Natur – Sida 175 – Gylleboannika

The wolf

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 4 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I vanlig ordning travade jag och hundarna runt sjön i grådiset. Ja, det var så grått och mörkt tyckte jag att jag drog på mig min självlysande mössa för säkerhets skull. Man vill ju synas i grårusket, ifall vi möter vargen, skojade jag ….

På morgonkvisten anlände även lilla Snowie hit. Hon var lite surmulen och trumpen och låg i början mest i sin väska och tryckte. Hon får helt enkelt bara vara som hon är, hon brukar alltid mjukna och komma fram efter ett tag. Så också den här dagen.

Katten Felix är inte lika glad över alla småhundar i huset. Han tar ibland sin tillflykt till ställe där han anser sig vara ”odödlig”

Det är helt galet!! Förra dagen talades det så mycket om en varg som uppehöll sig i på Österlens norra marker, uppe vid Christinehof. Jag önskade att jag också skulle få se den där vargen en vacker dag. Den ”vackra dagen” skulle komma fortare än vad jag kunnat ana…

När jag den här fredag förmiddagen kom körande på den väg vi kallar ”Ragåravägen”, såg jag till höger något stort komma travande på landsvägen. Jag vet att jag tänkte, ”aaaaa, men där kommer han ju”, som om jag väntat på honom ……

Att köra bil och samtidigt fotografera är inget jag är så bra på. Jag är glad att jag kan bemästra var sak för sig. Men jag gjorde så gott jag kunde. En bit längre fram mot Stiby stannade vargen upp och han tittade länge på mig där jag darrande satt i bilen. Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag förbannade mig själv över att inte ha någon ordentlig kamera med mig. Fast jag är egentligen bara så överlycklig över att ha fått se den här stora, vackra vargen.

Någon kommenterade att den såg så mager ut. Jag vet ganska bestämt att den fått ett rejält mål frukost uppe vid Christinehof, och från Canada kom ett utlåtande från en veterinär jag känner väl, att den nästan kunde benämnas som ”fet”.

Själv är jag djupt tacksam över mitt möte den här dagen ♥

Bildbevis på att vargen fått ett rejält mål frukost … (eller så är det en överentusiastisk veterinärstudent som varit i farten trodde Andréa.)

På Skånetrafikens tåg lär min bild på vargen rullats upp hela eftermiddagen. Och under tiden lufsade vargen iväg mil efter mil, till nya platser, fortare än de flesta kan förstå.

Dagens ordspråk:

Den som flyr vargen möter björnen.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

The wolf Läs mer »

Naturens underverk.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 7 januari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här dagen var det rejält kallt på Österlen. Jag har ingen direkt koll på vad just vår termometer pekade på, men jag skulle tippa på någonstans runt -14 grader kanske …

Jag vill tacka Amanda och lilla frusna hunden Snowie som drog med mig ut på tur den här eftermiddagen, trots att jag kände mig tämligen ledsen, skruttig och värkbruten.

Kram finaste Amanda♥

Vår lilla utflykt gick till vårt älskade Knäbäck där vattnet stigit så högt så vi lät bli att försöka ta oss ner på stranden. En ensam surfare lekte på de iskalla vågorna medan jag gick med små staplande steg på den isbeklädda trätrappan för att knäppa några bilder.

Turen gick vidare till det underbara Baskemölla. En promenad längs strandkanten fick mina livsandare att piggna till. Lilla hunden Snow blev rejält nerkyld och vi begav oss, med de mest fantastiska bilderna på våra näthinnor, hem igen.

Tack naturen för allt fint du skänker oss.

I fjor skulle alla människor leva sunt och det påstods att man skulle må såååå mycket bättre av att ha cocosolja i sitt kaffe. Det där provade jag ett tag…. ända tills jag fick maginfluensa och kräktes upp kaffe och kokosolja i en salig röra. Efter det kan jag inte tänka mig att dricka sådant elände igen.

Nu är det nya rön. Man ska koka sig en ingefärsdryck och ta sig en shot varje morgon före frukost. Jag älskar färsk ingefära så det kommer inte bli några problem.

I går rörde jag ihop min första flaska dunderkur.

Dagens tänkvärda citat:

Oavsett hur många misstag du gör

eller hur långsamt du åstadkommer

en positiv förändring i ditt liv, så

är du ändå mil före alla de som

inte ens försöker.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Naturens underverk. Läs mer »

Så tittar lilla solen fram igen.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 3 januari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Äntligen lystes värden upp av den ljuvliga solen igen. Det var underbart. Jag bestämde mig för att ta en härlig långpromenad runt sjön. Lilla Lykke som numera alltid vill hänga med överallt, skulle bli buren den mesta av sträckan, bestämde jag. En liten 4 månaders valp med miniatyrben ska inte kunna gå så långa sträckor för egen maskin.

Det skulle visa sig att Lykke själv var av en helt annan åsikt. De gånger då jag tog upp henne för hon skulle bli buren i min famn, skrek och sprattlade hon som en griskulting på slaktarbänken. Det slutade med att den lilla trollungen själv gick nästan hela rundan. Efteråt var hon trött som en urvriden trasa och sov resten av dagen i tvättstugan.

Resten av min dag spenderade jag på kontoret. Papper, papper papper …

Min dag förgylldes dock lite av att min musik i datorn tystnade. Det var den lilla musiksnyltaren från Canad,a som helt fräckt övertog mitt Spotifykonto. Kram Andréa ♥

Dagens tänkvärda ord:

När en person lider av vanföreställningar

kallas det för mentalsjukdom.

När många personer lider av en

vanföreställning kallas det för

religion.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Så tittar lilla solen fram igen. Läs mer »

Hacke hackspett.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 2 januari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Vi har haft besök av vår skygga hackspett. Den som så ogärna låter sig fotograferas.

På våren hör man honom överallt i skogens trädtoppar. Hackandes så det ekar genom tystnaden.

Men så fort jag jagar efter med min kamera, då blir han tyst som en mus och försvinner spårlöst.

Årets första dag var ingen direkt munterhet vad det gäller väderleken. Blött, grått och geggigt.

Jag och Stefan klädde oss likt michelingubbar och trotsade vädret. Väl utomhus var det bara härligt. Hundarna blev som dyngsvin, med gegga upp över öronen. Jag tackade min gud för hundbadet i tvättstugan.

Förutom den skygga hackspetten har vi såklart en massa andra fåglar vid vår husknut, och självfallet är jag lika glad för dem alla.

… men om jag bara får önska mig en sak, då önskar jag mig en riktig vargavinter och lite domherrar som gäster snart.

Please!!!!

Dagens tänkvärda:

Avicil blir frimärke.

Alla över 30 år:

.”Vem är Avicil?”

Alla under 30 år:

-”Vad är ett frimärke?”

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Hacke hackspett. Läs mer »

En tid då det är mer än håret som verkar grått.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 8 december, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Grått och lite tråkigt väder har det varit. Egentligen är det bara tråkigt när man tittar på vädret genom fönstret. Om man bara tar ett steg ut i naturen och drar in den underbara luften i sina lungor, då är det alldeles, allldeles underbart.

Min runda runt sjön var fantastiskt vacker, mitt i allt det där gråa. Hägrarna är tillbaka igen, efter att under hela sommaren varit i stadsbornas trädgårsdammar och försett sig med lättfångad guldfisk. Arga som vispingar blir de, när de blir störda i den tysta morgonen.

Det där skitet jag fick för tre år sedan och som doktorn inte riktigt kan diagnostisera … det har jag fortfarande kvar. De sa att det skulle läka ut och försvinna … tsss … Det börjar i ryggen, men värst ont gör det i höfter, ballar (alltså röven då) och i låren. I fötterna känns det som om det sitter häftstift när jag går. Nu undrar man kanske hur i hela friden jag kan vandra dag ut och dag in. Jo, efter ca 500 meter är det som om smärtan bedövar sig själv. Hemligheten är att aldrig stanna, aldrig stå stilla. För efter några stillastående minuter är smärtan värre än någonsin.

Nu är sjukvården så barmhärtig så jag har fått lite smärtstillande läkemedel utskrivet. Piller att ta till när det är som värst (eller egentligen när jag vill unna min hjärna lite avkoppling från det onda som den hela tiden kämpar med att registrera). Exakt 12,5 tabletter/ månad får jag ta. Ja, för annars blir jag kanske knarkare, drogmissbrukare och en simpel A-lagare. Då kommer jag att hamna på gatan och då måste jag prostituera mig. Kanske får jag då HIV, dåliga tänder och flatlöss. Min ekonomi blir likt Sveriges rikes – en katastrof och jag får leva på bidrag och kanske börja tigga vid ICA. Japp, så kan det gå då!

… kan man odla kannabis i ett orangeri …?

Nu är mina problem egentligen bara bagateller, bagateller mot vad många andra i min närhet just nu får gå igenom. Min mening är inte att gnälla, bara sätta mina tankar på pränt. En blogg kan vara en utomordentlig hjälp för minnet, en hjälp att ta till när någon näsvis doktor frågar ”hur var det för ett år sedan”? Så då, om ett år, kan jag svara:

Så här ungefär ….

Valplivet rullar på, och så gör också toalettrullarna.

Badrummet är nu förbjuden mark för lilla Lykke!!

Dagens citat:

Att älska någon som inte älskar dig,

är ungefär som att stå i en hamn

och vänta på ett tåg.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

En tid då det är mer än håret som verkar grått. Läs mer »

Djurens restaurang.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 7 december, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Mina dagar är fullsmockade av inplanerade saker. Det blir så när jag måste jobba in en hel månads arbete på en vecka … Det är mycket att tänka på, särskilt när det kommer ”en jul” mitt i alltihopa. Alla kunder vill hinna få ut så mycket av sina rotavdrag som möjligt, samtidigt som de vill förhala sina egna inbetalningar i det längsta… Detta harmonerar inte riktigt med min tidsplan, eller Skatteverkets heller för den delen …

Mitt i alla bestyr måste hjärnan såklart ha syre. Gylleboluft – stärkande och skönt.

Hemma hos oss är det lite av ”julaftonkänsla” när klockan är halv fyra och det vankas utfodring för alla djuren. Efter vår stora renovering av stugan, fick vi ett helt skafferi över. Detta står nu i tvättstugan och är fyllt med djurfoder i alla de slag. Katterna har sina favoriter – blött och torrt. Katternas mat serveras i olika skålar på en söt bricka. Ungefär som ”tre små rätter” på en kinarestaurang. Johnny har en särskild skonkost för sin mage. Ett djurfoder jag köper hos veterinären, ungefär i prisklass med svensk oxfilé. Molly och Snowie har en sorts mat som på påsen kalllas ”foder för miniatyrer” och lilla valpen Lykke har såklart sin egen mat för bebisar. Så är skåpet även fyllt med ben, godis och allehanda mutor. Saker som fiskolja att slå på maten och en sorts vätska att hälla i dricksvattnet finns också, detta för att hålla päls och tänder i fint skick.

…. Alltså, halv fyra varje dag, är det rena rama julbordshysterin här hemma hos oss.

(men så har vi också några av Gyllebos vackraste och mest välskötta fyrbentingar … tycker åtminstone jag själv)

Dagens citat:

Människor som läser skvallertidningar

har gjort sig förtjänta av att någon

ljuger för dem …

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Djurens restaurang. Läs mer »

Sju hav.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 20 november, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det sägs att det finns sju hav. Det stämmer inte. Det finns betydligt fler. Det finns till exempel bollhav. Det finns även blomsterhav. Så finns det hundhav!!!

Hundhav är bäst.

De senaste dagarna har det varit väder. Varken mer eller mindre. Och det är nog typiskt för november månad.

Vi har varit ute när det regnat småspik. Men vi har även haft turen och klarat oss torrskodda. Jag har till och med fått solens strålar på nästippen en morgon. Alldeles ljuvligt.

Mina yngsta döttrar har jobbat skift och varit här i skift och ätit här i skift. Jag älskar det. Jag älskar när huset blir fullt och tomrum fylls, när tystnaden motas bort från alla rummen.

Alla var hungriga hela tiden. Det var hundar överallt. Det var bara att sträcka sig ner och gosa med den som fanns närmast.

Det är då en mamma mår som bäst!!

Dagens citat:

Vissa saker går inte att få ogjorde.

Så fort tandkrämen lämnat tuben

är det inte mycket du kan göra.

Du får lära dig hantera det istället.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Sju hav. Läs mer »

Naturen – det min själ hungrar efter.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 25 oktober, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Hela helgen har bjudit på regn och rusk. Jag och hundarna har fått kryssa oss förbi stora vattenpölar. Regnet har smattrat öronbedövande på min regnhatt. Johnny och Molly har varit som lermonster när vi kommit in. De har fått bada och sedemera mysa framför en värmande brasa.

En liten rödhake råkade en dag krocka med ett av våra fönster. Några minuters vila och lite beskydd från katterna fick livsandarna att återvända till den lilla fågelkroppen.

Vi har fått nya grannar. Käre Mårten har sålt sitt hus, och vi har i helgen hälsat den nya familjen välkommen till Dodevägen.

Man kan tycka vad man vill om måndagar, men just den här måndagsmorgonen var alldeles, alldeles underbar …

Eftersom Johnny och Molly en enda gång har suttit på en särskild brunn som vi passerar varje dag, tror Johnny att han nu måste sitta på just denna brunn varje dag…. för då kan det eventuellt vankas godis ….

Vår fantastiska måndagsmorgon fortsatte….

Dagens citat:

Den djupaste längtan av den mänskliga naturen

är behovet av att bli uppskattad.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Naturen – det min själ hungrar efter. Läs mer »

Ännu är sanden varm.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 16 september, 2016 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Den 15:e september och det är ännu sommar. Något liknande, kära vänner, kommer vi förmodligen inte att få uppleva på mycket länge.

Visserligen märks det att solen är tröttare på kvällarna. Den hänger, i likhet med mina egna skinkor, en bit längre ner mot jordens yta. Så orkar den liksom inte vara uppe lika länge på kvällen längre. Men vad gör det. Jag njuter av de sista strålarna som precis når mitt lilla orangeri.

Kanske har någon lagt märke till den stora trälådan av cederträ som numera pryder ena hörnet av vårt tralldäck. Det är en dynlåda till alla kuddar, dynor och filtar vi använder utomhus under sommaren. Stefan har egenhändigt tillverkat den och den är en rejäl och tung pjäs. Att den är tung vet jag alldeles säkert, eftersom jag fått hela, jävla locket rakt i pannan. Det kändes som jag var med i en boxningsmatch och jag kunde nästan höra någon börja räkna ner … 10, 9 , 8 …. Numera närmar jag mig boxen med stor försiktighet.

Av min syster Görel har jag adopterat en röd dracena. I höstas när jag övertog den, trodde jag att den var ensam. Men se, i sommar har det tittat fram en söt liten smultronplanta och även en limegrön marktäckare av något slag. En underbar blomma, som snart får flytta in i orangeriet igen.

På vår uteplats växer en clematis som har de magnifikaste vita blommor man kan tänka sig. Den är alldeles ljuvlig med blommor stora som dassalock … fast näää, nu ljög jag nog nästan … stora som mansnävar är kanske mer rätt. Fina i alla fall.

Så har jag några näpna penséer som tittat upp ur mina trötta sommarblommor och liksom viskar, ”nu vill vi börja om från april månad”

Nej, att börja om med vår och sommar nu, hade i alla fall inte jag orkat med. Jag längtar efter regn, storm och härlig höst.

Min lilla korsspindel har nog gått i vintervila redan, eller så har den kanske rent av gått och dött, jag vet inte så noga. Kanske har den törstat ihjäl. För torrt är det!! Den stackars räven kommer inte heller att få smaka några sura rönnbär i år, för de har skrumpnat och torkat bort alldeles.

Egentligen borde det nog varit höst. Men den här dagen var det sommar.

Och jag är så tacksam för allt vad den bar med sig.

Dagens tänkvärda ord:

Gå inte efter utseende – det kan bedra

Gå inte efter rikedom – det kan ta slut

Gå efter det som gör dig glad, för det

behövs bara ett leende för att göra

en dålig dag bättre.

Kram och Hejdå Bloggen från Apan som liknar mig.

Dela gärna

Ännu är sanden varm. Läs mer »

Den 10:e september – sommarens underbaraste dag!

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 september, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här dagen sjöng mitt hjärta lite extra. När jag vaknade upp fanns min älskade Amanda här.

Visserligen hade Stefan övergett oss för att jaga över Österlens plöjningar i jakt efter förskrämda harar, men Amanda och jag hade planer för en fullspäckad dag.

Det skulle komma att bli en underbar dag!

Morgonen började med hundbus och skogsvandring. Allt i ett lugnt och behagligt tempo. Livsandarna måste liksom också hinna med, och inga tider hade vi att förhålla oss till.

Småhundarna slogs om uppmärksamhet och jag njöt av det extra liv som åter fyllde vårt hem.

Vi njöt av morgonturen med alla hundar. Till och med lilla Snowie verkade glad och upplivad, särskilt när hon fick strosa utan koppel, helt i sin egen takt. Johnny och Molly däremot, fick vackert vara kopplade eftersom jag vet att det fanns risk för att de båda hade försvunnit som en avlöning tillsammans.

Efter en snabb visit på en lokal loppis var det dags för STRANDEN. Vi hade packat för några timmar vid havet. Knäbäckshusen var vårt mål. Det var här som jag bytte namn till Olsson och platsen gör mig aldrig besviken. Här är alldeles underbart.

Vi fick några fantastiska timmar på den vackraste stranden i världen.

(loppisfynden får jag visa i nästa blogginlägg)

På eftermiddagen när stranden var smockfylld av badjävlar, begav vi oss hem till poolen och hundarna istället.

Vi planerade vår ”mamma-barn” resa i vinter, njöt, läste och när magen började knorra for vi till Simrishamn och åt en god middag på en uteservering vid gågatan.