Kära Blogg
Förra gången jag var hos min frissa, så klippte jag hela 20 centimeter av mitt långa hårsvall. Efter två dagar var det fortfarande ingen som lagt märke till min förändring. Denna gången sa jag åt henne att hon kunde göra vad hon kände för, eftersom jag ändå inte syntes längre. Mitt enda krav var att jag ville inte se ut som Hedvig i ”Hedvig och ugglan”, det där gamla barnprogrammet som vi såg på när jag var liten.
Hon skar av det mesta med kniv, så det såg nästan ut som om jag gjort det själv. Vips var jag nästan korthårig. Till och med lockarna tog hon bort med en varm tång.
Tja, ganska skönt och praktiskt.
I min trädgård frodas det alldeles väldigt mycket nu.
För er som läst min blogg från början, så minns ni kanske min sorg förra våren när sniglarna åt upp min älskade blomma som jag fått av mamma Ingrid. I år har Stefan satt en ring av kopparplåt runt min ”mose brinnande buske”, så nu hoppas jag få ha den ifred.
Mina älskade töser följer jag såklart och för varje livstecken blir jag så glad …. även de där mindre roliga Emmy … Älskar er alla från djupet av mitt hjärta.
Dagens ord:
LIvet är en huppegupptäcksfärd.
Plötsligt är man i diket … och där kanske man hittar en bra grej … som man inte hade hittat annars.
Kram och Hejdå Bloggen
P.s Jo … Stefan såg att jag klippt mig och sa …. ”du ser ju nästan ut som en tonåring” … jag får kanske köpa papiljotter och börja rulla upp håret? Vad säger ni??