Allmänt – Sida 80 – Gylleboannika

Glatt återseende.

Kära Blogg

Den här söndagen var det den stora fixardagen före min avresa. Packning och planering var det som gällde.

Lilla Lykke kommer att bli passad på bästa stället av alla. Hos sin underbara uppfödare.

Det blev verkligen ett glatt återseende när vi anlände till Mala.

Så vill jag lugna alla som eventuellt oroar sig för hur det ska gå för stackars Stefan som får stanna kvar här hemma. Frysen är riggad med delikat, hemlagad mat. Jag tror nog att han kommer att klara sig galant de här dagarna fram till jul.

När ni läser det här inlägget på min blogg, så sitter jag och två av mina döttrar förmodligen högt uppe i skyn i en flygmaskin.

Om några dagar anslutar också min tredje dotter från ett kallt Canada.

Kram och Hejdå Bloggen från oss!!

Dela gärna

Glatt återseende. Läs mer »

Lagen om alltings jävlighet.

Kära Blogg

Nu är det bara ett par arbetsdagar kvar för mig att jobba, innan jag går på semester. Hör ni hur galet det hörs??

Jag – Annika Olsson – går – på – semester!!

Det är nästan så jag inte kan fatta det. Nu vet jag att det finns de som tycker att jag har semester varje dag. Att jag strosar runt i Gyllebo i ett lyckoskimmer och kanske pillar navelludd framför TV:n, ungefär som en ”Gyllewoodfru” … Japp, det kan man kanske tro.

Sanningen är oftast en helt annan.

Den här dagen var det extra mycket att tänka på. Skatter, löner, rotbidrag – allt skulle fixas så det framöver ska kunna flöda runt på de olika kontona, på de rätta dagarna, till rätt ställe och gärna rätt summor.Helst utan att jag ska behöva bekymra mig om det på flera veckor. Sådant kräver jobb och planering. Ja, och så kräver det att ”skrivarjäveln” fungerar!!! Och såklart skulle den då krångla precis den här dagen.

Jag bytte tonerkassetter för en förmögenhet. Det hjälpte inte. Jag googlade och ”youtubade”. Det fanns något som heter ”tonertank”. Alltså en behållare där svart toner samlats under en herrans massa år. För de som har varit i kontakt med produkten kimrök, så kan jag säga att det som fanns i den där tanken var ungefär som denna produkt. Tunt, svart helvetespulver, som gjorde hela mig till en kopia av Daniel Grip (sotaren som är så söt).

Mitt i det svarta eländet var jag ganska glad och nöjd över att jag lyckats få lite julfint i de flesta rum i vår stuga. Säg den glädje som varar. När jag pausade för en snabb toalettvisit, visade det sig att vi hade fått något som liknade ett fotbad på hela gästtoaletten. Vatten över hela golvet. Suck!! Toalettstolen hade på något vis hängt upp sig och slutade inte att pumpa in vatten. Livet är bra spännande – hela jävla tiden!!

När det strular sådär alldeles makalöst mycket, då försöker jag alltid vidga mina tankar. Jag tänker att det är väl ändå för väl att jag trots allt har lyckats hålla mig vid liv, utan några större intermezzo. För om man varit barn på 60-talet – då har man verkligen levt farligt …

Dagens tänkvärda ord:

Jag är tacksam för alla problem som kastats på mig längs vägen,

annars hade jag aldrig snubblat över min styrka.

Så vill jag särskilt be om ursäkt till min make, som den här dagen fick utstå att jag med jämna mellanrum morrade fram det där ordet, ordet på K som är synnerligen opassande att uttala för en kvinna i min ålder. Förlåt!

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Lagen om alltings jävlighet. Läs mer »

En tid då det är mer än håret som verkar grått.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 8 december, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Grått och lite tråkigt väder har det varit. Egentligen är det bara tråkigt när man tittar på vädret genom fönstret. Om man bara tar ett steg ut i naturen och drar in den underbara luften i sina lungor, då är det alldeles, allldeles underbart.

Min runda runt sjön var fantastiskt vacker, mitt i allt det där gråa. Hägrarna är tillbaka igen, efter att under hela sommaren varit i stadsbornas trädgårsdammar och försett sig med lättfångad guldfisk. Arga som vispingar blir de, när de blir störda i den tysta morgonen.

Det där skitet jag fick för tre år sedan och som doktorn inte riktigt kan diagnostisera … det har jag fortfarande kvar. De sa att det skulle läka ut och försvinna … tsss … Det börjar i ryggen, men värst ont gör det i höfter, ballar (alltså röven då) och i låren. I fötterna känns det som om det sitter häftstift när jag går. Nu undrar man kanske hur i hela friden jag kan vandra dag ut och dag in. Jo, efter ca 500 meter är det som om smärtan bedövar sig själv. Hemligheten är att aldrig stanna, aldrig stå stilla. För efter några stillastående minuter är smärtan värre än någonsin.

Nu är sjukvården så barmhärtig så jag har fått lite smärtstillande läkemedel utskrivet. Piller att ta till när det är som värst (eller egentligen när jag vill unna min hjärna lite avkoppling från det onda som den hela tiden kämpar med att registrera). Exakt 12,5 tabletter/ månad får jag ta. Ja, för annars blir jag kanske knarkare, drogmissbrukare och en simpel A-lagare. Då kommer jag att hamna på gatan och då måste jag prostituera mig. Kanske får jag då HIV, dåliga tänder och flatlöss. Min ekonomi blir likt Sveriges rikes – en katastrof och jag får leva på bidrag och kanske börja tigga vid ICA. Japp, så kan det gå då!

… kan man odla kannabis i ett orangeri …?

Nu är mina problem egentligen bara bagateller, bagateller mot vad många andra i min närhet just nu får gå igenom. Min mening är inte att gnälla, bara sätta mina tankar på pränt. En blogg kan vara en utomordentlig hjälp för minnet, en hjälp att ta till när någon näsvis doktor frågar ”hur var det för ett år sedan”? Så då, om ett år, kan jag svara:

Så här ungefär ….

Valplivet rullar på, och så gör också toalettrullarna.

Badrummet är nu förbjuden mark för lilla Lykke!!

Dagens citat:

Att älska någon som inte älskar dig,

är ungefär som att stå i en hamn

och vänta på ett tåg.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

En tid då det är mer än håret som verkar grått. Läs mer »

Om en vecka packar jag min väska.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 3 december, 2016 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Som alltid sitter jag här i gryningen. Jag och mina älskade hundar. Tyst och stilla. Bara vi.

Jag kan knappt fatta det, men om en vecka ska jag packa min slitna, gamla resväska och bege mig till varmare breddgrader.

Men just i detta nu är det Gyllebo, lugnet och stillheten som gäller.

Jag ska medge att jag inte känner särskilt mycket längtan efter den här resan. Det är lite som om jag tappat aptiten. Ungefär som när man är förkyld och ska äta, fast man vet att det inte kommer att smaka ett dyft. Lite så känner jag det. Hela detta året har jag känt mig lite …. off …

Det är nästan två år sedan jag hade någon semester överhuvudtaget. Alltså på riktigt – fri och ledig, utan att göra något jobbrelaterat på flera dagar. Utan att ha en tyngd på mina axlar. Det känns så väldigt längesedan jag skrattade och var riktigt glad. Länge sedan jag kände inspiration och längtan… Som ett gammalt urladdat batteri, som blir sämre och sämre för varje laddning …

Då, för snart två år sedan, var jag och Andréa, på Bali och Komodo Island. Det var … alldeles underbart!

Här hemma är det tänkt att Stefan ska hålla ställningarna. Lilla valpen ska bli passad hos sin uppfödare, så hundarna bereder honom nog inget besvär. Beträffande tvätt och städning kan han ju bara göra som alltid … lämna det åt den osynliga hushållerskan som han tycks tro bor under vårt tak … Mat har jag förberett åt honom. En frusen rätt per dag finns klart i frysen. Värre är det väl med soporna … fast igår erbjöd han sig och frågade mig hövligt: -”ska jag gå ut med DINA sopor”? Lite snopen blev jag då allt. I mitt stilla sinne undrade jag ju var i hela friden han då gömmer undan SINA sopor ….

Ja, det ska nog gå bra alltihop. Och jag kommer att få se och höra nya människor några dagar, samtidigt som jag får lite sol på min nästipp.

Mexico – om en vecka ses vi.

Dagens citat:

”Om det finns en kvinna inom räckhåll, vare sig hon är mor, hustru, älskarinna eller god vän, så är hon dömd att tvätta.

När man tänker efter är det ändå konstigt att en fullvuxen person skrubbar, sköljer och stryker en annan fullvuxen persons intima klädespersedlar precis som om han vore ett barn.”

P.s för er som brukar få en almanacka av mig, kan jag bara dystert meddela att år 2017 blir det ingen kalender. Tiden, inspirationen och kassan har inte riktigt räckt till. Men det kommer fler år, och jag hoppas att ni ändå kan hålla reda på dagarna på det nya året.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Om en vecka packar jag min väska. Läs mer »

Liten nallebjörn blir sanerad från topp till tå.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 2 december, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det här med mjällkvalster, det börjar jag att bli lite av en expert på nu.

Jag har ifrågasatt, ringt runt till djursjukhus, googlat och nu vore det väl själva sjuttsingen om vi inte ska få ordning på vårt lilla charmtroll och hennes ”loppecirkus”.

En veterinärdam jag träffade på, ville gärna ta lite extra små vandrande mjäll på tejpbitar för att ha i studiesyfte. ”Så hon visste säkert hur de såg ut framöver”. -”Så gärna så”, sa jag och Lykke.

En del människor låser in sitt guld och sina diamanter i kassaskåp. Jag funderar på att låsa in dessa här preparaten i vårt värdeskåp, för de är minsann värda en smärre förmögenhet.

Med fågelmatningen kommer också de små ekorrarna tillbaka.

Jag är glad att det finns några korrar kvar efter den där sommaren då Felix löpte amok och dödade alla små ekorrungar. Usch, vilket blodbad det var.

Meddelande till mina läsare:
För att fortsätta skriva på bloggen med mina privata inlägg, bilder, känslor och tankar så kommer jag förmodligen framöver att sätta ett lösen på den. Mina läsare har ökat och jag ser att ni finns lite runt om i vår värld. Självklart jättekul! Ni är så välkomna att höra av er så får ni en enkel och lätt kod, så kan ni enkelt fortsätta titta in här.

Dagens citat:

När jag blir pensionär ska jag njuta av livet och leva av besparingar.

Dock är det lite oklart vad jag ska hitta på dag två ….

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Liten nallebjörn blir sanerad från topp till tå. Läs mer »

Walking dandruff.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av Annika Olsson / 30 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

De vilda djuren börjar hitta hit till oss igen.

Den här dagen var det två rådjur som kom för att festa på grannens sura äpple.

Det var återigen en strålande sol. Jag har börjat att ta med mig lilla Lykke då och då, på våra kortare skogsturer.

Det är nog med en skräckblandad förtjusning hon följer med oss ut. Hon blir liksom vild av glädje, samtidigt som hon piper likt ett marsvin av rädsla. Hon hoppar och studsar och vill upp i min famn, för att sekunden efter sprattla och villa ner igen. Att gå med tre hundar känns lite som att köra trespann. Och jag älskar det! Min underbara flock.

Vi har varit hos vår älskade veterinär Per. Johnny mår riktigt bra igen, så vi beslöt att avstå från hans inplanerade provtagning. Molly fick sin vaccination och lite råd för sin missprydande tandsten. För lilla Lykke var det också tid för en spruta. Hon gallskrek som en stucken gris.

Så fick jag råd hur jag skulle fortsätta att behandla hennes mjällkvalster. Dessa små vandrande mjäll (Walking dandruff) som ingen annan i familjen tycks tro på eftersom ingen mer än jag har sett dem, de biter även mig. Jag funderar på att också sätta lite medel i min egen nacke.

Jag har sett en rolig bild på nätet som jag liksom inte kan sluta att skratta åt.

Jag tänkte faktiskt ladda upp den här lite i smyg, så ni också får skratta…. för visst förstår man hur det kommer att sluta för tanten i bakgrunden …

Jag vet inte om det är Magnus Carlsson där i förgrunden …

Dagens kloka ord:

Om det är sanningen du söker,

måste du sluta lyssna på folks åsikter.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Walking dandruff. Läs mer »

Ensamma mamman.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 29 november, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Som mamma kommer man alltid på sista plats. Ja, åtminstone känns det ofta så.

Under Andréa:s ledighet i Sverige, har hon haft fullt upp med alla och allt som ska hinnas med. Alla vänner, pappas familj såklart, systrarna och ”något” som drar i Köpenhamn. Några få, ynka timmar fanns hon här hos mig i mitt hem, innan hon åter försvann ut i världen. Inte hinner man fråga allt man undrar eller säga allt man vill … Men det är kanske som det ska? Själv har jag facit i min hand nu, och jag hade gett vad som helst för en stund med min egen mamma …

Undertiden som töserna sov sin skönhetssömn, njöt jag och mina hundar av den ljuvligaste av mornar runt sjön.

Lilla Lykke fick njuta av solen i trädgården.

På kvällen hade vi avslutning i Nosework-kursen. Våra hundar har blivit sååå duktiga. Nu är det juluppehåll, så kör vi igång med ny kurs i Januari.

Dagens kloka ord:

Vänta inte på att någon ska ge dig blommor.

Plantera din egen trädgård och smycka din själ.

Kram och Hejdå Bloggen.

Dela gärna

Ensamma mamman. Läs mer »

Den första advent 2016.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 28 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min vecka har varit så fylld med känslor, så jag kände mig lite frånvarande och overklig när jag den här söndagskvällen sjönk ner i soffan för några få minuters avkoppling.

… kulting, fästing, flykting kätting, fyrfoting, geting … allting eller ingenting … det är alla ord som slutar på TING. Ting som den fantastiska lilla butik heter, butiken som nu har sålt sin sista pinal.

”Vemodigt men också en lättnad”, skrev Camilla på en kartongbit och glittrade med sina vackra ögon medan leendet lekte i hennes mungipor som alltid.

Tack Camilla, Jonas och Annelie för att jag fick dela den oförglömliga veckan med er ♥

Hemma hos oss har hela julen kommit fram i ett enda nafs. Eftersom jag och töserna ska ut och resa halva december månad, så tyckte jag att det liksom var lika bra att ”jula” till det ordentligt.

Töserna samlades i Gyllebo den här första advent för att mysa, dricka glögg och må gott.

När tre töser av samma skrot och korn träffas, så blir det på något vis en särskild uppsluppen stämning. En stämning som jag älskar.

Kvällens ”to-do” var att boka hotell i Mexico. Vi delade upp oss i två gäng och letade upp vars fyra alternativ. Sedan röstades det mest tilltalande alternativet fram. Andréa fick lite skönhetsvård och jag stapplade i säng.

Dagens ord:

Jag är helt borta!

Ska gå och hitta mig själv.

Om jag skulle dyka upp

innan jag kommer tillbaka,

så snälla be mig att stanna

kvar och vänta …

Kram och Hejdå Bloggen

p.s Min vackra ljuskrona med murgrönan i har Stefan köpt i butiken Ting.

Dela gärna

Den första advent 2016. Läs mer »

Busy …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 23 november, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Just nu är jag lite mer än en dubbelarbetande hemmafru. Man kan kanske säga att jag är en trippelarbetande hemmafru. Men det är självvalt och helt ok.

Jag vill bara titta in och skriva några rader och försäkra er om att världen finns kvar i Gyllebo.

Vi hörs och ses lite mer framöver igen.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Busy … Läs mer »

Lussekatter och adventsfix.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 21 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Tiden rullar på i en allt för hög hastighet. Nyss var det sommar och nu… – helt plötsligt är det snart den första advent. Helt sinnessjukt. Jag får lite av en panikångestattack när jag tänker på det, så därför låter jag bli att tänka och bara flyter med tiden, likt en luftmadrass på ett stormande hav istället.

Min helg har varit fylld med rolig aktivitet. Och valpmys såklart!!

Eftersom min kommande vecka är fylld med arbete så har jag redan denna helg förberett med lussebullsbak och adventsljus i fönstren.

Jag ska såklart sköta kontoret som vanligt, men jag ska även jobba lite hos mina älskade kusiner på Ting i Gärsnäs. Det är en utförsäljning med mycket känslor, eftersom den tvingats fram av en enda anledning. Sjukdom. Jävla sjukdomar det finns!!!! Tråkigt…. Men har ni vägarna förbi, så kom gärna och handla lite av oss …

Ett helt berg av lussebullar producerade jag, samtidigt som jag gosade med husets alla älsklingar.
Det är något magiskt med ljusen i adventsstakarna. Har ni också märkt det??

Trots att de alla funkar helt perfekt när man plockar ner dem i januari, så är det som om det smyger runt små tomtar (sponsrade av Osram) och sabbar alla glödlamporna under de månaderna då de står fint undanställda i förrådet. När man sedan ska byta ut den lampa som är trasig så är det stört omöjligt att komma på vilken rackare det är som är pajj. Följden blir att man måste byta ut rubbet. Det där måste väl ändå höra till det man kallar ”lagen om alltings jävlighet”.