Resor

På busstur till Krakow.

3 kommentarer / Allmänt, Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

För flera år sedan bokade jag och Stefan en resa till Polen. Men det kom en oförutsedd pandemi i vägen som varade i två år. Därefter blev det krig i Ukraina som gjorde att resan åter blev inställd. Nu hade det dock blivit dags att förverkliga den där resan. Men Stefan kände sig inte särskilt sugen på att ge sig iväg efter en krasslig vinter. I hans ställde hoppade min dotter Emmy in, och vi får ett mysig långweekend tillsammans, hon och jag.

Det var en bussresa med Hagestad Touring som tog oss ut på äventyr. Vi var ett härligt gäng, som mestadels bestod av glada pensionärer och så av Emmy då såklart. Med jämna mellanrum stannade vi för toalettbesök och den traditionella kaffestunden som innehöll Hagestadskaffe, whiskey och Baileys.

Första övernattningsplatsen blev på hotell Qubus i staden Legnica.

Efter en skön natt i vårt väl tilltagna hotellrum så passade vi på att kika närmare på stadens magnifika kyrka som låg bara ett stenkast bort.

Vi åt en god frukostbuffé och körde sedan vidare mot den berömda saltgruvan Wieliczka, som finns med på Unescos världsarvslista. Med en fyravåningshiss åkte vi en lång bit ner under marken och fick sedan gå i trappor den sista biten för att komma ner de 130 meterna under jorden.

Där nere i gruvan fanns kyrksalar och vackra skulpturer, allting bestod av salt. Och om vi var tveksamma, så kunde vi bara sticka ut tungan och slicka på någon vägg sa vår glada guide.

Efter att ha tagit hissen upp ur gruvan så åkte bussen vidare mot Krakow.

Nästa morgon stod en guidad stadsrundvandring på vårt schema. Vår duktiga svensktalande guide gav oss så mycket intressant fakta, om både stort och smått, så min hjärna till slut kändes en aning överkokt.

Vackrast i hela staden var nog slottet och den speciella kyrkan som var byggd under flera olika tidsepoker.

Vägen upp till slottet, genom stenmuren med sin rundade gallerförsedda port, fick mina tankar att gå till Robin Hood. Av vår guide fick vi veta att svenskarna förr i tiden inte varit så snälla mot polackerna. Lite skam föll över oss.

Efter lunch hade vi tid på egen hand. Vi slog oss ner i solen med lite god mat och en öl innan vi strosade vidare genom staden.

Efter en lång dag i staden gick vi tillbaka till hotellet för en liten paus. När kvällen kom så begav jag och Emmys oss till de judiska kvarteren, som vi nästan tyckte var de mysigaste i hela Krakow.

Fortsättningen på vår resa får jag ta i ett annat inlägg.

Tack min fina lilla tös för att du hängde med på det här lilla äventyret.

Dagens citat:

Den verkliga upptäcktsresan handlar inte om att söka efter nya landskap utan om att se med nya ögon.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

På busstur till Krakow. Läs mer »

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof.

4 kommentarer / Allmänt, Resor / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hejsan.

Jag hann inte mer än hem från min spavistelse förrän det var dags att packa om min lilla väskan och bege mig över till Polen istället.

I mars 2020 var jag med min kompis Petra på en så mysig weekendresa i Gdansk. Det var precis då när det började pratas om covid och smittspridningen började sprida sig från land till land. Den gången fick vår resa ett abrupt slut. Vårt flyg ställdes in, gränserna stängdes och vi fick ”kasta oss på” sista båten till Karlskrona.

Inläggen från den resan finns HÄR och HÄR.

Vi har hela tiden sagt att vi inte riktigt blev färdiga med vårt besök i Gdansk då, att vi tänkte resa tillbaka en gång till … någon gång… Nu var det alltså tid för oss att göra det där som vi inte riktigt hann med då.

Nu kom vi tillbaka till ett Gdansk som var betydligt mer levande, för trots att vädret var sådär novemberkallt och småregnigt så var där folk överallt och ingen tänkte längre på att hålla avstånd eller undvika att träffas. Sakta hade man börjat att förbereda staden för advent och julskyltning.

Vi hade bokat en lyxig lägenhet som låg centralt och bra. I källaren hade vi tillgång till ett varm och skönt spabad.

Vi upptäckte snart att vi kände igen det mesta av staden där vi strosade fram längs de vackra gatorna. Vi slank in och ut ur butiker och affärer och när vi behövde värma oss så njöt vi av varm choklad på något litet café.

Det vi inte hann med förra gången var att besöka Stutthof, det förintelseläger som togs i bruk den 2 september 1939 och befriades den 9 maj 1945.  Ett besök som var både tungt och overkligt, men som jag tycker att vi alla borde göra någon gång i livet. För att minnas vilken grymhet människor kan besitta.

Vi hade en väldigt duktig guide som berättade och förklarade för oss. Den lilla del som nu fanns kvar av området utgjorde bara en tiondel av hela det stora koncentrationslägret så som det var under andra världskriget.

Här mördades kallblodigt 85.000 arma människor efter att ha utstått de grymmaste förhållande man kan tänka sig.

Även om jag långtifrån kunde sätta mig in i hur det var att vara tillfångatagen här, så blev jag starkt påverkade av det jag fick se. Alla de skor som fångarna blivit fråntagna, tanken på den fruktansvärda kyla de tvingats utstå här. De knappa tvättmöjligheter som fanns till alla dessa utmärglade och sjuka människor som många led av magåkommor och infektioner.

Att gå i de dragiga och kalla barackerna och på riktigt inse hur alla dessa människor tvingats leva var en oerhörd stark upplevelse. Också att försöka sätta sig in hur det varit med alla de omänskliga experiment som genomfördes på fångarna här.

Starkaste upplevelsen var att besöka gaskammaren och krematoriet.

Efter att ha lyssnat på vår guide i över två timmar avslutade vi vårt besök i den byggnad där officerarna hade sitt högsäte.  Här fanns en mängd fotografier från området, men mina blicka vilade mest på det slitna parkettgolvet. Samma golv där dessa hemska nazister, bödlarna, haft sin arbetsplats, där de gått omkring med sina blankpolerade stövlar.

Av vår guide fick vi veta att det oftast sköts och dödades fler fångar inför storhelgerna, eftersom det då premierades med extra lediga dagar för vakterna.

Att besöka och minnas är så viktigt, och även om vi inte orkade göra särskilt mycket när vi återvände till Gdansk efter vårt besök på Stuffhof, så var vi eniga om att det var värt varenda krona att åka dit.

(nedan, två av fotografierna som fanns i officerarnas byggnad)

Tack min fina vän Petra för minnesvärda dagar i Polen ♥

Dagens citat:

Krigets första offer är sanningen.

Jag tänker ofta på just det här. Varför ingen reagerade då, på alla dessa stora koncentrationsläger. Det måste ju finnas människor utanför som sett någonting…. Det har visats sig att mycket handlade om falsk propaganda och rykte. Människor var rädda.

Låt oss aldrig glömma.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof. Läs mer »

Ästa vingård

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Mina underbara töser ordnade en så härlig spavistelse på Ästa vingård i förra veckan.

-mamma, boka de här dagarna i november, då ska vi ta ut dig på en överraskning… 

Det var länge sedan jag fick uppmaningen att reservera de här dagarna i min kalender. Visst lät det spännande, även om mitt kontrollbehov sattes en smula på prov. Men jag älskade verkligen det här!!!

Ästa vingård ligger ca 30 minuters bilfärd från Ullared. Vi körde tidigt hemifrån och passade även på att gå en sväng på Gekås först, innan det var dags för oss att checka in för en mysig vistelse med spa och god mat.

På kvällen var en trerätters middag bokad för oss. Det var fantastiskt god mat i en så mysig miljö.

Mätta och nöjda var det sedan spa som gällde för hela slanten. Det var bara att dra av oss middagsstassen och på med de fluffiga badrockarna istället.

Spaet på Ästa vingård föll mig verkligen i smaken. Det låg så vackert ute i naturen. Här fanns olika miljöer och bastur för alla sinnen. Det fanns en undervattensbastu, och så fanns det möjlighet till kallbad utomhus (det älskade jag)

Dagen efter åt vi en sååå god hotellfrukost och sedan njöt vi några timmar till i den fina spaavdelningen.

Men allting har ett slut, även roliga saker. När vädret var som kallas och busigast, då vände vi färden mot Österlen igen.

Tack, tack – TACK mina fina ungar för den här minnesvärda upplevelsen ♥

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Tänk så härligt och värdefullt minne att ha tillsammans. Jag känner mig så privilegierad och väldigt tacksam.

Kram Annika

Dela gärna
     

Ästa vingård Läs mer »

Vancouver – lets go girls.

8 kommentarer / Familj, Natur, Resor / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hej igen.

Det är väl dags att skriva det där blogginlägget om vår fantastiska Kanadaresa nu, tycker ni inte det?

Efter en lång och ganska dryg flygresa kom vi äntligen fram till Andréas lägenhet i centrala Vancouver. Det var strax före midnatt, och dagen efter var det Andréas 35 årsdag. Naturligtvis blev det lite firande med presenter då när vi kom, trots att det var mitt i natten. Dagen efter firade vi igen med tårta såklart.

Jag hade lämnat min systemkamera hemma, så alla bilder här är tagna med min lilla kompakta kamera som lätt fick plats i min ficka. Jag hade ju rest hit mest för att träffa min äldsta dotter, henne jag saknat så himla mycket. Att Kanada sedan bjöd på en storslagen natur det var  ju ren och skär bonus.

Vår första utflykt blev en dagsvandring till något som hette ”The Chief”. Det var ett naturområde ett par mil utanför Vancouver.

-mamma, det är inte så jobbigt att vandra där, inte mycket värre än att gå upp till toppen på Stenshuvud, sa min döttrar. Det klarar du lätt.

Jo, ”tjoflöjt” vad lurad jag blev … jag tror minsann att de båda töserna läst fel på svårighetsgraden på den bergsbestigningen.

Steg för steg tog vi oss allt högre upp, och hade jag i början visst hur långt och jobbigt det egentligen var, då hade jag nog aldrig tagit mig ända upp. Sista biten klättrade vi med hjälp av kättingar uppför det lodräta berget. Men väl där uppe fick vi vår belöning.

Utsikten där uppeifrån var magnifik!!!

Där i solen njöt vi av allt det vackra och av de goda mackor vi packat ner som dagens lunch. Vi tog några sista foto innan det var dags för oss att ta oss hela vägen ner igen. (samma väg och minst lika jobbigt nerför) Fast jag kände mig ganska kaxig efteråt, det ska erkännas.

En annan dag hyrde vi cyklar för att ta oss runt på. Med Andréa i täten cyklade vi fram i ett rasande tempo.

-jag tycker om när det går fort, förkunnade hon, när jag klagade på att det gick alldeles för fort och att jag inte hann att se så mycket. 

Men till min lättnad pausade vi vid en bedårande vacker strand, så vi hann att hämta andan och beskåda allt det fina.

En kväll bjöd Andréa oss alla på konsert. Det var en konsert med fantastiska Shania Twain. Henne minns ni väl alla? Alltså vilken kvinna, och vilken konsert! Lets go Girls!!

En annan dag hyrde vi kajaker och gav oss ut på en vacker sjö. Där gled vi stillsamt fram på vattnet och bara njöt. Tyvärr lyckades en av oss komma ut i farvatten som var avsedda för stora båtar, där skulle vi inte vistas hade instruktören tydligen informerat oss om…  Haha, min engelska är inte den bästa 🙂

Efter det blev det mera vandring. Upp på ett berg bar det igen, men inte alls lika jobbigt som det första!

Både Kanadas natur och dess invånare föll mig verkligen i smaken! Här skulle jag nästan kunna bo, om jag nu blev tvungen att flytta utomlands.

Nästa dag var det dags för Vancouvers marathonlopp. Jag och Emmy hoppade över springandet och ställde istället upp som Andréas privata hejarklack. En halvmara avverkade hon lätt som en plätt tycktes det som.

På kvällen åkte vi sedan iväg till ett ställe för att klättra på väggar. Andréa var lite trött i benen sa hon, och det var nog inte så konstigt.

En annan dag var det dags för oss att åka ut på valsafari.

Tyvärr gäckade alla valarna oss den här dagen. Även om vi fick se mycket andra underbara djur, så ville vi såklart få se späckhuggare och andra stora valar. Men eftersom det utlovades ”valgaranti”, så får vi när vi vill återkomma och åka med gratis ända tills vi ser några valar. Det betyder ju att vi måste åka tillbaka till Vancouver igen ju!!

Till sist var det dags för vår sista vandring, och enligt mig var det den mest behagliga och härliga hiken.  En riktigt urskog helt i min smak. Utrustade med björnspray och goda mackor  gav vi oss iväg.

Vi åkte ut till Lynn Valley för att ta oss upp till Kennedy Falls. På vår väg dit passerade vi det stora trädet ”Big Ceder”. Det sög rejält i våra trötta ben, men vi njöt ändå för fulla muggar.

Tiden går fort när man är lycklig, och alltför snabbt var det dags för oss att ta farväl av Andréa och återvända hem igen.

Jag vänjer mig aldrig någonsin vid dessa hemska farväl …

Men från mitt hjärta vill jag säga mitt största och varmaste TACK till dig älskade tös för allt du bjöd oss på. Tack, tack, tack ♥

Dagens citat:

Distans betyder ingenting när någon betyder allt.

… och denna ”någon” kommer ju faktiskt hem till Sverige redan i morgon och jag är sprudlande glad. Välkommen hem min tös (även om du nästan genast kommer att bege dig till Norge)

Ja, det var lite av vårt 12 dagars långa äventyr i Kanada.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
     

Vancouver – lets go girls. Läs mer »

Hos Andréa i Stockholm.

7 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen har vi varit och hälsat på min dotter Andréa i Stockholm. Medan Stefan stannade hemma i Gyllebo och tog hand om hundar och katter, så packade vi andra in oss i min lilla Duster och susade upp till huvudstaden.

Lille Scott var också med såklart och för hans skull tog vi första pausen på Mac Donalds.

Strax efter lunch var vi framme vid vårt hotell, som låg precis sidan om Globen.

När vi checkat in på rummet så tog vi tunnelbanan för att åka och möta Andréa.

Vi åkte en massa rulltrappor, både upp och ner, och vips var vi framme på Andréa:s jobb. Mitt i Stockholm ligger Awake djursjukhus, där vi fick en liten rundvandring allihopa.

Och efter det väntade fler rulltrappor och mera tåg. Spännande för en liten gosse såklart.

Tyvärr hade vi glömt Scotts sittvagn hemma, men det fanns många starka armar, så vi skiftades om att bära honom när hans små ben blev lite trötta.

Framåt kvällen gick vi ut för att äta middag. En supertrevlig restaurang med vegetarisk mat fick det bli.

Allihopa valde vi en buffé, utom Scott, som tog pasta. Men efter en lång dag så sjönk han ihop på soffan och somnade som en liten stock mitt under maten.

Efter en lång dag så valde Amanda sedan att åka till hotellet och vila sig tillsammans med lille Scott. Vi andra gav oss ut i Stockholmsvimlet med början i Kungsträdgården.

Efter att ha susat fram på vars en scooter genom staden, så hamnade vi på Skansen lagom tills Valborgselden skulle tändas.

Mark Levengood höll ett tal till våren och sedan tändes bålet med några facklor. Bakom mig hörde jag Andréa viska ”jag tror pappas bål i Gårdlösa är större”… och kanske hade hon rätt i det….

När vi sedan började frysa för mycket, så tog vi en taxi tillbaka till vårt hotell, och till Amanda och Scott.

Dagens citat:

Den som kan le åt sig själv äger sin historia. Den som kan gråta med andra äger sin framtid.

Det blev en intensiv, rolig och så underbar dag i Stockholm tillsammans med mina fina tjejer och en liten kille.

Kram Annika

Dela gärna
     

Hos Andréa i Stockholm. Läs mer »

Pisa och Florens.

2 kommentarer / Familj, Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

Idag tänkte jag göra mitt tredje och sista blogginlägg om vår Italienresa.

Efter en skön natt i La Spezia tog vi tåget till Pisa. På vår väg passerade vi många höga berg som såg ut att vara vackert snöbeklädda …  Men se, det var inte snö vi såg, det var vit marmor. Carraramarmor, som är världens mest kända marmorsort och som bryts intill staden, som också heter just så, Carrara.

 

Framme i Pisa blev vädret allt gråare och mörkare. Fast vi var redo för skitväder, så vi styrde obekymrat våra steg mot det lutande tornet… eller ”Pisande Lutet” som Amanda så roligt råkade säga fel.

Vi strosade lugnt fram på gatorna genom Pisa. Då och då slank vi in i någon spännande affär och vips var vi framme vid det välkända tornet som stod där på snedden.

Det där klocktornet lär ha tagit närapå 200 år att färdigställa. Vad jag kunnat läsa mig till, så märkte man inte förrän vid tredje våningen att någonting var fel. Bygget stannade då upp och återupptogs inte förrän långt senare, då man istället försökte återupprätta det hela med att ändra vinkel på resterande byggnation.

Roligast att se vid det kända tornet, det var alla människor som lät sig fotograferas så det skulle se ut som de försökte räta upp hela byggnaden…

Och såklart gjorde jag själv också ett försök framför kameran.

(Ja, tänk vilken tur för staden Pisa att bygget blev så misslyckat, för annars hade inte så många turister hittat dit tror jag.)

Efter besöket vid tornet blev vädret sämre, och vi passade på att äta lunch på en mysig restaurang innan vi flanerade vidare.

Överallt hade man skyltat upp med vilken delikat mat man serverade, och vi valde såklart mellan våra favoriter, pasta eller pizza.

Efter en lång och härlig dag i Pisa, så styrde vi vår kosa mot vårt slutmål Florens. Där checkade vi in på vårt äventyrs sista boende, innan vi gav oss ut i kvällsvimlet för att äta en enklare middag. Det blev vars en caesarsallad med ett spännande kolsvart bröd därtill.

Sista morgonen på resan så hade vi beställt frukost på rummet. Wowww, vilken lyx! Länge satt vi kvar där i den fluffiga sängen och njöt av allt det goda.

Sedan väntade en dag i shoppingcentret i Florens innan vi satte oss på flyget hem igen.

Dagens citat:

Det bästa med en resa upplever man där hemma, dels före och dels efter.

Tack min Amanda för att du kunde, ville och orkade, göra verklighet av den här drömmen. Att ge sig hemifrån både hus, man och barn, samtidigt som man har ett andra barn på jäsning i magen – det är ingen bagatell. Vi fick underbara dagar med minnen som ingen kan ta ifrån oss, för dem är jag såå innerligt tacksam.

Ha det gott allihopa, och njut av påsken.

Kram Annika

Dela gärna
     

Pisa och Florens. Läs mer »

Så vackert i Italien.

5 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej.

Vår Italienresa fortsatte på slingrande vägar. Även om vi hade lite otur med vädret som var ovanligt kallt, så hade våren ändå kommit en bit på vägen och det började grönska så smått. Det var så vackert.

Amanda rattade med säker hand vår tuffa lilla Jeep högt uppför bergets trånga och slingrande vägar, där vårt andra hotell låg. Från vårt rum hade vi en slående vacker utsikt och vi sov som små stockar den natten.

Nästa morgon vaknade vi pigga och hungriga. Vi checkade ut och gav oss iväg på frukostjakt. Vi hade blivit kloka av våra erfarenheter, så vi bestämde oss därför för att välja ”ett säkert kort”, nämligen att äta på Donken. En frukost på Mc Donalds kunde ju inte gå fel. Vi tryckte in en meny med kaffe, juice, ägg och bacon och satte oss och väntade. Men det visade sig att det mesta som vi beställt inte fanns och det var utbytt mot ett betydligt sötare alternativ i form av pannkakor, sirap, muffins och juice.

Nåväl, vi blev mätta och styrde därefter vår kosa söderut, mot staden La Spezia.

La Spezia visade sig vara en ganska stor stad. Åtminstone när det handlade om att köra bil där och när det gällde att hitta parkeringsplatser. Fast Amanda tog oss med säker hand genom staden och tillsammans klurade vi ut var bästa stället att förvara bilen fanns. Ett underjordiskt parkeringshus med infart mitt i en trafikerad gata.

Vi checkade in på vårt nya mysiga hotell mitt i staden.

Sedan tog vi tåget ut till en av de omtalade Cinque Terre. Det är fem små underbart vackra byar utmed Ligurinkusten.

Den byn vi valde att besöka heter Manarola. Och nog var där vackert alltid!!

Även om vädret inte alls var till sin fördel så bjöd den lilla byn på sin magnifika skönhet. Havet var vilt och busigt och de färgglada husen hängde där på sin klippkant och såg ut att stråla välkomnande mot oss besökare.

Efter att ha vandrat upp och ner för de steniga gångarna och fotograferat och njutit av alla de vackra små husen, så kände vi oss ganska hungriga.

Vi slank nerför en källartrappa till en mysig liten krog, där vi beställde vars en god pastarätt. Döm om vår förvåning när vi fick veta att det endast fanns en enda rätt att få den kvällen…. en slags bönsoppa som liknade havregrynsgröt… Haha… med ett glas rött vin slank åtminstone några skedar ner, trots att det inte var det godaste vi ätit i våra liv…

Sedan var det dags för oss att ta tåget tillbaka till La Spezia igen.

Kvällen avslutade vi med att dela på en gudomligt god pizza ett stenkast från vårt rum. Sedan fotograferade Amanda ett skyltfönster från en känd restaurang och skickade bilden till sina vegetarianska systrar.

Fyllda med italienska upplevelser somnade vi som små stockar igen.

Dagens citat:

Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga än att försöka tänka så själv.

På en resa i Italien med min dotter, ja då kan i alla fall inte jag vara annat än just lycklig!

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Så vackert i Italien. Läs mer »

En ljuvlig tur till Italien.

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag och min dotter Amanda fick några underbara dagar i Italien tillsammans. Vi flög till Milano, där en tuff Jeep  väntade på oss.

Med säker hand rattade Amanda bilen på de smala ”kringelikroka- vägarna” upp till Comosjön där vårt första boende var bokat i byn Bellagio. När vi installerat oss på vårt rum, så gav vi oss ut på en liten vandringstur. Dimman låg tjock mellan bergen och över sjön och den skapade nästan en lite engelsk känsla.

De Italienska öppettiderna var inte riktigt som vi var vana vid här hemma. De stängde lite mitt på dagen och öppnade sedan inte förrän vid 19,00 tiden igen. Fast vi hittade ändå lite affärer att botanisera i, och såklart fick det bli en god pizza till kvällsmat.

Efter veckor med varmt väder så hade även Italien fått ett bakslag med rejält kalla temperaturer. Det var lite otur för oss, fast vi hade läst väderprognosen i förväg så vi var förberedda på det.

Efter vår första natt med god sömn och en typisk italiensk frukost gav vi oss ner till den lilla byn igen. Frukosten vi fick, lämnade förstås lite mer att önska sig, fast så kan italienarna inte det här med goda frukostar så väldigt bra har jag förstått.

Solen kämpade på för kung och fosterland, och sakta skingrades dimman efterhand. Efter en kisspaus på en sunkig toalett (nöden har ingen lag), så tog vi färjan över sjön till byn Menaggio.

Sakta strosade vi runt i de små gränderna och bara njöt av allt vackert.

När vi gått upp och ner för de smala trapporna ett bra tag och sett oss mätta på allt fint där var, då började våra magar knorra.

Vi slog oss ner på en uteservering och beställda vars en pasta. Där satt vi sedan och iakttog ett äldre par som tränade på att kasta smörgås på stranden.,, och jag tror nog aldrig att frun lärde sig den där konsten.

Med magarna fulla av god pasta gav oss sedan iväg mot båten igen. (Ja i Amandas mage döljer sig lite mer än bara en portion pasta förstås…)

På båtresan tillbaka så hade vädret klarnat upp betydligt och vi njöt av turen trots att munskyddsbestämmelserna var tämligen stränga fortfarande. Tack vare en snäll italiensk dam som gav oss två godkända masker, så fick vi följa med båten även på returresan.

Efter en härlig dag laddade vi så för nästa boende, men det får ni läsa om en annan gång.

Dagens citat:

Det bästa sättet att njuta av livet är att sluta jämföra det med andras.

Vi njöt av vår dag!

Kram Annika

Dela gärna
     

En ljuvlig tur till Italien. Läs mer »

Första advent på Eriksberg.

9 kommentarer / Familj, Resor / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När saker inte är som de brukar och man inte kan umgås som vanligt, ja då får man göra sånt som man faktiskt kan göra. Till exempel att åka på minisemester med familjen (läs med man och hundar)

Det var förra helgen då det var den första advent som jag åkte med Stefan och våra små hundar till Eriksbergs hotell och safaripark i Blekinge.

Det var så mysigt och julpyntat överallt på området. Vi hade bokat rum så vi skulle kunna ha Molly och Lykke med oss. De uppförde sig förstås alldeles exemplariskt.

Vi strövade runt på den vackra anläggningen innan mörkret föll.

Lite avkoppling på rummet blev det innan det var dags för kvällens spännande middag.

På restaurang Havsörnen åt vi en fantastiskt femrättersmiddag på råvaror från parken. Spännande matupplevelser i mängder.

När vi sedan sovit som små grisar hela natten, gick jag ut med hundarna i gryningen. Från vårt fönster kunde Stefan följa hjortar och vildsvin som rörde på sig nere i dalen genom sin kikare.

I restaurang Visenten åt vi sedan en fantastisk frukost.

Tiden går ju som bekant alltid alldeles för fort när man är lycklig. Vi checkade ut och tackade för oss, och var helt överens om att hit vill vi komma igen. Kanske ett besök på vårkanten?

Tack Eriksberg från oss i Elefanten!

Dagens citat:

Och himlavalvets stjärnor viskade till jordens alla folk;

-Ju mörkare det blir, desto mer kan ni lysa för varandra.

Ha det fint, lys upp dagen för någon och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Första advent på Eriksberg. Läs mer »

Sopot, en vacker stad i Polen.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag berätta slutet på vår Polenresa.

När vi vaknade andra morgonen i Gdansk så strålande en vacker sol mot oss när vi gläntade på gardinen i vårt hotellrum. Vår plan för dagen var att åka till den angränsande staden Sopot, och strosa där hela dagen. Vi skulle njuta av shopping, promenera runt i det vackra vädret, upptäcka saker, sitta på fik och lägga hela vår dag där.

Vid frukosten lugnade vi en orolig svensk man, som trodde att alla flyg eventuellt ställts in. Nej, nej nej, sa vi bestämt! Sedan for vi glatt iväg med ryggsäckarna packade för en heldag i Sopot.

Staden var märkligt tyst och öde. Eftersom vi var lite tidiga, så förmodade vi att allting kanske inte öppnat ännu. Istället så njöt vi av vädret och den vackra sandstranden. Vi gick ut på den långa piren och såg staden från en annan vy. Så vacker … men konstigt folktom.

Vi kikade in i en av stadens kyrkor.

Runt om i träden växte mistlar, men någon att kyssa såg vi inte röken av. Skämt å sido, det började alltmer gå upp för oss att något inte var som vanligt, att allting bara stängt ner över en natt. Inga affärer eller köpcentrum hade öppet och nästan inga människor var ute, trots att solen sken.

Nej, något kaffe eller varm choklad kunde det inte bli i det sneda huset. Det vi på nåder kunde få köpa var en kopp kaffe på Mc Donalds, men sedan motades vi ut på gatan igen. Istället fick vi ringa efter vår taxichafför, som genast kom och hämtade oss tillbaka till hotellet.

Väl på hotellet gick det upp för oss att hela Polen bara stängt ner precis allting. När inte ens hotellet kunde erbjuda oss någonting att äta längre, så insåg vi att vi nog skulle försöka att ta oss hem med en gång.

För att göra en lång historia kort, så fick vi tag på båtbiljetter istället.  Med färjan från Gdynia till Karlskrona åkte vi samma kväll. Smått omskakade av hur fort allting kan förändras, flyg kan ställas in och hur världen kan vändas upp och ner, så var det skönt att stå på svenska mark igen nästa morgon.

Vi skulle egentligen varit kvar i Polen ytterligare två dagar, men nu fick det bli så här istället.

Beträffande den orolige, svenske mannen, så var han och hans flickvän också tryggt med på båten hem.

Dagens citat:

Jag styrde inte mitt liv. Jag utformade det inte. Jag fattade aldrig några beslut. Saker dök alltid upp och fattade dem åt mig. Det är det som är livet.

Ha det bra och var rädda om er.

Kram Annika

Dela gärna
     

Sopot, en vacker stad i Polen. Läs mer »

Rulla till toppen