Annika Olsson

Vår mörkaste tid och jag bakade apelsinsnittar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Hela dagarna känns det som om det är skymning. Jag menar konstant, hela tiden. Det blir liksom aldrig riktigt dag.
Den här dagen var om möjligt ännu mörkare än vanligt. Fast det är ju så att när allt är som mörkast, då vänder det. Och vänder gör det snart. Den 22 december går vi mot ljusare tider igen.
Jag tror att alla skulle må så bra av att ge sig ut en stund varendaste dag. På lunchen eller fikarasten. Gör det hörni, och vänd ansiktet mot himlen för en liten, liten stund.
 
På eftermiddagen hände något. Solen tittade fram för en liten stund. Jag slog ihop mina pärmar och gav mig ut i trädgården. Jag passade på att plantera min fina julstjärna jag fått av Tina. Den fick bo sidan om den andra, för där verkar vara en bra och trivsam plats för just julstjärnor.
 
 
Stefan kom hem lite tidigare och fixade papper och stod i, för att sedan packa alla sina jaktattiraljer och bege sig till Småland för att jaga hela helgen. Judit tycktes ha på känn att hennes största kärlek skulle resa bort, för hon satt mittemot honom där på skrivbordet och blängde och surade mest hela tiden.
Själv blev jag kung över TV-dosan!
 
Nu var den där TV dosan inte särskilt kul tyckte jag. Istället roade jag mig hela kvällen med att baka. Nu hade jag tänkt att ge mig på de där apelsinsnittarna som mamma Ingrid alltid brukade göra till jul. Egentligen hatar jag att baka klöddiga kakor. Och apelsinsnittar är i mina ögon en ”klöddig” kaka. Miljoner skålar och saker åkte fram ur lådor och skåp och ett berg av disk blev det efteråt. Gräsligt fula blev de också, de där bakverken, men till min stora glädje blev de precis lika goda som mamma Ingrids alltid brukade vara. Ett – noll till mig liksom!
 
Dagens roliga ord:
Han sms’a  ”Du är super snygg”
Jag svarade ”Nej, du är supersnygg”
Nu gillar han mig och det enda jag gjorde var att påpeka hans särskrivning.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

 

Vår mörkaste tid och jag bakade apelsinsnittar. Läs mer »

Vad är väl en nobelmiddag i Blåhallen!?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Mörkt och sumpigt var det den här morgonen. Jag och hundarna traskade på, var och en i sina egna tankar. Ja, hundarna var mest i ”nuet” och hade fullt upp med alla goa dofter som någon lämnat efter sig.
Såklart hittade vi på lite roliga saker också, och då kom den vita snusdosan fram, den där med små bitar kattfoder.
Efteråt när vi kom in i stugvärmen var det bad som gällde. Som alltid väntade Molly och Johnny lydigt på sin tur att bli avsköljd och torkad. Och efter det blev det såklart en sista bit kattmat.
 
Så vill jag skicka en hälsning till min dotter Emmy i Australien. Äntligen har den där vandringsstaven som du gjorde i slöjden kommit till verklig nytta. Jag använder den när jag gör mina nya övningar. Flitig som en myra kämpar jag på varendaste kväll med dessa övningar som har så roliga namn – ”vinkande hunden” och ”krypande grodan”.
 
Det har varit en stor fest i Stockholm. Nobelmiddagen i Blåhallen. Vi åt också gott här i Gyllebo. Till huvudrätt hade vi senapsgratinerade karréer. Köttet kom från glada grisar uppväxta i Tommarp. Senapen var från Gunnarshög utanför Hammenhög och potatisen från Tomelilla. Närproducerat och himmelskt gott.
Till kvällskaffet bakade jag en smarrig pepparkakskladdkaka som jag serverade med lingongrädde. Mmmmm … gottigottgott.
 
Dagens kloka ord:
Du går ner i vikt i köket och skaffar en vältränad kropp på gymmet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Vad är väl en nobelmiddag i Blåhallen!? Läs mer »

Lucia.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Ända sedan jag var en liten tös har jag tyckt om Lucia. Alla de underbara sånger man sjunger – jag bara älskar dem.
Min ena dotter kom för ett par veckor sedan hem med en hälsning från sin pappa, Lars-Åke. Han hade uppmärksammat att det i år är hela 30 år sedan jag var Luciakandidat i Tomelilla. Jösses min gud … !!! Jag som inte känner mig mycket äldre än just 30 …
Nåväl, vad passar då bättre i ”Minnenas Arkiv” denna veckan, än en tillbakablick till det där Luciafirandet år 1985.
Det var min granne, Elna, som skickat in mitt namn som förslag till Tomelilla. På den tiden var det rysligt populärt att vara med och vi var minst ett 30 tal förväntansfulla töser som provsjöng och blev intervjuad av en jury.
Jag hade turen med mig och blev utvald till en av de 7 kandidaterna.
 
 
Vi blev alla fotograferade av Fotograf Glenmarks i Tomelilla. Bilderna hamnade i skyltfönster och såklart i tidningen. Min pappa Kurt var väldigt missnöjd med min bild och ville att jag skulle kräva att få ta ett nytt foto. Själv tyckte jag att min bild var bra, det var liksom så söt jag kunde bli helt enkelt.
På julskyltningsdagen fick vi kandidater presentera oss på en scen på torget. Vi hade fått härliga konstgjorda pälsar i ceriserosa och kornblått att ha på oss vid vår uppvisning och intervju. Än i dag har jag min fina päls kvar. Just den här kvällen blev det ett underbart härligt snöfall som täckte alla besökare med glittriga snöflinger.
 
 
När omröstningen var räknad och klar, stod det klart att en rar tös vid namn Annelie Stridberg blivit vald till årets Lucia. Och jag kan helt ärligt säga att jag var fullt nöjd med att vara en av hennes sex tärnor.
Vi lussade för en lång rad företag och inrättningar under ett par dagar och kvällar. Särskilt stämningsfullt var det när vi gick i simhallen med ett annat litet Luciatåg simmandes sidan om oss nere i bassängen. Vi hade en duktig ledare med oss, Ing-Christine, som även såg till så att vi alla var fina och håret låg som det skulle.
På den här tiden var alla företag väldigt generösa och vi överöstes av presenter från alla ställen vi framträdde på. Det var underbara dagar som jag med glädje sparar i mitt minne.
 
Året innan, 1984, blev jag faktiskt vald till Lucia. Det var när jag gick på lanthushållsskola i Tollarp, och att just jag blivit framröstad till den ärofyllda uppgiften att vara Lucia i lilla Tollarp kom som en fullständig överraskning. Men det, det är en helt annan historia.
 
 
Men aldrig har jag väl varit en sötare Lucia än år 1970 … så allvarlig och lite sorgsen.
Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut!
 

Lucia. Läs mer »

Kärt besök och julens bästa kakor klara.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Morgonen var mörk och blöt i skogen, men alldeles kav lugn och stilla.
Jag gjorde ett litet spår till lilla Molly som blir lite bättre på att sniffa för varje gång.
 
Sedan var det full fart på kontoret. Som varenda år, är det extra mycket för mig vid den här tiden. Alla människor ska ha allting klart före jul och våra snickare kämpar på allt vad de kan för att göra alla nöjda och glada. Såklart blir det mycket mer papper som trillar in också och alla kunder vill hinna få sina fakturor före jul. De ska  hinna betala allt på rätt sida nyår för att få sitt rotavdrag, så det gäller för mig att ligga steget före hela tiden.
Den här dagen gjorde Johnny verkligen inte skäl för namnet ”bevakningshund”. Vi höll nästan på att missa ett kärt besök, där vi befann oss hela gänget i vår bubbla på kontoret. Det var min kära, goa vän Tina som kom och hälsade på oss. Trots att hon hojtade och tjoade i farstun så var det ingen av oss som hörde. Det är tur det finns mobiltelefoner
Åhhh vad jag älskar Tina. Jag känner mig så hemma och bekväm i hennes sällskap. Med sig hade hon en hel kass med sina underbara hemmagjorda ljus och en julros. Jag älskar julrosor!!
Tack Tina för en mysig eftermiddag.
 
Våra underbara grannar Mårten, Sarin och Aom kommer att fira jul och nyår i Thailand och jag ska ta hand om deras post och deras fisk. Den här dagen fick jag och Stefan en förskottsjulklapp av dem. Tack fina vänner!!
 
Jag har chattat lite med Emmy och fått reda på att hon och Matilda kanske fått ett jobb nu. De ska åka och hälsa på ute på en farm i helgen för att kanske bli mjölkerskor. Lycka till tjejer.
… och ja, jag är glad över att det inte är jag som städar åt dem!!
 
 
Jag har bakat en av julens godaste kakor. De där som mamma Ingrid alltid brukade göra. De blev långtifrån lika tjusiga som hennes. Men jag är helt nöjd ändå, för om man blundar och sätter tänderna i en av kakorna så smakar de precis som mamma Ingrids ljuvliga likörmandelkakor.
 
Dagens kloka ord:
Det finns två sätt att bli en större människa … äta mycket kakor eller bry sig om andra människor.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Kärt besök och julens bästa kakor klara. Läs mer »

Är det vår nu?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Ja, den här hösten har verkligen varit märklig tycker jag. Bara vid ett par få tillfälle har vi haft lite frost på marken, och tänk, vi har bara två veckor till lillejulafton. Växterna tycks lite förvirrade, och en del blommar bara glatt vidare.
I orangeriet börjar det lilla potatisträdet att knoppas. Kaprifolen står fortfarande i vacker blom.
Min julros börjar också vakna som den ska och jag är så spänd på att se dess första blomma. Jag älskar julrosor!
 
Den här dagen var mörk och gråmulen. Vattnet i de små bäckarna vid sjön stod högt och i ålakistan forsade det på som ett litet konstgjort vattenfall.
 
Våra katter har blivit extra krävande. Jag tror det beror på årstiden. På dagarna håller de sig lugna och sover mest, men det är på nätterna de blir alldeles galna och oregerliga. De vill egentligen vara ute och jaga, men samtidigt tycker de att vädret varit vått och otäckt så då vill de komma in i stugvärmen. För oss har det blivit ett oändligt springande för att släppa in och ut katterna nätterna igenom. Det fick vara slut på det, tyckte jag. Jag skällde på både Felix och Judith och hotade med ”innegångsförbud”. Men så fick jag den här dagen syn på …. ja, duktiga Judith hade återigen tagit död på en av de hatade mullvadarna åt oss. Så nu är de båda förlåtna igen och fortsätter vara härskare på Dodevägen 5.
 
Vädret var sådär milt och skönt, sådär så man får en massa spring i benen. Min osteopat har sagt att det är ok för mig att springa litegrann. Den här dagen unnade jag mig en skön runda.
 
 
I Lillebo har det blivit hyllor och förvaring i den bit som är tillbyggd. Planen är att efter jul stuva in lite saker där och få lite mer ordning och reda. Det ska bli skönt.
 
Dagens kloka ord:
Visst måste man tro på turen – hur ska man annars förklara vänners framgångar?
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Är det vår nu? Läs mer »

Sol och hopp.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Dagen startade med en strålande sol. Så underbart härligt. Jag och hundarna skulle kunna vandrat där i skogen precis hela dagen, men plikten kallade. På kontoret väntade papper i massor.
 
På eftermiddagen hade jag en tid hos min osteopat Lisa på idrottsmedicinskt centrum. Fantastiska Lisa!! Hon tittade på min kropp ungefär som en klump lera. Hon konstaterade att något på ena sidan var ”för kort”. Hon tänjde försiktigt, gick några steg tillbaka, tänjde lite till och sa förnöjt ”sådär ja”. I två timmar jobbade hon och jag på med min muskler. Hon grävde sig försiktigt djupt in till muskler inne i magen, bakom alla tarmar. När hon masserade dem kände jag en strålande smärta ner i ljumsken där jag brukar få ont. Hon hittade muskler i bäckenbotten som jag knappt visste fanns. Hon visade mig små, små enkla övningar som skulle hjälpa. Hon hade namn på allt och mitt hopp återvände sakta men säkert. Det här ska jag förbaske mig bli bra ifrån.
Samtidigt hade jag dagen innan skrivet ett mail till en underbar läkare med högt inflytande i vården och väldigt känd via media, han hade lovat hjälpa mig med de rätta kontakterna. Livet ser med ens betydligt ljusare ut! Det hjälper liksom bara att veta att man har livlinor att ta till när det behövs.
På hemvägen från Malmö fick jag känna på hur det var att vara storstadpendlare. I snigelfart rullade jag fram på motorvägen med sikte på trygga, lugna Gyllebo.
 
På snapchatt fick jag bilder från min älskade tös Amanda. Hon hade haft fantasisminkning på sin utbildning och jag tycker hon gjort en alldeles fantastisk fiskutstyrsel. En liten söt och lite trumpen torsk.
 
Dagens kloka ord:
Det är skillnad på att ge upp och veta när man fått nog.
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 

 

 

Sol och hopp. Läs mer »

Hemvändardag för Molly och valpmys för oss.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Den här dagen var vår plan att köra ända till Bjärnum för att hälsa på vår vän Monica och alla hennes underbara hundar.
Det blev en rask och uppfriskande promenad i skogen innan vi gav oss iväg.
Inte nog med att vi skulle träffa hela gänget ”pommehundar”, vi skulle även få träffa ”The King” och hans syster!! Och då menar jag inte Elvis Presley utan Valparna!
 
Vi packade in oss i bilen och for förväntansfulla iväg. Såklart blev det ett kort stopp på Bilema i Kristinastad. Det är ju Stefans favoritaffär. Jag och Molly väntade otåligt i bilen.
 
Så var vi framme. Molly verkade överlycklig att få träffa alla sina gamla, kära kompisar igen.
Många bilder följer:
 
 
Efter allt bus och stoj i trädgården gick vi in för att träffa de sötaste valpar jag någonsin sett. Ja, jag vet, så säger jag om alla valpar jag mött. Men de här var verkligen som små nallebjörnar. Om man inte smälter för dem, då smälter man aldrig.
 
 
 

 Efter allt gosande med valparna blev vi bjudna på kaffe och den godaste saffranskaka man kan tänka sig. När alla hundar lugnat sig efter välkomstbuset smygkikade lilla Molly nyfiket in i valphagen. Sedan fick hon sitta i Monicas knä en liten stund och bara mysa. Ja, jag är helt övertygad om att mellan lilla Molly och Monica finns där ett speciellt band.

Tiden gick alltför fort och snart var det dags att vinka adjö till alla goa vänner där i Bjärnum.
När vi reste oss och gick till dörren kom en orolig Molly springande och tittade på oss med ögon som sa: ”hörrni, glöm inte mig”.
Kram på dig Monica och tack. Vi ses snart igen.
 
Japp, bättre advent kan man då inte fira!
 
Dagens kloka ord:
Du behöver bara kraft om du ska göra något skadligt, annars är kärlek tillräckligt för att få allt gjort.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Hemvändardag för Molly och valpmys för oss. Läs mer »

Brunkål och himmabagade bröö.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Fortfarande hade vi friska vindar även hos oss i Gyllebo. Om det var stormen Helga eller helt vanlig blåst, det vill jag låta vara osagt …. men blåste, det gjorde det.
När jag går på mina runder i skogen får alla tankar sväva fritt. Det är det som är så skönt och härligt. Många kreativa idéer föds där ute i naturen. Jag har liksom min egen ”brainstorming” där jag vandrar fram. Med stormen Helga blåsande i ansiktet, fantiserade jag om att blåsa in lite heliumgas i rumpan på småhundarna och ha dem som lurviga små ballonger…  Såklart skulle jag aldrig göra något sådant mot stackars små djur. Men tanken var rolig och jag skrattade högt för mig själv.
 
Den här dagen passade jag på att fixa lite smått och gott inför julen. Jag brukar välja ut de saker jag själv gillar allra mest på julbordet och så gör jag dem. Resten får vi köpa eller vara utan helt enkelt. Jag älskar brunkål och skinka, så riktig hemmagjord brunkål fick det bli. Jag passade även på att baka lite gott julbröd. Rågbröd och mitt vanliga grova hälsobröd, det där som Emmy älskar.
Det är ganska så morsamt att stå där i sitt lilla kök och pyssla inför julen, särskilt med så gott sällskap som jag hade den här dagen. Lilla Snowie såg ut att hamna i någon slags trans av alla goa dofter och satt mest som en liten groda och njöt.
 
Där ute pysslade Stefan. Han var i full färd med att klä vår tillbyggda lilla friggebod med klädselbräder.
Invändigt börjar den också ta form och det ska bli så skönt med lite mer förvaringsutrymme.
 
Dagens kloka ord:
Jag vill inte ha någon som lovar mig månen och stjärnorna. Jag vill ha någon som ligger bredvid mig i gräset och tittar på dem.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Brunkål och himmabagade bröö. Läs mer »

Stormen Helga

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Just nu avlöser stormarna varandra. Den här dagen var det ett nytt oväder vid namn Helga som var på ingång. Fast vi här nere i vårt avlånga land var ganska lyckligt lottade och märkte inte av storman Helga särskilt mycket. Såklart blåste det rejält, men alla träd stod kvar, så jag och hundarna vågade glatt tuffa på runt vår älskade sjö.
 
 
 
Så har jag fått ett brev med alla provsvar som doktorn tog. Japp, jag är friskare än en nötkörna tydligen, och det är ju rysligt skönt att veta. Ont det har jag i alla fall, fast det inte syns på varken kroppen eller några prover.
Nu förstår jag inte alls vad de här proverna avser, så därför tänkte jag be någon veterinär titta på dem och kanske förklara … för jag vill själv också veta och förstå eftersom det handlar om min egen kropp och inte om min bil.
 
Jag är verkligen glad över att Stefan har tagit upp sitt gamla jaktintresse igen. Den här dagen var han åter ute med kompisen Kent för att speja efter vilda djur.
En sak jag däremot är väldigt konfunderad över, är hur olika människor ser på manliga och kvinnliga intressen. Inte en levande själ höjer på ögonbrynen om en man har vapen och jaktattiraljer för tusentals kronor. Det är saker som man bara måste ha helt enkelt. Men när en kvinna (läs Annika) går åstad och köper en lite finare kamera, då pratas det pengar och priser minsann … ”det hade väl ändå räckt med en billigare variant”, ”behövde du verkligen en sån fin modell”,  …. Bäst vore väl om kvinnor bara höll sig lugna och köpte en virknål och ett garnnystan – helst på rean.
Hur som helst så har Stefan köpt en sak som ingen jägare kan klara sig utan, nämligen en uppvärmd jacka som drivs med borrmaskinsbatteriet. Såklart måste man ha det!
 
 
Äntligen fick jag träffa en älskad dotter. Goa, fina Amanda och lilla Snowie.
Vi mumsade på hämtmat och mös och kvällen gick allt för fort.
Att försöka ta en fin bild av lilla Snowie var lönlöst när avundsjuka Johnny var med …. hur jag än vände och vred så var han hela tiden i vägen.
 
 
Dagens kloka ord:
Jag är en stark kvinna och jag vet hur jag håller mitt liv i ordning.
Även med tårarna i ögonen, kommer jag fortfarande säga ”Jag är okej” med ett leende!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Stormen Helga Läs mer »

En tappad sug.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Den här dagen har jag mest jobbat – såklart.
Men så har jag omedvetet letat. Än här och än där. Först förstod jag inte vad jag tappat bort, men så slog det mig. Jag hade tappat sugen!
Så idag blir det inte så mycket här på bloggen, eftersom jag har minimalt med bilder och ytterst få ord vill tränga ut i mina skrivfingrar.
Men en mysig träningsstund med mina vänner i skogen tog jag mig tid till, den här förtappade dagen.
 

Min mamma Ingrid sände mig ett meddelande på facebook uppe från sin himmel den här dagen. Visserligen från år 2010, men på min sida poppade det upp just när jag behövde det. Jag tror hon har bra överblick där uppeifrån och kunde se min tappade sug.
 
 
Lite livstecken från mina underbara små töser och bästa, käraste vänner i livet.
Från Amanda kom en underbar bild:
 
 
Från Emmy kom ett långt, underbart meddelande från Australien. Hon har flyttat till Fremantle och allt verkar bara bra …. förutom en massa flugor:
 
Från Andréa har jag inte direkt hört så mycket eftersom hon är inne i ”veterinärprojektsbubblan”. Men när jag ska lyssna på min musik på Spotify så kommer det hela tiden upp att det inte går eftersom någon dansk har tillgång och lyssnar just nu …. Men det kom i alla fall ett litet meddelande. Jag tror hon pluggar svenska för att inte helt och hållet glömma bort sitt modersmål ….
 
Själv har jag äntligen löst den stora frågan om hur den ”avsågade damen” kan fungera!!
Jag hatar verkligen trollkarlar och känner bara en väldigt stor lust att få en logisk förklaring. Och förklaringar finns det på allt!
 
 
 
Dagens kloka ord:
Akta dig för falska kunskaper.
Det är farligare än okunnighet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

En tappad sug. Läs mer »

Rulla till toppen