Kära Blogg
Jag startade dagen med ett varv runt sjön. Alltid motsols, för det är mest behagligt tycker jag.
Sedan var jag kallad till sjukhuset för att avlämna lite nya blodprover. Jag har inte längre några förhoppningar att dessa prov ska ge mig svaret på min gåta, men såklart tar jag chansen att utesluta ytterligare lite sjukdomar. Efteråt kommer jag ju att kunna rabbla upp en faslig massa krämpor som jag ju faktiskt inte har och det, det är ju positivt.
När jag jobbat klart med dagens pappersskörd, tog jag tag i julblommorna och julgrupperna. En del såg så ledsna och sorgliga ut där mossan hade börjat torka och vissna. Andra små planter hade gett upp och det var inte ens lönt att lägga några livräddningsförsök på dem. Jag tog de planter som fortfarande var fina och satte ihop i en ny grupp, jag planterade om den lilla minigranen i en större kruka.
Den lille jul-enen som stått ute hela sommaren på en halvskuggig plats har nu återigen fått flytta ut i orangeriet i väntan på att sommaren ska komma. Hyacintlökarna brukar jag spara på en torr plats och när vårsolen tittar fram pillar jag ner dem i rabatterna. Ofta tackar dem mig genom att ge mig en och annan liten blomma året därpå. Krukor, fat och dekorationer är undanställda. Kanske kommer de fram nästa jul, eller så flyttar de hem till någon annan. Den som lever får se.
Dagens kloka ord:
Om du känner dig övergiven någon gång, tänk då på att det finns 100 000 miljarder celler i din kropp och den enda de bryr sig om är DIG!
