Hundar och katter

Den objudne gästen.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
De inlägg på min blogg som handlar om våra husdjur, de handlar nog oftast om våra tre hundar.
Men hemma hos oss bor faktiskt även två katter. Det är katten Judith och katten Felix.
Det här inlägget kommer att handla om katten Felix.
Han är en underbart härlig maincoon-blandning. Han kommer från Lunnarp där han är född på en rottweilerkennel.
Det måste vara därifrån hans starka självkänsla kommer från tror jag.
Felix är en väldigt social herre. Han älskar att vara i händelsernas centrum, men ändå alltid på säkert avstånd, som en tyst observatör.
Dessutom är han expert på att hitta de platser i huset där han egentligen inte är så önskvärd.
Våra djur får i princip vara i hela vårt hus, men Felix har en slags fingertoppskänsla för att hitta rena och nya platser och saker. Som en osynlig radarantenn.
Om jag köper en ny filt, så kommer Felix direkt uppklampande på den. Eller om jag bäddar med nya lakan, då lägger han sig omedelbart där.
Om någon glömmer ett nytt klädesplagg på en stol, nog tusan lägger sig Felix direkt där och hårar ner.
Dessutom kan Felix prata, eller egentligen hörs det mer som om han gnäller och klagar.
Om man inte är tillräckligt snabb med att öppna dörren och släppa in honom när han varit ute, då kan han föra ett väldigt liv och oväsen. Det är ett beklämmande läte som hörs att komma från ett väldigt plågat djur.
Ibland försöker jag att nonchalera honom, men det är inte alltid lätt att motstå hans beklagande toner.
I helgen var vi inbjudna till våra gulliga grannar på en bit mat.
I början av kvällen satt vi ute och njöt av kvällen. I ögonvrån kunde jag se hur Felix patrullerade runt deras tomt. När vi sedan flyttade in för att dricka kvällskaffet inomhus, då strosade Felix helt ogenerat bara rakt in genom den öppna dörren och upp i deras soffa.
Han såg ut som om det var den självklaraste sak i världen att han också var bjuden på kaffe. Där satt han sedan och klöste lite lätt med klorna i deras nya, fina soffa alltmedan han åt vispgrädde ur en egen kopp.
Jag önskar att jag hade ägt hälften av den kattherrens självkänsla och självförtroende.
Utan så mycket som ett tack, spankulerade Felix sedan bara ut igenom dörren igen. Ja, jag tror nästan till och med att jag hörde en dov kattfis när han sakta gled ut i sommarnatten igen.
Dagens citat:
En spinnande katt och en varm
öppen spis gör vintern uthärdlig.
Även om det långt ifrån är vinter just nu, så gör en spinnande katt alltid livet lite mer angenämt att leva tycker jag.
Tack våra fina grannar för ni tagit Felix till era hjärtan och låter honom fortsätta att tro att det är han som äger världen i allmänhet och hela Gyllebo i synnerhet.
Ha det fint och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Den objudne gästen. Läs mer »

En fredagskväll på ett djursjukhus.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
I fredagsmorse hörde jag bara ett hemskt skrik i trädgården. Det värsta illvrål. Det var min lilla hund Lykke som skrek. Vad det var som hände hann jag aldrig se, mer än att hon och Molly stunden innan var i full färd med ett av sina vanliga små kärleksgnabb och slagsmål.
Lykke kom skrikande och gnyende, samtidigt som hon tog med munnen mot sitt ryggslut och försökte springa från det onda såg det ut som.
Jag undersökte och kände men kunde inte förstå exakt var hon hade ont, eller förstå vad som hänt.
Flåsande låg hon vid min sida hela dagen, och verkade skygga så fort hon tyckte att något närmade sig hennes bakdel.
På kvällen då jag som vanligt skulle lägga henne på rygg i mitt knä skrek hon hjärtskärande rakt ut. Då fick det vara nog. Jag ringde djursjukhuset som direkt sa att det där kunde vara en skada på ryggen, så kom genast in.
Lättad över att kunna få hjälp satte vi oss såklart i bilen och for de tio milen dit.
Väl där verkade där vara en rusch på sjuka djur och där var en farlig röra måste jag säga. Vi anmälde oss i receptionen och satte oss i väntrummet.
Jag och Stefan försåg oss med den ena koppen kaffe efter den andra medans vi väntade. Under tiden for jäktad personal fram och tillbaka. En civilklädd kvinna med handväskan slängandes sprang in och ut bakom disken och slog i pärmar och datorer och verkade både vara anställd och patient på en och samma gång.
Efter mer än två timmar kom en sköterska springandes förbi och fick syn på oss. Hon gjorde en snabb koll på Lykke genom att ta hennes puls och känna en gång med handen över ryggen. Sedan sprang hon vidare med orden att det nog kom att ta en stund ytterligare innan det var vår tur.
Efter ytterligare nästan två timmar kom en ny sköterska. Hon i princip uppmanade oss att åka hem igen eftersom fler sjuka djur var på väg in till sjukhuset. Jag kunde själv göra bedömningen att min lilla Lykke inte var dödligt skadad, men såklart hade jag mer än gärna fått henne undersökt av en legitimerad veterinär och eventuellt röntgad för att bringa lite klarhet varifrån det onda kom.
Jag har full förståelse för att det kan ta tid på akutmottagningar och att livshotande fall måste få gå före. Såklart!!
Men med en befarad ryggskada tycker jag att någon borde ha undersökt min lilla hund. Nu blev det bara en snabb titt på henne i förbifarten när vi satt i väntrummet bland alla andra hundar och hon hade ett adrenalinpåslag som gjorde henne betydligt piggare än hon egentligen var.
Vi beslöt att köra hem och avvakta utvecklingen hemma.
Nu efter ett par dagar är min lilla Lykke nästan som vanligt igen och kanske har Stefan ändå rätt, att det bara var en muskelbristning. Och tur var väl det, även om det förstås är något retligt att han nog råkade ha rätt.
Kanske väljer jag ett annat sjukhus nästa gång, för allt är kanske inte muskelbristningar…
Kvällens citat:
Oro ger ofta små saker stora skuggor.
Ha en fin kväll och var rädda om er
Annika
Dela gärna
     

En fredagskväll på ett djursjukhus. Läs mer »

Aldrig har en regnig dag varit så efterlängtad.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
I onsdags fick vi regn precis hela dagen. Det var så himla härligt och så efterlängtat.
Det var som att vandra i en ljummen dusch, och nere vid badplatsen passade ett morgonpiggt par på att ta sig ett dopp före frukosten.
Vid ”ramslöksbacken” slog en stark doft av lök mot mig, och det var som om marken girigt sög i sig så mycket vatten det bara gick, som en uttorkad svamp.
 Det var precis det här som naturen behövde. Alla växter, insekter, fåglar och djur, alla behöver vi vatten för att leva.
Dagens citat:
Lycka är inte sommar.
Lycka är regn, när det varit torrt länge.
Lycka är väl att kunna känna lyckan i det lilla.
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna
     

Aldrig har en regnig dag varit så efterlängtad. Läs mer »

Det kostar att ligga på topp.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Hundar och katter / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Vissa perioder i livet är betydligt mer kostsamma än andra. Har ni också märkt det?
Det har varit en sådan period för mig ett tag nu. Ja nästan hela detta året faktiskt.
Min resa till USA kom att kosta mig betydligt mer än vad jag hade budgeterat för, trots att jag levde så snålt jag bara kunde.
Att min resa blev dyrare än beräknat, det är det inget att göra åt. Jag hade en sparad reskassa som var ämnad för just det. Sparade pengar som stod kvar på sitt konto sedan min uteblivna Kanadaresa i fjor.
Värre var det med den lilla episod som hände strax före min resa…
Den lilla händelse som hunden Johnny var mäster för.
Det hela inträffade en kväll när min yngsta dotter Emmy, skulle rädda en hel spindelfamilj från att drunkna i poolen.
Den lilla spindeln simmade för livet med hela sin familj på ryggen.
Med en badtermometer lyckades Emmy fiska upp dem alla i tryggheten igen.
Vi fascinerades av den lilla spindelfamiljen och jag for in efter min kamera såklart.
Johnny har sedan Emmy kom hem från Australien visat henne lite extra kärlek och han blir som en unghund på nytt när hon kommer hem. Han visar tydligt sin stora lycka över att äntligen ha Emmy här igen.
Det var när vi som bäst höll på med den räddade spindelfamiljen som Johnny nog tyckte att det fick räcka och att spindlarna fått tillräckligt av Emmys intresse. Han tyckte säkert att det var han som stod på tur.
Och ja, uppmärksamhet det fick han med råge, fast nog inte riktigt på det viset han hade tänkt sig.
Som liten valp stal hunden Johnny ofta skor från oss, och han älskade när vi kom sättande efter honom.
Men det han stulit den här gången var inte någon billig sko inte, utan Emmys sprillans nya mobiltelefon.
Och jag kunde verkligen hålla mig för skratt när jag såg hur resultatet av hans lilla tilltag blivit.
Den tre veckor gamla telefonen var totalt kraschad.
-Emmy tror du inte att den går att laga, undrade jag lite försiktigt, trots att man nästan kunde se rakt igenom den på ett ställe.
Nej telefonen ville inte ens starta. Det var bara för mig att punga upp med ett gäng tusenlappar till en ny lur åt Emmy.
Såklart ska jag kolla med mitt försökringsbolag om det är något som min drulleförsäkring täcker, även om jag nästan skäms över allt som hänt oss det här året.
Jag älskar mitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar, som det här året räddat mig ett antal gånger, men jag är inte helt säker på att de älskar mig lika mycket tillbaka nu.
Ja sådär är det. Shit happens.
Dagens citat:
Människor är till för att älskas
och prylar är till för att utnyttjas
…inte tvärtom.
Och pengar är ju bara papper, som Andréa alltid säger, när hennes budget gång på gång sprängs.
Ha en fin dag och kram.
 Annika
Dela gärna
     

Det kostar att ligga på topp. Läs mer »

När olyckan är framme.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Sådär är det varje sommar tycker jag. Att det händer någon liten olycka eller skada med hundarna. Ungefär som när barnen var små.
Nästan varje sommar så har det varit stora hunden Johnny som dragit på sig klokapselskador. Ett tag trodde jag nästan att han hade en sjukdom som gjorde att så många av hans klokapslar fick opereras bort. Men i år tycks läget vara ganska lugnt med Johnnys tassar och klor.
Istället var det minstingen i gänget som råkade slå sönder en klo. Lilla söta Lykke.
Lilla Lykke är ett yrväder utan dess like. Hon ska alltid vara med där det händer saker. Hon trivs liksom bäst där det stormar som mest. Ju mer fart, ju bättre trivs Lykke.
I början var jag livrädd när hon och stora hunden Johnny sprang sida vid sida och busade.
Johnny med sina 38 kilo och Lykke med sina drygt 2 kilo. Men Lykke har lärt sig att vara försiktig och Johnny tar nog också lite hänsyn till henne.

Hur det riktigt gick till när Lykke skadade sin klo, det vet jag förstås inte riktigt.

Men det var i all upphetsning över att mina döttrar kom hem från stranden som Lykke plötsligt såg olycklig ut och satt med tassen upp och en klo dinglande rakt ner.
Hon är så snäll och tålig min lilla Lykkohund. hon lät mig kika på tassen och försiktigt pillade jag bort hela klon.
Hon verkade inte lida så väldigt mycket av sin skada.
På kvällen slogs hon vilt med Molly om det ben hon fick som plåster på såret. Senare när katten kom in för att äta, så jagade hon den med livet som insats genom halva huset och hela trädgården och inte en enda gång haltade hon med sin lilla klolösa tass.
Problemet var däremot att hon hela tiden vill slicka på den skadade tassen.
Jag fick helt enkelt tänka ut något…
-ska hongen ha strumpebåjjsor po si?, undrade Stefan, när han kikade fram bakom sin kvällstidning.
Ja jag fick helt enkekt använda min fantasi och av ett par nylonstrumpor fick jag tillverka en måttbeställd strumpa som skydd. Bättre än att behöva bära tratt resonerade jag.
Lykke var inte lika nöjd med det hela.
Dagens citat:
Lukter är bra att känna till.
När folk gör bra saker luktar
de gott.
När de gör dåliga saker
lukter de inte gott.
Hundar vet sånt.
Nu håller jag tummarna att det här vill läka fint och snyggt och slipper infektioner. För vet ni, rötmånaden har börjat redan, så var försiktiga.
Ha det gott.
Kram Annika
 
Dela gärna
     

När olyckan är framme. Läs mer »

Johnny fyller 9 år

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Precis just idag så fyller min älskade hund 9 år.
Och jag vill bara stoppa tiden.
Vår underbara fantastiske Johnny!!
Jag minns när jag hade vår tidigare hund, en flatcoated retriever det också. Han hette Leo och när han var cirka två år, så uttalade jag orden:
-aldrig mer ska jag ha en hund av den här rasen …
För en flatte är lite mer än alla andra retrieverhundar. Lite mer turbo liksom, och kräver såklart att man tränar och uppfostrar lite mer då också. Men Leo växte till sig och blev såklart en mycket älskad hund.
När vi hastigt miste vår Leo då han bara var 6 år, så ändrades mina ord helt.
Med tårarna flödande längs mina kinder minns jag att jag sa till Stefan:

-vi måste skaffa en ny hund, och det måste vara en flatte!!

Så kom Johnny in i våra liv.

Susedalens Right For You.
Och så rätt han har varit! Rätt för oss.
Tack Susedalen för ert förtroende.
Först och främst har han varit en älskad familjemedlem som med stor glädje deltagit i allt vi företagit oss.
Han är alltid glad och med på noterna. Och det spelar liksom ingen roll vad det gäller.
Att åka till veterinären det älskar han. Där får han ju full uppmärksamhet. Även om det ibland slutar med att han återvänder hem nerdrogad, vinglig och med tratt runt halsen. Ändå är han lika positivt inställd till nästa besök. Han slutar aldrig älska sin veterinär.
Johnny älskar helt enkelt att få vara med där vi är och ju mer uppmärksamhet han får desto bättre tycker han..
År 2011 blev jag och Johnny godkända som militärt hundekipage och krigsplacerade tillsammans med de tuffaste grabbarna i en insatsgrupp.
Johnny har älskat det där livet från första stund. Han njuter i fulla muggar över att få vara med. Han är aldrig någonsin för trött för att jobba och han älskar när det smäller och han är i centrum.
Förmodligen kan han känna allas adrenalin och hur vår spänning ökar, då är han också med på noterna.
Johnny är ingen farlig hund, utan han används som en bevakningshund. Hans uppgift är att berätta för mig och soldaterna ifall någon obehörig finns i ett visst område, eller om någon håller på att ta sig in till oss. Han kan även spåra och förfölja någon och hans styrka är att han aldrig någonsin ger upp.
Johnny är nog den i vår grupp som aldrig heller kopplar av helt och hållet. Trots att han ser ut att vara i djup sömn så far han upp som en raket om det kommer någon ny människa i närheten.
Så efter fyra dygn, som våra övningar är, brukar han vara ganska trött när vi kommer hem.
För att få Johnny till att hellre vilja jaga människor än harar ute i skogen så har jag fått trigga igång hans människokärlek. Och en människoälskare har han blivit av rang. Tyvärr tror han att alla vi möter älskar honom lika mycket tillbaka och hans sätt att visa sin kärlek är ibland ganska burdust. Så här hemma går han lite till överdrift när vi får gäster, men de flest känner ju Johnny och har överseende.
När familjen utökades med två små lurviga pomeranian, så tog han emot dem med nyfikenhet och glädje. Aldrig någonsin har han visat någon aggressivitet eller ilska mot någon av dem. Däremot har det hänt att de två små pommeflickorna bitet Johnny, både i läppen och i bakbenen. Då har Johnny mest fnyst och gått därifrån.
Min älskade Johnny, vad jag önskar att jag kunnat stoppa tiden.
När en mellanstor hund som Johnny är, fyller 9 år, så är det ungefär som om han går in i pensionsåldern.
Men av Johnnys attityd att döma så verkar han inte sugen på att gå i pension ännu i alla fall.
Älskade fina hund, grattis på din dag.
Just nu har Johnny lite strängare diet. Som så ofta lägger han på sig lite för mycket i vikt. Sådär som det är för oss alla som älskar mat. Johnny är en sådan, en matälskare!
Så tyvärr får tårtan vänta.
Kvällens citat:
När det är för svårt att titta bak,
och du är för rädd för att titta fram…
Titta sidan om dig,
jag är där.
Jag älskar dig min fine, fine Johnny!!
Jag önskar er alla en härlig kväll. Jag ska njuta av mina hundar och ikväll får Johnny lite mer uppmärksamhet.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Johnny fyller 9 år Läs mer »

En tidig morgonrunda.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni alla mår väl efter sommarens stora helg.
Jag mår toppen och jag vägrar ägna en enda liten tanke åt att det nu vänder mot mörkare tider.
Ja, ändå skriver jag det, så alltså tänker jag väl på det lite grann.
Fast mest njuter jag. För den här sommaren – den här sommaren är ju så, så härlig.
Ikväll blir det bara ett litet inlägg med lite tankar och bilder från vår tidigara morgonrunda.
En ljuvlig morgon innan jag sparkade igång allt mitt arbete på kontoret.
På firman har vi öppet två veckor till och just den här tiden före semestern så brukar jag ha lite extra mycket att pyssla med alla papper.
Ändå har jag bokat in lite mer roligheter och äventyr än vanligt framöver. Ja, jag är kanske lite galen som tror att jag kan hinna med allt. Men livet är så kort och det finns så väldigt mycket kul att hinna med.
Och jag ska försöka ta er med på så mycket som möjligt här på bloggen. Vänta bara ska ni få se …
Men först måste jag njuta lite av lugnet och lyssna in vad mitt hjärta och min själ har att säga.
Sedan är det full fart som gäller och gasen i botten.
Kvällens citat:
Artighet är konsten att dölja sina
naturliga impulser.
Bäst är väl en skön blandning av spontanitet och vanlig mänsklig hänsyn mot varandra.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

En tidig morgonrunda. Läs mer »

Är det inte mycket jobb?

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , , , / 4 minutes of reading
Hej hej
Ja den frågan får jag titt som tätt.
Människor undrar om jag inte måste lägga mycket tid på mina hundars skötsel och pälsvård.
Nej, svarar jag alltid. Fast om jag nu verkligen tänker efter så är det ju klart att jag pysslar ganska mycket med dem. Allting är ju relativt och jag älskar att hålla dem fina och välskötta så jag tänker liksom inte på det som något som är arbetsamt.
Såklart kräver alla hundar att man kollar igenom pälsen, känner igenom dem efter skador, fästingar och annat. Kikar lite i öronen, lite i munnen … ja lite överallt helt enkelt. Varje dag. Men det blir det ju automatiskt, eftersom man kelar och gosar med dem varje dag.
En gång i månaden har jag skönhetssalong här hemma. Då blir det ordningen på frisyren också.
Inte för att jag är någon särskilt bra hundtrimmare. Men jag tycker att det ser bättre ut när hundarna är välkammade och klippta. Särskilt noga försöker jag vara med tassar och klor. Det är så fint med hundar som har välputsade ”fötter” tycker jag.
Beroende på väderlek och aktivitet så skiftar det ju lite hur ofta det badas och schamponeras såklart.
Men här hemma har jag ju så lyxigt så jag har ett speciellt hundbad till dem, så det är inte särskilt mycket jobb med att slänga hela gänget i badet.
En liten skymt av vårt bad kan ni kika på här.
När jag för snart 20 år sedan träffade Stefan, så undrade han om inte jag kunde klippa honom.
Jag hade bara klippt mina två terrierhundar förut, men hur svårt kunde det vara tänkte jag. Det var ju ungefär samma …
-javisst svarade jag kärleksfullt, jag har klippt … eeeh många….
Ja, med det resultatet förstod jag att jag gjorde bäst i att hålla mig till hundtrimning i fortsättningen.
Numera går Stefan på salong och klipper sina gyllene lockar, så ser jag efter de fyrbentas frisyrer här hemma.
Att sköta om sina pälsklingar är inget betungande för mig. Inte alls.
Betungande är det däremot när de inte riktigt är friska. När man märker att de inte mår bra. När de är sjuka men inte kan förklara hur de känner det.
Det där hände  med Johnny i veckan.
Han har hostat och harklat ett tag. Så plötsligt skrek han till när han böjde på nacken för att dricka. Detsamma hände när han senare skulle plocka upp en leksak från golvet.
Diskbråck i nacken var min första tanke.
Över telefonen konsulterade jag min veterinärdotter Andréa som visade på sig själv hur jag skulle undersöka hunden Johnny.
Hon böjde och tänjde på sina egna armar och jag härmade efter på hunden Johnny. Lite roat tänkte jag för mig själv, att det var ju tur för Andréa att det inte var tömning av analsäckarna hon lärde ut där över videon på Messenger …
Jag kunde inte hitta något mer fel på stackars Johnny, så i väntan på en tid hos bästa veterinären Per, så fick matskålar flyttas upp för att skona nacken.
Man tager vad man haver …
När vi så kom till veterinären så verkade nacken helt ok. Istället tror vi att det onda kom ifrån halsen. Med rejält svullna tonsiller och mycket slem i halsen kan symtomen kommit därifrån. Det förklarar ju också hans konstiga harklingar den senaste tiden.
Nu är det antibiotika som gäller så får tiden utvisa om vi gissat rätt.
Svaret på min fråga i början är:
-Nej det är inget jobb alls. Det är bara ett kärt besvär, som jag älskar.
Fast för någon som inte gillar hundar så hade det varit ett digert arbete.
Andra gillar fotboll och för dem är det inte jobbigt att ligga i soffan timme efter timme.
Vi är alla olika.
Dagens citat:
Teoretiskt sett kan män och kvinnor lära sig att
förstå varandra. Och teoretiskt sett kan man
fånga ål med lasso.
Ha en fin dag och ägna så mycket som möjligt av din tid åt sådant som du brinner för, då känns det inte som ett jobb, men försök att halvhjärtat visa lite intresse för andra familjemedlemmars hobbys också.
Jag håller i alla fall mina tummar för de där gulblåa pågarna som springer efter en rund boll på Tv:n just i dagarna. Men det är mest för husfridens skull.
Kram Annika
Dela gärna
     

Är det inte mycket jobb? Läs mer »

En fripassagerare på ryggen.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ni vet ju redan att jag älskar att vandra med mina hundar. Varje morgon blir det antingen en lite större runda runt sjön eller en lite mindre tur ner i skogen. Men det blir nästan alltid en runda – varendaste dag.
Så är det för de flesta hundägarna, oavsett väder så måste man ju ge sig ut.
Min hundar älskar de här rutinerna. Dröjer det för länge på morgonen innan vi kommer iväg ut i skogen, så terroriserar de mig alla tre. De små hundarna biter mig i hälsenorna och den stora Johnnyhunden psykar nästan ihjäl mig.
Och visst är det ljuvligt när vi väl kommer ut i skogen.
Alla mina hundar älskar de här promenaderna, men lilla svart Molly är lite speciell. Hon har fått för sig att hon ska bli buren sista biten hem. Det kvittar om vi går en lång vandring, eller bara en kort sväng ner i skogen. Så fort hon märker att vi är på väg hem så ska hon bli buren och kan inte längre gå på sina egna ben.
Det gick så långt att jag fick skaffa en särskild ryggsäck att ha henne i. Även om hon bara väger några kilo, så var det ganska jobbigt att konka på henne i längden.
Nu åker hon med glädje där i sin ryggsäck när hon känner på sig att vi kommit halvvägs på vår tur.
Lilla tokiga Molly.
Johnny och Lykke kan nästan gå hur långt som helst.
Egentligen skulle Johnny vilja stanna en stund vid badplatsen och ta sig ett dopp. Inte något sådant där vanligt halvgalet retrieverplask som är typiskt för hans ras. Nej, Johnny tar sig mer små nätta kärringdopp i kanten, då han bara sänker sig sakta ner i vattnet.
Men nu är det hundförbud vid bryggorna, så vi får vackert trippa förbi utan att  så mycket som blöta tassarna där.
Fast en gång fick jag göra ett undantag vad det gäller det där badförbudet. Den gången märkte jag att Johnny blev slö och konstig av det kvava klimat och den åskluft som rådde. Precis när vi passerade badplatsen var han väldigt påverkad av värmen, och jag beslöt att låta honom svalka av sig för att överhuvudtaget orka gå hem. Vid badplatsen var inte en enda människa den tidiga morgonen, inte mer än en kvinna som tittade till så allt var i sin ordning borta vid bryggorna. Hon var långt ifrån oss så jag tänkte att henne skulle jag i alla fall inte störa … men jag hade fel… kvinnan i fråga skrek och gastade under tiden som hon kom rusande mot mig. Hon var röd i ansiktet som en tomat och röt att jag borde respektera reglerna.
Den gången bad jag bara om ursäkt och släpade Johnny med mig därifrån. Under tiden fortsatte hon att skälla och gapa långt efter mig.
Det finns tillfällen då nöden inte har någon lag, det här var ett sådant tillfälle, och det borde jag ha upplyst henne om. Att inte göra vad jag kunde för min hund när han blev dålig hade varit ett betydligt värre brott än att beträda en folktom badplats med honom.
Särskilt principfast var hon inte heller den ilskna kvinnan, för på kvällen då det vankades Allsång vid sjön, då såg hon plötsligt mellan fingrarna på alla små knähundar som plötsligt tilläts att vistas där….
Jag älskar när jag kan locka med mig min dotter Emmy på rundan, som jag lyckats med här.
Det är också hon som knäppt de foton där jag är med. Härligt att ha lite sällskap. Det tycker både jag och hundarna.
Väl hemma igen så var lilla hunden Molly pigg som en mört. Fast det är ju egentligen inte så konstigt för hon har ju suttit på min rygg och vilat sig i form.
Dagens citat:
Livet är så härligt att leva,
bara man har tillräckligt svag
karaktär för att njuta av det.
Ha det gott och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

En fripassagerare på ryggen. Läs mer »

Kärleken, hundarna och min kamera.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Kärleken, hundarna och en kamera – det är egentligen allt jag behöver för att vara lycklig.
Ja det förstås, en Gylleboskog vill jag ju också gärna ha!
I går eftermiddag när jag kom hem efter en 6 timmars bilresa, så stod han där med sin krycka. Min Stefan.
-kom mé ing, sa han, och tog min hand.
-ja ska visa di ….
Och där stod lite olika blomster på köksön. Min underbare, store nallebjörn…
-forr du tycker ju om blommor, vell? ….
En vit bukett med rosor och en röd bukett och så en ljuvlig rosa cala, för säkerhetsskull liksom.
Stefan, jag älskar dig ♥
Det var skönt att vara tillbaka i Gyllebo igen. Hos mina älskade hundar.
Jag ska sortera bilder och skriva om vad jag egentligen hittade på där uppe i Örebro. Det kommer så småningom jag lovar.
Nu vill jag hinna njuta lite av skogen, dofterna och den öronbedövande fågelsången först.
Min Gylleboskog som grönskat som om jag varit borta i veckor istället för bara två dygn.
Ramslöken som står som ljuvligast nu.
Många är som tokiga efter den goda primören tidigt på våren. Det görs pesto och en massa annat gott. Jag måste erkänna att jag njuter ännu mer av den skönhet det blir när den blommar. Jag kan liksom aldrig se mig mätt.
Den stora kastanjen vid slottet blommar också fantastiskt mycket nu. Det känns som en evighet tills vägen nedanför blir fylld med löv och krossade kastanjer. För då kommer det att vara höst och dit känns det som en oändlighet just nu.
Kvällens citat:
”Livet är dagarna som går,
se till att det blir dagar du minns.”
Ha en fin kväll och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Kärleken, hundarna och min kamera. Läs mer »

Rulla till toppen