Jag är en av världens rikaste människor.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag har undrat så varför det nästan inte finns några nyckelpigor i år? Är de utrotade, eller nått? Eller trivs de inte längre här i Gyllebo?
Förra året vimlade det av röda små pigor överallt. Jag vann till och med ett pris på en av mina bilder i TV  programmet ”Mitt i Naturen”.
Jag håller tummarna på att de vill komma tillbaka till oss nästa sommar.
 
Morgonens promenad började i dur och slutade i skur. Först gick vi där och njöt, livet lekte. Det var ljummet och vindstilla och härlig. Men så plötsligt öppnade hela himlen sig och ner vräkte det kallaste, våtaste regn man kan tänka sig. Om man nu kan bli mer än våta så blev vi det. Särskilt lilla Molly blev extremt blöt. Det gick inte ens att ta ett vettigt foto av henne när vi kom hem, för hon kunde liksom inte sitta still. Det blev bad och torra handdukar för hela gänget.
 
 

 
Tänk, det finns väldigt många fattiga människor i vår värld. Människor jag tycker så förfärligt synd om. Tänk, de där allra fattigaste, de måste köpa tavlor av Picasso eller Rehmbrandt och hänga på sina väggar.
Jag är så tacksam att jag är så rik att jag har så mycket värdefullt att hänga på väggen.
Just den här dagen kom en extra fin tavla som jag beställt. En tavla på de viktigaste i mitt liv (förutom Stefan då alltså)
 
 
 
Varje dag kämpar jag på med små, små övningar som med tiden ska ta bort mitt onda i ryggen. Lilla Molly är helt övertygad att dessa övningar är helt och hållet för hennes skull. Och ja, de har verkligen kommit att bli en mysstund med henne också. Lite som att slå två flugor i en smäll liksom.
 
Eftersom det idag är den 11 september, vill jag passa på att skicka en grattishälsning till min lilla lillasyster, Görel.
Grattis syster, vi ses ikväll.
 
(en bild tagen för några år sedan på mig och min syster)
 
Dagens kloka ord:
”Jag försöker bara göra mitt bästa, ibland räcker det till, ibland gör det inte. De gånger det inte räcker till önskar jag att ni minns de gånger det gjorde det.”
 
Blöta kramar och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
Dela gärna
     

Jag är en av världens rikaste människor. Läs mer »

En ilsken geting i brallan.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 2 minutes of reading
 
 

Kära Blogg

Jag var så lycklig! När jag tog min morgonsimtur den här dagen, skuttade en tjattrande ekorre runt, runt i vår hasselbuske. Åhhh, vad glad jag blev över att äntligen få se en liten korre här i min trädgård. För ganska många år sedan hade jag hela sju stycken som samtidigt kom och åt vid fågelbordet. Jag bara älskar dess små söta djur. För se, ekorrar, det är mitt liv de.
 
(Fotot här ovan har jag tagit av en av de ekorrar vi haft här, år 2013)
Det var en sagolik dag och jag kände att jag höll på att bli riktigt bortskämd med den underbara solen. Vår vandring gick runt sjön den här tidiga morgonen.
 
En stor ståtlig fjällskivling (tror jag att det kan ha varit) hade poppat upp där i skogen och stod där så stolt på sin fot. Allt som jag vill fotografera vill Molly också inspektera, så just den här gången blev det inga vackra bilder på den pampiga svampen.
 
Den här dagen var det bestämt sedan länge att jag och Emmy skulle ha en mamma/barnshoppingdag i Malmö. Vi tog tåget in till stan och strosade runt på Emporia hela eftermiddagen. Vi hade en härlig mysdag som jag längtat så efter. Men min rygg tycks hata allt vad shopping och strosande heter. Det blev en smärtsam natt och dagens lärdom blev att jag inte är redo för sådana här äventyr än på länge.
Men tack min kära Emmy, det var värt all smärta att få vara med dig. Men som ni ser på bilderna, jag ler och skrattar, det är för att jag är en krigare.
 
 
 
En annan dråplig sak som hände när jag skulle duscha och byta om innan vår avfärd, var den där ilskna getingen som smugit in i mina nytvättade tajta jeans… Ja, den lämnade sin gadd och halva bakdelen i mitt bastanta lår.  Så var jag förärad med årets getingstick.
 
 

När jag trött och sliten for hemåt mot Gyllebo, sken hela världen upp i ett trollskt ljus och himlens färger var onaturligt blå. Det var alldeled alldeles magiskt.
 
 
Dagens kloka ord:
”Varje morgon har du två val. Antingen ligga kvar i sängen och drömma eller kliva upp och förverkliga dina drömmar.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna
     

En ilsken geting i brallan. Läs mer »

Det är vi som väcker upp Gylleboskogen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Ibland låtsas jag att det är vi som har i uppdrag att väcka upp skogen varje dag. Tänk, vilken underbar arbetsuppgift. Septembermornarna är ganska kyliga nu och jag får dra på mig en extra kofta under min tunna sommarjacka. Luften är frisk och härlig att andas. Än surrar humlorna ivrigt omkring, tillsynes helt ovetande om att hösten är på ingång.
 
På ett ställe i skogen finns en plats där Molly alltid brukar kissa. Det är alldeles precis vid det prickiga trädet. Ja, för alla träd är olika, det finns inte ett enda som är det andra likt. Fantastiskt.
 
Vid denna årstiden brukar hundarna bli fulla av olika kardborrar i sin päls. Det finns en sorts kardborre som är värre än alla andra. Om man får dem i sin svans, ja då  kan man hälsa hem. Med det menas att man får klippa av allt sitt hår på svansen och skamset gå runt och likna en labrador väldigt länge. Fråga Johnny för han vet exakt hur pinsamt det är!
 
Äntligen blev vårt blåregn beskuret. Nu vet jag inte riktigt om det hela blev gjort enligt konstens alla regler. Vi letade på google och tänkte till lite själva också. Det illvilliga trädet har inte en enda gång förärat oss med några blommor. Vi satte vårt träd år 2007 och då planterade vår söta granne också ett likadant…. Någon av oss gjorde rätt ….
 
(Våren 2007, och hunden på bilden ovan är vår käre Leo)
 
 

 
På moderna telefoner kan man ha en massa olika program, eller appar som det så fint heter. Jag har en app där man skickar foto snabbt till varandra med meddelande. Den är väldigt användbar… tycker framförallt mina döttrar. Så här kan en konversation se ut:
 
 Ja, så är det när man delar Spotifykonto med en av sina döttrar!
Det var ganska bra att Andréa stal min musik, så jag kom ut i solen istället. För tänk, det är fortfarande sommar ju. Humlorna surrar glatt omkring och jag undrar om de har en aning om den annalkande vintern? Jag tror inte det, jag tror att de bara lever i nuet, precis som vi alla borde göra.
 
Dagens kloka ord:
”Börja alltid att förvänta dig att bra saker kommer att ske.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Det är vi som väcker upp Gylleboskogen. Läs mer »

Med fönsterskrapan i ena handen och kameran i den andra.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det kan höras tjatigt, men det blir aldrig trist och tråkigt – dagens strövande i skogen.
Den här dagen strålade den nyuppstigna solen alldeled extra mycket. De nymornade korna bligade förvånat på oss när vi kom där tassande i tystnaden.
 
En fantastiskt morgon, som vi njöt i fulla drag av.
 
 
Lite märkligt var, att när vi gick där i allsköns ro, hittade vi plötsligt ett gäng cyklar kastade i en buske. Nyfiket kollade jag lite extra på dem och tyckte allt att det såg lite märkligt ut att parkera sina fordon på det viset. Mitt i en buske ute i skogen. Plötsligt satte Johnny sig ner och gjorde en jättemarkering in i skogen, han markerade att där fanns ”fiender”… Då tyckte jag att det var bäst att gå därifrån, jag kände mig inte beredd att möta några pucko tidigt på dagen i skogen, som inte ens vet hur man hanterar en cykel.
 
Ja, så vi gick hemåt igen och där satt katten Felix och väntade på sin frukost.
 
På eftermiddagen när min pappershantering på kontoret var klar, fortsatte jag med mitt projekt ”fönsterputsning”. Visserligen har min kropp klart och tydligt sagt ifrån att det inte är bra för mig med sånt arbete. Men det är inte bara kroppen man måste lyssna på, man ska även lyssna på sitt sinne, och det sa mig att jag var sugen på skinande rena fönster även på husets baksida. Så med kameran i ena handen och fönsterskrapan i andra, gick jag loss på de stora fönsterpartierna ut mot terrassen. Oj, oj, vad där bodde spindlar! Det var mest av rasen Zygiella x-notata. (Japp, jag har googlat såklart!) Vackra med sitt mönster på ryggen.
 
 
Men även andra små intressanta kryp fastnade på bild.
 
En simtur och en stund i solen hann jag med innan Stefan dök upp till kvällsmaten. Ljuvligt!
Sen var det hundmys för hela slanten resten av kvällen.
 
Dagens kloka ord:
”Använd inte den styrka du behövde bygga upp för att komma på fötter till att springa tillbaka och göra samma misstag igen.”
 
Kram och Hejdå Bloggen från oss.
 
 
 
 
 

 

Dela gärna
     

Med fönsterskrapan i ena handen och kameran i den andra. Läs mer »

En saltstänkt dag med hundarna.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
En väldigt bra sak med september och hösten, är att alla människor försvinner. Ja, jag tror väl inte att de går upp i rök precis, men de dräller i alla fall inte omkring ute i naturen eller på stränderna så mycket, och det gillar jag. Jag älskar när jag är alldeles ensam, bara jag och hundarn  – då äger jag allt.
Tidigt den här söndagsmorgonen, när Stefan körde iväg på sin jakt, så packade jag och hundarna in oss i bilen och for ner till havet. Wowww!!!
 
Knäbäck är en av mina absoluta favoritplatser. Jag minns första gången jag kom hit, det kändes som jag var på en paradisö, samtidigt som jag var hemma. Det är så vackert att man nästan slutar andas.
 
I backen ut mot havet, finns ett litet, näpet kapell.  St Nicolai kapell. Det var där jag och Stefan gifte oss en gång i tiden. En fantastisk plats som bara ligger där, under himmelen vid havet. Vackrare än den vackraste kyrka, i sin enkelhet.
 
En konstig sak med stränder är att det råder hundförbud vid vissa tider på året, medan rökning är fullt tillåtet. Varför? Naturligtvis ska man ha strikt ansvar för sina fyrfota vänner och plocka upp hundbajs och se till så de inte flyger och far helt utan tillsyn och retar gallfeber på hundhatande människor. Men jag förstår inte riktigt vad de gör för skada där liksom. Hårar ner i vattnet?
Nu har det kommit upp en söt liten skylt där i Knäbäck, och den är precis helt och hållet i min smak.
 
 

 Den här morgonen var vi helt ensamma. Johnny och Molly kunde glatt springa omkring och leka. De busade i vattenbrynet, hoppade och skuttade så sanden stänkte omkring deras tassar. De åt slibbig tång och grävde skyttegravar för glatta livet. De är allt bra härligt att vara hund en söndagsmorgon i september.

 
 
Tiden går fort när man är lycklig. sakta började resten av världen vakna till liv, och när stranden sakta börja fyllas med promenerande Österlenbor, då drog jag och hundarna oss hemåt igen.
 
Plötsligt kommer man till en punkt när man inte står ut längre, eller rättar sagt, då man inte SER UT längre. Den punkten kom jag till den här dagen. Mina fönster hade grott igen och jag fick bara sådan lust att putsa dem skinande rena igen. Jag har gammeldags spröjsafönster (kopplade fönster på fackspråk) och det betyder att vart och ett av dem har fyra sidor att göra rent.
Finns det något härligare än nyputsade fönster? Åhhh, jag älskar det. Fast med tanke på min stackars rygg har mitt förståndiga jag delat upp jobbet, och tar några fönster varje dag… ”lid ette lid, så går de nock” …. som mamma Ingrid alltid sa. 
 
 
Dagens kloka ord:
”Du kan välja att fokusera på hur dåligt du har det
eller
på hur bra du kan få det.
Vad väljer du?”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

En saltstänkt dag med hundarna. Läs mer »

Harjakt och hundträning.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Stefan var bjuden på harjakt och skulle vara borta hela dagen. Själv tycker jag bäst om att jaga hare med min Canon, och jag tror nog att alla harar instämmer med mig.
Nåväl, 3 harar blev det för den stolte Stefans del och 12 harar för hela jaktlaget.
 
Som vanligt började jag och hundarna dagen med en tidig morgontur i skogen. Natten hade bjudit på några rejäla åskknallar och ett hällande regn. Jag drog på mig min regnhatt för säkerhetsskull. Det brukar hjälpa, för när jag har den på mig och går där och ser lite extra löjlig ut, då kommer det inte minsta lilla droppe från himlen. Praktisk tingest den där hatten.
 
Dagen bjöd på rejäla regnskurar och katten Judith spatserade på en katts nonchalant vis in på sin stege genom fönstret och vräkte sig i vår säng, totalt oberörd över att det vita överkastet blev både gräsigt och grusigt och vått. Hon tittade på mig och såg ut att tänka, ”vad glor du på människa, du har väl för sjutton tvättmaskin…”
 
Om en och en halv vecka är det fyra dagars krig som gäller för mig och Johnny och vi hade ställt in oss på en välbehövlig träningsdag. När man är krigshund måste man kunna spåra och bevaka i skog och mark, men även i bebyggelse. Att spåra på asfalt och grus kräver betydligt mycket mer träning. Så vi hade för dagen avlyst hela Otto Lars (Stefans lager) för hundträning. En perfekt dag när nästan inga människor vågat sig ut. Såklart fick lilla Molly också hänga med oss ut. Till sin lycka fick även hon spåra sig fram till en snusdosa innehållande kattmat. Om det nu är som Molly verkligen spårar, eller det handlar om ren skär tur, får jag låta vara osagt, men vi tränar och övar för glatta livet, och kul tycker hon att det är. Johnny skötte sig bra han också. Lite för mycket duracellkanin, men jag vet att det brukar gå över efter ett par dagar ute i fält.
 
 
Med trötta hundar åkte jag hem och bytte skepnad. För på kvällen var vi bjudna på middag hos Boris och hans familj. En härlig kväll med fantastiskt god mat och dryck.
Ett stort tack till Camilla och Mats, som tyvärr inte fastnade på bild eftersom jag hamnade i total matkoma ganska så omgående och bara njöt av en härlig kväll.
 
 
Det är jag som är Boris! Det lilla luddiga nedanför, är huvudet på min ”lillasyster” Mitsy.
 
 
Dagens kloka ord:
”Det verkar alltid omöjligt tills det är gjort.”
 
Kram och Hejdå Bloggen från oss.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Harjakt och hundträning. Läs mer »

En strålande morgon och en kväll i minnenas värld.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
Tillbaks på ruta ett … nej, inte riktigt. Men min värk var tillbaka, precis som hon sagt, min osteupat. Det kommer att gå upp och det kommer att gå ner och jag ska bara försöka hålla mig lugn.
Lugn det är jag när jag går i min älskade skog tidigt på morgonen. Att stöta på alla de olika djur som finns i vår natur, det är livet för mig. Jag känner bara tacksamhet.
 
 

 
På kvällen väntade jag hit kära vänner, och då är det trevligt om man har lite ordnat och snyggt i sin stuga tycker jag. Den här dagen var lilla Molly på sitt busigaste humör, så efterhand som jag for fram med min dammsugare kom Molly bakefter och återställde allt.
Jag tänkte bjuda på grillat, och till kaffet fick det bli en nyttig morotskaka.
 
Det är alltid så himla mysigt att träffa Tina och Bosse. Världens goaste vänner!
Just den här kvällen hade Tina och jag ett alldeles särskilt projekt. Vi skulle nämligen knåpa ihop frågor till en tipsrunda till vår kommande klassträff. Oj oj oj, så många härliga, tosiga minnen som kom upp. Såklart pratade vi om annat också, för med Tina kan man prata om allt och bara vara sig själv.
Tack Tina och Bosse för en mysig afton och TACK för det lilla ”sura trädet”, jag ska vårda det ömt.
 
Har jag sagt att jag älskar grodor. De symboliserar för mig ordet hopp, och det härligaste av allt är att hoppas.För har man hopp, har man allt.
När jag den här dagen hade förevigat Grodan Boll som bor under stuprännan vid huset, såg jag att ett svart hårstrå trasslat in sig i ”Bolls” små fötter. Johnnyhår! Det är då märkligt hur dessa svarta hårstrå finns med överallt. De finns i smöret, i sängen … överallt. Ja, till och med på våra grodors fötter.
 
Dagens ord:
”Glöm aldrig kraften i enkelheten.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

 

 

 

Dela gärna
     

En strålande morgon och en kväll i minnenas värld. Läs mer »

Poolen jag inte ville ha…

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vissa dagar startar så där lite extra bra. Så där så man blir lite misstänksam på vad som kommer att hända härnäst. Det här var en sådan morgon. Mycket mindre smärta än vanligt hade jag och underbart friskt väder.
På med kläderna och ut med hundarna. Tadaa – då kom regnet. Plaskblöta blev vi, men vad gjorde de, jag var i sjunde himlen av att kunna hoppa över dagens piller.
 
Någon gång i mitten av augusti i fjor, började Stefan arbeta med vårt poolbygge. Någonting jag varit en väldig motståndare till. Jag kände mig precis alldeles lagom nöjd med det vatten jag såg på mina dagliga promenader runt Gyllebosjön, och jag kunde inte för mitt liv förstå vad det var för mening med en egen simbassäng i trädgården. Jag såg framför mig att jag fick hela Eljarödsbadet hemma på min egen tomt liksom. Att hela trädgården dessutom förvandlades till en geggig plöjning gjorde inte saken bättre. Jag var sur!
 
Jag hade fel. Fel, fel, fel!
Älskade Stefan, jag är så oerhört glad över vår lilla ”pöl”, där jag varje dag kan träna lite rehabträning. Trädgården har för längesedan återställts och allt är frid och fröjd.
Även den här regnig morgonen hoppade jag i plurret och tränade lite.
 
Alla känner vi att hösten är på väg. Det är en underbar årstid, den bästa av alla.
 
 
Dagens kloka ord:
”Var villig att acceptera verkliga utmaningar i livet och var aldrig rädd för dem”.
 
Kram och Hejdå Bloggen från en lycklig tjajj.
 
 
 
 
Dela gärna
     

Poolen jag inte ville ha… Läs mer »

Var har alla bin och getingar tagit vägen?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Igår när jag såg några getingar i min trädgård, slog det mig att det nog var några av de första jag sett här i Gyllebo denna sommaren. Var har alla de andra hållit hus egentligen?
Det gör mig allt lite orolig att bin och andra små insekter håller på att försvinna, för om de blir utrotade, ja då kommer allt att gå åt pipsvängen med vår kära moder jord.
 
Just nu blommar mina höstanemoner som allra vackrast. Det är en blomma jag är lite extra förtjust i. I orangeriet fortsätter pelargonerna att skänka glädje varendaste dag.
Varje vår när jag ska välja ut sommarblommor till tunnor och krukor blir jag så sugen på alla spännande nyheter de brukar ha där på plantskolan. Men så köper jag några gamla ”tråkiga” isbegonior också, billiga och enkla. Gissa vilka som nu står vackrast kvar? Såklart! De tåliga underbara isbegoniorna. 
 
Här i Sverige får man inte skryta, slå sig för bröstet och berätta hur in i helsike bra man är. Nej fy, så gör man verkligen inte! Det kallas Jante, och det är en lag som alla måste följa.
Men nu tänker jag bryta mot den lagen, och berätta hur stolt jag är över alla mina tre döttrar. De är de allra bästa i hela världen. I alla fall i min värld!
Amanda och Emmy har båda jobbat mer än vad som är mänskligt hela sommaren, för att kunna uppfylla några av sina drömmar. De har slitet för att tjäna ihop varenda krona själv som de kommer att behöva det kommande året. Amanda ska läsa till hudterapeut och Emmy ska upptäcka Australien. Andréa har i sommar gått på världens i särklass finaste veterinärskola i USA och där lyckats bli en av de 10% bästa eleverna. Hon kommer att bli en strålande veterinär.
Så om man inte får skryta om sina barn, vem i hela friden ska man då få skryta om!
Lycka till alla mina töser, för de är ni ta mig tusan värda!
 
Men …. stolthet handlar inte om kärlek. Jag älskar inte mina barn för vad de gör, utan för vem de är. Mest så ingen förväxlar det.
 
 
(de två ovansående bilderna är stulna från lite varstans)
På kvällarna kryper det på lite ”höstkänsla”. Mys med hundar och pyssel blir det förstås.
 
 

 
 
 Dagens kloka ord:
”Att våga är att lyfta sig själv.
Fundera på om där finns något du vill men inte vågat ännu …
Och gör det nu!!”
 
Kram och Hejdå Bloggen!
 
 
Dela gärna
     

Var har alla bin och getingar tagit vägen? Läs mer »

Sköna sommarn fortsätter.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Trots att det nu har blivit september månad så fortsätter sommaren här i Gyllebo. Underbart.
Efter en ganska sömnlös natt staplade jag upp och gick i sakta mak ner till sjön med hundarna.
Jag bara suger energi ur naturen och bunkrar upp inför vintern.
 
 
 
 

Det är en del som tror att jag aldrig jobbar. Men det gör jag. Alldeles förfärligt mycket egentligen. Det är inget som jag skriver så mycket om här på bloggen, för hur kul skulle de vara att läsa, eller se bilder på!

Idag hade jag ett möte med vårt försäkringsbolag. Det kan höras lite trist och tråkigt, men jag hade verkligen sett fram emot mötet. För se, det är en gammal kär vän sedan lågstadiet i skolan, som har hand om några av våra försäkringar, och sådana möte är alltid angenäma.
Sedan njöt jag och familjen lite i solen, innan solen gick ner och allt blev vått av dagg.
 
När klockan var åtta var jag vimmelkantig och trött. Bara plums i säng med ”käringen”.
 
Dagens kloka ord:
”När jag accepterar och bekräftar mig själv blir jag fri från beroendet av att behöva bekräftas och accepteras av andra:”
 
Kram och Hejdå Bloggen från ”gänget”
 
 
Dela gärna
     

Sköna sommarn fortsätter. Läs mer »

Rulla till toppen