Barnkalas.

Kära Blogg.
Så var det dags att slå upp pärmen till mitt gamla album igen. Den här gången hamnar jag på bilderna från mitt barnkalas. Mitt första och enda barnkalas i livet. Jag har inga som helst minnen av denna festlighet och hade jag inte haft bildbevis så hade jag inte haft en aning om att det överhuvudtaget ägt rum. Jag kan räkna ut att det måste vara sommaren då jag slutade första eller andra klass, eftersom det är mina bästa kamrater från småskolan. Så är det min lillasyster Görel som också är med på kalaset. Jag tror att Görel var väldigt förtjust i det där kalaset, för på den tiden var hon en riktig godisråtta. Lite sorgligt är att jag själv inte har kommit med på en enda bild.
 
 
Jag minns att jag var särskilt förtjust i vänninan Anna vid den här tiden. Kanske var det för att hon hade två äldre bröder som var roliga och spännande, eller så var det för att hon bodde på en bondgård. På den gården fick man hoppa i höet så mycket man ville, och det älskade jag.
Vi den här tiden hade jag min älskade katt, som jag la ner mycket tid på. Katten fick aldrig något bättre namn än Gamlakatten och efter mycket möda blev hon jättetam. Hon brukade föda sina kattungar på mitt rum och oftast fick jag behålla en eller två små källingar. Mamma Ingrid tycktes också väldigt förtjust i katterna … ja ända tills en av kattungarna bajsade i hennes säng …. den kattungen åkte ut genom fönstret minns jag!
 
(Här är det lillasyster Görel som övervakar katterna)
 
 Det var någon gång i småskolan som jag och min syster fick vars ett rum. Jag minns att jag tyckte att det var så otroligt skönt. Min lillasyster hade alltid sina saker utspridda överallt och jag trivdes inte alls med det. Att få sitt eget lilla krypin var en obeskrivlig känsla och jag kan komma ihåg hur jag njöt.
 
Kanske var det i tredje eller i fjärde klass som jag var på mitt livs första skoldans. Den hade vi i gympasalen i Brösarps skola. Det var rysligt spännande. Jag och min bästis, Eva Hallin, hade långkjolar eftersom det var populärt. Poncho var ett annat ”måste” på den tiden. Jag älskade tyget på kjolarna som jag och lillasyster Görel hade. Än i dag tycker jag allt att det är ett vackert mönster och fina färger.
 
 
 Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut!
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top