Annika Olsson – Sida 292

Det är då som det stora vemodet rullar in.

Kära Blogg

När jag ser fotona från den här tisdagen, kan jag inte låta bli att nynna på låten ”Vintersaga” av Monica Törnell. Det är precis såhär jag tänker mig världen när jag hör henne sjunga den. Mörkt grått, kallt, isigt och blåsigt…. det är då som det stora vemodet rullar in … tät snö som gloppar i Mariabergets backar … insnöade gårdar nånstans på Österlen … och från havet blåser en isande, gråkall vind …

Jag älskar den låten!

Det var en vintrig dag vi vaknade upp till. Det fick bli till att ta stora pälsmössan på.

Småhundarna traskade ivrigt på i den kalla blåsten.

När man inte är mer än en tvärhand hög, ungefär som en liten lort, då är det inte lätt att se något i snöyran. Då gäller det att knipa ihop ögonen. Molly och Lykke kisade likt kineser där vi stretade fram i blåsten.

När det är snö och är vinter då ska man äta rejäl husmanskost tycker jag. I ugnen spred därför en stor karréstek en ljuvlig doft. Stefan kom hem och gosade nästan ihjäl småhundarna innan de tvunget skulle ut i snön igen.

Dagens kloka ord:

Till den Avundsjuke

Att blåsa ut andra människors

ljus kommer aldrig få din

låga att lysa starkare

Kram och Hejdå Bloggen

Det är då som det stora vemodet rullar in. Läs mer »

Marsch, pannkaka!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 7 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Återigen kom en grå, mörk måndag. Jag börjar faktiskt undra vad som hänt med solen.

Jag sprang min runda i gryningen, fast det tog sin lilla tid innan stelheten mjukades upp. Sedan blev det en liten tur med alla mina fyrbenta. Med dansande snöflingor på näsan strövade vi fram på den geggiga grusvägen.

Vår vän vargen är nu på väg upp i norr igen. Jag har fått skickat till mig bilder på dess framfart. Hos några vänner uppe vid Kristianstad åt han sin frukost, vilket de kunde se med egna ögon. Vidare travade han på, och hamnade återigen på bild i Önnestad. Japp, det är väl så det är att vara kändisvarg!

På eftermiddagen fick vi en liten minisnöstorm som jag tyckte piggade upp livet lite grann. Jag gräddade pannkakor som jag varit sugen på en längre tid. Mumsfillibabba!

På facebook dyker det upp lite gamla minne varje dag. En del är roliga, men en del väcker lite sorgsna känslor faktiskt …

För ett par år sedan trodde jag att min nervsmärta skulle läka ut och försvinna. Att allt skulle bli som vanligt igen. Alla överentusiastiska sjukgymnaster lovade det, heligt och dyrt! Idag inser jag att de inte hade en aning och att smärtan nu är kronisk.

Jag lovar mig själv och jag lovar min familj att jag ska snart ta tag i ”vårdkampen” igen. Jag ska be om remiss till en smärtklinik, som jag hört att man har rätt att komma till …. måste bara ta sats lite grann….

Så kom det upp en ”före och efter bild” … jösses 7 år sedan, och en bikini som passar alla storlekar …

Dagens tänkvärda:

Det du har kan alla andra ha,

men den du är kan ingen vá

Du är unik!

Kram och Hejdå Bloggen

Marsch, pannkaka! Läs mer »

Slöarsöndag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 6 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

För mig blev det en slö och slapp söndag i soffan.

Nej, nej … inte bakis – bara trött.

Vi körde en sväng till svärmor Karin i Kivik. Lilla Karin mådde lite dåligt, stackaren. Jag hoppas hon idag får må lite bättre.

Nere på ”Svarte sten” satt en ensam mås och njöt i vinden, alltmedan vågorna lekfullt slog upp mot den.

Den där ”Svarte sten” (som jag alltid har tyckt är mest röd faktiskt) den var min svärfar Nils absolut mest älskade motiv att måla av. Såklart går mina tankar alltid till käre Nisse när vi passerar platsen där den ligger. Den där stenen kommer liksom för alltid att tillhöra just honom!

Ännu råder det storm på social medier om den här stackars vargen som hälsat på oss på Österlen. Plötsligt har varenda kotte blivit vargexperter och alla tycks veta bäst och mest om Herr Wolf. En aggressiv stämning råder mellan kommentareran på facebook och jag slås återigen av hur ilskna människor kan bli där ute på nätet.

Under tiden som vi här hemma går bananas över en sketen varg, tar min dotter Andréa proffsigt sig ann helt andra exotiska djur, på andra sidan jordklotet. Kontraster kan man tycka!

Dagens tänkvärda:

Jag tror att anledningen

till att vi föddes med två

händer är för att vi ska

kunna klappa två husdjur

samtidigt.

Kram och Hejdå Bloggen

Slöarsöndag. Läs mer »

Brud i guldförpackning.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 5 februari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Vi har varit på Öja krog för att fira en glimmande 50 årig böna, iklädd ett skimrande guldfodral och med ett strålande leende precis hela kvällen.

En fest som innehöll exakt allt som en bra fest ska göra!

Men innan jag bombar mitt inlägg med partybilder, vill jag nämna den märkliga vargen, som fortsatte överraska oss Österlenbor. På lördagmorgonen möttes människor av honom mitt inne i Simrishamn på bla. Mossgatan och i en rondell. Sedan fortsatte vargen sin vandring på landsvägen mellan Simrishamn och Kivik, där Stefan och många andra fick möjlighet att se honom. På facebook blev det ramaskri, och den skapade en väldig folkstorm den här lördagen.

(Stefans bild av vargen)

Sedan var det som sagt, dags för party. Jag skulle kunna skriva en hel novell om den här fantastiska kvällen, men jag tycker att bilderna får tala istället.

Tack Monica, tack Arne och tack hela familjen Eriksson ♥

TACK Monne, och all lycka i livet framöver♥

Kram från mig och Stefan.

Dagens citat:

Det är livet självt som är den verkliga festen.

Kram och Hejdå Bloggen

Brud i guldförpackning. Läs mer »

The wolf

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 4 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I vanlig ordning travade jag och hundarna runt sjön i grådiset. Ja, det var så grått och mörkt tyckte jag att jag drog på mig min självlysande mössa för säkerhets skull. Man vill ju synas i grårusket, ifall vi möter vargen, skojade jag ….

På morgonkvisten anlände även lilla Snowie hit. Hon var lite surmulen och trumpen och låg i början mest i sin väska och tryckte. Hon får helt enkelt bara vara som hon är, hon brukar alltid mjukna och komma fram efter ett tag. Så också den här dagen.

Katten Felix är inte lika glad över alla småhundar i huset. Han tar ibland sin tillflykt till ställe där han anser sig vara ”odödlig”

Det är helt galet!! Förra dagen talades det så mycket om en varg som uppehöll sig i på Österlens norra marker, uppe vid Christinehof. Jag önskade att jag också skulle få se den där vargen en vacker dag. Den ”vackra dagen” skulle komma fortare än vad jag kunnat ana…

När jag den här fredag förmiddagen kom körande på den väg vi kallar ”Ragåravägen”, såg jag till höger något stort komma travande på landsvägen. Jag vet att jag tänkte, ”aaaaa, men där kommer han ju”, som om jag väntat på honom ……

Att köra bil och samtidigt fotografera är inget jag är så bra på. Jag är glad att jag kan bemästra var sak för sig. Men jag gjorde så gott jag kunde. En bit längre fram mot Stiby stannade vargen upp och han tittade länge på mig där jag darrande satt i bilen. Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag förbannade mig själv över att inte ha någon ordentlig kamera med mig. Fast jag är egentligen bara så överlycklig över att ha fått se den här stora, vackra vargen.

Någon kommenterade att den såg så mager ut. Jag vet ganska bestämt att den fått ett rejält mål frukost uppe vid Christinehof, och från Canada kom ett utlåtande från en veterinär jag känner väl, att den nästan kunde benämnas som ”fet”.

Själv är jag djupt tacksam över mitt möte den här dagen ♥

Bildbevis på att vargen fått ett rejält mål frukost … (eller så är det en överentusiastisk veterinärstudent som varit i farten trodde Andréa.)

På Skånetrafikens tåg lär min bild på vargen rullats upp hela eftermiddagen. Och under tiden lufsade vargen iväg mil efter mil, till nya platser, fortare än de flesta kan förstå.

Dagens ordspråk:

Den som flyr vargen möter björnen.

Kram och Hejdå Bloggen

The wolf Läs mer »

Håller jag på att bli en shoppahollic?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 3 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det är ingen ordning med den här veckan. Det känns som om jag bara far och flyger mest hela tiden och bilen får rulla.

Jag som nästan bara använder motorfordon över veckosluten annars. Och veckohandlingen av mat hade jag ju nästan bestämt mig för att ändra till var 14:e dag …. det är ju mest bara jag och Stefan här hemma nuförtiden. Men den här veckan har det minsann varit andra bullar.

Jag tog chansen att umgås med döttrarna Emmy och Amanda, och hängde med dem på shopping i Malmö.

Jag tog tåget till Tomelilla, där vi allihopa liftade med Jimmy till Malmö.

Jag har kommit på hur mycket jag gillar att åka tåg. Min rygg har det bättre i dessa hårda, raka säte och jag slipper försöka se vad som står på vägskyltarna. Jag behöver inte erkänna för någon hur dålig min syn egentligen är. Jag kan helt enkelt bara sitt och göra INGENTING!

Vi hade en mysig dag där i Malmö. Jag fick fina naglar till en kommande fest och töserna shoppade loss. Vi åt och fikade. Jag köpte ett par gympaskor och strumpbyxor till festen. Helt enkelt en toppendag.

På nyheterna kunde man den här dagen läsa att en varg synts till i mina hemtrakter. På facebook kunde jag plötsligt läsa att mina lilla fina vän, Tina, hade sprungit på den där vargen när hon och hunden Stumpan var ute på promenad. Herrejösses!! Några meter ifrån varandra stod de och blängde. Den där stor, stygga vargen hade ju kunnat tagit lilla Tina, hon som nästan ser ut som Rödluvan själv. (…och grymt avundsjuk på Tina är såklart jag!)

(bilden som Tina hann ta på sin promenad …. asch ,skoja bara ….)

Dagens tänkvärda:

Dagens generation skrattar åt det

gamla modet, men följer slaviskt

det nya.

Kram och Hejdå Bloggen

Håller jag på att bli en shoppahollic? Läs mer »

Namaste

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 2 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Har jag sagt det förut? Jag älskar min yoga!! Sjukgymnaster, kiropraktiker, naprapater, osteupater och alla andra ”förståsigpåare” som jag varit hos, de kan slänga sig i väggen. Det finns ingen som gör sådan nytta för mig som Eva på Shivas yogastudio. Nu menar jag inte alls att dessa andra yrkesgrupper är okunniga och värdelösa. Nej inte alls!! Men i mitt fall då ingen säker diagnos finns, då vill jag inte att de ska ha gissningslekar. Jag har så ofta fått höra ”vi provar med detta”. Prova kan jag göra själv, utan att lägga en massa tusenlappar i någon annans börs.

Den här onsdagskvällen hade vi skön, ljuvlig yoga med fokus på ländryggen. Det känns såklart rejält, och vissa saker måste jag stå över eller göra lite annorlunda.

Namaste ♥

Min morgon började med en springrunda runt sjön. En ljuvlig morgon då jag fick njuta av en gryende onsdag.

På eftermiddagen körde jag en runda till pappa Kurt i Brösarp. Lilla Lykke fick följa med för att träna bilåkning. Den lilla stackarn blir ofta så väldigt åksjuk. Det blev hon så också den här dagen. Kräktes och mådde illa.

Min syster Görel var också i Brösarp och hade sin nykomling med sig. Hunden Diva, som levde upp till sitt namn tycker jag. Surmulet uppnost morrade Diva åt lilla Lykke som inställsamt svansade runt så hela hennes kropp höll på att gå ut led.

Dagens råd:

Om du vill att någon ska

lyssna på dig, börja samtalet

med att säga:

-”Jag fick egentligen inte

berätta det här, men …”

Kram och Hejdå Bloggen

Namaste Läs mer »

I pysseltagen.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Så här den trettioförsta januari lär det vara sista chansen, om man är en jägare. Stefan och bästisen Kent skulle såklart ta chansen. Så efter jobbet for de båda gossarna iväg med sina bösser…. mi mysse å mi bysse …

Själv passade jag på att knåpa ihop lite gott till kaffet.

Gott och gott … chokladbollar som var nyttigare än de var goda. Sådana där som får det att rinna i munnen vid anblicken, men som man blir så väldigt snopen av när man tar första tuggan. Nåja, nyttiga lär de vara, och man tar garanterat bara en i taget.

En smarrig bärpaj fick det också bli, för att liksom väga upp nyttigheterna lite. Någon måtta på allt tycker jag det ska vara.

Det är inte ofta jag får chansen att föreviga alla mina fyrfota vänner på en och samma bild. Här har jag dock lyckats. Småhundarna Molly och Lykke beter sig som drivande jakthundar när stackars katten Judith kommer in. Det utbryter ofta en vild jakt och ett ihärdigt skällande som påminner om drevet i en älgjakt.

I gryningen gick jag och hundarna vår vana trogen runt sjön. Grått och sunkigt i vanlig ordning. Men ack så skönt. När vi kom hem eldade jag i kaminen så det slog härlig till. Jag tror nästan att det bor en liten pyroman i mig.

När jag var liten hade jag varken någon mormor & morfar eller farmor & farfar…. ja mormor levde förstås, men jag hade ingen vidare kontakt med henne. Jag fick helt enkelt skaffa mig sådana på egen hand. Det fanns två äldre par som jag älskade väldigt mycket som barn och som kom att bli lite som mina far och morföräldrar.

Rosa, Svante och Sture är sedan länge döda. I måndags avled så även Signe.

Vila i frid Signe ♥

(ett foto är olovligt lånat från nätet och ett är mitt eget på Rosa, Svante och Signe från sommaren 1992)

Dagens tänkvärda:

Oavsett hur lång

din resa verkar vara,

finns det aldrig

mer än detta,

ett steg, ett andetag

ett ögonblick – NU

Kram och Hejdå Bloggen

I pysseltagen. Läs mer »

En helt vanlig måndag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 31 januari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Så var det måndag igen. Borde måndagar inte vara frivilliga egentligen?

Eller så skulle man vara en hund eller en katt helt enkelt!

Min dag började med en skön springrunda runt sjön. Inte alls så fort som förr, men ett jämnt tempo som fick igång min endorfinproduktion. Ljuvligt.

Jag kände mig påtänd hela förmiddagen!

Ytterligare en runda i skogen blev det med hela ”gänget hund”. Sedan bröt Johnny mot alla husets regler och kröp upp i sängen till Emmy. Att han visste att det hela var väldigt förbjudet, ja det kan man ju tydligt se på hans speciella min.

Efter frukosten packade Emmy ihop sitt lilla bohag och flyttade till Gårdlösa igen. Jag tackade för hennes sällskap den här veckan och hoppas såklart snart få höra Volvon komma dånande genom sommarbyn igen. Nu är det inte själva Volvon som dånar, utan ljudanläggningen i bilen som ständigt är på högsta volym. Det är då märkligt vad ungdomar har dålig hörsel nuförtiden …

Sedan infann sig ett lugnt i huset. Jag jobbade och alla hundar vilade sig på sina favoritplatser.

Men säg det lugn som varar … Molly lekte akrobat. Lykke ställde till oreda med toalettpapper igen och mellan varven var här fullt slagsmål. Ingen ro och ingen vila alltså.

Dagens råd:

Det finns två regler för

att lyckas:

1. Avslöja inte allt du vet.

Kram och Hejdå Bloggen

En helt vanlig måndag. Läs mer »

En söndag i lugnt tempo.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 30 januari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min söndag bjöd på en dag då jag nästan var smärtfri!! Med smärtfri menar jag att det ”bara” kändes som sådan där träningsvärk man får när man gjort ett dunderträningspass som kroppen inte är van vid. Den där smärtan som känns varje gång man rör sig, fast hjärnan säger att den är av godo, så därför känns det helt ok …. ungefär så kändes det den här dagen. Jag svävade runt lite extra …. ja till och med hundarna svävade kändes det som.

Stefan var ute med sina jägarkompisar den här dagen och jag tycker allt att det är lite konstigt att sådana där moderna jägare måste köpa sin korv i affären. Jag tycker mer det skulle vara som fiskarna … egen fisk på grillen liksom.

Jag håller på att välja ut fotografier och redigera dem för att göra 2016 års fotoböcker. Jag har kommit till maj månad. Underbart. Tänk allt detta fantastiska som naturen kommer att bjuda, allt det har vi nu i vänten. Här kommer några smakprov på bilder som får vara med i mina böcker.