Annika Olsson – Sida 144

Reptilspaning i nationalparken.

1 kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 4 april, 2020 / Österlen, stenshuvud nationpark / 2 minutes of reading

Hejsan.

I april börjar det bli dags för ormarna att para sig här nere i Skåne. Har man tur och är lite observant, så kan man få bevittna skådespelet i Stenshuvuds nationalpark

Extra uppmärksam försökte jag vara den tidiga morgonen då jag tog min morgonvandring här.

Solen strålade när jag vandrade ut på stenarna vid havet. En plats där det borde vara ett ypperlig ställe för lite älskog. I alla fall om man vore snok!

Men hur jag än kikade på stenar och i snår, så kunde jag inte få syn på en endaste liten kärlekskrank orm.

Nej, ännu var vinden nog alltför kall för att ormarnas lust skulle kunna väckas till liv. Istället fick jag njuta av de allra första blommorna i parken.

Alldeles särskilt mycket njöt jag av parkens stora drottning då det handlar om blommor. Den så vackra backsippan.

Likt en krälande orm låg jag själv till sist där på marken med kameralinsen nära inpå de ludna små blommorna.

Jag skrattade lite åt min reptilspaning, som slutade med att jag själv låg där, platt på mage likt ett kräldjur i mossan.

Även om man inte alltid hittar det man söker, så ska man vara glad för det man faktiskt hittar.

Dagens citat:

Det finns ingen situation som är så hemsk att du inte kan välja en tanke som gör att du mår något lite bättre.

Må bra och kram Annika

Reptilspaning i nationalparken. Läs mer »

Kalla fötter.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 3 april, 2020 / blåsippor, Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

När jag en tidig morgon vandrar runt sjön, funderar jag lite på de små tunna, sköra sipporna uppe i backen.

Kanske är det så att de blommor som kommer nu, först av alla på våren, är de som vill ha lite kallt om fötterna.

Den mesta av snön smälte snabbt undan av solens strålar, fast uppe i blåsippsbacken var det svårare för solstrålarna att tränga fram.

När jag passerade ramslöksbacken såg det nästan komiskt ut. Lite som gränsen mellan vinter och vår gick precis där.

Vissa växter vill nog helt enkelt ha det lite kallt om fötterna.

Uppe hos blåsipporna såg jag den sista snöflingan tina bort som en liten droppe på blommans kronblad.

Dagens citat:

Avundsjuka uppstår när du ser mer till vad andra har än till vad du själv har.

Att ha hälsan och kunna ta sig ut i naturen är den största gåvan av dem alla. Jag känner mig tacksam, mitt i allt elände.

Kram Annika

Kalla fötter. Läs mer »

Det slår aldrig fel.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 2 april, 2020 / Gyllebo, Österlen Gyllebosjö samfällighetsförening / 1 minute of reading

Hejsan.

-det slår minsann aldrig fel…

… det är ord som jag för mitt inre kunde höra min mamma säga, då jag kikade ut på det vita landskapet utanför mitt fönster.

Min mamma var ingen älskar av vinter och absolut inte av snö. Själv tycker jag att det är både vackert och mysigt, även om det känns så dags för vinter nu.

Den där lilla vita pudersnön som kommit under natten blev åtminstone inte särskilt långvarig.

Solens varma strålar smälte snabbt bort det vita.

När jag kom hem från morgonens promenad kikade jag bort mot det lilla gästhuset och drömde mig bort till sommaren. Jösses vad jag önskar att det blir verklighet, att det kommer att bli av …. att mina töser kommer att kunna samlas här i någon vecka i sommar.

Nåväl, tills allt blir som vanligt igen, kikar jag till de stugor som står tomma just nu. Det blir en märklig påsk.

Dagens citat:

Det finns stunder då man saknar någon så intensivt att man skulle göra vad som helst för att kunna plocka ut dem ur tanken och krama dem på riktigt.

Ha det fint och var rädda om er.

Kram Annika

Det slår aldrig fel. Läs mer »

Mitt Mars 2020

Lämna en kommentar / Familj, Månadssummering / Av Annika Olsson / 1 april, 2020 / månadssummering, Mitt Mars / 2 minutes of reading

Hejsan.

Med mars så kom våren. Vårblommorna ploppade upp och solen började äntligen visa sig lite mer igen. Jag njöt av mina vanliga vandringar i naturen här på Österlen.

Jag njöt också av mitt lilla barnbarn, Scott, som växte för varje gång jag såg honom. Ingen stor eller hårfager kille, men attans så pigg och alert.

En efterlängtad semesterresa till Gdansk fick ett abrupt slut för mig och min väninna. Covid19 hade kommit ikapp även oss. Gränserna stängdes på några timmar och vi fick ta första bästa båt tillbaka till svenska mark igen. Sedan förändrades hela världen på en enda dag kändes det som. Land, efter land stängdes ner i förtvivlade försöka att begränsa spridningen av Coronaviruset. Börsen sjönk och företag stod på ruinens brant. När alla andra länder stängde folk inne med lagar och förordningar, bad Sveriges myndigheter oss svenskar vänligen men bestämt att stanna kvar på våra hemorter. Vad som är bäst, vet ingen ännu.

Med stor ödmjukhet inför livet hälsar jag nu April välkommen. Jag ber också alla medmänniskor att rätta sig efter råden vi får. Stanna hemma. Det kommer en ny påsk. Det kommer en sommar som vi vill kunna njuta av. Det kommer en tid då vi kan vara tillsammans igen.

Själv längtar jag efter mina döttrar så det gör ont! Emmy på Nya Zeeland och Andréa i Alabama, USA. För hur det än är, så känns det tryggast att ha dem alla i samma land… eller åtminstone i samma världsdel! Från min veterinärdotter kommer oroväckande meddelande… det här är ingen barnlek! Så skärp er alla och följ rekommendationerna! Vad är viktigare än att leva!?

Springa i skogen är en utmärkt träningsform i coronatider. 51 km samlade jag ihop i mars månad. Häng med mot nya springmål i April vettja!

Dagens citat:

Vid varje givet ögonblick har du möjlighet att säga: Det är inte så här historien ska sluta.

Var rädd om er och kram från mig.

Annika

Mitt Mars 2020 Läs mer »

På jakt efter en sten.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 31 mars, 2020 / Brösarps norra backar, Krogrygg, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Mina rötter har jag i den norra delen av Österlen. Uppe vid Brösarp är jag född och uppvuxen. I den trakten trodde jag att jag kände till allt det man bör känna till som inföding.

Men tydligen inte allt …. Av vänner fick jag höra talas om en särskild sten uppe i skogen.

-den är stor, sa min skolkamrat från grundskolan, när vi träffades för ett år sedan.

I helgen packade vi ryggsäckarna fulla med kaffe och goda mackor, och gav oss iväg ut på stenjakt.

Upp mot Brösarps norra backar bar vår färd. Där är så hissnande vackert, så det kittlar lite i magen.

Vi vandrade ner förbi Glimmebodagården där det för dagen var mycket besökare.

Vi vandrade ut över backarna där vi stannade och njöt av vår goda matsäck och den vackra utsikten. Den första fältsippan (eller kanske backsippa) kikade sömnigt upp ur den torra ljungen.

Så var det ju den där stenen som vi letade efter… Var fanns den egentligen?

Såklart hittade vi den!!

Där mitt i skogen, på gränsen mellan Brösarp och Ravlunda, låg den stora bamsestenen. Wowww, vilken sten!

Namnet den fått är ”krogrygg”, eftersom man tyckte att den liknade en man som gick framåtböjd. Stenen är kluven och är en så kallad ”vännesten”. Förr trodde man att den kunde vända sig då den kände doften av nybakt bröd. Och mycket riktigt vände den sig några millimeter då den kände doften av våra smarriga smörgåsar i våra ryggsäckar.

Ett varmt tack till er, Lise och Jonas, för en alldeles underbar dag i vår hembyggd.

Dagens citat:

Låt inte stenarna som kastas mot dig skada dig. Fånga dem istället, krossa dem till sand och blås bort sanden i vinden.

Fast ”krogrygg” fångar man inte som lyra precis…

Ha en fin dag och var rädda om er.

Annika

På jakt efter en sten. Läs mer »

Kalasväder.

Lämna en kommentar / Familj, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 30 mars, 2020 / Gyllebosjön, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej.

I helgen fick vi verkligen en liten försmak av vad som komma skall.

Tidigt på morgonen drog jag och Amanda på oss kläderna och gav oss ner till sjön.

En rask promenad kändes så stärkande och skönt i vårsolen. För alla utom lilla hunden Snowie då, som i vanlig ordning såg till att åka snålskjuts med ”lillebror”.

Sjön låg spegelblank och vacker.

En lång stund satt vi på bryggan med näsorna vända mot solen. En morgon att verkligen ta tillvara på. Vi njöt av stunden, under tiden som lille Scott sov sött i sin vagn.

Ett riktigt kalasväder var precis just vad det var. På hemvägen var det dock dags för lilla hunden Snowie att få sin dagliga dos av motion.

Dagens citat:

Mod krävs för att ställa sig upp och göra sin röst hörd. Mod är också det som krävs för att sätta sig ner och lyssna.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Kalasväder. Läs mer »

En tur i vårsolen och ett pop-up café.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 29 mars, 2020 / Drakamöllans naturreservat, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Så här i kristider så gäller det för oss alla att vara kreativa och tänka ut smarta lösningar på saker som är bra för oss alla.

Förra helgen strålade solen och inbjöd verkligen till att vistas ute i naturen.

Jag och Stefan tog våra små hundar med oss upp till Drakamöllans naturreservat.

På den lilla parkeringen var det fullt av bilar, så vi förstod att vi inte var ensamma om att välja en dag ute i naturen.

På den stora ljungheden fanns gott om plats att vandra utan minsta risk för att vara rädd för virussmitta. Under ett träd hade ett par satt sig för att vila en stund i det ljuvliga vårvädret.

Stefan och hunden Molly tog sig också en välbehövlig vila innan vi strövade vidare över vidderna.

Framme vid Drakamöllans gårdshotell hade man satt upp en frestande skylt om att de hade ett ”pop-up café” utomhus med en massa gott dagen till ära.

Såklart kunde vi inte motstå frestelsen. Vi slog oss ner i solen och njöt av en underbart god laxsmörgås.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

En tur i vårsolen och ett pop-up café. Läs mer »

Vi behöver er.

8 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 mars, 2020 / Österlen / 3 minutes of reading

Hejsan.

När vårsolen strålar från en klarblå himmel känns det lite som om jag lever i en falsk trygghet just nu.

På olika ställen på nätet läser jag om hur människor inte tar coronaviruset på allvar. Åtminstone inte alla. Jag har sett svenska influensers beskriva det som trams och överdrift.

Snart stundar påsk och långledigt. Våra turister och sommargäster som vi till stor del lever av här på Österlen, vill såklart komma hit. Många anser det som sin stora rättighet när de har sitt sommarhus här. Jag kan förstå er.

Snälla turister, sommargäster från landets alla hörn, vi behöver er. Men just nu behöver vi er förståelse. En förståelse att ni alla som inte är folkbokförda här, stannar kvar på era hemorter. Vi kommer att behöva er ännu mer i framtiden, men just nu behöver vi rida ut stormen själv. Var och en på sina hemorter. Allt med tanke på smittospridningen, men ännu mer med tanke på vårdens kapacitet.

Med en stor skräck i magen minns jag dagen för tre år sedan, då min man inte längre kunde andas. Den gången fanns ingen tillgång till ambulans ut hit till Gyllebo. Jag fick ensam köra honom till akuten i min egen bil. Sedan blev det en lång tid på Lunds lasarett. En vecka på intensiven, där de räddade hans liv. Då fanns inget coronavirus! Hur hade det gått idag?

Så snälla turister, vi kommer själva att behöva våra vårdplatser här, så som ni behöver era där ni är skrivna. Men vi kommer behöva er alla igen när mardrömmen är över. För ett levande Österlen behöver vi varandra.

Mina döttrar vittnar om att corona inte är något trams. Från djursjukhuset i Alabama, där min äldsta dotter arbetar som veterinär just nu, hör jag hur de fått lämna ifrån sig respiratorerna för att använda på människor istället. Hon skriver till mig att hon är orolig över svenskarnas nonchalans… Själv är jag djupt oroad för hennes situation där borta, min fina lilla tös.

På Nya Zeeland råder total lockdown. Min yngsta dotter arbetar under sträng bevakning av vakter med att paketera kiwi. Läget blir mer och mer allvarligt och strängare och strängare förhållningsregler gäller. Det närmaste man får vara någon annan är 2 meter.

Så snälla turister, vi behöver er, men just nu behöver vi er förståelse. Vi behöver alla ta hänsyn till varandra!! Det handlar inte om ett ”vi eller ni”, utan om att vi tillsammans ska hjälpas åt för att kunna fortsätta njuta i framtiden!

Undvik Österlen om ni inte är mantalsskrivna här.

Dagens citat:

En snubbling kan hindra ett fall.

Jag hoppas att vi bara snubblar lite nu, så vi alla kan möta en härlig sommar snart.

Kram Annika

Vi behöver er. Läs mer »

Snart blir det livat i pölen.

2 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 mars, 2020 / Gyllebo grodor / 1 minute of reading

Hejsan.

Snart väntas grodornas parningsorgie sätta fart i Österlens alla pölar och vattendrag.

Jag vet att på de platser där det är riktigt gynnsamt, varmt och skyddat, så har de redan kommit igång med sin parningslek.

Här i Gyllebo finns också små pölar där det brukar bli fullt av grodyngel på våren.

Varje vår hålla jag nogsamt koll på de där ställena.

Men bara en enda gång har jag lyckats se och föreviga när grodornas parningsceremoni varit i full gång. Den gången trodde jag knappt mina ögon. På långt håll såg det ut som om vattnet bubblade och kokade. Det var hundratals grodor som var i full gång med att … ja vara i full gång, kan man säga…