Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån.

Kära Blogg
Efter en tuff morgon med att återigen försöka få hjälp inom sjukvården, begav jag mig ut i naturen.
Att försöka få tid för mina ryggproblem som jag haft konstant i mer än 1,5 år, verkar inte vara helt enkelt. Jag fick rådet att kontakta en sjukgymnast först, för innan dess ville de då rakt inte ge mig någon läkartid. Det var i den stunden ”snälla Annika” förvandlades och blev en tiger! …. Så nu har jag en tid i slutet av veckan – igen!
Men nu har jag själv forskat lite mer och har nya förslag på vad det kan vara jag lider av….
 
Min och hundarnas färd gick den här dagen till en av de vackraste platser jag känner till. Hallamölla.
 
När vi njutit av det vackra vattenfallet och hundarna fått prova på att gå på bron och hoppat på stenar farligt nära fallet, då vandrade vi vidare längs med Verkeån på en utmärkt vandringsled. När vi nästan var framme vid Alunbruket tog märkningen slut, eller så gick vi helt enkelt vilse. Det gjorde inte så mycket, för jag kände igen mig och visste precis var jag var. Jag beslöt mig ändå för att vända åter och styra kosan mot bilen.
 
 
Det var skönt att komma hem till Gyllebo. Hundarna var trötta.  Jag kände mig stark igen och på kontoret väntade mina pappershögar snällt och tyst på mig.
 
Den här dagen var det exakt två år sedan jag sprang min första halvmara. Jag sprang ensam i Österlenmörkret en sträcka på hela 2,1 mil och var så stolt över mig själv. En upplevelse jag så gärna vill göra om. Jag håller mina tummar för det!
 
(På bilden ovan har jag kommit i mil och träffat på två vänner, Gitta och Simonetta.)
Dagens kloka ord:
Om du fyller hela livet med krav och måsten kommer du prestera massor utan att må bra en enda gång.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top