Kära Blogg
Det var dags för årsavslutning med tjänstehundsgänget.
Jag och hundarna var uppe tidigt för att förbereda oss och få hela stridsutrustning och allt annat med oss. Eftersom ingen var hemma i Gyllebo fick lilla Molly såklart också packas med.
Dagen började lite halvstruligt med att bakluckan på bilen gick i baklås, den gick alltså inte att stänga. Det fina med en gammal Volvo är att bagageluckan är så rysligt tung så att det går att köra försiktigt ändå utan att den flyger upp.
Hundarna var taggade och förväntansfulla. Att leta busar i skogen – det är livet!
Vårt fantastiska hundbefäl hade förberett en jätterolig övning åt oss. Den täckte så gott som hela skogen och vi delades upp i två täter. Vi försågs med karta och kompass. Vi fick olika punkter som skulle säkras och genomsökas. På vår väg genom skogen märkte vi (läs hundarna) att det fanns fiender i skogen som smög på oss. Ibland tog vi upp jakten och spårade oss vilt fram till den rymmande figuranten. Så kul vi hade där i det strålande solskenet.
Lilla Molly blev omhändertagen av korvgrillargänget och de befäl som dagen till ära kommit för att hälsa på oss där ute i skogen. Korven smakade fantastiskt god och jag bara älskar mitt gröna gäng, två som fyrbenta.
Jag har sorgset börjat tänka mig ett liv utan min gröna uniform, eftersom min kropp så tydligt signalerar att det inte är helt ok. Men så kom Marie med ett förslag … en utbildning till hundbefäl … ?? Ja, den som lever får se.
Från Småland kom på eftermiddagen en rapport om att en stackars bock och en stackars älg fått sätta livet till av kulor från Stefans bössa. Jag fick se bilder på de båda offren, och drog i smyg en lättnandes suck – inga ofantliga horn. Jag gillar inte sånt åbäke på väggarna. Men grattis till Stefan som tycktes glad, med eller utan troféer.
Tillbaka i Gyllebo insåg jag att lusten tagit över före förståndet, när jag rusat fram över stock och sten för att rädda vårt fädernesland. Min kropp kärvade ihop totalt på kvällen och gav mig en lång natt. Fast värme lindrar gott, och elda – det kan jag!
Dagens kloka ord:
Om din religion är värd att döda för, var snäll och börja med dig själv.
