Kära Blogg
Morgonen började med en dramatisk himmel. Min mössa hade åkt på igen. I motljuset kunde jag se hur buskar och snår sakta började skimra i skira små gröna blad. När vi återvände till stugbyn hade någon skrapat vår grusväg. Det är ett riktigt vårtecken tycker jag.
Hela dagarna när jag arbetar finns våra djur nära mig. Jag älskar det. Bättre arbetskamrater finns inte. Lilla Molly satt nästan hela dagen och solade sig och kikade i smyg på mig. Katten Felix ligger också gärna nära, men just den här dagen ville han helst ligga på mitt vita fina överkast.
När Stefan kom hem satte han igång att foga väggarna i badrummet. Vitt blir det. Båda älskar vi det vita och det ljusa.
Jag gick en snabb vända bort till grodornas paradis. Där var inte tillstymmelse till någon sexaktivitet. Alla grodor kan väl inte ha valt klosterlivet?
Nåja, vitsipporna står i startgroparna för att slå ut i sin vackraste skrud.
Men så sprang jag plötsligt på ett mysterium … En hög av duvfjädrar tydde på att någon form av våldsamt mord hade blivit begånget. Inget konstigt med det. Men några steg längre bort låg resterna av en gädda. Det var konstigt. Min grodplats ligger 1 kilometer från sjön, så det blev lite av en gåta, två riktiga mysterium.
Dagens kloka ord:
Gör det bästa av dina förmågor,
gläds över dina framsteg utan att jämföra dig med andra.
Hejdå Bloggen
