Allmänt – Sida 64 – Gylleboannika

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 4 oktober, 2017 / Allmänt, gylleboskogen, höstkänsla, primärvården / 3 minutes of reading

Hejsan

Hösten är här på riktigt nu och bjuder på allt det som den brukar bjuda på.

Svamp i mängder såklart. Vackra färgglada löv och en massa kardborrar.

Alla dessa eländiga kardborrar. Efter varje runda är hundarna fulla av små gröna ploppar. I Johnnys svans sitter ibland de lite större och jobbiga kardborrarna, de som nästan fastnar i en slät handflata. ”Kamma, kamma. borsta, borsta.” Fast så blir det så fina och välputsade alla mina hundar. Inget ont som inte har något gott med sig.

Det är rogivande i naturen nu.

Doften av mossa och svamp är tung och mustig.

I år är det inte mycket orm jag sett i skog och mark. Fast förra veckan låg det en liten stackars snok på vägen som fått sätta livhanken till. Jag tycker alltid att det är så sorgligt när jag ser överkörda grodor och ormar. De har rätt att leva. Minst lika mycket rätt som människan, som är den enda art som inte tillför ett enda dyft till själva naturen tycker jag.

När jag vandrade vidare på stigen över åsen satt den skygga hägern där. Jag kunde se den på långt avstånd. Jag förbannade mig själv att jag tagit fel objektiv med mig … fast sedan knäppte jag en bild ändå och intalade mig att den bästa kameran är alltid den du har med dig.

Ännu går kor och hästar ute i sina beteshagar och dräller. Hagarna där jag och hunden Johnny brukar träna spår och som vi längtar efter att återigen ha ensamrätt på.

Ibland känns det nästan som om naturen har tusen ögon. Ögon som följer mig varje steg jag tar ….

Och kanske är det verkligen så!

På tal om ögon …

I många år har jag haft en ögonsjukdom som heter glaukom. Inget märkvärdigt. Ett par droppar innan jag somnar är allt som behövs för att hålla det i schack.

Men så tog dropparna slut och jag skulle ha nya. Det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort.

Ögonkliniken hade gått under jorden under sommaren, eller flyttat som det skulle visa sig.

I flera veckor bombaderade jag vården med min vädjan om ett förnyat recept. Jag ringde, mailade och skrev via nätet. Det hade säkert varit lättare att få tag på knark, för det kan man åtminstone hitta på svarta marknaden har jag hört.

Nu, mer än en månad senare kan jag läsa i min journal att jag är en desperat kvinna, och på min receptlista finns säkert hundra nya burkar ögondroppar för uttag. Trägen vinner.

Nu är det dags att ”kriga” igen … jag har en knöl i magen. I en vecka nu har jag kämpat med en liten tid för undersökning, en liten snabb tid hos min husdoktor bara … Även om jag mår bra, så vill jag inte ha den där äggstora knutan i magen. Visserligen säger Stefan att det bara är en muskelknuta, men jag är lite skeptisk till hans medicinska kunskaper. Efter den där gången då jag bröt armen och han ställde diagnosen så tvivlar jag lite på hans kunskaper i anatomi.

-Om du kan röra på fingrarna så är ingenting brutet , sa han med snusförnuftig röst, när jag gnällde. Inget daltande där inte!!

Den gamla skrönan stämmer inte, skulle det visa sig. Jag fick själv ratta bilen till röntgen och kom senare hem med armen i gips. Men det är en gammal historia nu.

(Knölen i magen väntar på en remiss till ett ultraljud nu, tills dess får jag dras med den helt enkelt.)

Dagens citat:

Med åren har jag lärt mig

att det är stört omöjligt att

göra alla nöjda,

men busenkelt att driva vem

som helst till vansinne.

Hoppas att ni alla mår bra och har det gott.

En stor kram på er.

Annika

Dela gärna

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna. Läs mer »

Trädgårdssystrarna hos mig.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av Annika Olsson / 2 oktober, 2017 / Allmänt, Blomstersystrarna, spabad, trädgårdsträff / 2 minutes of reading

Hejsan

Förra veckan var det dags för vår lilla trädgårdsgrupp ”Blomstersystrarna” att träffas igen.

Den här gången samlades vi hemma hos mig. Vår grupp består av mig, min lillasyster Görel, och vår bonussyster Tina. Det mest gemensamma med oss är att vi skrattar så mycket. Ja, så tycker vi förstås om trädgård och blommor såklart. En tredje sak som vi gillar, det är att bada.

Men först startade vi med en god och mättande fika.

Frallebullar med gott pålägg det går alltid hem.

Av den söta konstnärinnan ”Gugge” från Rörum hade jag köpt Kärleksdryck ~ rinnande guld. Såklart tog vi oss vars ett litet glas av den magiska drycken.

På bordet tronade den magnifika rosenbuketten som jag fått av söta Maria tidigare i veckan. Vad kunde passa bättre att inleda en blomsterträff med än rosor på bordet och en röd rosensaft!?

Sedan tyckte vi att det passade bra med ett dopp i vårt spabad.

Där satt vi sedan och dryftade viktigheter tills skinnet var skrynkligt och Stefan oroligt kom ut och undrade om allt stod rätt till med oss …

Så bytte vi plantor och gick på lite vandring i min lilla täppa. Vi utbytte råd å rön och tips å trix.

En rolig sak som jag lyckats med, är en krukväxt som heter ”plättar i luften” som av misstag övervintrat två säsonger utomhus i en rabatt hos mig i Gyllebo. Nu har jag kunnat gräva upp en liten bit av plantan och flytta in i en kruka i orangeriet.

Tiden går som bekanta fort när man har roligt.

Vips var det dags för Tina och Görel att köra hemåt igen.

Tusen tack mina ”rosensystrar”, snart ses vi igen ♥

Dagens citat:

Verklig frihet är

att vara sig själv

utan någonannans

tillstånd.

Det är nog bäst att bara vara sig själv – för jag vet ju inte vem jag annars skulle vara…

Har ni några mysiga träffar eller möten? Kanske syjuntor eller bilmeckarmöte, porslinsmålning eller pokerkvällar?

Det viktiga är inte vad man gör, utan att man gör något tillsammans!

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Dela gärna

Trädgårdssystrarna hos mig. Läs mer »

Att falla pladask.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 27 september, 2017 / Allmänt, emmyandmatilda, fotoböcker, porslinsblomma, ramla / 3 minutes of reading

Hejsan hejsan.

Hoppas ni alla har det bra så här i sluttampen av september.

Det är galet hur fort tiden rusar iväg.

Ibland känns det som om jag hela tiden måste småspringa för att hinna med när jorden snurrar.

Och kanske gör jag det också, småspringer alltså…

I alla fall sprang jag och ramlade omkull när vi var på musteriet i förra veckan. Hur pinsamt är inte det?? … att som vuxen bara dratta på ändan som ett litet småbarn. På allmän plats dessutom.

Det första jag gjorde var att se mig om, så inte allt för många sett min pinsamma situation. Därefter kände jag efter om jag levde och om någonting eventuellt var brutet.

Jag levde och ingenting var brutet. Men min jeans, som typ var det enda paret utan hål på knäna, hade trasats sönder och blodvite hade uppstått.

52 år och sommarknä . ”Sug på den” (som min dotter Emmy hade sagt)

Och för den uppmärksamme, så var såklart Andréa med och hade många synpunkter på mitt uppförande både före och efter incidenten…

Några som säkert inte springer och ramlar är hasselmössen.

Nu har de fått det väldigt fint anordnat. Vid Stenshuvuds nationalpark har man byggt en ny väg, och för att inte störa de underbart söta små mössen, har man byggt en säker bro åt dem.

Jag bara älskar sådana här initiativ.

Personligen tycker jag att konstnärerna på Kivik Art borde göra broar till möss och tunnlar till grodor, istället för en trappa upp i himmelen, som inte fyller någon som helst funktion … den är ju inte det minsta vacker tycker jag. Fast smaken är som bekant som baken. Jag gillar mest tavlor av äpplen och andra gillar betongfundament.

På tal om himmelen ….

Här hemma har en av min mammas älskade porslinsblommor äntligen slagit ut. Det är en sort med väldigt vackra blommor, men lite svårflörta. Med den så känns det lite som att få en hälsning från henne direkt från himlen.

Små livstecken kommer det från Emmy i Australien.

Det ser ut som hon lever livets glada dagar. Hon har både varit långt nere i havets djup och högt uppe i skyn.

Jag blir nästan galet avundsjuk, i alla fall på det där fallskärmshoppet!!!

En vacker dag kanske jag också gör något galet, vem vet …

Tills dess njuter jag av minnen.

På tal om minnen, så har jag äntligen blivit färdig att sammanställe mina foto från 2016. Jag brukar få mina favoritbilder upptryckta i böcker varje år. Nu är de tre fotoböckerna från förra året klara.

Så mycket härliga minnen och små fina ögonblick!!

Dagens citat:

September – den månad på året

där alla går runt som förvirrade höns.

Vissa i shorts, andra i dunjackor.

Ja så är det verkligen vissa tider på året …. Det är liksom olika årstider på ett och samma dygn.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna

Att falla pladask. Läs mer »

Vad blir det för mat?

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 26 september, 2017 / Allmänt, hummus, indisk mat, kalops / 2 minutes of reading

Hejsan.

När mina barn var små, så var jag en ganska snäll och tillåtande mamma.

Jag var emot bestraffningar. Utegångsförbud till exempel, det existerade inte hemma hos oss. Inte heller tvingade jag mina ungar att äta eller smaka mat som de inte själva ville ha.

Då kan man ju tycka att de ska ha samma regler mot mig, nu när de blivit stora …

Men nähä då ….

Nu när Andréa är här hemma så kockas här besynnerliga saker och ALLT ska ätas utan protest….

Inte nog med att vi fått prova på ”fylld kondom” för några dagar sedan.

Om det kan man läsa här.

Vi har nu även blivit serverade en märklig röd sörja. Den var så stark att Stefans ögon och näsa sprang läck.

Till grytan serverades ett nybakat bröd med vitlök. Inte en enda kokt potatis så lång våra ögon kunde se …

Konstiga namn hade anrättningen också. Det var en indisk linsgryta som heter daal med ett bröd till som heter naan.

Helt ätlig var mitt betyg. Vad värre var. Det var en laddning gjord som skulle kunna räcka året ut för mig och Stefan.

En annan dag tillagade Andréa något som fick mina tankar att gå tillbaka till den första spädbarnstiden.

Det som hon rört ihop och var i färd att stoppa på glasburkar hade på pricken samma färg och konsistens som det som fanns i hennes egen blöja vid några veckors ålder …

Hummus hette det visst och skulle vara fantastiskt gott. På mig gick bara min kräkreflex igång.

När jag sen en vacker dag själv tog över rodret vid mina grytor och kastruller då vankades det hederlig husmanskost igen.

Svensk kalops med rödbetor och kokt potatis. Mums!!

Det lär finnas en mystisk maträtt med otydligt innehåll som går under namnet ”djurläkarens hemlighet”.

Så länge vi inte blir serverade den så är jag glad.

Till min älskade Andréa vill jag tillägga:

-”det här inlägget är kryddat med både humor och överdrift. såklart älskar jag att ha dig här med alla dina besynnerliga maträtter” ♥

Dagens citat:

Lyssna, nicka och

le, sen skiter du i det

och gör precis som

du vill ändå.

Ha en fin dag och hoppas ni alla får något riktigt spännande till middag idag.

Kram Annika

Dela gärna

Vad blir det för mat? Läs mer »

Göra allt för lite uppmärksamhet.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av Annika Olsson / 21 september, 2017 / Allmänt, arbete, kontorsråtta, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan

Jag bloggar inte så mycket om det jag egentligen gör mest om dagarna. Jobbar.

Alltså sitter vid datorn och bokför, räknar löner, betalar leverantörer och skriver fakturor. Sådana blogginlägg hade inte blivit särskilt roliga att läsa. Och inte att skriva heller för den delen.

En dag när jag satt här vid datorn och jobbade, satt min dotter sidan om med lilla hundan Lykke i sitt knä. Hon hade också lite arbete att göra, någon veterinärartikel om överdoseringar….

Jag blev bara så full i skratt när jag iakttog hur Lykke gjorde allt för att få lite mer uppmärksamhet.

Här bjuder jag på ett litet gyllene ögonblick i en vanlig arbetsdag:

Först fick lilla hunnaskrället sitta lite i Andréa:s knä, gosa, kela och bli kliad bakom örat.

En bra stund satt de så undertiden som Andréa jobbade på med något viktigt där på sin dator.

Plötsligt slog tröttheten till. Ögonlocken föll ihop på den lilla hunden.

Lilla Lykke somnade som en liten stock.

Men som alla små så varade lugnet inte särskilt länge. Lykke blev snabbt väldigt uttråkad och tog sig lite mer friheter och gjorde vad hon kunde för att få mer uppmärksamhet.

Min underbara lilla vovve.

Japp, det var lite om sötnöten Lykke!

Här hemma har jag förnyat mig lite. Efter alla år har jag äntligen investerat i en ny matta under vårt soffbord.

Det blev en mjuk, gosig matta i en gammalrosa färg.

Tänk vad färger kan ändra namn allt efter modet. Hade det varit när jag var barn så hade man kallat den här färgen för skär. Samma sak är det med färgen orange. I min barndom hette det brandgul.

I alla fall tycktes det som mattan föll lilla Lykke väl i smaken.

Några nya kuddfodral och ett par ljuslykter fick också följa med hem för att ge lite ny känsla åt vårt vardagsrum inför hösten.

Dagens citat:

Sträva efter att vara

ett föredöme för

dig själv och andra

– var mänsklig!

Vad är det då att vara mänsklig …?

Jag tycker att det betyder att man inte tar livet på så blodigt allvar. Att man kan skratta åt sig själv, bjuda på sina misstag och tillkortakommande. Man ska hålla sina löften, men man måste inte lova allt här i välden, i synnerhet inte sånt man inte kommer att kunna hålla… Viktigast är väl kanske att hålla löftena som man ger sig själv.

Att låta alla vara sig själv, få tro på det du själv vill, få ha dina egna synpunkter – helt enkelt visa andra den respekt du själv vill ha.

Vad är mänsklighet för er?

Ha en fin mänsklig dag.

Kram Annika

Dela gärna

Göra allt för lite uppmärksamhet. Läs mer »

Jag plockar in naturen i min inredning.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 16 september, 2017 / Allmänt, höststil, inredning, snigel / 2 minutes of reading

Gomorron.

Eftersom hösten tycks vara här för att stanna nu, så tyckte jag att det var dags för lite ändring i inredningen.

Den ljuskrona som varit full med sidenblommor i en rosa färgskala, fick nu en ny skepnad. Jag var sugen på en lite mer enkel och avskalad stil. Jag tänkte plocka in naturen i form av ett par kvistar av murgröna.

Och nog fick jag in naturen allt …

Det var en liten snigel som flyttade in med hela sitt hus.

Såklart fick han flytta ut igen. För även sniglar har rätt till sin frihet tycker jag..

Men först fick den lille rackaren vara modell för några minuter.

I trädgården var det nu dags att dela lite på de perenner som växt sig stora och kraftiga.

Mina anemoner fick sprida sig till ett nytt, lite misskött hörn av trädgården. Även några sorters gräs, som tillexempel ormskägg, fick en ny plats att föröka sig på.

Även om jag läst att anemoner ska delas på våren, så tyckte jag att det var värt ett försök.

Min tråkiga syren, som sett mer än dyster ut hela sommaren, har jag sågat ner nu. Den kommer bara att få en enda chans till, sedan är det kört för den… Om den inte skärper sig till våren, då tänker jag jämna den med marken. Livet är för kort för att stå ut med tråkiga syrener i sin trädgård tycker jag.

Även om det varit höstigt väder med regn och rusk, så är det ännu ganska milt ute.

Jag älskar när man kan ge sig ut på joggingrundan med bara ben och utan jacka.

Det är rena energiinjektionen!!

Dagens citat:

Precis innan jag dör ska jag

svälja en påse med popcorn–

kärnor.

Min kremering kommer att

bli legendarisk!

Hoppas ni får en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

Jag plockar in naturen i min inredning. Läs mer »

De bästa presenterna.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 14 september, 2017 / Allmänt, höstkrans, Johan Glans, Presenter / 2 minutes of reading

Hej på er.

Nu måste jag visa er vilken fantastisk present jag fick av min söta syster.

Det var då när vi hade vår kusinträff som hon hade med sig en helt fantastisk höstkrans till mig att ha på dörren.

Jag tror att det är den vackraste krans jag någonsin sett. Och tänk, den hade hon själv gjort … och så gav hon den till mig.

Tack finaste syster ♥

Att få saker som någon köpt, det blir man såklart väldigt glad för. Men att få en sak som någon gjort åt bara mig, det är lite som att få ”en liten bit av någons själ inlindad med kärlek”.

Nu hänger den fina kransen på vår tvådelade ”snackedörr” där den verkligen pryder sin plats.

Den är liksom tillverkade för just bara mig.

Min dotter, Andréa fick också en alldeles särskild gåva av min syster. En sak som värmde både hennes och mitt hjärta sådär lite extra. Men det tycker jag får vara vår lilla hemlis. Men jag vill tacka min syster för all omtanke och kärlek såklart.

När jag är inne på temat presenter så måste jag ju även tacka för julklappen som jag och Stefan fick förra julen av våra fina töser.

Biljetter till Johan Glans framträdande på konserthuset i Malmö.

Alltså – som vi skrattade!!

Jag älskar Johan Glans!!!

Tack våra älskade töser för den fantastiska julklappen!!

Det finns en gyllene regel vad det gäller presenter …

… den lyder som så att man ska alltid minnas de presenter man fått, men man bör glömma bort de presenter man gett bort.

Jag tycker att det är så sant! Tacksamhet istället för självgodhet liksom.

Dagens citat:

Genom att bry sig om

varandra gör man livet

lättare för både sig själv

och andra.

Tack för att ni hälsa på här på bloggen.

Gillar ni min systers krans, så klicka gärna på lilla hjärtat här nedanför.

Kram på er

Annika

Dela gärna

De bästa presenterna. Läs mer »

Bullbak och anemoner.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 12 september, 2017 / #urbanchallenge, Allmänt, blommor, bullbak, döttrar / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag älskar att plocka blommor.

Att plocka in en bukett blommor från trädgården och sätta i en vas på bordet, det måste höra till kategorin vardagslyx.

Särskilt mycket tycker jag om höstanemoner.

Och så älskar jag min vackra Klongvas.

Nu har jag så lyxigt så jag har två stycken. En stor och en liten. Nu kan jag fylla båda med härliga blommor och sätta på olika ställen i huset.

När jag fick min stora fina klongvas kan man läsa här.

När det blev bestämt att här skulle samlas ett härligt gäng kusiner, fick jag bråttom att ställa till med kanelbullebak. Nuförtiden är det inte så ofta det bakas här i huset. Men när man väl sätter igång så är det så himla mysigt tycker jag. Och inget doftar väl ljuvligare än nybakade kanelbullar?

Undertiden som jag bakade, lagade töserna till en vitlöksdoftande anrättning. Denna maträtt skulle komma att göra deras andedräkter allt annat än angenäma dagen efter…

Själv tog jag mig bara ett litet glas rödvin och höll dem lite sällskap, undertiden som mina kanelbullar jäste och gräddades klart i ugnen.

Dagens citat:

De säger att effekterna av ett

motivationstal inte håller i sig.

Det gör inte effekterna av en

dusch heller.

Det är därför vi rekommenderas

att göra det dagligen.

Lite positiva ord och ”pepptalk” till sig själv gör varje dag lite lättare och roligare.

Mitt bästa tips på att ta tag i motiga saker är att ”bara gör det”.

-”Bara po de så de bloar”, som en gammal kollega uttryckte sig en gång.

När man väl börjat, går det oftast betydligt lättare än man trott! Att gå och dra sig för saker är mycket jobbigare än att göra dem, tycker jag.

Hur motiverar ni er?

Själv har jag nästan alltid någon liten belöning till mig själv. Som när jag är klar så ska jag verkligen unna mig ditten eller datten …

#urbanchallenge

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna

Bullbak och anemoner. Läs mer »

Känslan av höst.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 9 september, 2017 / Allmänt, braskamin, energitjuv, höstkänsla / 3 minutes of reading

Hejsan

Tänk så olika det kan vara från år till år. Man vet liksom aldrig hur det ska bli.

I år är det som om hösten bara slog till som ett bombnedslag. Kabboom liksom.

För nästan exakt ett år sedan hade vi det så här underbart …

Fast jag älskar den här känslan av mysig höst också!

Att ge sig ut i den sköna höstluften är något alldeles särskilt tycker jag. Det känns som om luften jag drar in i mina lungor innehåller lite extra friskt, nyttigt syre.

Den lakritsdoftande körveln står svart och nedvissnad vid vägkanten och påminner om när vi var små. Som liten trotsig tös, åt jag alltid en massa olika saker i skogen. Körvel var en sådan sak som vi barn alltid sprang och sög på.

Att sedan komma in och tända fyr i kaminen för att få bort den kyliga luften i huset, är bara så himla mysigt.

Fast ännu är det allt för milt ute, så mitt tilltag med att elda i spisen slutade med tvärdrag i hela stugan för att maken min inte skulle svettas bort helt …

På sommaren blir det lite ”hipp som happ” hos oss med middagarna. Vi bestämmer oss under dagen. Ofta gör vi något lätt, eller så lagar vi maten tillsammans. Kanske grillar vi något.

Men nu när hösten kryper på, så vill jag ha lite mer struktur på matlagningen. Jag tycker om att ha matsedlar, eller åtminstone en viss planering. Jag lagar ofta lite mer husmanskost och saker som behöver lång tid på spisen.

En rätt som vi ofta äter vid denna tiden är stekta ”skrubbor”. Det är en plattfisk vars riktiga namn nog egentligen är flundra. Mums säger jag bara. Jag älskar denna fisk och jag tycker den är bra mycket godare än stekt spätta.

En riktig favoriträtt hemma hos oss.

På facebook läser jag ibland inlägg där människor skriver om energitjuvar och om vilken sorts personer som de helst vill umgås med …

Jag kan inte låta bli att vända lite på tanken att istället försöka se till så jag själv är den där personen som någon vill vara tillsammans med och som istället är en energigivare. Om alla tänkte lite mer på hur de själva beter sig, så vore problemet liksom löst tycker jag. Omtänksamhet och att inte bara höra vad någon säger utan att verkligen lyssna. Att inte bara tänka på sina egna repliker hela tiden. Att verkligen bry sig.

Annikas tänkvärda ord istället:

Jag tänker i första han sprida positiv energi

så människor vill vara tillsammans med mig,

för att själv kanske få ta del av andras sköna

kraft och energi när jag behöver.

Ja, man kan se på livet på många vis, men jag tycker inte om att utnämna någon till energitjuv … för tänk om det faktiskt är jag själv som är just en sådan energitjuv.

Livet ger oss hela tiden olika förutsättningar och det är inte alltid man känner till varandras innersta kaos.

Var snälla mot varandra bara.

Ha en fin dag

Kram Annika

Dela gärna

Känslan av höst. Läs mer »

Underbara Småland

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 7 september, 2017 / Älgko, Allmänt, glaskonst, Kosta, Småland / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen hade jag och Stefan en underbar helg.

Bästa Kent och Petra tog oss med på en välbehövlig minisemester i sitt eget lilla paradis där uppe i den Småländska skogen.

Såklart var det jakt och natur som stod mest i fokus de här dagarna.

Pågarna åkte ut på sina jaktpass både tidiga morgnar och sena kvällar.

Med facit i hand, skulle det visa sig att det inte fanns så mycket som skuggan av några rådjur där uppe i den Småländska skogen.

Egentligen tyckte jag att det var lite, lite bra – för i hemlighet håller jag alltid ändå mest på de obeväpnade djuren (men tsss, säg ingenting om det för någon jägare, det är min lilla hemlis)

Men frisk luft och sköna naturupplevelser blev det gott om.

Såklart handlade vår helg i Småland också om glas och glaskonst. För man kan såklart inte åka upp till Kosta utan att titta på glaskonst. Det finns inte mycket konst som kan imponera mer på mig än just glas.

Vi startade vårt besök med en fantastiskt god hotellfrukost. Sedan shoppade vi loss i både jaktbutiken och i den stora glasaffären.