Kära Blogg.
Underbara morgon! Strålande sol och en strimma känsla av vår i luften.
Ja, att fåglarna kände av den där känslan av vår i luften, det var den här dagen uppenbart. De vimsade och for.
Några knipänder hade kommit till sjön och såg ut att njuta av sin tillvaro. Jag älskar dessa små gulliga svartvita andfåglar. Tre surmulna hägrar stötte vi också på längs vår vandring. De skränade när de skrämt fick syn på oss. Jag förstod att det måste ha varit en ensam singelhäger och ett äkta par. Det finns nog ingen mer varsk fågel än just hägern, så några bilder blev det inte… inte den här gången åtminstone.
Ond, bråd död såg vi också spår av.
Någon hade spikat upp ett par skyltar i ett träd. Orden ”makt” och ”spira” … det hörs kungligt …. Jag förstod inte betydelsen av det, men jag kände att jag inte gillade det där, och man spikar inte i träd. Särskilt inte i vårt vackra naturreservat. Imorgon river jag nog ner de där sabla skyltarna.
I vårt träd på Dodevägen har skatparet åter börjat renovera sitt bo. I fjor sköt Stefan ihjäl de där skatorna minst två gånger, men likaväl återuppstår de och fortsätter sitt byggande. Snacka om ihärdiga byggare.
Blåmesen var också lite extra pigg och alert den här dagen. Att försöka fånga de där små rackarn på bild är inte alls så lätt som man kan tro. Inte en sekund sitter de stilla.
På kvällen fortsatte jag och Stefan med våra byggdrömmar. Vi planerade och skissade upp på väggen….
Stefan fortsatte sitt rivningsprojekt, och jag gjorde en ny sats müssli.
Vårt liv, en helt vanlig måndagkväll i februari.
Dagens tänkvärda:
Kom ihåg:
att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.
Kram och Hejdå Bloggen
