Hej igen Bloggen.
Kanske ska bloggen och jag fortsätta att vara vänner ändå och ses ibland, inte lika ofta som förr, men ibland …. så hej igen.
Jag tänkte börja med ett klagomål. Och det gäller våren. Jag är inte riktigt nöjd med hur våren sköter sig i år. Fast nu kan det vara så att maj månad blir helt underbar, och då är våren förlåten tycker jag. För jag har faktiskt hellre fint väder i maj än i april. Så kom igen nu vårusling!
På dagens skogsrunda var det full action i skogen. Fåglarnas kärleksliv ligger liksom på topp nu, och i vattnet slogs knipänderna om brudarna.
Nattens evinnerliga regnande hade nästan svämmat över de små bäckarna vid sjön och i de vattenrika kärren blommade kabbelekan för fullt.
Äntligen! Det verkar som om mitt magnoliaträd äntligen bestämt sig för att börja blomma. Det var för 12 år sedan som vi fick det av mina föräldrar i bröllopspresent. Den först gången trädet blommade var för tre år sedan, året då mamma Ingrid dog. Då kom det en enda blomma på hela trädet. Blommorna är ganska oansenliga. Helt vita och de ser ut ungefär som om någon kastat upp använda pappersnäsdukar i det kala trädet. I år är där mellan 15 – 20 blommor och de gör mig så glad.
Dagens kloka ord:
Ibland behöver vi stänga några dörrar. Inte pågrund av stolthet eller arrogans, utan helt enkelt för att de inte längre leder någon vart.
Kram och Hejdå Bloggen
