Kära Blogg
Det har varit svinkalla dagar i Gyllebo den senaste tiden. Fler och fler småfåglar hittar tillbaka till sitt matställ, och det känns skönt. De stackars små liven har det rejält besvärligt nu tror jag.
Jag kände mig totalt förvirrad på kontoret den här dagen. Min hjärna var helt inställd på att det var måndagen den 11:e …. alltså en dag för ungefär 1,5 vecka sedan. Egentligen var det onsdagen den 20:e, och skattedeklarationen skulle varit inne för länge sedan och så även alla pengar som skatteverket varje månad håvar in från oss. Nej, det har aldrig hänt i min historia att jag någonsin glömt bort det så totalt. Det var bara för mig att skamset göra klart allt och skriva under blanketten med en ursäkt. Böter kommer det att bli i vilket fall ….
Efter en kämpig dag vid skrivbordet, tog jag en välförtjänt paus i mitt orangeri. Med min gamla kornblå fuskpäls som jag fick då jag var Luciakandidat för ca 30 år sedan, var det riktigt skönt och behagligt att sitta där och bara andas och meditera.
Utanför stod de två förargliga tomtarna och blängde under ett täcke av snö. De får allt stå kvar där ett tag till.
Dagens höjdpunkt var absolut när min älskade Emmy ringde från Australien. Jag blev så glad så jag trodde att jag skulle svimma eller domna bort. Vi hade inte pratat mer än kanske tre gånger sedan september i fjor, så det är väl inte så konstigt att en mamma blir vansinnigt glad då. Till min stora glädje och lättnad var allt bara bra med både henne och kompisen Matilda. Emmy sa att de båda trivdes väldigt bra där på sin kofarm och tjänade skapligt bra med pengar. På den där farmen har de jäääättemånga kor och ungefär 600 stycken av dem mjölkas av töserna morgon och kväll. Tjejerna ska stanna kvar och jobba på farmen i minst 88 dagar, för på så vis kommer de att kunna söka ett andra års visum i landet …. Men då, då tänker jag minsann åka och hälsa på dem! Så det så.
(Emmys favoritko)
Dagens ord – till mina döttrar, var och en av er!!
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå.
Kram och Hejdå Bloggen
