Gyllebo

Hejsan.

Äntligen har jag kunnat träffa mitt lilla barnbarn Scott igen. Äntligen är han och hans familj friska från sin corona igen.

-jag har inte kunnat träffa dem på hela detta året, beklagade jag mig för min vän.

-på tre veckor förtydligade hon, och vi skrattade båda, för hon hade ju helt rätt.

Sådär är det, vissa saker känns som en evighet, medan annat med samma tidsintervall känns som en väldigt kort tid.

Det var åtminstone härligt att kunna umgås med Scott och hans familj litegrann igen, och jag var så tacksam att de alla tre var pigga och krya igen.

Vi grillade, vi åt kladdkaka och vi mös framför TV:n en hel lång lördagskväll. Scott med ansiktet fullt med choklad och hallon, så som friska småpågar ska ha det när det är lördagsmys.

Så kikade vi som vanligt på jordgloben och pratade om den där spännande mostern som bor i Alabama. Vi planerade vart vi vill resa och allt vi ska uppleva i framtiden. Fast om sanningen ska fram så tyckte Scott nog att det var mest spännande att snurra runt, runt på den där lysande runda lampan.

Och även fast Scott faktiskt har ett alldeles eget pass, så får vi nog hålla oss här på hemmaplan ett litet tag till. Picknick vid sjön kräver inga pass och dit hittar vi utan varken jordglob, karta eller gps.

Dagens citat:

Lyckliga är de som ser vackra saker på obetydliga ställen där andra inte ser någonting.

Ha det fint.

Annika

Hejsan.

Även om allting inte är perfekt och helt ultimat hela tiden, så finns det så många små glädjeämnen varendaste dag.

På min runda vid sjön så kan jag glädje mig över att vattnet ökar lite mer för varje dag. Vattennivån i sjön stiger och i de små bäckarna porlar det lite vildare för varje dag som går.

Efter flera torra säsonger så är det ju fullständigt nödvändigt med vatten för allting ska överleva och frodas i naturen. Det är en av de saker jag gläder mig åt på mina morgonrundor.

Så blir jag såklart överlycklig när jag hör att alla mina veckobrev dimper ner i en strid ström på andra sidan Atlanten. Glad blir jag också när jag ser att min dotter får en sällsynt men välbehövlig sovmorgon någon enstaka gång.

Att tända fyr i braskaminen och dela en smörgås med min extremt sura katt Judith, det kan också vara en källa till en riktig lyckokänsla. Även om både hon och jag lagt på oss något kilo av allt mackätande så får det vara värt det.

Dagens citat:

Ta ingenting för givet. Livet kan förändras med blixtens hastighet. Lev därför avsiktligt, lev medvetet och lev nu för allt vad du är värd.

En kram från mig.

Annika

(ovanstående bild på mig har min badkompis Tina tagit)

Hej hej

Sätt nu inte kaffet i vrångstrupen idag på grund av min rubrik. Min världsutflykt i veckan har inte sträckt sig så rysligt långt från Gyllebo.

Åtminstone inte så att jag behövt pass eller varit utanför rikets gränser. Nej nej, bara utanför Gyllebos gränser. Fast i vanlig ordning så började jag min dag med en tur till sjön. Och vilken morgon det blev.

Efter ett uppfriskande bad och och en stilla stund i den vackra soluppgången gick jag hem för att hämta mina små lurvbollar.

Troget låg de och väntade på sin tur att få komma ut i skogen.

De är så gulliga och alltid med på noterna de två. Skällande, tjattrande och småbråkande (som Piff & Puff) njöt de av den soliga förmiddagen lika mycket som jag själv.

Så äntligen var det dags för lite utflykt. Ända bort till Malmö, Ikea och hem till Emmy gick vår färd. När vi hämtat de förbeställda sakerna på Ikeas parkering, så fortsatte vi hem till Emmy och Matildas lilla lya. Stefan hjälpte till med lite montering, vi drack kaffe och sedan gick färden tillbaka till Gyllebo igen.

Så här i coronatider kändes det lite som ett hissnande äventyr att passera Österlens osynliga gräns, men som alltid var det väldigt skönt att återvända hem igen. Min introverta sida har frodats det gångna året så det är väl nyttigt att komma utanför sin bubbla ibland..

Dagens citat:

Du vet att du lever  i en relation när 70% av dina missade samtal är från din partner, i syfte att lokalisera din bortlagda telefon.

Det borde finas ”senilsnöre” till mobiltelefoner…

Kram Annika

Hejsan.

Allt sedan julafton så har jag levt ännu lite mer isolerat. Coronan har krupit närmare oss och vi har alla i familjen fått leva i karantän, var och en på sitt håll. Några med symptom, andra rädda för symptom…

Men till min stora glädje kunde jag äntligen få träffa Emmy igen i helgen.

Vi passade på att ta en härlig vandringstur med hundarna i solskenet. Hon och jag!

Vi kunde glatt konstatera att vattenståndet ökat i både sjön och vattendragen runt om. När vi passerade ”ålakistan” så porlade det så härligt. Ett ljud jag inte hört där på länge.

När vi gått ungefär halva rundan så blev lilla hunden Molly så väldigt trött i sina ben. Då var det bara att sätta henne i ryggsäcken och promenera vidare.

Tänk vilken energi det ger att få träffa en dotter en solig vinterdag i januari. Mer än så behövs egentligen inte, så länge vi alla får ha hälsan och vara friska.

Dagens citat:

Bara för att jag axlar det så bra betyder det inte att det inte är tungt.

Tyngd ger bra muskler. För allas vår skull så fortsätter åtminstone jag att håll i och hålla ut. Min önskan är att alla gjorde sitt bästa. Tyvärr har jag vänner och bekanta som mist nära och kära i detta äckliga virus. Friska och starka personer som borde haft många år kvar att leva. Mina tankar är ofta hos dem♥

Kram Annika