Kära Blogg.
Det har blivit typiskt skånskt vinterväder. Med det menar jag, grått, dimmigt och några få plusgrader. Vägarna i Gyllebo var livsfarligt hala den här morgonen. Jag och hundarna slirade ut på vår stig i skogen där vi följde en grävlings spår. Åtminstone så tror jag att det var en grävling som lufsat fram där.
Det närmar sig tidpunkten för min dotter Andréa:s stora projektredovisning. Hon sa vid ett tillfälle att hon var nervös, och om Andréa är nervös, då är jag ta mig tusan också det. Den där redovisningen kallas på danska för ”försvar” och bara det ordet gör ju att man blir lite darrig. Vi har tänkt att åka dit och lyssna och stötta henne, och såklart har jag köpt en liten present åt henne.
På kvällen när Stefan kom hem från jobbet och jag som bäst kockade till en god kvällsmat åt oss, blev det plötsligt väldigt dålig stämning. Vår TV totalstrejkade och det kom ingen bild. Det är nästintill det värsta som kan hända hos oss. Det enda man såg i Tv rutan var texten. Jag skojade lite och tyckte att vi kunde ju läsa i alla fall. Oj oj, sånt skojar man inte om! Jag blev förhörd och fick svara på frågor som: ”hur stängde DU av TV:n igårkväll?” ”vilken knapp tryckte DU på?” ….
Lyckligtvis var det något med Viasat och jag var som tur var oskyldig till missödet.Till slut fick Stefan liv i apparaterna och allt blev frid och fröjd i stugan igen.
Den här dagen var en synnerligen dålig ryggdag för mig. På kvällen unnade jag mig därför en skön bastu med mys och doftljus.
Dagens tänkvärda ord:
Ibland snavar människorna över en sanning; men de flesta reser sig och skyndar vidare som om ingenting hade hänt.
Kram och Hejdå Bloggen
