Kära Blogg
Även om solen aldrig riktigt ville bryta igenom molnen så var det en underbar morgon.
De blå sipporna står nu i sin fulla prakt och i de mörka vattensamlingarna runt sjön börjar alla vattenväxter sakta titta upp över vattenytan igen.
På grusvägen mötte vi plötsligt en skadad padda. Det rann en strimma blod ur hennes mun. Hundarna sniffade lite nyfiket på den stackars paddan, innan jag försiktigt lyfte in henne i gräskanten. Jag älskar grodor och paddor. Det är något snällt och ofarligt över dessa stjärtlösa groddjur tycker jag.
Vid munkagången simmade de tre vita vackra svanarna. Åhhh vad jag hoppades att de ville stannat kvar här i sjön.
Så tittar den så upp ur jorden. Den spännande växten som heter vätteros. Det är en snyltrotsväxt som lever som helparasit. Den saknar klorofyll och jag tror att det är en fridlyst växt. Dess närmaste släkting lär vara lejongap.
Kanske inte den vackraste blomman i skogen, men ack så intressant och spännande.
Dagens tänkvärda ord:
Fråga inte dig själv vad världen behöver.
Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det.
För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv.
Kram och Hejdå Bloggen
