Kära Blogg
Dagen började med att jag hade en tidig tid i Ystad på mammografi. Det blev ingen vidare hundpromenad, utan det var bara för mig att kasta mig i bilen och tröska hela vägen till Ystad för att få brösten ihopklämda i en stor röntgenmaskin i tio minuter. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad och tacksam över att vi i detta landet har den stora förmånen att regelbundet bli kontrollerade mot den hemska sjukdom, som bröstcancer faktiskt är.
På min väg till Ystad såg jag en underbart vacker höstdag vakna till liv. Vackra vyer med trollsk, magisk dimma över nyplöjda åkrar. Kan det bli vackrar, eller? Nä, jag skulle inte tro det!!
Resten av dagen bjöd inte direkt på några sensationer. Jag jobbade på med mina papper. Tog lite pauser för att ge lindring åt min onda rygg. Jag börjar mer och mer inse att det kan ha varit den sista övningen jag var med på i helgen. I alla fall den sista övningen på väldigt, väldigt länge. Att springa, klättra, åla, lyfta, bära … det är inte bra för en rygg som hela tiden kämpar med att läka och bli återställd.
Nu är det åter lugna puckar för min del. Men jag staplar åtminstone omkring i min trädgård och njuter av det sista sensommaren har att bjuda på.
Dagens kloka ord:
”Du skapades inte för att leva ett förminskat liv – i skuld och skam – tillbakahållen i tron att du inte är viktig. Du skapades för att vara omåttligt unikt fenomenal.”
Kram på er och Hejdå Bloggen
… ja, jag ser – min spegel är full med hunddregel och behöver verkligen putsas …. snart, när jag har tid och inget bättre för mig!