Auschwitz Birkenau

Hejsan

För ett tag sedan skrev jag om bussresan till Krakow, och här kommer nu slutet på vår resa. Sista anhalten blev allvarstyngd och krävde stor eftertanke, men samtidigt tycker jag att ett besök här skulle ingå i skolundervisningen och vara obligatoriskt för alla ungdomar. Det är så viktigt att vi alla minns.

Vi får helt enkelt aldrig glömma allt det hemska som hänt…

Dagen då vi anlände till Auschwitz var rejält varm och solig. Trots det så gick det en liten kall kår genom kroppen på mig.

Med åren har besökarna ökat väldigt mycket här och säkerhetsnivån för att komma in är nästan lika hög som på en flygplats. När vi stod där och fick våra minimala väskor röntgade, så tänkte jag på alla arma fångar, som under kriget bara haft en enda önskan – att ta sig levande ut härifrån.

Vi passerade den välkända skylten ”Arbeit macht frei”. Den lär ha skapats inne på lägret av lokala fångar. Om det upp och nedvända B:et är en tyst protest eller enbart ett misstag, det är inte helt klart. Jag vill gärna tro att det är gjort med flit av fångarna här.

Vi vandrade i en tyst och lite sammanbiten skara, alltmedan vår duktige guide berättade en liten del av allt som kan sägas om det här koncentrationslägret. Överallt var vi omringade av det höga och täta taggtrådsstängslet.

På en av byggnadernas tegelvägg fanns små murade fyrkanter. Dessa är resultatet av barns utbildning i murarhantverket. Alla var tvungna att arbeta, tom. små barn.

Vi vandrade längs de rostiga taggtrådsstängslen och i en av tegelbarackerna fanns en urna med mänsklig aska från lägret.

Vi besökte det välkända ”Block 11”, huset som bestod av hemska tortyrrum. Här genomfördes även olika experiment på fångarna. Bla fanns det sk. ståceller där det placerades 4 personer på ett extremt litet instängt utrymme. Denna cell var så trång att personerna bara kunde stå upp som ”packade sillar.” Här kunde de få stå i flera dagar utan mat. Det var också här som de första försöken med att avliva människor med Zyklon B genomfördes.

Utanför, mellan block 11 och block 10 låg ”dödsväggen”. Här avrättades fångarna kallblodigt genom skjutning, sk arkebusering.

Ovanför muren vajade en blek, blåvitrandig flagga stilla i den varma sommarbrisen.

Vi vandrade tyst och stillsamt ut från området, för att ta oss till bussen. Ur högtalarna vid utgången spelades sorlig och tung musik, samtidigt som namnen på de mördade fångarna lästes upp, ett efter ett, i all oändlighet.

Härifrån åkte vi med bussen till det andra lägret som byggdes – Auschwitz 11 eller Birkenau, som det också heter. Detta är kanske det mest välkända och det man mest sett bilder från.

Ett välkänt fotografi är från just den här platsen. Den gamla bilden visar hur SS-vakterna strosar vid ett nyss inkommit tåg där selekteringen nyss gjorts av de ankomna människorna.  Längre bort på perrongen syns alla de lurade fångarnas tillhörigheter i en stor hög mitt på planen.

Vi hade inte så lång tid på oss här, men vi fick besöka några av de enkla träbarackerna där fångarna bodde under extremt primitiva förhållanden. Vi fick även besöka en av längorna som var inredd som toalett. Två gånger om dagen fick fångarna gå på toaletten. Med tanke på de hemska magåkommorna och diarréerna som de flesta led av, så var det fruktansvärt att leva här. Man fick inte heller tvätta sig ofta och bara någon enstaka gång om året kunde man få tvätta sina kläder.

Jag hade önskat att vi haft mer tid på oss här på Birkenau, men samtidigt var vi alla nog ganska trötta och nöjda.

Utanför området satt en kaja och iakttog oss när vi kom vandrande. Jag tänkte för mig själv ”Fri som en fågel”.  Frihet är inte något man ska ta som självklart, även om det borde vara det för alla och envar.

Vi hoppade upp i den bekväma bussen, och så var det dags att börja hemresan till Sverige.

Tack till Anne-Marie och George på Hagestad Touring för en fin och välordnad Polenresa.

Mitt tidigare blogginlägg från Krakow finns HÄR.

Dagens citat:

Vissa vägar leder rätt av misstag, andra vägar leder vilse med flit.

Ha en fin fredag.

Kram Annika