Allmänt

24 år går äckligt fort.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg.
Idag vill jag börja med att utbringa ett fyrfaldigt leve för min älskade dotter Amanda.
Hela 24 år blir hon just idag. Ja, visst är det sinnessjukt hur fort åren har sprungit iväg. I ett rasande tempo.
Det känns som igår då jag satt där med henne i min famn på Ystads BB. Fina lilla Amanda, familjens solstråle var född.
 
Och tänk, om nu 24 år går sådär fort, hur fort går du ett enda litet plutteår?
 
Så här mysigt ”föllsekalas” hade vi i fjor.
Ett stort, varmt grattis på din dag Amanda!!
 
Fortfarande håller influensan både mig och Stefan i ett järngrepp. Försvagade och aptitlösa segar vi oss fram.
Det sätter onekligen käppar i hjulen för oss båda. Företaget måste ju rulla på, och allt går inte att sköta från dasset …
Mina planer var att i helgen börja städa undan alla förargliga tomtar som står här i vrårna och glor. Tsss, de får allt står kvar där de gör ett tag till. Det krävs kraft för att ta sig ann sådana projekt.
Hundarna verkar också väldigt förvånade över vad som hänt med deras familj och våra dagliga rutiner.
Nej, inget är sig riktigt likt här i Gyllebo.
 
Dagens citat:
Var inte ängslig för mig.
Jag klarar mig alltid.
// Pippi
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

24 år går äckligt fort. Läs mer »

Första snön i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Mitt år 2016 kunde faktiskt börjat lite bättre tycker jag. Å andra sidan kunde det såklart varit bra mycket sämre också. Det är väl så man får se det.
Min plan var att jag den här dagen skulle vara frisk, kry och stark och vara uppe på benen igen. Men icke sa nicke. Känslan i min kropp var svagare än en 100 årings. 
En tur ut i trädgården med mina älskade hundar var allt jag förmådde den här dagen.
Och jag tänker inte skriva ner alla dåliga symptom som min kropp visar prov på, det gör ju ingen människa lycklig. Det får helt enkelt bara bli en underbar bildkavalkad.
Från oss till er!
 
Resten av dagen låg jag pall i soffan. Jag hatar att ligga när det är dag och ljust ute.
Jag skickade lite hoppfulla ”chatt” till de små änglarna i mitt liv. Egentligen var det nog mest för att ge hopp åt mig själv. Det kom i alla fall lite roliga meddelande tillbaka, som jag gladde mig väldigt åt.
Från Australien kom det till exempel lite bilder från ett kostall. De gjorde mig alldeles varm om hjärtat.
Fina goa Emmy och Matilda!
 
Dagens ord:
Om glaset är halvfullt eller halvtomt?
Jag är tacksam att jag har ett glas och att det finns något i det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Första snön i Gyllebo. Läs mer »

Utrensning – på många sätt …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Vi har rensat här i Gyllebo. Sorterat alla gamla minnen och saker som var undanstoppade uppe på vinden i ett kallt kryputrymme. Mycket fick kastas efter mössens framfart, men mycket kunde packas om och ställas upp i vårt nya lilla förråd ”Storebo”. Det var många minnen som dök upp. Barnens gamla teckningar och brev, Emmys extremt dyra Janustroll, Emmydockan som jag köpte på Teneriffa, en hel låda kärleksbrev som jag samlat under åren… för är det något man ska njuta av och minnas, så är det väl kärlek!
Allt har nu fått en ny plats. Ordning och reda.
 
På kvällen när vi nöjda satte oss till ro framför TV:n för att njuta av vårt dagsverke, började jag känna mig konstig, vissen och illamående. Det var då det slog till. Magsjukan. Inte sedan vår resa till Kenya har jag varit så dålig, och det är mer än tio år sedan. Konstant i 12 timmar låg jag och kräktes på toaletten. Likt en avtändande narkoman låg jag på badrumsgolvet och kallsvettades. Stefan var lika sjuk, och som två döende individer låg vi totalt kollapsade i våra sängar. Ute kunde jag skymta att det kommit snö för första gången denna vintern. Normalt hade jag varit första man utanför dörren för att njuta av det underbara vädret, frossat i allt med min kamera. Nu låg vi bara där, kvidandes i våra sängar och hoppades egentligen bara på att överleva.
I skrivande stund känns det bra mycket bättre. Jag kan sitta upp utan att svimma, benen bär mig korta sträckor inomhus. Vågen visar att julkilona försvunnit, den detox och kroppsrensning som alla skriver om på sociala medier, den har vi liksom redan avverkat.
 
 
Dagens kloka ord:

Jag respekterar verkligen människor som respekterar mig när jag inte är närvarande.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Utrensning – på många sätt … Läs mer »

Årets första dag 2016.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
Först av allt vill jag skicka er, mina trogna och otrogna läsare, en varm hälsning och en önskan om ett riktigt gott nytt år för oss alla.
 
Den här dagen som var årets första, vaknade jag upp och hade under natten förvandlats till en stel pinne med värk i hela kroppen. Ja, det var i alla fall så det kändes. I ungefär en månad har jag tagit en liten pilla varenda kväll mot reumatisk värk, trots att jag ju inte har sjukdomen säger doktorn. Just den här natten hade jag totalt glömt bort den lilla tabletten. Japp, så det fick bli en lugn och försiktig dag för mig, där jag mest höll mig i soffan. Dammsugaren kom fram, men det var också allt. Jag gled mest bara runt i stugan, iklädd mina trasiga älsklingsjeans och gullade med djuren.
 
Dagens ord:
Om du avsätter en timme för att summera året som var så se till att börja med de bra stunderna. Anstränger du dig lite så hinner du inte komma fram till de dåliga …
Spara sedan den listan och gotta dig lite då och då.
Det är nämligen bättre att älta de bra stunderna än att älta skit!
 
Med de kloka orden önskar jag er en härlig fortsättningen på året, och säger
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

Årets första dag 2016. Läs mer »

Värsta nobelmiddagen i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jodåsåatt … den här dagen bjöds det på fina grejer här i Gyllebo. Nämligen helstekt fasan med calvadosgräddsås. Egentligen är inte fasan min favoriträtt. Men Stefan hade själv skjutit det arma djuret och vår vän Kent hade så fint gjort i ordningen köttet, så det var klart för grytan. Jag har aldrig i hela mitt liv tillagat en fasan förut, men någon gång ska ju vara den första. Gottigottgott blev det, särskilt såsen.
Katten Felix satt storögt på golvet och glodde och dreglade, han mindes nog den där dagen år 2012, när han själv sprang ikapp en sådan delikatess…
 
Tidigare på dagen förberedde jag lite söta saker som ska medföras till Komstad på nyårsafton. Det blir säkert också väldigt gott!
 
 
Min söta dotter Amanda håller på att göra ett stort projektarbete i skolan. Hon har valt att skriva om kokosolja. Ett bra tag har jag hört henne prata om oljans många fördelar och när hon var hemma senast, så berättade hon att hon läst om att det möjligtvis kan ha en inverkan på våra hjärnor och vara bra mot alzheimers sjukdom också. Man kan ”googla” fram massor av information om detta. En tesked om dagen av oljan kommer jag nu försäkerhetsskull att stoppa i mig framöver.
Jag passade också på att inhandla en bukett ljusrosa tulpaner. Jag älskar ljudet av dem.
I vårt badrum har någon skickat kärlekstecken till mig genom en porslinsblomma som normalt inte har hjärtformade blad. Tack för den hälsningen …. eller så är det bara moder natur som snubblat lite.
Så blev det soffmys och filmtajm på kvällen.
 
Dagens kloka ord:
Det är inte alla som kommer att förstå din livsresa.
Det är ok! Du är här för att leva ditt liv, inte för att få alla andra att förstå.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Värsta nobelmiddagen i Gyllebo. Läs mer »

En mellandag i vardagens tecken.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
För många människor är det ledigt mellan jul och nyår, men icke för mig. På mitt kontor kallade de mest akuta arbetsuppgifterna på mig. Stefan spikade upp de sista små listerna på Lillebo och de söta gardinerna kom på plats. Nu väntar den lilla stugan bara på lite vacker röd färg och såklart vitt på knutar och fönster.
För tredje gången blommar nu min fantastiska amaryllis som jag fått av söta Kerstin. En underbart vacker vit blomma.
 
Jag har ju helt glömt bort att nämna den jättebraiga julklapp jag fått av mina döttrar. En fotfil som brummar och är elektrisk. Jag har de senaste åren fått de mjukaste babysfötter man kan tänka sig genom daglig vård av mina små fossingar. Nu blir det så mycket enklare. Tusen, tusen tack mina flickor.
Så måste jag såklart tacka min syster för de julgåvor jag fått av henne. Först och främst en underbar kroppslotion. Jag älskar kropsskrämer. Så fick jag de sötaste, gulligaste små tomtar man kan tänka sig. Tack söstra min.
 
På eftermiddagen var vi på XL. Det var Stefan som behövde en sladd och var lite kaffesugen också tror jag. Jag satt på kontoret och tröskade på med mina tråkiga papper. Såklart var jag inte särskilt svårbedd om att följa med.
Det var tur, för där på XL investerade jag i boken om min vän Thomas och hans resa på de sju haven. Egentligen är det hans föräldrar som gjorde resan och skrivet boken. Thomas var bara en liten tonårspåg på den tiden och hade den stora turen att få hänga med. Boken handlar om hur de sålde allt de ägde och hade, sa upp sig från sina trygga arbeten, så köpte de en liten segelbåt och gav sig ut på sitt livs resa. Underbart!! Så skulle jag också vilja göra….
(kanske minns ni min vän Thomas som jag skrivet om tidigare, om hur han cyklade Österlenrundan fast det egentligen var omöjligt) Om honom kan ni läsa här:
 
 
På kvällen kom Amanda hit en liten stund. Lilla Snow ska bo i Gyllebo över nyår medan hon och Jimmy kommer att fira nyår i London.
Jag och Amanda hade en mysig stund. Vi småpratade, läste lite i boken om mormor Olga och njöt av lite mamma/dotter tid.
Gott Nytt År min älskade tös.
 
Dagens kloka ord:
Livet är för kort för att gå omkring och tänka på människor som inte behandlar dig väl.
Ta den tiden och tyck om dig själv istället.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

En mellandag i vardagens tecken. Läs mer »

Saknad och längtan.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Så var då julen över och förbi för denna gången, även om gran och tomtar får stanna upp ett bra tag ännu här i Gyllebo. Inte förrän den 13 januari åker hela rasket ner igen. Först till Knut, då dansar jag julen ut.
När all rusch och julstök nu var över och lugnet la sig över mig och vår lilla stuga igen – då sköljde det som en stor slemmig saknad och längtan i mig. Jag hade kunnat ge vad som helst för att samla mina egna ungar för en enda kväll. Jag hade kunnat sätta mig på ett plan till Australien för att fylla det där tomma hålet i hjärtat, och kanske mellanlandat i både Tomelilla och i England och dragit iväg med mina underbara små vänner.
Japp precis så melankolisk kände jag mig denna ”Menlösa Barns Dag”. Det hjälpte inte att köra ut med kameran på Österlen och jaga vilda djur. Det enda djur jag lyckades fånga var en ”måsjävel” som flög över en svart, geggig plöjning, och förmodligen är det inte en mås heller, utan en trut.
En ny tanke och idé började gro i mig … tänk om jag skulle …
… ta flygcertifikat!?
 
(Så följer lite bilder som jag utan skam och skuld helt fräckt stulit från min dotters blogg. Älskade Emmy med fina goa Matilda i Australien, de upphör aldrig att förvåna oss)
 
 

 

)

 
Dagens tankeställare:
På facebook behöver du bara posta en ledsen smiley och alla frågar vad som hänt.
Medan i det vanliga livet kan du se ledsen ut eller gå gråtandes genom gatorna och ingen intresserar sig för det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Saknad och längtan. Läs mer »

Juldagen 2015

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Det var dags för oss att fira ”julafton” i Gyllebo. En liten men tapper skara gjorde min dag helt underbar.
Det var pappa Kurt och svärmor Karin. Så var det förstås mellandottern Amanda och svärsonen Jimmy och såklart lilla Snö.
Vi åt gott, mös, spelade spel och öppnade klappar. Precis så som det ska vara på julen.
 
Stefan försökte lära Jimmy att äta ål. Det gick ganska bra tycker jag.
Vi mindes förra året genom mina album. Vi åt ris  ala malta tills linningarna spände.
Vi gjorde allt det där som vi alltid brukar göra.
 
Vi öppnade julklappar, svärmor Karin utropade som alltid ”men ni skulle ju inte” … Vi spelade lärorikt kunskapsspel där jag vann såklart!! Stefans julklappströja var för liten, så den fick Jimmy ärva direkt.
En härlig julafton firad på juldagen, precis som många andra med bonusfamiljer hit och dit.
 
 
Från London kom en julhälsning och katten Judith tycktes tro att på julen kan man ta sig mer friheter än annars.
Tack familjen för en mysig dag.
 
Dagens citat:
När Tomten frågar: finns här några snälla barn?, svara jag alltid jaaaa …
tänk, han fattar aldrig att jag varken är barn eller snäll. Lättlurad!
//Jonas Gardell
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Juldagen 2015 Läs mer »

Julafton 2015

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Så var det då årets stora dag. Julafton. Egentligen en dag precis som alla andra. Den började som dagar alltid gör för oss …
 

 
Stefan trivs bäst i arbetskläder och var fullt nöjd med att hinna spika en stund på förmiddagen.
Det kom julhälsningar ifrån ”världen”. Emmy lät meddela att hon hade det bra ute på sin farm och en hälsning från Londons ”The Royal Veterinary College” kom också från Andréa och Evelina.
Såklart skickade vi också julhälsningar tillbaka.
 
På eftermiddagen körde vi till Brösarp och hämtade pappa Kurt, och for sedan vidare till min syster Görel i Sjöbo. Det var så mysigt att träffa dem alla. Görel och pågarna hade så juligt och mysigt i sitt lilla hus. Vi fikade kollade på Kalle och småpratade. Egentligen tror jag inte att någon bryr sig särskilt mycket om den där Kalle Anka längre, det är bara en tradition som  ska vara med där i bakgrunden.
Det blev julklappsutdelning och efter det la det sig liksom ett lugn över hela gänget.
Tack Görel för att vi fick titta in en stund.
 
 
Och visst är vi systrar lika! Lika som bär tycker jag. En är röd och en är blå. En är mer rund upptill och en är mer rund nertill. Några är mest förtjusta i den ena sorten, andra älskar den andra sorten.  Men båda är vi smakrika, goa och delikata och nyttiga … fast på olika vis!
 På kvällen när vi var återvända till vårt tysta, lugna Gyllebo hade jag och Stefan vår egna lilla julklappsutdelning. Båda blev glada och nöjda och allt var frid och fröjd. Runt min hals dinglar nu ett litet, litet äpple av guld, gjort av Lancing. Ja, vad passar väl bättre för en Kiviks påg att ge bort i julklapp, än ett äpple? Stefan fick lite nya kläder, precis som han önskat sig av tomten.

Så hann jag med att leverera en liten julklapp till en liten, underbar tös i Gårdlösa också, sedan var den julaftonen slut!
 
Dagen kloka ord:
Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Julafton 2015 Läs mer »

Dan före dan före dopparedan.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Aldrig har jag väl varit så lite förberedd på själva julen, som i år. Inte en endaste julklapp är ännu inhandlad och mycket kommer troligtvis inte att bli gjort. Men å andra sidan har jag hunnit med saker som jag inte brukar göra. Det ska erkännas att för mig känns julen allt lite avhuggen i år, utan 2/3 av min barnaskara hemma. Men jag är såklart väldigt glad över att få träffa Amanda på juldagen, men även alla andra släktingar, självklart!!.
Jag har ägnat en stor del av min tid på kontoret, för i år är det lite speciellt med de nya skatteregler som kommer framöver. Stefan fortsatte att färdigställa Lillebo. Han tog en chans och grundmålade innan han skulle spika på lockläkten. Vi höll tummarna för ”oregn”. Det blev regn och färgen blev lite si och så. Det är sånt som händer. Peter elektriker har varit och hjälpt till en smula med elen och det tycker jag känns väldigt tryggt och bra. Det blir nog en rar liten stuga igen framöver.
 

 

 

Så har min älskade julkrubba äntligen fått komma fram. Det är en av de allra första saker jag fått som barn. Det är en gåva, en julklapp tror jag, som jag fått av min älskade gudmor Gerd och gudfar Per. Denna krubba har sedan hängt med mig genom livet. När jag var barn ville min syster Görel så väldigt gärna använda denna heliga tingest som dockskåp. Jag var väldigt rädd om den och vakade över min kära ägodel som en hök.
När sedan mina egna barn kom till världen lektes det såklart också med Jesus & Co som bodde där i sin krubba. Jag minns att jag ibland kunde hitta det lilla Jesusbarnet på alla möjliga ställen i huset. En gång låg han invirad i min servett vid middagsbordet. Att det lilla Jesusbarnet fortfarande finns kvar är egentligen lite av ett mirakel. Under årens lopp har det även kommit till lite andra figurer som för mig är lika kära som själva krubban. Små änglar, en ko en gräsmatteklippande gubbe … Allihopa gjorde av små barnhänder.
En älskad sak med så många minnen – så mycket vackrare än den dyraste julsak i världen!
 

 
 
 
Dagens ord:
Gå aldrig åt det hållet du mår dåligt av, det finns många andra bättre vägar att välja.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

 
 

 

 
Dela gärna
     

Dan före dan före dopparedan. Läs mer »

Rulla till toppen