Annika Olsson – Sida 25

Lite vilse.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 14 november, 2024 / Hallamölla, Österlen, Vantalängan / 2 minutes of reading

Hej hej

Vi fick en så mysig lördag, jag och min dotter Emmy. Redan kvällen innan hade vi bestämt oss för att ge oss ut i naturen, oavsett hur vädret skulle bli.

Vi parkerade vid Vantalängan, som ligger strax utanför Brösarp. Därifrån gick vi på Skåneleden längs med Verkeån, med siktet inställt på Hallamölla. Vädret var riktigt skönt den här dagen.

Naturen där är så vacker, och innan vi visste ordet av så var vi framme vid Hallmöllas vattenfall.

En vacker samlingsplats med informationstavlor var färdigbyggd och vi kunde läsa om alla möjliga spännande djur som kunde påträffas där. Det var bla utter, men det har vi ju i Gyllebo också, även om jag inte mött honom på länge nu.

Vi beundrade vattenfallet för en stund, innan vi bestämde oss för att gå över bron och ta vägen tillbaka till Vantalängan på andra sidan ån istället.

Vi mötte ett gäng vackra kor där på andra sidan ån. Nyfiket och en aning misstroget blängde de på oss när vi passerade dem. Strax efteråt stötte vi på en ylande hund, som verkade ha kommit helt vilse. Vi förstod att det var en jakthund med både skyddsväst och sändare på sig. Inga vilda djur syntes till, så kanske var det mest i frustration som den ylade och skällde vilt.

Jag och Emmy vi gick och vi gick … och vi gick… och insåg till slut att vi nog var lite vilse även vi. Då träffade på ett annat par som också var ute på villovägar. Jag och Emmy valde att försöka gena över en åker medan de andra valde att gå samma väg tillbaka.

Slutet gott, allting gott – vi hittade tillbaka till Vantalängan trots att vi kommit lite ”offroad”.

Dagens citat:

Att ständigt jaga det perfekta är som att inleda ett krig man aldrig kan vinna.

Ha en fin torsdag. Och har ni vägarna förbi Brösarp idag, så kika gärna in på Luckan där vi idag har Skogsdag mellan 15.00 – 19.00 idag. God ärtsoppa + kaffe med dopp utlovas.

Kram Annika

Lite vilse. Läs mer »

Fars dag, och liten har blivit stor.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Hundar och katter / Av Annika Olsson / 12 november, 2024 / hundar, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen som gått, så har vår lilla Penny fyllt hela tre år. Vår gulliga lilla tillgivna hund. Hon som är den gladaste i gänget, kanske den mest tillgivna av dem alla, och absolut den med störst integritet.

Hon har både jakt- och bevakningsinstinkter likt en stor hund. Och hennes nos är lika vass som den vår forne gamle ”Johnny-hund” hade.

Att det redan gått tre år sedan Penny blev en del av vår flock, ja det känns ju helt otroligt. Det var ju alldeles nyss som hon bara var en liten busig valp.

I helgen har det också varit Fars Dag. Jag har jobbat de flesta dagarna på bästa ”Luckan” i Brösarp, och där fanns det ju massor med roliga presenter till pappor av alla de slag.

Nu är ju farsdag över och förbi för den här gången, men för den som istället börjar tänka på julklappar, så finns där mycket att välja på till män i alla åldrar, ja även till kvinnor och barn faktiskt. Tips, tips…

I helgen kom min dotter Emmy hem till Gyllebo. Hon har nytt jobb i Malmö, så tiden har varit knapp den här hösten, men äntligen fanns några dagar då hon hade tid och möjlighet att komma hem.

Hon och hennes systrar kom ihåg Stefan också, då det var Fars dag – det brukar de alltid göra, och det känns så fint tycker jag.♥ … och Stefan blev stolt som en tupp tror jag.

Dagens citat:

Om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar, så hade vi fortfarande levt i stenåldern.

Det är tur att vi har våra ungdomar, de kan berätta och förklara så mycket som är svårt med teknik och internet. Det är bara att erkänna sin okunskap om vissa saker och istället försöka lära allt vad våra ungdomar redan kan.

Ha det gott och kram Annika

Fars dag, och liten har blivit stor. Läs mer »

Redo för vintern nu.

4 kommentarer / Allmänt, Boktips, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 november, 2024 / boktips, Gyllebo, höstmörker, tomelilla / 2 minutes of reading

Hejsan.

Snart är vi mitt inne i mörkaste November, och ännu har vi nästan inte haft en enda liten frostgrad här nere i söder. Temperaturen i sjön ligger på 9 grader och det känns ännu ljummet och skönt att vara ute.

För mig hade det gärna fått komma ett litet täcke med härlig nysnö nu som hade lyst upp lite grann. Ingen snö är ju vitare än den där första när den väl kommer.

På tal om vitt … Ännu blommar min stora vita klematis helt överdådigt, sådär som den brukar göra nu sent på hösten. Jag är glad att jag kan njuta av den genom mina köksfönster.

Det enda som är kvar att göra inför vintern här, är att lägga på plåtarna på poolen. Det är ett lite tungt och bökigt projekt som ofta skjuts upp. Men när de är gjort, då är vi redo för snö och vinter. Nästa helg får vi ha som mål att det ska vara klart.

För ett par veckor sedan var det meningen att mina små barnbarn skulle komma och sova över hos oss här i Gyllebo. Men av det blev det ingenting, då de båda pojkarna blev både febriga och kräkiga. Istället fick Amanda vara hemma med de båda pågarna. Jag fick ju en ledig och oplanerad dag plötsligt, så då åkte jag dit och hjälpte henne att gräva upp hennes dahlior.

När pojkarna låg nerbäddade i soffan framför TV:n kom Amanda ut om i trädgården och instruerade hur hon ville ha det, och vad de olika blommorna hette. Jag höll mig gärna utomhus och så långt ifrån alla basilusker jag kunde.

Efter någon timme var alla dahlior i Tomelilla också uppgrävda och även där blev de redo för vintern. Jag log lite när jag såg de sista skördade morötterna på uteplatsen. Kanske var det tänkt att det skulle serveras någon delikat morotsrätt i den lilla gulliga lekstugan. Visst är den där lilla stugan så kär, den som Stefan renoverade åt Scott då han var riktigt liten…

Boktips

Jag har lyssnat på en ny bok som heter ”Midnattssrosen” av Lucinda Riley. Det är en historisk roman där man får följa två parallella berättelser – en nutida och en som utspelar sig för hundar år sedan. Det var en bok som jag tyckte mycket om. Så tips, tips!

Dagens citat:

Det krävs en stor mängd sanning för att vinna förtroende, men endast en lögn för att förlora allt.

Ha en fin måndag

Annika

Redo för vintern nu. Läs mer »

Som guld i skogen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 november, 2024 / Gyllebo naturreservat, Gyllebosjön, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Helgens väder var så otroligt vackert. I bokskogen vid sjön var det som om träden var fyllda av glimmande guld.

Solens strålar värmde rejält, och i takt med lövfällningen så har nu skogen blivit allt ljusare igen.

Jag tycker så mycket om den här tiden när skymningen kommer allt tidigare och gryningen dröjer. Det är en tid av skönhet och förgänglighet, där naturen förbereder sig för vila och återhämtning.

Vi borde alla lära oss att ta efter modern natur lite mer i det avseendet, att tillåta oss att slå av på takten och ladda våra batterier för ett tag.

Stefans lilla båt ligger nu tryggt bakom vårt vedskjul, där den ska slumra hela långa vintern. Att sova en hel lång vinter, ja det hade jag själv inte haft tålamod till. Jag älskar ju vintern, och vill för allt i världen inte missa den. Men man kan ju alltid slå ner på takten och minska farten en smula.

Dagens citat:

Om du känner att du tappat dig själv, tänk då på träden som tappar sina löv men står tillitsfullt kvar – och efter en tid är de fyllda med nya glänsande löv.

Naturen den är inte dum, vi borde härma den lite mer.

Ha det fint, kram Annika

Som guld i skogen. Läs mer »

Vacker Allhelgona.

8 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 5 november, 2024 / Alla Helgons Dag, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Allhelgona helgen är en så fin helg tycker jag. Sådär lugn, eftertänksam och vacker som den ju bör vara.

Efter en veckas arbete på Luckan så var det skönt att bara åka till kyrkogården, göra lite fint och tända ljus för mina nära och kära.

I förra veckan var det ju även Halloweenfirande. Jag läste att barnen i vår by skulle gå runt och hitta på bus om det inte bjöds på något godis. Men efter en lång arbetsdag så var jag så himla trött och jag orkade verkligen inte med något busande. Istället släkte jag alla ljusen i vårt hus och satt med ett ensamt stearinljus och åt upp allt godis själv. När Stefan kom hem från sin herrmiddag så trodde han nästan att strömmen hade gått här hemma.

Min äldsta dotter, hon som bor i Canada, hon älskar att klä ut sig och fira Halloween. Det här året lär hon ha varit Sandy i Grease, det hördes ju väldigt sött och gulligt och inte alls så läskigt. För några år sedan såg hon dock så här förfärlig ut…

I förra veckan skulle min fine svärfar, Nisse, fyllt 100 år om han hade fått leva så länge. Såklart skickade vi lite grattishälsningar upp till himmelen.

I helgen har det varit Österlen Lyser runt om i byarna. Men jag har varit så trött och inte riktigt orkat ge mig ut sedan mörkret fallit. Men det gör inget, jag har haft det mysigt här hemma istället. Och kanske kommer jag att bli rysligt pigg nu framöver, då jag druckit en kur av ett kinesiskt te, som smakade så vedervärdigt att det knappt gick att svälja. Med den smaken måste det ju göra någonting bra med kroppen.

Hälsokuren är över, grytan jag kokte teet i har jag fått kasta. Kaffetåren på morgonen smakar numera himmelskt efter veckan med kinesiskt rävgift.

Dagens citat:

Kroppen och själen talar till oss och höjer rösten tills vi lyssnar.

Ha en härlig tisdag.

Kram Annika

Vacker Allhelgona. Läs mer »

Mystik i gryningen

10 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 3 november, 2024 / Gyllebo, höstmorgon, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

Dimman låg tät över sjön när jag och min vän kom ner till bryggan för att vårt gryningsdopp.

Mörkret krävde lite levande ljus, och min brygglykta kom väl till pass där den sken upp fint på bryggan. Efterhand som dagen grydde kunde vi se hur dimman svepte in världen i ett drömlikt skimmer.

Jag och Tina vandrar glatt vidare efter vårt bad. Morgonen var extra gåtfull och trädens mörka siluetter framträdde som mörka väktare i den tidiga timman.

-Jag älskar de svarta stammarna, sa Tina, och höll upp sina mobilkamera för att föreviga allt det vackra.

Morgonen var alldeles tyst och stilla, som om naturen höll andan och dimman gjorde att varje ljud dämpades till ett viskande.

Höstmorgnar som denna här är något alldeles extra. Liksom vilsamma för sinnet.

En dimmig och suddig morgon med min vän – en morgon kunde inte starta mycket bättre.

Dagens citat:

Alla som andas kan älska, alla som älskar kan hjälpa, alla som hjälper kan rädda – en värld som har svårt att andas.

Jag önskar er en fin söndag.

Kram Annika

Mystik i gryningen Läs mer »

Mitt Oktober 2024

4 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av Annika Olsson / 1 november, 2024 / månadssummering, Mitt Oktober / 2 minutes of reading

Alltså – tack, tack oktober för en fantastisk höstmånad. Eller höst och höst …. här nere i söder hade vi ju meteorologisk sommar hela månaden. Helt fantastiskt härligt har vi haft det.

Det har varit äppelmarknad i Kivik, och jag och Stefan var där för att njuta av den underbara äppeltavlan. Mest har jag varit ute i naturen. Jag och hundarna gjorde ett besök i Christinehof och dess vackra omgivning. En annan morgon vandrade vi från Vik till Baskemölla. En kväll var jag med min vän och utmanade mig själv genom en magisk glödvandring. En tur till Hallmölla blev det också en eftermiddag, och flera gånger till Haväng. Ja, en massa härliga utflykter runt om i vår fina trakt.

Jag började och slutade månaden med några dagars arbete på världens bästa Lokalförening – Luckan, ni vet, i Björstorp. Det är alltid lika roligt att komma till jobbet och träffa kompisarna igen.

Nu hälsar jag November månad välkommen. En månad som ännu är nästan helt oplanerad för min del. En liten utflykt med en dotter väntar förstås. Jag alltid så himla nyfiken på hur vädret kommer att bli. Det är så spännande när vintern och kylan närmar sig, för man vet aldrig riktigt hur det kommer att bli.

Dagens citat:

Att säga nej innebär att du kan säga ja – till saker du vill prioritera och som ger dig mer energi.

Det är så mycket som man vill – men lite av varje så blir det bäst.

Ha en fin fredag.

Kram Annika

Mitt Oktober 2024 Läs mer »

Äppel och våffeltider.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 31 oktober, 2024 / barnbarn, familjen, Ravlunda / 1 minute of reading

Hejsan.

Den där dagen då jag var med min dotter och barnbarnen vid Haväng så passade vi på att stanna vid ett av alla ställen där man säljer frukt här på Österlen. Vid den här tiden ska man verkligen frossa i svensk frukt tycker jag.

I Ravlunda stannade vi igen för att titta på Scotts favoritkor, nämligen highland cattle, och visst är de väl fina. Det sägs att den rasen ska vara så snäll, även om Stefan har lite andra erfarenheter…

På eftermiddagen när vi kom hem så stod våfflor på önskelistan. Jag fick ovärderlig hjälp av Scott, och när det var dags att slicka grädde från visparna, då hjälptes vi alla åt såklart.

Sedan lät vi oss alla smaka av de nygräddade våfflorna. Alltså, visst är det supergott med våfflor!! En stor favorit hos mig.

Dagens citat:

Ibland flyger tiden som en fågel, ibland hasar den som en snigel – lyckligast är vi när vi inte märker vilket.

Ja så är det nog. Ha en fin sista oktober nu.

Kram Annika

Äppel och våffeltider. Läs mer »

Nästan synd.

6 kommentarer / Boktips, Natur, Trädgård / Av Annika Olsson / 30 oktober, 2024 / boktips, dahlior, trädgård / 2 minutes of reading

Hej hej

När det nu närmade sig en ny månad så tyckte jag att det ändå fick vara dags att gräva upp mina dahlior. Vi hade ju ännu inte haft någon frost att tala om, och temperaturerna hade varit över det normala under en lång tid.

Solen sken och ännu var det fullt med härligt utslagna dahlior, så ja, det var nästan synd att gräva upp dem ur jorden. Samtidigt känns det ju så skönt att ha det gjort. När kylan plötsligt är här så är det skönt att ha det jobbet klart.

Medan jag pekade och skrev små skyltar om vad det var för olika sorter, så grävde Stefan upp knölarna, en efter en.

Vi hade en skön dag i trädgården, så jobbet var bara härligt och mysigt, även om det ju nästan var synd på alla blommor.

I garaget hade Stefan förberett en plats där knölarna skulle ligga ett tag för att torka. Sedan kommer de att få bo i en gammal kökssoffa ute i orangeriet. Förra året fungerade vinterförvaringen där bra så jag håller tummarna för att det funkar ännu ett år. På matbordet satte jag in en enda blomma i en vas – årets absolut sista.

Någon morgon senare var det både mulet och mörkt när jag gick ner till bryggan. Ett märkligt sken lyste upp ovanför trädtopparna i skogen. Först tänkte jag att det kanske var mitt livs första norrsken, men nej, så där ska det väl inte se ut. Det var allt lite läskigt tyckte jag med det där ljuset, men allting brukar ha sin förklaring, så det hade säkert detta också. Kanske var det en campare i skogen som lyste uppåt med en strålkastare…

Och även en mörk och mulen morgon ljusnar till sist, och den kan bli helt fantastiskt vacker.

Hemma har jag tagit fram den lilla korgen där jag brukar ha mössor och vantar liggandes på vintern . Katten Felix såg det genast som världens bästa sovplats och tog förgivet att korgen var ditsatt för hans skull.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Tid för Lisbeth” av Annelie Sylvan. Den handlar om en kvinna vars man lämnar henne efter 40 års äktenskap. Det är en lågmäld och vardaglig berättelse om hur Lisbeth hanterar omställningen i livet. Sådär mittemellan bra.

Dagens citat:

Tänk att det kan göra sån skillnad att ha mungiporna lite mer uppåt än nedåt.

Ha det gott.

Annika

Nästan synd. Läs mer »

Nästan som en vårdag.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 29 oktober, 2024 / familjen, Haväng, höstdag, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det var en så vacker dag i förra veckan, då min dotter och de två barnbarnen kom hit en sväng till oss i Gyllebo. Scott hade ett önskemål och det var att köra till havet och till den där stranden där ”man kan gömma sig i ett träd”

Stranden som Scott syftade på var ju Haväng, och med lite medhavd fika så for vi såklart dit för att njuta av den soliga dagen.

Vår medhavda fika bestod av drömrulltårta som pojkarna bakat, och såklart sugrörsdricka. När vi njutit av vår lilla picknick så stod ”smörgåskastning” på schemat. För pojkarna spelade det inte så stor roll om stenarna hoppade på vattenytan eller inte – huvudsaken var att det plaskade rejält. Ju större sten, desto rejälare plask.

Tänk så kul små pojkar kan ha genom att leka längs med ett vattenbryn. Och det kvittar hur mycket man säger åt dem att inte gå ut i vattnet så de blir blöta, för det slutar alltid med blöta strumpor, skor och fötter. För just det är ju mer lag än undantag. Fast just den här dagen spelade det egentligen inte så stor roll. Vädret för så varmt och skönt, ja nästan som en tidig vårdag.

Efter att ha kastat tillräckligt med stenar i vattnet så var det dags för det där trädet som Scott tyckte om att leka i.

Nicolaj som brukar vara som ett litet eko av Scott, gjorde exakt likadant nu också och härmade efter allting som Scott sa. De där små älskade busfröna alltså!!