jag.
Går det inte fort, så kan det åtminstone vara snyggt!
 
Dagens klokskap:
 
Det är viktigt att göra någon
glad, och det är viktigt att
börja med sig själv.
 
Tänk på det idag och särskilt alla som ska fixa midsommarfester och andra tillställningar. Gästerna bryr sig inte lika mycket om hur nypotatisen är skrubbade eller hur fin dukningen är på bordet. Det absolut viktigaste är hur du som värdinna mår. Så se till att vara en pigg, glad värdinna – då blir det en toppenfest för alla.
Och skulle det regna, ta på dig en regnrock och sätt på det största leendet du förmår!
 
Från mig till er alla – en riktigt glad midsommar.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt. Läs mer »

Gyllebosjön – mitt livselixir.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Vilka fina sommardagar vi haft. Strålande sol.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var på topp just nu. Det tär lite på mina krafter eftersom jag har ett litet företag att sköta om, åtminstone administrationsdelen vilar på mina axlar mer än vanligt. Jag har en chef som ligger på sjukan som tillika är min älskade make och som jag såklart bekymrar mig för. Det är nu jag förstår hur viktigt det varit med min mentala träning där jag varje dag plussat på mitt ”måbra-konto”.  
Ett riktigt plus på må-bra-kontot är tidiga morgonvandringar runt sjön.
 
Nere vid badplatsen har någon kört fram badrampen åt de som behöver extra stöd för ett ljuvligt, svalkande dopp. Nu ska den bara monteras i vattnet.
Bryggan som brukar ligga på tvär ute i sjön, är ännu inte flyttad, och jag funderar lite på om de inte är försenade med det projektet i år. Fast det spelar ingen roll. Vatten är där i sjön, och det får man ju ändå se som det viktigaste.
 
Naturen är förunderlig. Den frodiga ramslöken som tidigt i våras grönskade och spirade ligger nu torr och tråkig, nervissnad i sin backe. Sakta ska kraften från dess blad tillbaka ner i löken, för att till våren växa och spira igen.  Det tycker jag är magiskt. Tänk, så finns det människor som inte tror på magi!
 
Jag tror jag sagt det förut … mitt favoritord! Vilda sommarblommor ♥ Det är så vackert att det riktigt känns i kroppen. Blunda och säg tyst för dig själv, vilda sommarblommor …
 
 

Buss nummer 5!
Ja, buss nummer 5 och jag har blivit riktiga bundisar. Jag hejar igenkännande på busschaufförerna. Jag tar vant upp mitt jojo-kort, pluggar i öronpropparna och startar min ljudbok. För såklart åker jag och ser om min älskade Stefan så ofta jag bara kan.
Han ser lite piggare och gladare ut för var dag. Samtidigt går det upp för mig hur sjuk han faktiskt varit. Hans minne av den första tiden på sjukhuset tycks vara borta. Men det gör ju inte så mycket, för det där är inget kul att minnas ändå.
 
Här hemma håller jag såklart ställningarna. Sköter om vårt hem, ser till så krokodilen hålls i trim. Busar med Johnny …
 
 

Dagens tänkvärda ord:
 
Kompromissa inte
med dig själv.
Du är allt du har.
 
Jag önskar er alla en underbar fredag.
Glöm inte att plussa på DITT ”måbra-konto” så ofta du bara kan. Det är så bra att ha lite extra på just det kontot så man slipper nalla på ”må-bra-krediten”.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Gyllebosjön – mitt livselixir. Läs mer »

Rulla till toppen