Allmänt

Total förvirring på kontoret.

Kära Blogg
Det har varit svinkalla dagar i Gyllebo den senaste tiden. Fler och fler småfåglar hittar tillbaka till sitt matställ, och det känns skönt. De stackars små liven har det rejält besvärligt nu tror jag.
 
Jag kände mig totalt förvirrad på kontoret den här dagen. Min hjärna var helt inställd på att det var måndagen den 11:e …. alltså en dag för ungefär 1,5 vecka sedan. Egentligen var det onsdagen den 20:e, och skattedeklarationen skulle varit inne för länge sedan och så även alla pengar som skatteverket varje månad håvar in från oss. Nej, det har aldrig hänt i min historia att jag någonsin glömt bort det så totalt. Det var bara för mig att skamset göra klart allt och skriva under blanketten med en ursäkt. Böter kommer det att bli i vilket fall ….
 
Efter en kämpig dag vid skrivbordet, tog jag en välförtjänt paus i mitt orangeri. Med min gamla kornblå fuskpäls som jag fick då jag var Luciakandidat för ca 30 år sedan, var det riktigt skönt och behagligt att sitta där och bara andas och meditera.
Utanför stod de två förargliga tomtarna och blängde under ett täcke av snö. De får allt stå kvar där ett tag till.
 
Dagens höjdpunkt var absolut när min älskade Emmy ringde från Australien. Jag blev så glad så jag trodde att jag skulle svimma eller domna bort. Vi hade inte pratat mer än kanske tre gånger sedan september i fjor, så det är väl inte så konstigt att en mamma blir vansinnigt glad då. Till min stora glädje och lättnad var allt bara bra med både henne och kompisen Matilda. Emmy sa att de båda trivdes väldigt bra där på sin kofarm och tjänade skapligt bra med pengar. På den där farmen har de jäääättemånga kor och ungefär 600 stycken av dem mjölkas av töserna morgon och kväll. Tjejerna ska stanna kvar och jobba på farmen i minst 88 dagar, för på så vis kommer de att kunna söka ett andra års visum i landet …. Men då, då tänker jag minsann åka och hälsa på dem! Så det så.
 
(Emmys favoritko)
Dagens ord – till mina döttrar, var och en av er!!
 
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Total förvirring på kontoret. Läs mer »

Ansiktbehandling på Gildaskolan.

Kära Blogg
Den här dagen var inte som alla andra. Två snopna hundar glodde sorgset på mig när jag tog finjackan på mig, handväskan under armen och bilnyklarna i nypan. De förstod alltför väl att det inte skulle bli någon tur i skogen som vanligt den här dagen. Jag skulle nämligen ta tåget till Malmö för att få en behandling på Gildaskolan. Om nu någon minns min senaste tågresa, så kan jag stolt berätta att jag den här dagen åkte helt lagligt med betald biljett och därför slapp dryga böter. Jag och min älskade dotter Amanda startade dagen med en god frukost på cooffeehouse.
 
Min dotter Amanda läser till hudterapeut på Gildaskolan och nu var det dags för eleverna att börja sin praktiska utbildning. Den här dagen hade jag bokat in mig som Amandas absolut första kund, och jag fick en helt underbar stund med ansiktbehandling, massage, färgning av fransar och plockning av bryn. En liten tankeställare fick jag nog också. Kanske är det dags att ta lite mer hand om min hy nu? Jag ska kanske investera i en rengöringskräm? … huden är ju trots allt kroppens största organ.
 
Vid lunch var det tänkt att jag skulle bjuda min kära dotter på middag, men vi var båda mer sugna på vars en semla, så det fick det bli. Lite shopping hann vi med innan jag tog tåget mot Österlen igen.
 
När jag kom hem var våra fina underbara grannar här med presenter från Thailand. Jag fick den sötaste sommarhatt man kan tänka sig. De sa att den skulle passa när jag strosar runt i trädgården och pysslar med mina älskade blommor.
Tusen, tusen tack Mårten, Sarin och Aom.
 
 
Så blev jag riktigt, riktigt rädd!!! … när jag på instagram såg en bild av min yngsta dotter full med kobajs i ansiktet. En galen ko som försökt sparka henne. Koskit är inte farligt, men en spark från en ko är livsfarligt.
VAR FÖR HELVETE RÄDD OM DIG EMMY!!! , och detta är inget råd, nej det är en order.
 
Kram älskade tös!
 
Dagens kloka ord:
Livet är som att spela fiol inför publik och lära sig instrumentet medan man håller på.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna

Ansiktbehandling på Gildaskolan. Läs mer »

Hos osteupaten Lisa och en snabbis på Ikea.

Kära Blogg
Vintern håller sitt grepp om oss här på Österlen. Morgonen fick mig att tänka på älvor och prinsessor med sitt vita oskuldsfull snötäcke och en rosaskimrande himmel. Vackert så det förslår.
 
 
Efter några riktigt kalla dagar hade det blivit is på sjön. Att några hade lekt isprinsessor och hockeyproffs kunde man tydligt se av alla spår i snön och på isen.
Småfåglarna har börjat hitta till vår foderplats och utanför patrullerar patrullhunden Johnny.
 
På eftermiddagen hade jag tid hos min osteopat Lisa i Malmö. Tyvärr har hennes behandling och övningar inte riktigt gett önskvärt resultat på min rygg, så efter nästa gång är vi nog överens om att avsluta behandlingen och jag får leta mig nya vägar. Jag har mycket stort förtroende för Lisa och för att hon verkligen gjort allt hon kunnat. Det är lite som om vi inte riktigt kan hitta orsaken till varför rygg, bäcken och kotor är som de är på mig, snett, vint och stelt. Lite som att vi inte riktigt vet vilket som är hönan och vilket som är ägget.
Efter min behandling blev det en snabbvisit på Ikea. Mest var det för att äta. Stefan tog en stor portion med 16 stycken köttbullar och en separat skål med potatismos. Jag valde kyckling. Ätbart, men ingen gourmetmiddag precis.
Vi köpte två stearinljus, en toalettborste och tre små nallebjörnar till hundarna – viktiga saker för hela 104 riksdaler.
 
Dagens kloka ord:
Tiden är för långsam för de som väntar, för snabb för de som fruktar, för lång för de som sörjer, för kort för de som är glada, men för de som älskar, är tiden evig.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna

Hos osteupaten Lisa och en snabbis på Ikea. Läs mer »

Norrlandsväder på Österlen.

Kära Blogg
När det är lördagmorgon är det extra mysigt att vakna upp till minusgrader och ett snötäcke som mest liknar ett drömland. Den här morgonen var det så kallt så jag trodde hundarna skulle frysa fast i marken.
Det var så många minusgrader så de små fjunen inne i näsan frös fast i varandra vid varje inandning, snön knastrade under fötterna och allt ljud dämpades och hela världen blev liksom mycket mjukare och tystar som om den var inlindad i vit bomull.
 
 
Jag brukar göra min egen müssli av allehanda fröer, nötter, korn och annat gott och nyttigt. Den här dagen var det dags för en rejäl laddning.
 
På facebook kommer det varje dag upp minnesvärda händelser. Den här dagen kom det upp en bild på vår älskade gamle katt Gustav, som sedan länge är död och begraven. Särskilt roligt med dessa händelser, är det då mamma Ingrid skrivet några rader i kommentarsfältet.
Just nu tror jag att både Ingrid och Gustav ligger och vilar på en skön och härlig plats … Vila i frid ni båda.
 
 
 
Så har det kommit en grattishälsning till Molly ända ifrån Bjärnum, och en helt underbar bild på en söt liten pomme med det alldeles bedårande namnet Enya. Kram tillbaka till er alla i Bjärnum.
 
 
Det hände något med mig i fredags. Jag märkte att jag blev yr och konstig. Ja, alltså lite mer än vanligt. Så förändrades hörseln plötsligt. Det var som om jag blev döv på höger öra. På natten när Stefan började snarka och dra timmerstockar hördes det precis som om han låg till vänster om mig i sängen, fast jag med ögonen kunde se att han faktiskt låg till höger. Det där var en väldigt märklig upplevelse. Jag tog till lite hälsoknep med öronljus, men fortfarande är det konstigt i örat och låter ungefär som om en lastbil står och brummar på tomgång inne i örat. Ja, är det inte det ena så är det de andra, sa flickan …
 
Så vill jag skicka ett stort tack till våra vänner i Ilstorp, Tina och Bosse, för den helt underbara middagen vi blev bjudna på. Det var en trerättersmiddag med kaffe och Sverigekaka på toppen. Allt var så himmelskt gott och vi hade så himla mysigt att jag skulle kunnat stoppa tiden kändes det som. Inte ett endaste foto blev där tid att ta, men minnet av kvällen finns kvar i mitt huvud.
Tack vänner!
 
Dagens kloka ord:
En god uppfostran är inte att inte spilla sås på duken, utan att inte märka när någon annan gör det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Norrlandsväder på Österlen. Läs mer »

I mitt vita vinterland.

Kära Blogg
Det var nog årets vackraste dag. Det är kanske inte så svårt att vara det, eftersom endast 14 dagar har passerat på år 2016, men den här dagen kommer med all säkerhet att bli svårslagen i ljuvlighet.
Varning för många bilder ….
 
 
Härligare än så här blir inte en skogspromenad i januari.
Eftersom det har varit tjugondedag jul och Knut då ska ju julen ut. Därför har jag plockat ner varendaste liten julprydnad, dammtorkat och lagt på lite nytvättade och stärkta dukar här och var.
Jag har köpt en enda underbar kungsängslilja som får sätta lite vårkänsla till vårt hem. Just kungsängsliljan tyckte mamma Ingrid så mycket om. Hon sa att den var så rolig eftersom den liksom var rutig som en schackbräda.
Inne på Stefans nattygsbord är där i vanlig ordning lite av en svinstia. Jag frågade mig vad det är för fel på den mannen som inte har förstånd att hålla rent efter sig. Mögtocke – det är vad han är! Skärpning Stefan.
 
Dagens kloka ord:
 
Dra aldrig fördel av den som tycker om dig.
Säg aldrig att du är upptagen till den som verkligen behöver dig.
Var aldrig falsk mot den som verkligen har förtroende för dig.
Glöm aldrig bort den som alltid kommer ihåg dig.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

I mitt vita vinterland. Läs mer »

Några hade gjort sitt, andra fick nytt liv – julblommorna alltså.

Kära Blogg
Jag startade dagen med ett varv runt sjön. Alltid motsols, för det är mest behagligt tycker jag.
Sedan var jag kallad till sjukhuset för att avlämna lite nya blodprover. Jag har inte längre några förhoppningar att dessa prov ska ge mig svaret på min gåta, men såklart tar jag chansen att utesluta ytterligare lite sjukdomar. Efteråt kommer jag ju att kunna rabbla upp en faslig massa krämpor som jag ju faktiskt inte har och det, det är ju positivt.
 
 
När jag jobbat klart med dagens pappersskörd, tog jag tag i julblommorna och julgrupperna. En del såg så ledsna och sorgliga ut där mossan hade börjat torka och vissna. Andra små planter hade gett upp och det var inte ens lönt att lägga några livräddningsförsök på dem. Jag tog de planter som fortfarande var fina och satte ihop i en ny grupp, jag planterade om den lilla minigranen i en större kruka.
Den lille jul-enen som stått ute hela sommaren på en halvskuggig plats har nu återigen fått flytta ut i orangeriet i väntan på att sommaren ska komma. Hyacintlökarna brukar jag spara på en torr plats och när vårsolen tittar fram pillar jag ner dem i rabatterna. Ofta tackar dem mig genom att ge mig en och annan liten blomma året därpå. Krukor, fat och dekorationer är undanställda. Kanske kommer de fram nästa jul, eller så flyttar de hem till någon annan. Den som lever får se.
 
 
Dagens kloka ord:
Om du känner dig övergiven någon gång, tänk då på att det finns 100 000 miljarder celler i din kropp och den enda de bryr sig om är DIG!
 
 
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Några hade gjort sitt, andra fick nytt liv – julblommorna alltså. Läs mer »

Den grå vardagen är här igen.

Kära Blogg
Det är äntligen vanliga dagar, vanliga veckor och rutiner igen. Jag mår bra av att det vanliga lunket har infunnit sig.
Morgonen var dimmig, slabbig och grå. Jag och hundarna tog en annan runda den här morgonen. En runda som inte var fullt lika isig och glatt. Jag har liksom blivit panikartat rädd för att halka, det skulle vara direkt förödande för min rygg och kropp.
 
 
Kanske är det någon av er som minns att jag blev tagen på ett Öresundståg och fick dryga böter då det ansågs att jag plankat på tåget. Jag blev väldigt sur och irriterad den gången och kände mig orättvist behandlad. Jag tyckte att de gjorde skillnad på mig och en ung man med annan hudfärg. Min ljusa hy gjorde att man inte kunde se genom fingrarna på mitt misstag, vilket man däremot tydligen kunde på den mörkhyade killen tidigare på resan. Detta gjorde mig väldigt sur. Så sur att jag struntade i att betala …. men så kom ett inkassokrav och jag vill då verkligen inte få prickar och anmärkningar. Så nu är skiten betalt och snart glömt.
 
Vardag betyder arbete och arbetat det har jag gjort. Jag har suttit i min pappersbubbla och knappat siffror på datorn hela den grå måndagen. När kvällen kom värmde vi lite rester till kvällsmat och jag hängde jag upp lite nya gardiner.
 
Från Malmö kom en hälsning från Mando. Äntligen var hennes stora skolprojekt klart och jag kan bara hålla tummarna och önska ett varmt lycka till.
 
Från Australien kom en bild på värdlens gulligaste djur. En känguru. En jättekram till dig, fina lilla Memsis.
 
Dagens kloka ord:
Det finns alltid en förklaring till varför någon är otrevlig.
Det blir lättare för en själv om man tänker så.
 
Kram kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Den grå vardagen är här igen. Läs mer »

Varm choklad och gamla lussebullar.

Kära Blogg.
Snart har en vecka avlöpt och än har vi känningar av kräksjukan som slog klorna i oss. Visserligen är vi båda på bena igen, men varenda muskel känns lite mer som nykokt spagetti än vanligt.
Den här smittan önskar jag inte en levande själ.
Eftersom Stefans rajjserbajjs tycktes ge med sig efter min dunderkur av vätskeersättning, vågade vi oss på en utflykt …
Underbara Stenshuvud. Vi vandrade runt berget, genom det fantastiska landskapet och bara njöt.
 
 
På den östra sidan passerade vi ”Jättens Port”. Här sägs det att Jätten Sten hade sin boning. Här satt han och glodde ut över Hanöbukten. Stefan som lekte här som liten grabb sa att de på den tiden kallade det stora klippblocket för Stenshuvudsgubben.
Vad som däremot nog är sant och riktigt, är att här på 1800 talet var en smedja där man högg sten.
Vi vandrade vidare och framme vid Naturum packade vi upp vår lilla matsäck som jag burit med mig på ryggen.
Aldrig någonsin har väl gamla lussebullar smakat så himmelskt. I termosen hade jag varm choklad med lite extra socker och en skvätt riktig vispgrädde. Mmmmm … sagolikt gott!
 
Dagens kloka ord får idag bli ett citat av min yngsta dotter Emmy:
 
Om man på morgonen sätter på sig Bh och trosor som matchar varandra, då kommer det att bli en bra dag!
// Emmy Henriksson
 
…. det här tänker jag numera alltid på och försöker göra så långt det är möjligt!
Å ja, jag hade matchande underkläder på mig den här dagen 🙂
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna

Varm choklad och gamla lussebullar. Läs mer »

Min lille gran, du var så fin.

Kära Blogg
Vi hade fått härligt vinterväder i Gyllebo. Tempen låg precis på nollan. Jag funderade länge på om jag skulle göra en snögubbe till min granne som snart kommer hem från Thailand. Till sist insåg jag att mina krafter inte riktigt skulle räcka till för det, så än har det inte blivit någon ”Mr Frost” på Dodevägen. Jag och hundarna njöt av snön och vintern allt vad vi kunde den här morgonen och det kändes som det var något alldeles speciellt med ljuset  …
 
 
Resten av lördagen blev det mest arbete i lugnt tempo för mig. Vår fina lilla gran hade gjort sitt och åkte ut. Alla vackra julprydnader som jag hängt upp i granen för bara ett par veckor sedan kändes plötsligt så dammiga och tråkiga, ja nästan fula. Det där tycker jag alltid är en väldigt konstig grej, att på så kort tid förändras något i min hjärna och gör att allt juligt mister sin charm nästan över en natt.
Jag bakade en sorts tårta på eftermiddagen. Den provade jag på Amanda, Stefan och Kent. Den verkade bli godkänd, så med en liten justering till nästa gång blir det nog en tårtfavorit hos oss.
 
 
Dagens kloka ord:
Det enda som är värre än att vara blind är att kunna se men sakna visioner.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Min lille gran, du var så fin. Läs mer »

Slå Knut och sätta Felixgubbar.

Kära Blogg.
När jag var liten var det inte en endaste unge som hade hört talas om Halloween och om ”bus eller godis”. Möjligtvis klädde vi ut oss på skärtorsdagen och gick runt som påskakärring eller så åkte vi runt i samlad trupp på Valborgsmässoafton och ”sjöng maj” så vi nästan blev blåa i ansiktet.
Det här med att ”slå Knut” är en gammal grej som man ska göra sent på kvällen den 13 januari, då Knut har namnsdag. Det hela går ut på att man tar ett stort, kraftigt vedträd. Man klistrar på en lapp med texten ”Här kommer Knut och kör julen ut”. Detta vedträd ska man sedan smyga fram och med full kraft kasta in i någons farstu. Sedan gäller det att lägga benen på ryggen och springa, för det ansågs som ett stort nederlag att bli påkommen vid denna sortens tilltag.
Dagen efter är det den 14 januari och dagen heter då Felix. Då ska man göra en gubbe av kläder som man fyller med lämpligt material. Gubben ska bli så naturtrogen som möjligt. Denna Felixgubbe ska man sedan obemärkt smyga in i någons hus, utan att bli påkommen. Om man får en Felixgubbe måste man genast se till så att gubben förpassas till ett nytt hus innan dagen är slut, och skulle det inte hinnas med kan man i nödfall sätta kjol på dockan och kalla henne Laura. Då skriver man en lapp på henne, med texten ”Här kommer Laura för att hämta Felix”.
 
Dessa gamla traditioner ägnade jag mig åt med stor glädje. Det var jag och min kompis Eva Hallin som brukade hålla igång traktens grannar med våra tilltag. Roligast var det att smyga hem till de som blev lite smått arga och jagade oss, som tex en man vid namn Sture Kullamararen Olsson. Nu tror jag egentligen inte att han blev så väldigt arg på riktigt, men han svor och spottade snus omkring sig.
Jag kan än idag komma ihåg hur hjärtat bultade när vi i mörkret smög fram till någons gård. Hur vi försökte andas genom munnen för att inte snörvla och hur rädda vi var för att någon hund skulle få lystring på oss. Det var kanske lite lättare att smyga i människor trädgårdar när jag var barn, för man hade inte alls lika mycket upplyst som man har nuförtiden. Då hade man kanske på sin höjd en lampa intill ytterdörren.
Jag minns också hur vi skrattade vilt när vårt tilltag var över och vi hade klarat oss undan någons ficklampa och hastande steg efter oss. Det var spänning på hög nivå, när jag var barn.
 
Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut.
Dela gärna

Slå Knut och sätta Felixgubbar. Läs mer »

Rulla till toppen