Kära Blogg
Dagarna springer som vanligt, och jag önskar att jag kunnat sticka in fingret i tidens stora urverk och liksom bara stoppat upp hela alltet för en stund.
Hösten är här på riktigt nu och fåglarna flyttar till varmare breddgrader. Några småfåglar verkar alltid lite vilsna på höstkanten och vet inte riktigt var de ska bli av. Jag ser dem lite då och då när de söker sig till hus och stugor.
Jag och hundarna älskar hösten.
Hantverkar´n och hans pågar är och byter fönster på en gård nu i dagarna. Eftersom det är hos faster Berith och farbror Wilton i Komstad tyckte jag att det var läge att högsta chefen (läs jag, Annika) gjorde ett arbetsplatsbesök för att inspektera så allt flöt på som det skulle. Och det gjorde det såklart. Vi har ju de bästa snickare man kan tänka sig. Allt beröm till dem alla.
Ibland måste chefer och högt uppsatt personal ta lite ledigt också. Och var passar väl bättre att ladda batterierna än på Ullared …
Två gånger om året brukar vi åka dit. Det har vi gjort i säkert över tjugo år. Alltid samma personer. Alltid samma ritualer. Alltid samma tider. Alltid likadan mat, alltså sillamackor… Kort och gott: ”the same procedure as every year James”
Och alltid, alltid har vi så kul!
Tack Marita och systrarna Hurtig.
Jag blir så innerligt varm och lycklig när jag får små livstecken från mina döttrar. De är ute i vida världen och allihopa upptagna med att leva sina liv i full fart. Den här dagen damp det ner några bilder från två av dem.
En bild var från Andréa i Köpenhamn. Där kan man se henne som en väldigt koncentrerad veterinärstudent.
Den andra bilden var från Emmy i Perth i Australien. Den är på henne som en väldigt glad och lycklig backpackers.
När mina barn mår gott, ja då gör jag det också!
Tack för era livstecken tjejer.
Dagens kloka ord:
”Hitta någon som vet att du inte är perfekt men behandlar dig som om du vore det.”
Kram och Hejdå Bloggen
