Allmänt

Ullared och fönsterbyte i Komstad.

Lämna en kommentar / Allmänt, Stefan Hantverkar'n / Av / / / 2 minutes of reading
 
Kära Blogg
Dagarna springer som vanligt, och jag önskar att jag kunnat sticka in fingret i tidens stora urverk och liksom bara stoppat upp hela alltet för en stund.
Hösten är här på riktigt nu och fåglarna flyttar till varmare breddgrader. Några småfåglar verkar alltid lite vilsna på höstkanten och vet inte riktigt var de ska bli av. Jag ser dem lite då och då när de söker sig till hus och stugor.
Jag och hundarna älskar hösten.
 
Hantverkar´n och hans pågar är och byter fönster på en gård nu i dagarna. Eftersom det är hos faster Berith och farbror Wilton i Komstad tyckte jag att det var läge att högsta chefen (läs jag, Annika) gjorde ett arbetsplatsbesök för att inspektera så allt flöt på som det skulle. Och det gjorde det såklart. Vi har ju de bästa snickare man kan tänka sig. Allt beröm till dem alla.
 
Ibland måste chefer och högt uppsatt personal ta lite ledigt också. Och var passar väl bättre att ladda batterierna än på Ullared …
Två gånger om året brukar vi åka dit. Det har vi gjort i säkert över tjugo år. Alltid samma personer. Alltid samma ritualer. Alltid samma tider.  Alltid likadan mat, alltså sillamackor… Kort och gott: ”the same procedure as every year James”
Och alltid, alltid har vi så kul!
Tack Marita och systrarna Hurtig.
 
Jag blir så innerligt varm och lycklig när jag får små livstecken från mina döttrar. De är ute i vida världen och allihopa upptagna med att leva sina liv i full fart. Den här dagen damp det ner några bilder från två av dem.
En bild var från Andréa i Köpenhamn. Där kan man se henne som en väldigt koncentrerad veterinärstudent.
 
 
Den andra bilden var från Emmy i Perth i Australien. Den är på henne som en väldigt glad och lycklig backpackers.
 
När mina barn mår gott, ja då gör jag det också!
Tack för era livstecken tjejer.
 
Dagens kloka ord:
”Hitta någon som vet att du inte är perfekt men behandlar dig som om du vore det.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Ullared och fönsterbyte i Komstad. Läs mer »

Trädklättrare.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
När man inte kan göra allt de som man vill göra, då får man se till så att det man kan göra verkligen är något som man vill göra.
Vem vill inte ströva i naturen en sådan här morgon?
 
Ingen dag är den andra lik. Den här morgonen letade vi hösttecken och klättrade i träd.
Någon mer än jag som älskar hösten?
Livet är alldeles fantastiskt när man är ute i naturen och bara är i nuet.
 
 
(Vi har en ganska galen matte som varje dag hittar på bus med oss.
Kram hälsar Johnny och Molly)
 
 
 
Min söta dotter Amanda går på en skola i Malmö och utbildar sig till hudterapeut. När man går sådana här praktiska utbildningar så är det viktigt att man har någon att träna på. Det är klart att jag ställer upp som försökskanin. Den här kvällen var det ögonfransfärgning och noppning av ögonbryn. Det blev jättefint. Ja, förutom att vi missade att lägga små skyddslappar under ögonen, så nu ser det ut som när jag var ung och vaknar upp efter världens brakfest. Svart mascara under ögonen. Med den enda skillnaden att detta liksom inte går att få bort sådär i första taget. Men jag är nöjd och glad, jag älskar ju att bli ompysslad.
Särskilt glad är jag över att min äldsta dotter Andréa, som läser till veterinär, har riktiga djur att öva på. För hur kul skulle det vara när hon lärde sig att tömma analsäckarna tex ….
 
Nu är det brådis för mig och Molly. Skoldags för lilla Molly.
Så hajsvajs på er alla och puss.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron.”
 
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Trädklättrare. Läs mer »

Jag har den äran att gratulera.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Idag vill jag bara skicka mina varmaste gratulationer till en av mina favoritkillar i världen.
Min älskade systerson Johan i Sjöbo.
Man kan ju bara inte förstå hur fort tiden springer. Det var ju typ bara några år sedan han hade så där väldigt brått att komma till världen, nästan en månad för tidigt. Idag fyller han 24 år.
Jag rotade lite i mitt bildarkiv och fastnade för ett foto av Johan med sin mamma Görel och min äldsta dotter Andréa i klädd pippitröja. På bilden är vi hemma hos mormor Ingrid i Christinehof och Johan provar kläder inför Amandas dop. Stilig påg redan då.
 
Idag är han en snygg och stilig yngling, som säkert sätter många flickors hjärtan i brand.
Jag tror att den där Hasse Kvinnaböske Andersson känner till hur det är med sådana här Sjöbopågar, eller vad tror ni?
 
”Pågarna från Sjöbo var vilda och de svingade varsin tös”….
 
Grattis Johan!
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Jag har den äran att gratulera. Läs mer »

En skön söndag med influensabakslag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Söndagen började alldeles fantastiskt underbart. Jag och hundarna tog en lång, skön morgonpromenad i skogen och insöp energi och bara kände hur livsandarna flödade.
Ja, ni får helt enkelt bara hänga med på rundan, här, genom mina  bilder ….
 
Har ni tänkt på det här med svamp? Vad mycket ordet svamp kan innebära! Det kan vara en sjukdom, eller så kan det vara en delikatess, men det kan även vara en medicin, eller något giftigt som man andas in och kan ge astma. Det kan vara ett  ord för att beskriva någon som dricker för mycket alkohol, eller så kan det vara en liten sak man använder till sin hjälp när man städar. För mig är det mest vackra små konstverk som får mig att vilja kasta mig ner på knä i mossan och föreviga dem. Ja, så luktar de så väldigt gott också, i alla fall de flesta.
 
På eftermiddagen fixade vi i trädgården. Alla frostkänsliga blommar flyttades in i orangeriet. Där blev det i år rysligt trångt, och de stora granarna som fått njuta av sommaren utomhus fick nu tränga ihop sig med pelargoner och andra exotiska träd.
De nya, underbara fågelholkarna spikades upp åt vårens fåglar.
Och är det någon som minns de där små rosépepparkornen som jag tidigt i våras petade ner i lite jord, så kan jag berätta att ett av dem nu börjar likna ett sött litet träd.
 
Amanda kom på kvällen. Vi mös. Hon pluggade. Vi åt hämtmat. Vi åt lite karameller.
Vi hade med andra ord en härlig söndagskväll.
 
Det var vid läggdags jag insåg att magen började göra uppror med vilda protester igen. Men ska man nu vara sjuk och sängliggande så kan man ju inte ha det mycket bättre än vad jag har det. Tänk er själva, det kommer ”kryapådighälsningar” från jordens alla hörn, jag får den lyxigaste present man kan tänka sig, helt utan anledning. En massa söta fyrbenta, pälsklädda vänner gör mig sällskap i sjuksängen. Nä, jag kan helt enkelt inte ha det så mycket bättre.
När det sen kommer livstecken från yngsta dottern, då blir det bara som grädde på moset.
Kram mina älskade töser och tack för allt peppande.
 
 
Dagens kloka ord:
” När jag var fem år gammal, brukade min mamma säga till mig att lycka var livets mening.
I skolan frågade de mig vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skrev, lycklig.
De sa till mig att jag inte förstod uppgiften, och jag sa till dem att de inte förstod livet.
//John Lennon
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
  
Dela gärna
     

En skön söndag med influensabakslag. Läs mer »

Klassfesten

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag har haft influensa och för mig var det bara vatten och vila som gällde. Tråkigt.
Men så kom det ett lite meddelande. Det var från min forna granne och klasskamrat, Mikael Ovesson. Han hade redigerat och laddat upp alla sina härliga bilder från vår klassträff som vi hade för exakt en vecka sedan.
Det gjorde min dag!
Mitt inlägg från den underbara dagen kan ni läsa här:
 
Jag vill säga ett stort och innerligt tack till Micke, som på sitt proffsiga sätt förevigade vår klassträff och så generöst delade med sig av sina bilder till oss alla. Jag har såklart frågat och fått klartecken att använda dem här på min blogg, så håll till godo av en liten del av Mikaels alla bilder från vår minnesvärda dag.
 
 
I nio långa år gick vi i skolan tillsammans. Vi busade, skojade, bråkade, växte och mognade tillsammans. Inte för en enda sekund skulle jag vilja byta ut min klass mot någon annan. Min fina Brösarpsklass, jag älskar er alla!
Och för mig är det inte konstigt att vi alla upplevde dagen som väldigt lyckad.
Kanske var det någon mer än jag som såg hur skolans nuvarande rektor drog en suck av lättnad när vi så lämnade skolan för att dra vidare mot vår väntande middag på gästis. Vi var och är alla snälla och beskedliga, men de flesta av oss har nog mer än en räv bakom våra öron, så om inte vi kan ha kul tillsammans – då kan ingen ha det.
 
Och ni som vill veta mer om min vän Micke som är fotograf, kan hitta hans hemsida här:
 
Alla bilder på detta inlägg är av Fotograf Mikael Ovesson
 
 
Dagens kloka ord:
Låt ditt förflutna vara ett bibliotek och inte en plats att bosätta sig på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Klassfesten Läs mer »

Det började med solsken och slutade med maginfluensa.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Som alltid bar det ut i skogen så fort jag och hundarna slagit upp våra ögon. Vi håller nog på att bli lite bortskämda med vädret känns det som.
 
 
I skogen hittade jag blomkålssvamp. Det är en svamp som ska väldigt delikat att äta. Lite svår att rensa från jord och kryp, men den ska smaka alldeles förträffligt. Jag stod där och velade ett tag, men sedan beslöt jag mig för att låta bli svampuslingen, för tänk om jag misstog mig och plockade något som var giftigt? Så här med facit i hand ska jag nog vara väldigt glad att jag avstod, eftersom min dag slutade med illamående och rajjserbajjs från helvete, utan att ha ätit svamp. Och när jag tittar närmare på svampen på bilden så kan det ju mycket väl vara en stor fingersvamp istället.
 
När jobbet var klart var mina planer att fredagsstäda lite efter alla djur som smutsar ner. Med hundar och katter som ideligen vill springa ut och in blir våra glasdörrar allt annat än rena. De sitter med sina slemmiga små nosar tryckt mot glaset, och gör små kärleksstämplar med sina våta näsor. Nu blev det ingen städningen den här dagen …
Sakta började jag må tjyvtjockt och visste inte riktigt om jag mådde illa eller var hungrig. I ren desperation satte jag i mig en påse skumbananer och mådde sedan ännu mer illa. Dagens lärdom: ät inte skumbananer när ni mår illa eller tror ni är hungriga.
 
Det var nog en väldig tur att jag inte plockade den där svampen i skogen innan på dagen. Förmodligen hade jag trott att jag varit svampförgiftad och kanske ringt och larmat både ambulans, intensivvårdsavdelningar, giftcentraler och begravningsentreprenörer. Nu var jag ju ganska säker på att det bara var en vanlig influensa och efter en natt på toaletten mår jag bra mycket bättre. Benen känns lite som spagetti och aptiten är det si och så med. Hundarna har varit väldigt deltagande och vakat över mig vid sängkanten. Det är hyfsat bra att vara sjuk i detta hemmet.
 
Dagens kloka ord:
”Jag är tacksam för att jag har det jag har men även för att jag inte har det jag inte vill ha.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Det började med solsken och slutade med maginfluensa. Läs mer »

Oktober och hösten är här.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Även om solen lyser på mig så känner jag tydligt att hösten är här. Jag älskar hösten och är egentligen inte det minsta sorgsen över att sommaren är förbi.
 
Dagen har mest handlat om jobb och jobb. Jag misstänkte att all min komptid för ett tag framöver var slut, så det var bara att se till att arbeta mig igenom pappersbunkarna. Alla pärmar hade kommit tillbaka från revisorn också, så det var lite att pyssla med. Resultatet var en baksmälla från föregående år, men det är väl så när man är egen företagare, upp och nergångar. Ja, jag är glad att jag bara är anställd … eller gift … eeee eller vad jag nu är ….
 
När det är höst då myser vi alltid lite extra mycket. Vi tänder levande ljus, hänger i soffan och bara mår gott.
 
 
Jag sköter om lilla Snowie så bra jag bara kan. Jag sköter om alla våra djur så bra jag bara kan, men eftersom lilla Snö verkligen inte gillar när Molly busar med henne så försöker jag se till så hon får lite extra kärlek då och då.
Idag var det dags för Snows medicinska bad och det verkade hon gilla. I alla fall tyckte hon om att sitta i frottéhandduken bakefter och mysa.
 
 
Egentligen hatar jag att skriva här om min eländiga rygg, men för att få min aktuella dagsform på pränt, tänker jag ändå nämna hur läget kändes. Ryggen var kisskass den här dagen, men efter att ha småjoggat 3,5 kilometer så kändes kroppen uppvärmd, mjuk och mindre smärtsam. Jag måste ta det väldigt , väldigt försiktigt och liksom känna mig för på vartendaste steg jag tar. Men oj vad jag njöt. Det går alls inte fort och inte långt, men målet är bara att hålla kroppen igång. En kropp som känns som härdande cement, Som om hela mitt inre stativ stelnar till likt en staty, om den inte hålls i rörelse. Det skulle ju vara ganska snopet att sluta sina dagar som ett monument av sig själv i Gyllebo. Har jag föresten sagt att jag älskar att springa?
 
Så kom då äntligen livstecknet som jag väntat på. Emmy är framme i Australien och det kändes så skönt att veta.
För et tag sedan pratade jag och Emmy om det där med att oroa sig för varandra när man är ute och reser. Att man ska höra av sig så fort man har landat, precis som om faran sedan är över. När det egentligen är som minst farligt att sitta i flygmaskinen om man jämför med bilåkande och allt annat man gör i livet. Våra rädslor de är då inte logiska för fem öre.
Så jag hoppas du hör av dig lite då och då Emmy, för såklart är jag inte bara orolig, jag är också väldigt nyfiken på vad du hittar på ”där under”.
 
 
Dagens kloka ord:
”Livet är som en upptäcksresa – inte en transportsträcka.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Oktober och hösten är här. Läs mer »

När tankarna bara är ledsna, då fokuserar jag på naturen. Vips är jag glad igen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag hade en ledsen dag. Av lite olika anledningar. Sådana dagar har nog alla, fast jag brukar sällan tillåta mig att vara ledsen. Jag tycker att allt blir så dystert och sorgligt då.  Fast på Dodevägen strålade solen alldeles väldigt mycket den här dagen och till och med korna såg glada ut. Inte kunde jag gå runt och vara ledsen då inte.
 
 
Molly och Snowie var också extra glada då de fick vars en del av ett grisöra. Egentligen är dessa öron strängt förbjudna för små pomeranien, men de blev båda två sådär sprittandes glada så en liten stund fick de njuta av det förbjudna.
 
Eftersom jag har så väldigt mycket komptid att ta ut, så tyckte jag att det passade bra att göra det en dag som denna, en dag när solen strålade så där extra som den gjorde den här sista dagen i september. Nu har jag inte räknat exakt på det där med min komptiden, men jag tycker nog att det känns som om jag skulle ha en hel del att ta ut i ledighet, och känslan ska man alltid lita på … åtminstone när dagarna är så här fina.
 
På kvällen när Stefan jobbat klart och min komptid var slut så körde vi ut i skogen en sväng. Det är alltid så underbart att komma dit ut. Även om jag inte har turen att få se några djur, så är det så behagligt att bara få vara i skog och mark. Jag såg en annan man som nog också gillar det här med skog, natur och fotografering. Jag tror att det var en gammal hemvärnsgubbe av klädseln att döma.
Vi lunkade där i skogen så sakteliga och satt ibland alldeles tysta och bara lyssnade efter ljud. Så mysigt och avkopplande. Inte förrän skymningen sänkte sig och vi var på väg hem igen så började djuren visa sig. Det är väldigt svårt att få bra bilder när ljuset övergår till skumt mörker, men jag provar såklart alltid. Två kronhjortar och en rådjurshind såg vi.
 
 
Dagens kloka ord:
”Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns det skratt och gråt
Det finns mycket där som händer
Som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
Där i botten av oss själva.
Under ytan.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

När tankarna bara är ledsna, då fokuserar jag på naturen. Vips är jag glad igen. Läs mer »

Återförening.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
För 35 år sedan slutade jag högstadiet. Den där sommaren 1980, vinkade jag glatt och sorglöst adjö till alla mina skolkamrater. Några av dem hade jag följt i nio långa år. Varendaste dag hade vi träffats, med undantag för lov och helger såklart.
Om någon den där junidagen för länge sedan hade fått mig att förstå, att det skulle dröja så ofantligt lång tid tills vi åter skulle ses, då hade jag kanske tagit vårt avsked lite mer seriöst och kanske fällt en tår eller två. Såklart har några av oss fortsatt att träffas, medan andra bara försvunnit ur varandras liv.
Året när vi nu allihopa fyller femtio år, tyckte ett par av oss att det minsann var dags för en återträff. Just den här dagen var det så dags. Jag vill påstå att det inte är någon överdrift att beskriva dagen och kvällen som helt fantastiskt, magiskt, lyckad. Ett stort antal slöt upp utanför Brösarps skola, där det blev rundvandring i vår gamla skola. Våra fröknar och lärare hade också slutit upp, och de var alla lite rörda och tagna av att se sina gamla elever igen.
Kvällen avslutades på Brösarps Gästis. Jag tror att vi alla den här natten åkte hem med ett brett leende på våra läppar. Att få ha tillhört en klass som vår, det är få förunnat. Tack mina älskade klasskamrater, för att ni med ert glada humör och kompisanda gjorde kvällen till en kväll att minnas. Det var som att kastas 35 år tillbaka i tiden, fast med så mycket mer erfarenhet och klokskap i bagaget.
 
En fantastisk kväll, med kramp i magen av alla skratt, rinnande mascara av alla glädjetårar, och hjärtat fyllt av värme av alla underbara minnen.
 
Dagens kloka ord:
Mitt 15-åriga jag skulle vara stolt över mig.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Återförening. Läs mer »

En dag med mammografi, jobb och ont i ryggen.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
Dagen började med att jag hade en tidig tid i Ystad på mammografi. Det blev ingen vidare hundpromenad, utan det var bara för mig att kasta mig i bilen och tröska hela vägen till Ystad för att få brösten ihopklämda i en stor röntgenmaskin i tio minuter. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad och tacksam över att vi i detta landet har den stora förmånen att regelbundet bli kontrollerade mot den hemska sjukdom, som bröstcancer faktiskt är.
På min väg till Ystad såg jag en underbart vacker höstdag vakna till liv. Vackra vyer med trollsk, magisk dimma över nyplöjda åkrar. Kan det bli vackrar, eller? Nä, jag skulle inte tro det!!
 
Resten av dagen bjöd inte direkt på några sensationer. Jag jobbade på med mina papper. Tog lite pauser för att ge lindring åt min onda rygg. Jag börjar mer och mer inse att det kan ha varit den sista övningen jag var med på i helgen. I alla fall den sista övningen på väldigt, väldigt länge. Att springa, klättra, åla, lyfta, bära … det är inte bra för en rygg som hela tiden kämpar med att läka och bli återställd.
Nu är det åter lugna puckar för min del. Men jag staplar åtminstone omkring i min trädgård och njuter av det sista sensommaren har att bjuda på.
 
Dagens kloka ord:
”Du skapades inte för att leva ett förminskat liv – i skuld och skam – tillbakahållen i tron att du inte är viktig. Du skapades för att vara omåttligt unikt fenomenal.”
 
Kram på er och Hejdå Bloggen
… ja, jag ser – min spegel är full med hunddregel och behöver verkligen putsas …. snart, när jag har tid och inget bättre för mig!
 
 
 
Dela gärna
     

En dag med mammografi, jobb och ont i ryggen. Läs mer »

Rulla till toppen