Here comes the sun.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Vilken dag, vilken morgon. Alldeles fantastiskt, magiskt och förtrollande.
 
Ja nog känns det som solen behövs nu. Jag har hela vintern trott att min citronodling totalt misslyckats denna säsongen. Men så böjde jag lite på min onda, stela rygg och fick se …. en skrovlig, gul liten citron lyste vackert längst ner på en gren.
Mitt fikonträd börjar sakta grönska och spira. I år tänker jag vara försiktig och inte ta ut det i trädgården för tidigt. I fjor kom den sista köldknäppen och dödade alla nya små fikonblad.
Renoveringen fortskrider och Mollys päls är ofta mer grå än svart. Båda hundarna älskar att ligga nära oss var vi än är och då kvittar det liksom om de ligger mitt i rivningsmassor och damm, bara de får vara hos oss.
På kvällen blev det ärtsoppa till middag, enkelt och lätt, trots att det inte var torsdag! Min värk var tuff, men jag försöker alltid vara tuffare och tuffa på!
 
Dagens ord:
Vår bakgrund och våra omständigheter må ha påverkat vilka vi är, men vi är nu ansvariga för vilka vi vill bli i framtiden!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Here comes the sun. Läs mer »

Du är grym Andréa …. men det visste jag ju, för de är alla mina tre döttrar!!

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vädret hos mig här i Gyllebo kan inte riktigt bestämma sig. Ska det vara vårlikt eller vintrigt? Idag var det åter vinter. Det var grått, snöigt och råkallt. Lite vackert dystert och melankoliskt.
 
Vår renovering går sakta framåt. Vi spacklar, slipar, målar och tapetserar. Byggdamm, spackelrester och gipsbitar har sakta spridet sig runt i hela huset. Lite opassande skulle min tvättmaskin börja strula och jäklas precis nu och spola ut vatten på golvet i tvättstugan. Det blev liksom extra jobbigt när det redan råder ett mindre kaos i hemmet.
 
Så kom då meddelandet från min älskade Andréa, det där som jag med spänning hade väntat på hela måndagen…
Någongång i maj är hennes veterinärutbildning slut och avklarad och det är dags för henne att börja jobba någonstans. Hon berättade att hon skulle söka in på några alldeles särskilda universitetspraktiker utomlands, men eftersom bara toppen av världens veterinärer blir antagna, så var det ju egentligen omöjligt. Som alltid sa jag åt henne att söka ändå, ”ingenting är omöjligt!” Hon skulle även söka en veterinärtjänst i Ystad, där någon skulle ge henne goda vitsord.
I hemlighet håll jag tummarna och önskade att hon skulle få den där tjänsten i Ystad. Jag ville ha henne hemma och nära. Det var ju så länge sedan hon var här i hemtrakterna, mer än sporadiska besök såklart.
Men innerst inne visst jag. Såklart kom hon in på den där omöjliga veterinärpraktiken som bara de bästa lyckas med!
Ett stort grattis min älskade dotter. Jag önskar dig ett bra år i Saskatoon/Canada.
 
… och kanske kommer vi och hälsar på där borta i Canada, vem vet ….!?
 
 
Andréa – din lilla plugghäst. Hur du lyckas kamma hem de bästa betygen och samtidigt vara med på precis alla fester och stolligheter är för mig en gåta. Har du ärvt allt det där av pappa tro?
 
Dagens ord:
Jag ler eftersom du är min dotter.
Jag skrattar eftersom det inte finns något du kan göra åt det.
 
 
 
 
Dela gärna
     

Du är grym Andréa …. men det visste jag ju, för de är alla mina tre döttrar!! Läs mer »

Alla hjärtans dag och en liten Sjöbopåg fyllde 9 år.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Den här söndagen var det Samuels födelsedag. Hela nio år fyllde han. Såklart var vi där för att gratulera honom.
 
All snön hade nu smält bort och det kändes återigen som om våren var på gång. På en bänk i skogen stod en liten snögubbe som någon gjort dagen innan, han stod där och kämpade för sitt liv den lille stackaren.
Ett fång röda rosor och lite gelehjärtan hade jag fått av Stefan redan dagen innan. Men själv hade jag inte kommit på något att ge, mer än min vanliga omsorg som att tvätta hans kalsonger och laga hans mat. En törn av dåligt samvete gjorde att jag bestämde mig för att göra bot och bättring nästa år…
 
 
På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och for för att gratulera Samuel på födelsedagen. Eftersom alla pågarna Ahlbeck också fyllt år under hösten fick det bli lite presenter till dem också. Något nytt, något gott, något blått och något gammalt…. eller det ska man kanske ge på bröllop….?  Nåväl, vars en liten sak fick de alla åtminstone.
Vi åt en saftig, god smörgåstårta, drack kaffe och hade en trevlig och mysig eftermiddag.
Tack ”pågarna i allmänhet” och syster Görel i synnerhet. Tack! ♥
 
 
Dagens citat blir ett som jag tycker är väldigt tänkvärt av Buddha:
 
Vårda varje ögonblick
och du vårdar allt.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Alla hjärtans dag och en liten Sjöbopåg fyllde 9 år. Läs mer »

Vintern kom tillbaka och vi firade min vackra väninnas födelsedag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Yngre och yngre ser hon ut att bli, min fina, goa väninna Madeliene. Den här kvällen var det äntligen dags för oss att träffas och fira hennes ”femma”.
 
Innan dess vaknade vi upp till ett bländade snölandskap. Vintern var tillbaka i Gyllebo. Jag klädde på mig som en michelingubbe och gav mig ut på tur med hundarna. Även om jag nu längtar väldigt mycket efter våren och värmen så måste jag erkänna att det var alldeles bedårande vackert. Jag och hundarna var alldeles ensamma där i skogen vid sjön. Allting var knäpptyst och stilla och jag var den första människan som satte mina spår där i snön den här magiska morgonen.
 
Så var det då äntligen dags att åka och fira goa Maddes födelsedag. Som jag längtat efter att få träffa henne!
När man som vi, möts som två väldigt unga töser på en tuff mansdominerad arbetsplats, ja då växer det liksom fram ett systerskap. Vi fick båda två lära oss att vässa armbågarna, se till så skinnet på näsan blev lite mer hårdhudat, vi fick lära oss att på mäns vis lösa konflikter, men vi blev också en del av den hjärtliga och glädjefyllda jargongen som råder i en bygghandels vardag.
Den här kvällen blev precis så glädjefylld och underbar som jag sett fram emot. Den godaste fisksoppa som jag någonsin ätit dukades fram, och jag kan bara från djupet av mitt hjärta säga tack!
Tack Madde och Micke för en underbar kväll!
 
Dagens ord är till dig Madde, den modigaste, starkaste och roligaste kvinnan jag känner!
 
Den som ber om ursäkt först är modigast.
Den som förlåter först är starkast.
Och den som glömmer först har roligast.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Vintern kom tillbaka och vi firade min vackra väninnas födelsedag. Läs mer »

Lärkans första drill.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Den här dagen doftade det verkligen vår. Skogens fåglar sjöng lite starkare och lite högre, och för första gången det här året hörde jag lärkan. Så härligt, så hoppfullt.
Jag hittade även några små vårblommor i min trädgård. En av de snödroppar som jag fått av min snälla faster Berith och några små vintergäck.
Ett annat vårtecken måste väl vara Felix och Judith som tror att de löper trots att båda är kastrerade.
 
Även fast våren är på gång, så sägs det ju att julen varar till påska, och det är nog så sant. Min lilla gran har fått skira små ljusgröna skott och för tredje gången blommar den amaryllis som jag fick av Ola Bandola på julbordet.
 
 

Renoveringen går framåt. Det som har hänt är saker som inte syns, men som är nog så viktiga. Spackling och slipning till exempel.

Alla saker är noggrant nerpackade och uppmärkta. En av döttrarna är mer hamster än de övriga …
En fräsch bukett rosor och lite kladdmuffins gjorde vår fredag i byggdammet lite mer lyxig.
 
Dagens tänkvärda ord:
Ord betyder mycket.
De kan leda till skratt
men också till gråt,
de kan glädja
men också smärta.
Och små vänliga ord
kan göra stora underverk.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Lärkans första drill. Läs mer »

Sentimental av några gamla sängar och madrasser.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / / 2 minutes of reading
Kära blogg.
Jag och hundarna lunkade på runt vår sjö och längtade nog alla tre efter lite sol, vår och värme nu. Att våren är på väg, det vet jag. Jag har sett både snödroppar och vintergäck sticka upp. Fast i min egen trädgård syns de inte till ännu. Jag tror alla vårlökar blivit bortgrävda förra hösten när vi grävde det stora hålet till poolen.
 
Renoveringen fortskrider. Väggen är nu uppbyggd och gipsad in till klädkammaren.
I alla år som vi bott här, har Stefan byggt sängar till töserna, allt efter deras behov och önskningar. Efter hand som de vuxit har deras behov ändrats. Han har byggt våningssängar, enkla sängar och långsängar att använda som myssoffa för många kompisar.
Den senaste tiden har dessa sängar stått här, ledsna och sorgsna – bäddade utan att någon kommer och sover i dem. Vi tog därför beslutet att det nu var dags för sängarna och de gamla Ikeamadrasserna att åka vidare till tippen. Lite sorgligt kändes det … och vi ska nog alla vara glada att madrasser inte kan tala ….
Till mina tre döttrar vill jag dock förtydliga: det kommer alltid att finnas möjlighet att bo och sova här hos oss. Alltid!
 
 
 
Från Australien har det kommit små, mycket små, livstecken i form av bilder på instagram.
Saknar dig så det gör ont Mems!!
Var rädda om er och hoppas inte flugorna äter upp er.
 
Dagens kloka ord:
Dagar blir veckor, som blir månader, som blir år.
Lev nu: älska, ge. bry dig om!
 
 
 
 
Dela gärna
     

Sentimental av några gamla sängar och madrasser. Läs mer »

En helt vanlig onsdag i februari.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Dagarna går sin gilla gång. I februari händer det inte särskilt mycket. Stefan jobbar på som alltid. Nya spännande projekt väntar Hantverkarn till våren.
Min morgonrunda var våt och geggig men vi njöt såklart som alltid. Andréa åkte tillbaks till Köpenhamn och jag försjönk ner i mina papper på kontoret igen.
 
 
Med posten kom den här dagen mina tre fotoböcker. För varje år som går, trycker jag upp några av mina bilder  som minne i böcker. Jag är övertygad om att alla foto som vi tar digitalt, i framtiden kommer att vara borta annars. Tekniken ändras i snabb takt och vem tänker då på sina gamla arkiverade foto. Vad har vi idag tex för nytta av allt de vi sparat på disketter? Min fotografvän Mårten säger alltid, ”det är inte frågan om ifall din hårddisk kraschar, det är frågan om när din hårddisk kraschar ….”
Nåväl, idag kom 2015 års böcker. Underbara ögonblick. Stackars Felix hade inte fastnat mer än en enda gång, så jag får framöver ha lite större fokus på honom med min lins.
 
Lagom till eftermiddagskaffet kom Peter-elektriker för att hjälpa Stefan lite med elledningarna. Fokus är nu på att färdigställa det lilla rummet och flytta in klädkammarinredning och göra helt klart där.
 
 

 Jag funderar lite på att det snart är tid för ett optikerbesök. Sist jag var där fick jag bannor eftersom jag väntat i åtta år …. och nu har det gått sex år igen. Så vidare skarpsynt är jag ju inte …

 
 
(Livet genom mina ögon …. -6 kallas det visst)
 
 
Dagens kloka ord:
Sanningen är som solen.
Du kan stänga den ute ett tag, men den kommer inte att gå sin väg.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

En helt vanlig onsdag i februari. Läs mer »

Golvval kan vara knepigt.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Den här morgonen upptäckte jag något mystiskt i skogen. Någon hade bundit en massa små rosetter av snitselband i buskarna i ett litet snårigt område vid sjön. Jag grubblade länge på vad det där skulle vara bra för …. men nej, jag förstod inte vad det hela skulle tjäna till.
 
Vi har varit hos vår vän Ola och tittat på tänkbara golv till vårt hus. Det gäller att tänka länge och väl och verkligen välja rätt. Eftersom det inte bara är mig och Stefan som golvet ska passa, så har förstås djuren också fått vara med och prova och testa …. Vi är alla rörande överens om att ett tåligt och slitstarkt golv måste vi ha, och det nuvarande furugolvet vittnar om att mjuka träslag är inget för oss med hundar och katter.
”VeterinärAndréa”, som ju var hemma, kom med den skämtsamma idén att vi kunde operera bort klorna på djuren. ”De e nock ente så jättedyrt, sa hon” ….men då fick hon onda ögat av oss alla!!
 
 
Blääää Andréa, våra bebisar skojar man inte om!!!
 
 
 
 
Dagens tänkvärda ord:
Dansa som om ingen ser dig …
för det är det ändå ingen som gör – de tittar på sina telefoner.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Golvval kan vara knepigt. Läs mer »

Världens bästa Tina och världens bästa Andréa.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
För det mesta brukar jag ha en väldig tur med vädret när jag tar mina morgonvandringar. Så även den här morgonen. Underbart och skönt.
 
Strax innan middag kom underbara Tina hit. Med sig hade hon en uppsjö av påsar med olika gotter i. Först blev det bullar med pålägg och lite senare när vi pratat och grejat med saker som vi skulle fixa, då var det dags för sittning nummer två. Wienersemlor. Finns det något godare? Jag älskar när Tina tittar ut hit till mig. En som möjligen älskar det minst lika mycket som jag själv, är hunden Johnny. Han blir liksom helt fjollig när Tina kommer. Han gör sig till och ska visa henne allt som han vågar göra trots att det egentligen är förbjudet och trots att han aldrig brukar göra det i vanliga fall. Tex att stå i vägen under bordet när vi äter så vi inte får plats med benen någonstans. Tina brukar ha lite godis med till båda hundarna och det kan ha en viss betydelse.
Tack  älskade Tina för en mysig eftermiddag.
 
 
Renoveringen går framåt. Nu börjar uppbyggnaden i etapp 1. Klädkammaren ska färdigställas och en elektriker måste hit, innan väggen kan byggas färdigt. Nu får vi lägga lite tid på finplanering och materialval. Närmast på tur står att välja golv.
Johnny älskar att ligga i vägen. Ju rörigare och skitigare, ju bättre tycker han.
 
Så kom hon då tillslut hem. Min efterlängtade äldstadotter  Andréa. Jag fullkomligt älskar att plötsligt höra hennes pigga röst i dörren, när hon stormar in med en ryggsäck som är nästan lika stor som henne själv och kvittrar ”hejhej”.
Runt henne stod den här kvällen en stank av grisaskit, damm och ammoniak. Hon hade varit på besök på sin gamla kära arbetsplats för att bjuda på en kaka. Det slutade med 4 timmars arbete och kastrering av grisar.
Det fick bli en dusch och en bastu för hennes del. Katten Felix passade på att få lite kärlek och mys, han också.
… och så passade jag själv också på.
Älskade unge!
 
Dagens kloka ord:
Det finns många sätt att säga ”Jag älskar dig” på …
* Kör försiktigt
* Är du hungrig? Har du ätit?
* Fryser du? Ska jag värma dig?
* Jag kommer och hämtar dig så slipper du ta bussen.
 
Vi får bara komma ihåg att lyssna …
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

Världens bästa Tina och världens bästa Andréa. Läs mer »

Min kusin Gunilla.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Så dyker jag med näsan ner i mitt gamla album igen.
Den här gången handlar det om min kusin Gunilla. Jag träffade henne ganska ofta när jag var barn. Vi brukade åka till varandra när det var jullov eller sommarlov och sova över hos varandra i någon vecka. Gunilla och jag var nästan på pricken lika gamla. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om hennes bror Torgny också. Torgny var något år yngre och jag minns honom som ständigt glad och lite busig.
Jag och Gunilla älskade båda katter. Jag hade ju min vildkatt som jag lyckats få tam och som varje år fick två kullar kattungar. Gunilla hade en honkatt som hette Missan och som var hennes stora kelgris.
Jag minns särskilt en händelse när Gunilla var hos mig ett sommarlov. Eftersom vi köpte mjölk av en bonde i trakten hade vi mjölken i en bringare i kylen. Oturligt nog när Gunilla skulle ta fram den ur kylen, råkade hela den stora bringaren slinta ur hennes grepp och all mjölken rann ut på golvet. Jag minns hur hon desperat kallade: ohhh, moster Ingrid, jag tappade mjölken!!
Vi brukade även vara i Alunbruket tillsammans och jag minns hur jag och Gunilla var dödligt förälskade i sångaren i Streaplers, något jag idag har väldigt svårt för att förstå. Vi plockade blommor och la under huvudkudden och jag drömde om skolans tjockaste kille. Oj vad vi skrattade åt det nästa morgon när vi vaknade.
Vi hade mycket roligt tillsammans när vi träffades, och när vi blev lite äldre åkte vi på språkresa ihop, till Isle of Wight i England…. men det är en helt annan historia.
 
Katten Helmer blir ompysslad och påklädd dockkläder efter ett av mina besök hos kusin Gunilla.
 
 
Gunilla skrev en liten berättelse, som publicerades i tidningen på en barnsida som fanns på den tiden.
 
 
Snipp snapp snut, så var den tillbakablicken slut.
 
 
 
 
Dela gärna
     

Min kusin Gunilla. Läs mer »

Rulla till toppen