Kan det räknas som djurplågeri?

Kära Blogg
Jag börjar bli trött på att skriva att det är grått väder hela tiden. Det är liksom ganska uttjatat nu. Men likväl är det förbaskat grått väder fortfarande.
Våra katter tycker nog detsamma, för de gör inget annat än sover och äter dagarna i ända. Om min dotter Andréa kommit hem nu och fått se katten Judith, då hade hon genast anklagat mig för grovt djurplågeri. Kattskrället verkar nämligen ha fått bulimi, men glömmer att kräkas … Hon är nu så tjock så hennes svans ser snart amputerad ut i kontrasten till hennes omfång runt magen. Det hänger liksom en extra mage under henne när hon går. Vad Felix anbelangar, så är han också tjock, fast hans päls döljer hans figur rätt väl.
 
Jag känner mig ganska glad just nu. Jag har min ”lilla tjej” hemma här mellan varven, och det känns så jävla gott att ha lite vanlig vardagskontakt med henne.
När jag och Låke separerade och jag bara skulle ha mina döttrar på halvtid, då retade jag mig på andra i samma situation, som ofta pratade om sina ”barnlediga” dagar. Dessa ord kom aldrig över mina läppar. Jag hatar dessa ord. När jag födde mina tre töser till världen var det definitivt inte för att jag skulle kunna ta paus halva tiden och kalla mig ”barnledig”. Det var för att jag ville att de skulle få vara med sin pappa såklart, och han med dem. Jag fanns alltid redo, om de skulle behöva mig. Ingen var gladare än jag om vårt program fick ändras så de fick vara hos mig istället.
Den 1 maj föddes min första dotter och i den stunden, kl. 07:59 på morgonen (ja, jag minns att jag såg på den stora klockan på vägen framför mig), blev jag mamma! Jag blev mamma för alltid – vad som än kom att hända och kommer att hända så är jag alltid mamma!!!
 
Så är jag numera även mamma till en illbatting. Denne illbatting är döpt till Lykke och har nu gjort sitt första hyss …
 
Sist av alla i hela Sveriges rike har vi nu fått börja med sopsortering. Inget avancerat, utan vi ska helt enkelt bara skilja ifrån matresterna, kaffesump, tepåsar och potatisskal från de övriga soporna.
Högtidligt gick jag igenom allt med Stefan på kvällen. Han gruffade ointresserat och förkunnade att han väl inte var någon idiot som var helt intelligensbefriad….
nästa morgon hittade jag dock kaffebönorna slängda i den torra delen av sophanteringen!! Ja, alla kan vi missuppfatta.
 
 
Så till det gråa vädret ändå …
 
Dagens tänkvärda ord:
Livet är allt bra ironiskt ändå.
Det krävs sorg för att veta vad
lycka är.
Det krävs oljud för att uppskatta
tystnaden.
Det krävs saknad för att förstå
vikten av någons närvaro.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen