Annika Olsson

Jobb, jobb, jobb och lite julgottor.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Hela dagen har jag knepat och knåpat ihop fakturor till kunder. Ett par timmars jobb hörde jag Stefan säga … tsss, han har ingen aning om hur det är att sitta på kontor!
På kvällen var det dags för att ta årets julbilder, och som vanligt slutade det med en massa bus. Johnny flippade ut, som alltid, och gick ”bananas” med hela julutstyrseln. Han försöka slita sönder tomtemössan och den julefrid som jag ville att fotot skulle utstråla blev till något helt annat. Tomtemössan som Stefan skulle ha på sig blev geggig, skitig och full med ruttnande löv, och på bilderna ser man de dinglande löven hänga ner framför hans öga. Full rulle, som alltid!
 
 
….  Ja, så här blev det i alla fall!
På kvällen hann jag göra lite julgodis. Mitt favoritgodis är julkolorna som vi alltid gjorde när jag var liten. Egentligen behöver jag inget annat julgodis på mitt gottebord än dessa goa kolor.
Receptet tror jag är hämtat från mormor Olgas gamla kokbok från 1923. De bör dock ätas med en viss försiktighet, för jag är i alla fall inte sugen på att skänka mer pengar till Österlentandläkarna, inte i år åtminstone.
 
Dagens reflektion:
När jag var ung fanns det inte lika många varningstexter på olika saker.
Folk var väl helt enkelt inte lika dumma i huvudet.
 
 
 
 
 
 

Jobb, jobb, jobb och lite julgottor. Läs mer »

Julstök, julgransköp och en massa annat härligt pyssel.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Många av mina vänner och bekanta har för länge sedan julstädat och pyntat fram alla sina tomtar och julkrafs. Min mamma sa alltid att julstäda ville hon inte göra förrän så nära inpå julafton som möjligt, för annars hann allting bli skitigt och dammigt igen. Det där hade hon ju faktiskt lite rätt i tycker jag. Så därför har jag glatt skjutet upp allt arbete som kan betecknas som att damma och putsa. Jag har istället hunnit göra små spår i skogen och njuta av naturen, träffa rådjur och bara lallat omkring.
 
Men till sist kan man ju inte skjuta upp saker och ting längre. Så i helgen blev det faktiskt både dammat, pyntat och fint hos oss här i Gyllebo, om det behövdes eller ej.
 
Städning i Gyllebo håller ju inte särskilt länge. Huset är fullt med pälsklädda varelser som hårar och dräglar. Och som inte det skulle räcka har vi en liten yrboll (läs Molly) som hela tiden hittar på en massa oskyldiga hyss som gör att huset stundom ser ut som ett bombnedslag. Det gör inget, jag sätter helt enkelt bara in en bukett blommor så blir det så fint, så fint ändå!
 
Vi har hunnit med en massa annat också i helgen. Vi har köpt en julgran som enligt tradition får komma in på lillejulafton och bli klädd och fin. Jag har skrivet fakturor till några kunder som vill ha rotavdrag enligt årets regler. Stefan har spikat på lillebo. Jag har tvättat och stärkt dukar efter konstens alla regler, eller mamma Ingrids regler egentligen, fint blev det. Jag har pyntat med granris i blomsterlådorna och så har jag tillagat en härligt god söndagsmiddag som bestod av baconlindad ryggfilé av hjort och en krämig potatisgratäng. En helt ok helg med andra ord. Ingen stress och jäkt här inte. Det finns säkert tusen saker som jag INTE har gjort, men det har ingen som helst betydelse.
 
Dagens ord:
Vissa människor vill bara ha ett stort hus, dyra bilar och en massa pengar …
Andra vill hellre ha en liten stuga i skogen för att komma bort från dessa människor.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Julstök, julgransköp och en massa annat härligt pyssel. Läs mer »

Min barndoms jular.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
Så tänkte jag dyka ner i mitt gamla album igen och göra ett inlägg i  ”Minnenas Arkiv”.
Vad passar väl bättre vid denna tiden, än lite bilder från min barndoms jular.
Nästan varje år firade vi julafton på Skoghem i Christinehof.  Såklart var det alltid snö då, när jag var liten. Eller så är det bara som jag vill minnas det.
En gång var vi förstås hos mina kusiner på Gysås, men alla andra jular firade vi hemma tillsammans med pappa Kurts moster Agnes och morbror Gösta.
Jag har så många goa minnen, så det går liksom inte att skriva ner allt, så det får helt enkelt räcka med lite bilder.
 
(Den här rutiga klänningen med den röda slipsliknande saken, den hatade jag. Varenda gång jag skulle äta så lyckades jag spilla på den silkiga slipsen, och det finns nog inget material i hela världen som små fettfläckar syns tydligare på, än just röd silke)
 

(Här har jag tjatat mig till att få vara Tomte. Pappa Kurt var inte helt nöjd med min insats)
 
Ja, det var några av min barndoms jular. Jag minns att jag älskade julen väldigt mycket och allt som hörde till med mat, blommor, TV program och musik … ja allt.
Fortfarande älskar jag känslan av jul. Fast nu för tiden har det smugit sig in en liten strimma vemod och saknad också. En saknad av den familjemedlem som inte längre finns med oss på julen. Mamma Ingrid såklart.
Samtidigt är jag så tacksam för alla mattraditioner hon fört vidare till mig och min familj, för julens mat är det viktigaste av allt! Rosa sillsallad med rökt sill i tillexempel. Mums!!
 
Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut!
 
 

Min barndoms jular. Läs mer »

Julfest på Hotell Svea.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vi har haft avslutningsfest på Stefan Hantverkar´n AB inför juluppehållet.  Vi och vårt härliga gäng samlades på Hotell Svea för att avnjuta deras fantastiska julbord.
Det var alla våra underbara ”pågar” som vi har anställda, alla förutom Mats då. Han hade tidigare på dagen lyckats skada sin fot så illa att han fått uppsöka lasarettet. Stackars, stackars Mats!! Vi sände  ”kryapådigtankar” till honom under kvällen och höll våra tummar för att han trots allt får en skön jul.
Vi hade även bjudit ett litet gäng från XL, som vi har ett verkligt gott samarbete med, men som vi även räknar som goda vänner till oss.  Ola från Håkansson & Håkansson var också med, han är också är en väldigt bra leverantör och god vän till oss.
Särskilt kul för mig var det att Madeleine från XL var med. Vi hade tusen saker att prata om under kvällen. När jag och Madde hamnar på festligheter tillsammans (som vi varit många gånger förr) så uppstår det någons slags glädjefylld magi och det blir alltid en härligt glad stämning. Efter en kväll tillsammans med Madde får jag liksom kramp i kinderna och magen av allt skrattandet. Underbara Madde, vi borde gå på fler fester tillsammans framöver, vi borde ha festfrisyrer och klackaskor, det borde vi verkligen.
Det blev en trevlig och mysig kväll, och jag måste särskilt tacka för alla fina presenter vi fick. De mest underbara blomsteruppsättningar, men även gotter från Börje Ohlsson skafferi.
Har jag förresten sagt att vi har världens bästa personal!! Japp, för det har vi!
Tack allesammans!
 
 

Dagens kloka ord:
Släpp gårdagens bekymmer låt morgondagen vänta ännu ett litet tag.
Får du välja en dag att leva så välj den idag.
 
Kram på er och Hejdå Bloggen
 

Julfest på Hotell Svea. Läs mer »

Dagen då jag kanske fick en guldstjärna i himlen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Vått, grått och slabbet. Men som alltid marscherade vi ut för att andas frisk luft och stärka våra sinnen.
Sedan var det full rulle på kontoret. Reglerna för rotavdraget ändras efter årsskiftet och alla kunder har panik. Först ska de hinna få allt färdigrenoverat före jul, sedan ska de hinna betala det för att säkerställa sitt avdrag. Jag kämpade på med underlag och fakturor för att alla ska bli nöjda och glada. Hundarna höll mig sällskap och hejade glatt på när jag vände papper. 
Julklappar och pynt får vänta än ett tag hos oss i Gyllebo.
 
På kvällen skulle vi ha lite personalfest och jag och Stefan var båda förväntansfulla. Jag tog som alltid hand om hundarna. Jag tänkte ge dem sin mat och rasta dem lite innan vi gav oss iväg på festligheter. Det var då allting hände. Det som hade kunnat förändra väldigt mycket …
Jag gav Johnny sin mat först, sedan småhundarnas. Plötsligt när de åt började lilla Snow vingla till sidan och gå i cirklar innan hon till sist föll ihop. Jag konstaterade ganska fort att hon satt en stor del av sin portion mat i halsen. (Glupskare hund får man då leta efter.) Hon kunde inte andas!!! Jag grävde upp så mycket av maten från hennes lilla hals som jag bara kunde. Längre och längre ner i halsen fick jag sticka mina fingrar. Hennes små ögon var vilt uppspärrade och såg ut att kunna ramla ur sina hålor, tungan stack svullen ut ur hennes lilla mun och den blev allt blåare. Stefan kom också till undsättning. Han provade att sticka ner sitt finger i hennes lilla hals och kände då hur han förde en stor klump mat före sig ner genom hennes hals. Hon började dock inte andas och jag upptäckte att hon både kissat och bajsat ner sig totalt. Lite ljusrosa blod vittnade om vår bryska behandling. Det var då jag förstod, hjärt- och lungräddning, annars dör hon. Så jag blåste sakta in små puffar luft genom hennes lilla näsa samtidigt som jag höll hennes mun stängd. Jag tryckte ibland lite gran på hennes lilla bröstkorg för att stimulera hjärtat. Vid mina sida satt Johnny och Molly alldeles stilla….
Sakta, sakta återfick hon sitt medvetande och bestämde sig för att fortsätta leva. Tack Gode Gud!!
Lilla Snow kvicknade till och ganska snart blev hon sig själv igen. Vi kunde fortsätta till vår planerade fest och allt var frid och fröjd. I bilen tänkte jag på vad som hänt. För första gången hade jag räddat någons liv! Jag kände en stor oändlig tacksamhet.
 
P.s kvällen blev väldigt trevlig, men det – det får ni höra om en annan gång.
 
Dagens ord:
Om du räddar någons liv så fördröjer du endast personens död.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Dagen då jag kanske fick en guldstjärna i himlen. Läs mer »

Julmingel på XL och livstecken från Aussie.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var en grå, ljummen morgon. Jag försökte locka med lilla Snö ut i skogen, men hon var inte överförtjust. Säga vad man vill om henne, men någon vildmarkshund är hon då inte. Hon fick helt enkelt bara ta en runda runt huset och sedan spatserade hon glatt in i stugvärmen igen. Vi andra kastade oss lyckligt ut i skogen.
 
 
Sedan några år tillbaka har XL bygghandel börjat med en väldigt trevlig tradition. De bjuder på jullunch och har julmingel för sina kunder. Riktigt trevligt och att många kunder uppskattar detta initiativ kunde jag tydligt märka.
För mig är det en skön känsla att komma dit. Jag har faktiskt tillbringat en mycket stor del av mitt vuxna liv just här med dessa människor, så för mig känns det nästan som att komma hem, på ett lite märkligt vis. Allt är så välbekant, ljud, dofter, men framför allt alla goa gamla kolleger och kunder. Så här i efterhand inser jag att många av mina absolut härligaste, roligaste och mest tokiga minnen har utspelat sig just här.
Tack XL för en mysig stund och en god lunch.
 
Så kom det då äntligen, äntligen, äntligen – ett litet livstecken från Emmy i Australien. Jag är egentligen en ganska lugn och trygg mamma, ungefär som en ko. Men såklart går mina tankar oavbrutet till mina älskade töser, jag vill helt enkelt bara veta så de har det tryggt och bra.
Nu var det ett tag sedan jag hade kontakt med Emmy och jag visste inte särskilt mycket om var hon befann sig där i det stora landet under oss.
Men så kom det ett meddelande. Min älskade unge har blivit en äkta cowgirl och komjölkerska. Fantastiska unge, vad jag saknar dig!
Och det var inte bara jag som blev glad över lite livstecken. Systrarna har knorrat lite besviket över att inte höra från minstingen i syskonskaran, och de blev såklart också glada över uppdateringen från Australien.
Tack för det fina Emmy!
…p.s, titta nu på filmen som Andréa skickat, så du vet på vilket håll en ko sparkas …. och du, koskit är äckligt, men inte farligt …. var rädda om er både Emmy och Matilda!!
 
Dagens kloka ord:
Lita inte på de som säger att du är lika bra som alla andra. Jag tycker att du är bättre än alla andra.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
  
 
 

Julmingel på XL och livstecken från Aussie. Läs mer »

Tomten kom lite tidigare till Köpenhamn i år.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min äldsta dotter Andréa har bott i Köpenhamn i ungefär fem år nu, och hon har på den tiden lyckats att slita ut sin gamla cykel totalt. Det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på hur mycket den gamla velocipeden fått rulla.
Hon har haft den på reparation ett flertal gånger och till sist sa reparatören att det var dags att spara pengar till en ny. Den gamla hade gjort sitt.  
Mitt uppdrag blev att försöka ordna en äldre, begagnad cykel för en billig peng, så hon skulle kunna klara sig fram till våren. Det var lättare sagt än gjort. När dagen för cykelleveransen till Köpenhamn var inne, insåg jag lite dystert  att jag fick helt enkelt offra min egen så länge…
…. så blev det dock inte. Stefan rykte ut och vi skrapade ihop till en för tidig julklapp inköpt på Biltema.
 
Men först blev det skogspromenad och kontorsarbete för oss – som alltid.
 
 
När klockan slog fyra packade vi in oss bilen och for mot grannlandet. I Malmö plockade vi upp mellandottern, Amanda, som skulle bo några dagar hos Andréa. Småhundarna fick hänga med över bron.
Jag tror det var en glad Andréa som överraskat tog emot sin för tidiga julklapp. Den här dagen hade hon extraknäckt några timmar på universitetet med att undervisa och kom med hastiga steg för att möta oss. Gång på gång förundras jag över Andréas energi, som aldrig tycks sina. Jag blir så full av beundran när jag ser hur hon jobbar på. Alltid med ett leende på läpparna och något busigt i blicken, samtidigt som hennes studieskulder stadigt växer och lånen pekar uppåt.  Pengar är ju bara papper, skrattar hon när vi pratar om det.
Det passade extra bra med en förskottsjulklapp detta året, då hon ju åker till London på söndag för att studera/praktisera över både jul och nyår.  
Den här kvällen beställde vi pizza för hemleverans som var himmelskt god. Småhundarna charmade alla studenter i köket och vi hade en kort, underbar stund tillsammans.
Nu vill jag bara säga God Jul och Gott Nytt År älskade Andréa…. och du, glöm inte cykelhjälmen (det hade mormor också påpekat)
 
Dagens kloka ord:
När du ger vidare det du lärt dig till andra slår kunskapen rot i dig själv.
 
Kram och Hejdå Bloggen
… och ha så mysigt tillsammans mina töser (Andréa och Amanda alltså)
 
 
 
 
 

Tomten kom lite tidigare till Köpenhamn i år. Läs mer »

Frozen morning.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
I början av veckan var det en magisk morgon. Äntligen, äntligen lite minusgrader och frisk, krispig luft. Nu vet jag att det finns de som inte tycker som jag, men jag kan bara tycka och känna på det vis som mitt eget hjärta har bestämt. Och sådana här morgnar, det älskar jag! Då sjunger i alla fall mitt hjärta.
 
Det är en mäktig känsla att stå ensam på en brygga i gryningen och beskåda när hela gänget gäss bestämmer sig för att lyfta och dra ut över fälten. Det blir först ett farligt plaskande och kvackande och när de sedan lyfter ger de ifrån sig ett öronbedövande ljud. Den här morgonen hade jag turen att få det hela på bild och känslan var helt magisk. Den stämningsfulla känslan kan aldrig mina foto på riktigt förmedla.
 
En morgon servade jag bilen i Tomelilla. Två timmar skulle det ta, och jag passade på att ta en promenad hem till Amandas lägenhet. Där satt vi och väntade och tittade på Tv, och tre och en halv timmar senare var bilskrället klart . Lilla Snowie visade runt i sin lägenhet och verkade mycket stolt över hur julfint och mysigt hon fått det hemma hos sig.
 
Så har det varit Snowies 3-års dag. Den 15 december fyller hon år och ingenting annat.
Grattis fina lilla Snöflingan!!
 
 
Dagens ord:
Spola tillbaka alla goda minnen.
Spela upp glädje!
Pausa sorgerna!
Spola fram ”nuet”.
Stoppa problemen.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Frozen morning. Läs mer »

En Luciasöndag i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag hade till den första advent köpt vackra röda julstjärnor till mitt lilla fönster i köket. Nu märkte jag att det var något fel på dessa blommor. Blad efter blad kryllade sig och ramlade av, trots min kärleksfulla behandling. När jag den här söndagen ändå var på Gardencenter, i ett annat ärende, passade jag på att köpa nya blommor till mig själv också. För man vill ju såklart att julblommorna ska hålla sig vackra, i alla fall till julafton är över. Kritvita som snö fick det bli den här gången.
 
Det var grått och vått i vanlig ordning. Jag tog tag i ett tvättberg som byggts upp under veckan. Så passade jag på att göra klart mina julköttbullar. De är egentligen precis som mina vanliga köttbullar. Ingen konstig kryddning eller så. Hemligheten är bara att de är snäppet mindre.
 
På kvällen kom Amanda hit med Snowie. Såklart fick det bli köttbullar till kvällsmat, och jag tror att de fick godkänt betyg.
Amanda pluggade och jag förhörde henne – duktig tös det där!
Så passade hon på att mysa med husets enda knähund, i alla fall den enda som egentligen älskar att sitta i knä. (och då räknas inte ”keldeggen” Snö)
 
 

 
 Så är han hemma igen från Småland. Älgjägaren Stefan.
Han är tillbaka där i soffan igen.
Det är något jag inte förstår med jägare … ju större djur man lyckas träffa, ju större fjäder i hatten liksom.
 
Dagens kloka ord:
Vänd blickarna mot ditt inre ljus istället för att blicka mot det mörka utanför.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

En Luciasöndag i Gyllebo. Läs mer »

Min älskade gröna värld.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var dags för årsavslutning med tjänstehundsgänget.
Jag och hundarna var uppe tidigt för att förbereda oss och få hela stridsutrustning och allt annat med oss. Eftersom ingen var hemma i Gyllebo fick lilla Molly såklart också packas med.
Dagen började lite halvstruligt med att bakluckan på bilen gick i baklås, den gick alltså inte att stänga. Det fina med en gammal Volvo är att bagageluckan är så rysligt tung så att det går att köra försiktigt ändå utan att den flyger upp.
Hundarna var taggade och förväntansfulla. Att leta busar i skogen – det är livet!
 
Vårt fantastiska hundbefäl hade förberett en jätterolig övning åt oss. Den täckte så gott som hela skogen och vi delades upp i två täter. Vi försågs med karta och kompass. Vi fick olika punkter som skulle säkras och genomsökas. På vår väg genom skogen märkte vi (läs hundarna) att det fanns fiender i skogen som smög på oss. Ibland tog vi upp jakten och spårade oss vilt fram till den rymmande figuranten. Så kul vi hade där i det strålande solskenet.
 
Lilla Molly blev omhändertagen av korvgrillargänget och de befäl som dagen till ära kommit för att hälsa på oss där ute i skogen. Korven smakade fantastiskt god och jag bara älskar mitt gröna gäng, två som fyrbenta.
 
Jag har sorgset börjat tänka mig ett liv utan min gröna uniform, eftersom min kropp så tydligt signalerar att det inte är helt ok. Men så kom Marie med ett förslag … en utbildning till hundbefäl … ??  Ja, den som lever får se.
 
Från Småland kom på eftermiddagen en rapport om att en stackars bock och en stackars älg fått sätta livet till av kulor från Stefans bössa. Jag fick se bilder på de båda offren, och drog i smyg en lättnandes suck – inga ofantliga horn. Jag gillar inte sånt åbäke på väggarna. Men grattis till Stefan som tycktes glad, med eller utan troféer.
 
Tillbaka i Gyllebo insåg jag att lusten tagit över före förståndet, när jag rusat fram över stock och sten för att rädda vårt fädernesland. Min kropp kärvade ihop totalt på kvällen och gav mig en lång natt. Fast värme lindrar gott, och elda – det kan jag!
 
Dagens kloka ord:
Om din religion är värd att döda för, var snäll och börja med dig själv.
 
 
 
 
 
 
 

Min älskade gröna värld. Läs mer »

Rulla till toppen