Kära Blogg
Det var sannerligen en riktig vårdag. Solen strålade från en klarblå himmel. Det enda molnet på himlen den här dagen var min onda kropp. Nu hade bekymren utökats till fötterna. Det liksom brände och värkte i fotsulorna och i den tjocka delen där stortån är fastmonterad, smärtade det påtagligt när jag haltade fram genom skogen. Hundarna tyckte det var perfekt att tempot var lite lugnare, för då hann de snusa runt betydligt mer.
Sved gjorde det i ögonen av allt det vackra i naturen… fast det kan man liksom leva med.
Några av mamma Ingrids porslinsblommor börjar så smått slå ut i blom nu. De är så underbart vackra de små knopparna. Några av plantorna har fått flytta ut i orangeriet under vår renovering, men jag hoppas att de ska trivas där tills de får komma in igen.
Badrummet börjar sakta att byggas upp igen. Nu ska golvet flytspacklas och de olika fallen ska helst hamna på rätt håll. Spännande. Det kommer inte att bli någon dusch igen, utan vi får helt enkelt klara oss med den som finns i bastudelen. Istället ska jag få ett badkar som jag så hett längtat efter.
Dagens citat:
En vän är någon som vet ditt hjärtas sång, och kan sjunga den när du glömt orden.
Kram och Hejdå Bloggen
